Vi har svenska traditioner

Nu tar vi ett varv till. Nu är det åter tid att vara så ängsliga för att kränka att man faktiskt kränker en hel befolkning och att man bidrar till segregation. Det kommer mycket säkrare än ett brev på posten – vid alla tillfällen då vi brukar ha ett traditionsenligt firande. Normkritikerna säger usch och fy samt att det finns inget svenskt. Om det finns något svenskt så får vi inte påvisa det för vi måste ju ta hänsyn till de nya medborgarna.

”Inför skolavslutningarna fortsätter osäkerheten om vad som ska gälla. Är det rasism att ha svenska flaggor på avslutningar? I Nacka gymnasium är förvirringen total.

Först gick skolan ut med ett brev till alla blivande studenter och mentorer där man om studenten skrev: ”Politiska budskap eller flaggor andra än den svenska flaggan är inte heller tillåtna”.

Uppenbarligen har det ansetts provokativt. Skolan ändrade sig: ”Inga flaggor eller vimplar är tillåtna, vare sig svenska eller andra”.

Att skolan ligger i Sverige har tydligen ingen betydelse.” läste jag ännu en gång.

Men hur kan det vara rasism eller politiskt budskap att hylla den svenska flaggan och att fira det svenskaste av svenska – nämligen en svensk skolavslutning – med svenska flaggan? Jag blir förbryllad!

Ännu mer förbryllad blir jag när jag läser programmet för Nationaldagsfirandet i Slottsskogen i Göteborg 2018:

”Program

11.00 Riksspelman Erika Risinger och Folkensemble spelar och välkomnar vid entrén.

11.05 Kulturnämndens ordföranden Mariya Voyvodova välkomsttalar.

11.10 Erika Risinger Folkensemble med sångsolisten Kristina Issa bjuder på svensk folkmusiktradition.

11.40 Folkdansringen, Göteborg leder sång och danslekar där alla kan vara med.

12.00 Studenter och lärare från Världsmusikutbildningen vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg välkomnar nya medborgare och gäster med körsång och musik. Sångsolist Aurelia Dey.

12.20 Barnkör från El Sistéma i Hammarkullen sjunger sånger ur den svenska visskatten under ledning av Emma Larsson.

12. 40 Kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson håller tal till alla nya medborgare och
gäster. Alla musiker och körer sluter upp på scen och vi sjunger gemensamt den svenska nationalsången.
Den svenska flaggan och vår gemensamt lövade blomsterkrans hissas och vi dansar långdans i det gröna.”

Ja, ni läste rätt! I invandrartäta Göteborg firar man Nationaldagen med svenska spelmän, svensk folkmusik, svenska ringlekar, svenska visor, svenska nationalsången och den svenska flaggan! Blir inte de nya invånarna kränkta då? Är det inte rasistiskt? Har inte normkritikerna hittat till Göteborg?

Allt var så mycket lättare innan normkritikerna hade nästlat in sig i det svenska samhället. Jag skrev en blogg 2014 om skolavslutningar i det normala Sverige. Då skrev jag bl a:

”Det har blivit många skolavslutningar för mig genom åren – egna och mina 4 barns. Det är nästan så att jag saknar den tiden. Jag skulle ha velat hoppa av bussen och följa med in i kyrkan. Tänk att få höra barnkören sjunga Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa och Flaggan vajar på sin stång … ”

Ja, så skrev jag då. Nu, när dagarna går med stormsteg mot skolavslutningar runt om i landet, tänker jag ännu en gång på barnkören som sjöng textraden ”Flaggan vajar på sin stång …” medan de ivrigt viftade med små pappflaggor. Det var så vackert att jag nästan får tårar i ögonen!

Steget från att stolt vifta med flaggor till att införa flaggförbud ganska märkligt. Men så är det, några skolor tänker införa flaggförbud på avslutningen. Motiveringen är att flaggviftningen kan missbrukas, när exempelvis invandrarelever viftar med sitt lands flagga, och svenska elever viftar med sina, som i en slags motdemonstration.

Men en svensk skolavslutning är ingen demonstrationsdag! Det är en dag då man firar att sommarlovet börjar. Då kan man väl inte göra någon motdemonstration? Vad lär de sig i skolan egentligen? Lär de sig ingenting om svenska traditioner och svensk kultur? Värdesätter de inte att de har fått gå i en svensk skola?

Sverige och den svenska flaggan har bra rykte utomlands. Många tänker på demokrati, fred, frihet, solidaritet och ett välfungerande och tryggt samhälle. Vi som bor i landet vet att det kanske inte stämmer med välfungerande och tryggt. Men …

DET är vad den svenska flaggan symboliserar, ifall normkritikerna har glömt bort det. Detta SKA alla som bor i Sverige vara stolta över – både infödda och invandrare. Det är den svenska gemenskapen som kittar oss samman till ett land. Den svenska flaggan är symbol för detta!

Annonser

Feminister tål inte aprilskämt

Varje år ser jag fram emot alla aprilskämt. En del av skämten är lätta att genomskåda och andra måste man analysera. Några skämt är plumpa och andra mer sofistikerade. Vissa skämt kräver eftertanke medan andra mest blir ett konstaterande.Ibland gapskrattar jag och ibland småler jag.De allra flesta skämten roar men andra retar.

Idag konstaterar jag att ett skämt stack ut utöver det vanliga. Många skrattade medan andra var rasande.

”Det handlar inte om att ”alla inte skulle uppskatta skämtet”. Det handlar om att det är osmakligt att göra sig lustig på bekostnad av alla kvinnor som dagligen utsätts för sexuella övergrepp och trakasserier. Det har absolut ingenting att göra med humor. De som finner det roligt att skratta åt andras lidande har något seriöst fel på sin inre moralkompass.” löd en kommentar på tidningens FB-sida.

Andra jämförde skämtet med skämt om att skjuta alla män eller kasta in dem i gaskammaren. Vad handlade då skämtet om? Sydsvenskans artikel handlade om att Skånetrafiken ska döpa om Pågatågen till nya ”genusprövade och metoo-säkrade namn” samt att måla tågen rosa. Artikeln, som var ett aprilskämt, anklagades på tidningens Facebook-sida för att driva med kvinnors kamp för rättvisa!

Jag läste en mängd hätska kommentarer. Man kan lugnt påstå att det rådde lynchstämning. Feministerna var djupt kränkta! Tidningen blev tvungen att själv göra en kommentar:

”Många har tagit illa vid sig av vårt aprilskämt om att Pågatågen ska byta namn. Det har naturligtvis inte varit vår avsikt att såra någon – även om vi så klart var medvetna om att alla inte skulle uppskatta skämtet.
Sydsvenskan tar frågor om jämställdhet på mycket stort allvar, till exempel i den pågående artikelserien “8 mars – och alla andra dagar”(https://www.sydsvenskan.se/sok…). Men vi tycker att man en dag som 1 april kan skämta även om aktuella och viktiga ämnen. Om skämtet dessutom kan bidra till att hålla liv i den viktiga jämställdhetsdebatten, är det naturligtvis en välkommen bonuseffekt. Hälsningar, Martin Hallgren, tjänstgörande helgchef”

Många kommentarer (anmäldes? ) togs bort. Min kommentar: ”Fanatiker har ingen humor” försvann med blixtens hastighet! En annan rolig kommentar som försvann omgående var denna:

Jag kan bara konstatera att feminister är fanatiker och ingen kan bli så kränkt som en feminist! Därför citerar författaren Amos Oz ännu en gång: ”Fanatiker har ingen humor”! 

Fördomsfulla ingångsvärde

Oftast bildar vi uppfattning om personer som vi möter ganska snabbt. De första minuterna är viktiga. Utseendet spelar stor roll. Men också hur personerna rör sig och framförallt vad de säger – om de säger något. Oftast har vi rätt i denna uppfattning som vi får under första stunden. Men ibland slår det helt fel.

Jag minns en sådan situation där jag helt fördomsfylld bildar mig en uppfattning som visar sig vara helt felaktig. Den situationen utspelade sig för några somrar sedan när vi hade en butik. Jag var ensam och det kom in en kille som såg ut att komma från Hells Angels, skinnkläder, tatueringar, ringar i öronen, bredaxlad och såg ut som om han var uppumpad med anabola steroider. Han påminde mig om Hulken. Han gick runt i butiken. Han sa ingenting. Gick bara runt och tittade. Efter en stund kom det in en tjej som såg ut att komma från samma organisation. Mitt hjärta befann sig i halsgropen!

De säger något till varandra och så kommer han fram till mig och frågar efter några byxor – den typen som han hade köpt i vår webbshop. Han presenterade sig som Björn. Mitt hjärta hamnade förvånat på rätt plats. Jag kom ihåg byxorna som jag hade skickat till Björn som bodde ca 40 mil från vår stad. Jag trodde att det var hans fru eller sambo som skulle ha dem. Men nu förklarade Björn att han tyckte att de byxorna var så sköna. Han köpte 2 par till. Han presentera tjejen som sin fru och köpte 2 klänningar åt henne.

Samtalet, välviljan och förståelsen gjorde att mina fördomar försvann. Vi blev vänner och de återkom ofta till butiken. Jag tänker på Björn med ett stänk av saknad. Jag funderar kring vad han gör och hur han mår.

Samtalet är alltså viktigt! Men hur inleder vi då samtal med okända människor? Förstärker samtalet våra förutfattade meningar eller ändrar vi uppfattning? Jag har funderat en del kring denna fråga genom åren. I hela mitt yrkesliv har jag ständigt mött nya människor och ofta varit tvungen att öppna samtalet eller ibland finna ett ingångsvärde till fortsatt konversation. Men så sågjag en videosnutt om 5 råd till mig om hur jag ska undvika att kränka en färgad människa och jag förstår ingenting! Fördomar? Är det jag som har fördomar – eller den färgade som har fördomar?

”1. Förutsätt inte att jag springer snabbt eller har rytmen i blodet!”

Varför skulle jag förutsätta detta? Jag har träffat många färgade människor men har aldrig tänkt i de banorna. Ibland har jag möjligen den förklaringsmodellen om jag ser en färgad sprinterstjärna som lyckas bättre än de vita eller när jag lyssnar på en färgad gospelkör. Det är inget negativt i den förklaringen utan snarare en beundran – en önskan att själv kunna.

Men jag förutsätter inte att alla färgade människor kan springa snabbt eller har rytmen i blodet!

”2. Behandla inte mig som om jag inte förstår ett svenskt skämt bara för att jag är färgad – och börja inte förklara!”

Nej, varför skulle jag göra det? Jag skämtar aldrig med främlingar eftersom jag inte vet något om dem eller hur de ska uppfatta skämtet. Om jag över huvud taget börjar förklara något för någon, beror det på att personen ifråga ser ut som en fågelholk i ansiktet. Jag ser alltså att denne inte har förstått och vill av ren välvilja förtydliga. Det gäller oavsett om personen är färgad eller vit!

”3. Prata inte engelska med mig – för jag kan svenska!”

Nej varför skulle jag göra det? Jag börjar alltid att prata på svenska här i Sverige – eftersom det är det språket som vi talar i Sverige. Om personen inte förstår får de säga det. Då kan jag fråga om de talar engelska eller tyska – eftersom jag behärskar de språken. I värsta hand får vi kommunicera med händer och fötter.

”4. Kommentera inte att jag pratar bra svenska!”

Varför inte? Om jag hör att någon pratar på knagglig svenska så undrar jag hur länge de har varit i landet. Om de svarar 6 månader eller 1 år så kan jag beundrande kommentera: ”Vad duktig du är som har lärt dig så bra svenska! Svenska är ett svårt språk!”

”5. Fråga inte var jag kommer ifrån!”

Varför inte? Om jag hör en annan dialekt som norrbottniska, skånska, göteborgska eller ett annat språk som danska, norska, tyska, flamländska, spanska, engelska eller något annat så frågar jag av rent intresse var de kommer ifrån.

Ett ingångsvärde till samtal i den svenska kulturen är att prata om väder, språk eller var personen kommer ifrån. Vi vill inte kommentera personliga saker. Alltså väljer vi att hålla ett neutralt samtal med okända. För vi vill vara snälla och hänsynstagande. Det ligger i vår kultur.

Om ett samtal börjar med språket eller var någon kommer ifrån så kan det fortsätta med en fråga om deras ort eller land och kanske en kommentar om när jag själv besökte platsen. Det är så ett samtal förs vidare. Vad ska vi annars prata om? År det de färgade som ska uppfostra oss i vårt eget land?

Konstruktiva samtal bygger på förståelse och öppenhet – inte på misstankar och kränkthet. Ska vi  tassa på tå för att inte kränka vissa individer så stannar samtalet, förståelsen och gemenskapen av. Vi kommer aldrig att mötas eller umgås om vi hela tiden riskerar möta lättkränkthet. Den som vill leva i vårt samhälle måste acceptera våra ingångsvärde i samtal och gemenskap!

När jag idag hörde att vi svenskar skulle vara det mest fördomsfulla folket i hela EU så blir jag arg! Jag vill snarare beskriva oss som toleranta och förstående, till den grad att vi är på väg att sudda ut vår egenart. Vi måste nog bli mer fördomsfulla för att bevara vår egen kultur!