Vi har under många år kunnat följa stenkastning mot polis, brandkår, ambulans, tidningsbud, brevbärare, sophämtare, snöröjare, varuleveranser, … Stenkastningen har varit riktad mot samhällsbärande funktioner. Makthavarna har blundat och hoppats på att problemet ska avta men det har eskalerat istället. Nu i mitten av juni 2016 ska äntligen riksdagen diskutera problemet.
Första gången som jag uppmärksammades om stenkastningsproblematiken var i januari 2003 då några elever på en skola i Rosengård i Malmö drabbade samman med byggjobbare som renoverade skolan. Stenar och flaskor kastades. Bygget stoppades tillfälligt, och kunde återupptas först när skolan omgärdats av höga staket.
Nästa minne är från ”Kravallerna i Rosengård 2008” då hade några ungdomar ockuperat en lokal som tidigare hade använts som föreningslokal men nu skulle användas till annat ändamål, enl Wikipedia:
”Fastighetsägaren och Kronofogden tog hjälp av polisen för att avhysa ockupanterna. Ett femtiotal pojkar och män fick med hjälp av stenkastning och fyrverkeriavlossning polis och brandmän att dra sig tillbaka och enligt några av ungdomarna på plats skulle situationen kunna lösas om man fick tillbaka sin moské. Samtidigt som kravallerna pågick spreds oroligheterna till Tensta och Husby i nordvästra Stockholm. Ungdomar kastade sten mot räddningstjänsten och flera bränder anlades. Fredagen den 19 december anlände förstärkning från Stockholm och Göteborg till Rosengård.
Oroligheter förekom nätterna mellan den 18-19 och 19-20 december. Händelserna omfattade anlagda bränder på lastvagnar, bilar och soptunnor, bombhot och hemmagjorda slangbomber mot poliserna. Polis och lokalpolitiker menar att det främst var de autonoma demonstranterna som låg bakom bråk och vandalism, och särskilt Antifascistisk aktion pekades ut. Polisen grep en aktivist med koppling till AFA och omhändertog arton under den första natten som oroligheterna pågick. En aktivist uppgav att de var där som ”ideologiskt stöd” och att aktivister bara var en minoritet av deltagarna i aktiviteten.
Islamiska kulturföreningen och sju andra föreningar gick den 19 december ut med ett pressmeddelande där de tog avstånd från oroligheterna. Oroligheterna upphörde efter att cirka 200 vuxna skickades ut för att tala med ungdomar och deras familjer.”
Sen dess har stenkastning och bilbränder varit vardagsmat för oss som läser sociala medier. Men locket har varit mer eller mindre på i etablerade medier. Makthavarna har istället för att ta tag i problemet diskuterat i socioekonomiska termer och utanförskapsområden. Deras botemedel har blivit mer resurser efter varje stenkastning! Dessa områden får mer resurser än andra områden men resultaten uteblir! Effekten har snarare blivit ökad segregering! Jag läser i BT:
”Problemen är följden av drygt 20 års ekonomisk segregation och inget unikt för storstäderna, menar Per Olof Hallin, professor i kulturgeografi som samarbetat med polisen vid kartläggningen av så kallade utsatta områden.
– Det har funnits en potential och förutsättningar för den här utvecklingen både i de här och många andra städer, säger han. Det räcker, menar han att områden med social utslagning får en tillräckligt stor tillväxt av killar i rätt ålder för att problemen ska börja.
– Jag tror att man lär sig via media och tv, en slags social inlärning, att man kan göra så här och så sprids det, säger han.”
Men varför kastar man sten? Kan förklaringen vara religioner? Jag läser följande om ”Vallfärden” Wikipedia:
”Dagen därpå utförs steningsritualen då man kastar 49 stenar på stenpelare (på senare år har dessa ersatts med en mur för att motverka olyckor) som representerar Satan”
Ser dessa unga män (för det är oftast män) våra samhällsfunktioner som representanter för Satan? Vill de inte ta del av den svenska samhällsstrukturen? Klarar riksdagen av att möta sådana funderingar eller kommer de att tillsätta utredningar om fler resurser och straffskärpningar? De kommer aldrig att lösa problemen om de inte vågar diskutera orsakerna – de riktiga orsakerna!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer