Varför har jag aldrig blivit mansplainad?

Så var det dags igen! Kränkta feminister anklagar män för mansplaining. SVT Opinions debatt igår kväll behandlade ämnet – män som förklarar självklarheter.

Ordet mansplaining  är egentligen en härskarteknik i sig som gärna används av feminister. De använder ett språk och ord för att utesluta alla de som inte är initierade.

Kvinnan, som i programmet talade om detta fenomen, tog över programmet. Men tyvärr, jag använder en härskarteknik på henne! Jag osynliggör henne genom att inte ens komma ihåg vad hon heter och att minnas henne mest som en ”glappkäft”. Kan inte minnas mer än att hon pratade om att Maria Sveland hade fel! Det är nämligen så att feminister är bra på att utesluta varandra. Alla som inte håller med till 100 % är emot! Maria Sveland är ingen riktig feminist och får inte uttala sig! Feminister är bra på att utesluta, förlöjliga och baktala. De är misogyna mot andra kvinnor!

Efter programmet undrade jag som vanligt: ”Vad är det för fel på mig?” Jag har aldrig känt mig diskriminerad som kvinna! Jag har aldrig blivit mansplainad av män! Om jag har blivit det så har jag iallafall aldrig lagt märke till det och då har det ju inte skadat någon. Jag har alltid upplevt att män har accepterat mig som en jämlike och respekterat mitt kunnande. Det kanske beror på mitt eget sätt att vara – att jag hellre är människa än kvinna?

Däremot har jag blivit mansplainad av feminister! De har talat om för mig att jag faktiskt är förtryckt av män – även om jag inte själv vet om det! Jag är bara en en liten medlöpare – en som nöjer sig med en ”klapp på huvudet” av män. Jag är förledd av män! De har ägnat timmar, dagar, veckor och månader åt att förklara detta för mig och inte lyckats! De har anfallit i grupp och efterhand har de tagit till lögner och förtal. Jag har påståtts vara försöksutskriven, ha skumraskaffärer för mig och att ha skrivit och sagt saker som jag aldrig ens har tänkt! Jag har blivit rasist, fascist och nazist för att jag vägrar att känna mig förtryckt!

Är det mig det är fel på? Är det fel på att vara nöjd med de liv som jag lever? Är det fel att aldrig känna mig diskriminerad pga mitt kön – att inte se patriarkala strukturer och sociala konstruktioner bakom varje hörn? Är det fel att inse att jag inte alltid har rätt – trots att jag är kvinna?

Men … ibland saknar jag det! Snälla, rara och trevliga män – kan ni inte mansplaina mig bara lite? Bara så mycket att jag får känna hur det känns att bli mansplainad. Jag vill ju också känna mig kränkt!