Politiska visioner – befolkningen får konsekvenser

Midsommar är lika med TV-fritt och nyhetsfritt för mig. Men … även jag måste suga åt mig om Brexit. Så istället för att plocka 7 sorters blommor så blev det en stund framför datorn i natt – en stund då jag läste om vad som sagts efter valutgången.

Birgitta Ohlsson har tydligen sagt något angående EU om att ”vi måste ju ha politiska visioner”. Men har hon då tänkt på att det är alltid befolkningen som får ta konsekvenserna av alla dessa visioner. Så har det alltid varit. Förr när kungarna drog ut i krig så led befolkningen. De starkaste pojkarna och männen, som behövdes  för att odla jorden och se till så att familjen fick mat, togs ut i kriget. Kvinnor och barn fick sköta allt hemma och en stor del av soldaterna kom aldrig hem igen. Dagens ”politiska visioner” ger alltid konsekvenser för befolkningen. Vi tvingas att jobba mer för att betala mer i skatt och ändå få minskad välfärd. Vilken nytta har vi av alla pengar som vi betalar till EU … eller de pengar som läggs på utredningar som aldrig ger några resultat … eller alla pengar som går till politikerlöner …

I de olika mediernas ledare framhåller att folkomröstningen har varit odemokratisk eftersom människor inte förstår vad de röstar på. Därmed återstår bara medier och politiker som har kunnande och måste leda befolkningen. Hur demokratiskt är det tänkesättet? De som tänker så är verkligen odemokratiska och är enbart ute efter den egna makten. Det är en helt självutnämnd elit som diktatoriskt har tagit sin makt. De lever i en privilegierad värld som lever i en annan verklighet än vad vi vanliga människor gör. Det vill de fortsätta med – att förtrycka befolkningen.

Några skribenter har vanvördigt jämfört folkomröstningsresultatet som en jordbävning med en 9:a på Richterskalan! jag har svårt att förstå denna symbolik. Antagligen beror den på att de självgoda har gjort felanalyser och att deras egna opinionsbildande har misslyckats. Men de ger sig inte utan tar nu till med skällsorden Donald Trump och globala kriser. Förstår de inte att deras egen möjlighet att påverka är mycket mindre vad de vill. De kan helt enkelt inte styra vanliga människors tankar.

Andra skribenter utnämner pensionärerna som de stora syndarna.

Av de som var över 65 år röstade 58 procent för Brexit. De har statistiskt 16 år kvar i livet.

I åldersgruppen 18-24 år röstade 64 procent för att stanna. De förmodas leva tills de blir 90 år.

Men dessa skribenter att dagens 65-åring är välutbildad – utan nedåtgående resultat i Pisaundersökningar. Dessutom är det faktiskt de äldre generationen som har lärt de unga allting som de kan. De äldre har också livserfarenheter som de unga saknar och därmed bättre analysförmåga. Det har alltid varit så att de unga tror sig kunna så mycket. Nu som pensionär inser jag hur lite jag kunde som ung. Jag tror faktiskt att pensionärerna har mycket större förutsättningar att fatta ett riktigt beslut om Brexit.

Mest av allt läser jag om oroade politiker, oroade journalister, oroade opinionsbildare och oroade proffstyckare. Vanliga människor är luttrade och tar det mesta med en klackspark. Det kan väl knappast bli sämre än vad det redan är!