Tjat om våra svenska traditioner

I år blir det inget luciafirande på förskolan Kärrbacken i Motala. Beslutet presenterades i samband med ett föräldramöte i onsdags av förskolechef Anna Karmskog. Hon säger att det finns det flera skäl bakom beslutet att inte fira lucia på Kärrbaken. Att diskutera det hela med vårdnadshavarna har aldrig varit aktuellt.

”Det är inte något de kan vara med och bestämma. Beslutet tar vi inom ramen för skollagen, mot diskriminering och kränkande behandling. Vi vill inte exkludera någon, säger Anna Karmskog.”

Jag blir minst sagt fundersam! Vem bestämmer över förskolebarnen – föräldrarna eller personalen? Är det rätt att exkludera föräldrarna (och alla de barn som vill fira Lucia)? Vem betalar personallönerna – skattebetalarna som kanske vill ha kvar Luciafirandet på förskolorna? På vilket sätt är det diskriminerande eller kränkande att fira Lucia?

”Luciafirandet i Sverige, med en ljusbärande lucia i procession eller följe, är en förhållandevis modern tradition som tog fart under 1920-talet. I de högre stånden fanns det dock under 1700- och 1800-talen ett firande som i viss mån liknar vår tids. I det äldre bondesamhället förknippades däremot lucianatten mest med övernaturliga väsen.” enligt Nordiska muséet.

Debatten om Lucia, diskriminering och kränkningar dyker upp varje år tillsammans med julpsalmer, skolavslutning i kyrkan, julfester, julklappar, julskinka, pepparkaksgubbar och en mängd andra larvigheter. En del tycker på fullt allvar att våra traditioner är kränkande! De vill bryta våra invanda normer. Visst! Det får de gärna göra men … tvinga inte andra människor att göra samma sak! En liten mängd människor vill styra den stora massan. Det ska de inte göra!

Jag har skrivit om detta så många gånger. Jag hittade följande rader i min gamla blogg från december-2010:

”Jag läser att DO – Katri Linna bestämt att hennes anställda inte ska få några julklappar eller julfest! Nej! De ska få vinterpresenter och en decemberfest. Allt för att ingen ska känna sig diskriminerad! Samma kvinna har tidigare talat om att vi inte ska ha adventsljusstakar på äldreboende, inte sjunga ”Nu tändas tusen juleljus” i skolorna eller låta skolbarnen gå till kyrkan för att titta på julkrubban!

Så nu ska jag inte fira jul? Får jag fira Lucia? Får jag äta Lussekatter och Pepparkakor? Skinkan, hur gör jag med den? Jansons frestelse? Julmusiken? Jultomten? Julmusten? Kalle Anka på julafton?

Kära Katri Linna! Jag tänker fortsätta att fira jul som jag alltid har gjort! Om någon känner sig diskriminerad av det – so what? De får väl ha sina traditioner så har jag mina!”

Tack och lov! Katri Linna blev vald till sämsta chefen och fick så småningom avsked. Men hur kunde hon framföra sådana åsikter? Varför blev vårt land ”de lättkränktas land” framför befolkningens? Naturligtvis berodde det mest på medierna och deras propaganda. Plötsligt skulle svenska folket skämmas för allt. Vi skulle ta hänsyn, hänsyn och hänsyn. Minoriteterna skulle diktera villkoren och vi skulle bara lyda – annars blev vi kallade för rasister.

Jag minns kommentarsfälten på debattsidorna. V med bistånd av feministerna härjade vilt. Alla som inte höll med fick en rasiststämpel. Alla som inte delade deras åsikter hade fel. Vi fick aldrig skriva något om individens egna ansvar eller ställa krav. Det blev vi som skulle integreras i det nya Sverige – inte de nyanlända. Allt vi gjorde, allt vi sa och allt som vi skrev kunde upplevas som kränkande för någon.

Men vi var ganska många som vägrade att räta in oss i leden – många som bibehöll våra traditioner och som vägrade att gå in i åsiktskorridoren.

Nu 2018 beslut förskolepersonal, och hänvisar till skollagen mot diskriminering och kränkande behandling, att förskolebarnen inte får fira Lucia. Barn är barn och de älskar att klä ut sig till Lucia, tärna, stjärngosse, tomtar, pepparkaksgubbar eller något annat. Personalen påstår att vissa föräldrar inte har råd att köpa luciakläder. Varför gör inte förskolan en insamling av kläder i så fall? Nästan alla barfamiljer har väl sådana kläder liggande hemma i någon låda.

Många barn blir oroliga och ledsna i en stor folksamling är ett annat skäl till att inte arrangera något luciafirande, enligt förskolan. Men då är ju luciafirandet ett bra tillfälle att träna på detta.

Sen ifrågasätter förskolechefen även genusperspektivet att gå på rad i ett luciatåg. Löjligt! Hälften av barnen är pojkar och hälften är flickor. Barn ska inte indoktrineras med genustrams!

2018 ska alla barn, som vill, ha rätt att gå i luciatåget utan att genuspedagogerna blandar sig i!

Annonser

Vi har svenska traditioner

Nu tar vi ett varv till. Nu är det åter tid att vara så ängsliga för att kränka att man faktiskt kränker en hel befolkning och att man bidrar till segregation. Det kommer mycket säkrare än ett brev på posten – vid alla tillfällen då vi brukar ha ett traditionsenligt firande. Normkritikerna säger usch och fy samt att det finns inget svenskt. Om det finns något svenskt så får vi inte påvisa det för vi måste ju ta hänsyn till de nya medborgarna.

”Inför skolavslutningarna fortsätter osäkerheten om vad som ska gälla. Är det rasism att ha svenska flaggor på avslutningar? I Nacka gymnasium är förvirringen total.

Först gick skolan ut med ett brev till alla blivande studenter och mentorer där man om studenten skrev: ”Politiska budskap eller flaggor andra än den svenska flaggan är inte heller tillåtna”.

Uppenbarligen har det ansetts provokativt. Skolan ändrade sig: ”Inga flaggor eller vimplar är tillåtna, vare sig svenska eller andra”.

Att skolan ligger i Sverige har tydligen ingen betydelse.” läste jag ännu en gång.

Men hur kan det vara rasism eller politiskt budskap att hylla den svenska flaggan och att fira det svenskaste av svenska – nämligen en svensk skolavslutning – med svenska flaggan? Jag blir förbryllad!

Ännu mer förbryllad blir jag när jag läser programmet för Nationaldagsfirandet i Slottsskogen i Göteborg 2018:

”Program

11.00 Riksspelman Erika Risinger och Folkensemble spelar och välkomnar vid entrén.

11.05 Kulturnämndens ordföranden Mariya Voyvodova välkomsttalar.

11.10 Erika Risinger Folkensemble med sångsolisten Kristina Issa bjuder på svensk folkmusiktradition.

11.40 Folkdansringen, Göteborg leder sång och danslekar där alla kan vara med.

12.00 Studenter och lärare från Världsmusikutbildningen vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg välkomnar nya medborgare och gäster med körsång och musik. Sångsolist Aurelia Dey.

12.20 Barnkör från El Sistéma i Hammarkullen sjunger sånger ur den svenska visskatten under ledning av Emma Larsson.

12. 40 Kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson håller tal till alla nya medborgare och
gäster. Alla musiker och körer sluter upp på scen och vi sjunger gemensamt den svenska nationalsången.
Den svenska flaggan och vår gemensamt lövade blomsterkrans hissas och vi dansar långdans i det gröna.”

Ja, ni läste rätt! I invandrartäta Göteborg firar man Nationaldagen med svenska spelmän, svensk folkmusik, svenska ringlekar, svenska visor, svenska nationalsången och den svenska flaggan! Blir inte de nya invånarna kränkta då? Är det inte rasistiskt? Har inte normkritikerna hittat till Göteborg?

Allt var så mycket lättare innan normkritikerna hade nästlat in sig i det svenska samhället. Jag skrev en blogg 2014 om skolavslutningar i det normala Sverige. Då skrev jag bl a:

”Det har blivit många skolavslutningar för mig genom åren – egna och mina 4 barns. Det är nästan så att jag saknar den tiden. Jag skulle ha velat hoppa av bussen och följa med in i kyrkan. Tänk att få höra barnkören sjunga Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa och Flaggan vajar på sin stång … ”

Ja, så skrev jag då. Nu, när dagarna går med stormsteg mot skolavslutningar runt om i landet, tänker jag ännu en gång på barnkören som sjöng textraden ”Flaggan vajar på sin stång …” medan de ivrigt viftade med små pappflaggor. Det var så vackert att jag nästan får tårar i ögonen!

Steget från att stolt vifta med flaggor till att införa flaggförbud ganska märkligt. Men så är det, några skolor tänker införa flaggförbud på avslutningen. Motiveringen är att flaggviftningen kan missbrukas, när exempelvis invandrarelever viftar med sitt lands flagga, och svenska elever viftar med sina, som i en slags motdemonstration.

Men en svensk skolavslutning är ingen demonstrationsdag! Det är en dag då man firar att sommarlovet börjar. Då kan man väl inte göra någon motdemonstration? Vad lär de sig i skolan egentligen? Lär de sig ingenting om svenska traditioner och svensk kultur? Värdesätter de inte att de har fått gå i en svensk skola?

Sverige och den svenska flaggan har bra rykte utomlands. Många tänker på demokrati, fred, frihet, solidaritet och ett välfungerande och tryggt samhälle. Vi som bor i landet vet att det kanske inte stämmer med välfungerande och tryggt. Men …

DET är vad den svenska flaggan symboliserar, ifall normkritikerna har glömt bort det. Detta SKA alla som bor i Sverige vara stolta över – både infödda och invandrare. Det är den svenska gemenskapen som kittar oss samman till ett land. Den svenska flaggan är symbol för detta!

Feminister tål inte aprilskämt

Varje år ser jag fram emot alla aprilskämt. En del av skämten är lätta att genomskåda och andra måste man analysera. Några skämt är plumpa och andra mer sofistikerade. Vissa skämt kräver eftertanke medan andra mest blir ett konstaterande.Ibland gapskrattar jag och ibland småler jag.De allra flesta skämten roar men andra retar.

Idag konstaterar jag att ett skämt stack ut utöver det vanliga. Många skrattade medan andra var rasande.

”Det handlar inte om att ”alla inte skulle uppskatta skämtet”. Det handlar om att det är osmakligt att göra sig lustig på bekostnad av alla kvinnor som dagligen utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier. Det har absolut ingenting att göra med humor. De som finner det roligt att skratta åt andras lidande har något seriöst fel på sin inre moralkompass.” löd en kommentar på tidningens FB-sida.

Andra jämförde skämtet med skämt om att skjuta alla män eller kasta in dem i gaskammaren. Vad handlade då skämtet om? Sydsvenskans artikel handlade om att Skånetrafiken ska döpa om Pågatågen till nya ”genusprövade och metoo-säkrade namn” samt att måla tågen rosa. Artikeln, som var ett aprilskämt, anklagades på tidningens Facebook-sida för att driva med kvinnors kamp för rättvisa!

Jag läste en mängd hätska kommentarer. Man kan lugnt påstå att det rådde lynchstämning. Feministerna var djupt kränkta! Tidningen blev tvungen att själv göra en kommentar:

”Många har tagit illa vid sig av vårt aprilskämt om att Pågatågen ska byta namn. Det har naturligtvis inte varit vår avsikt att såra någon – även om vi så klart var medvetna om att alla inte skulle uppskatta skämtet.
Sydsvenskan tar frågor om jämställdhet på mycket stort allvar, till exempel i den pågående artikelserien “8 mars – och alla andra dagar”(https://www.sydsvenskan.se/sok…). Men vi tycker att man en dag som 1 april kan skämta även om aktuella och viktiga ämnen. Om skämtet dessutom kan bidra till att hålla liv i den viktiga jämställdhetsdebatten, är det naturligtvis en välkommen bonuseffekt. Hälsningar, Martin Hallgren, tjänstgörande helgchef”

Många kommentarer (anmäldes? ) togs bort. Min kommentar: ”Fanatiker har ingen humor” försvann med blixtens hastighet! En annan rolig kommentar som försvann omgående var denna:

Jag kan bara konstatera att feminister är fanatiker och ingen kan bli så kränkt som en feminist! Därför citerar författaren Amos Oz ännu en gång: ”Fanatiker har ingen humor”!