Feminister och gubbslem

Finns gubbslem? Javisst!

”Algen gubbslem är en mikroskopisk, encellig organism som lever i insjöar. Den använder sig, precis som växter, av klorofyll för att utvinna energi från solljus och driva fotosyntes. Under dagen befinner de sig nära ytan för att få energi, och när mörkret faller tar de med hjälp av sina flageller sig ner till den kyligare sjöbotten där de tar upp näring.

När gubbslem stöter emot något reagerar den genom att “explodera” och slungar ut slemtrådar omkring sig. Det är en slags försvarsmekanism som skyddar den från att bli uppäten av djurplankton, men även för att slå ut konkurrerande alger. Under årets varma månader sker blomningen av gubbslem och det kan orsaka besvär för badgäster; vid beröring aktiveras algerna och hundratusentals slemtrådar lägger sig som en hinna över huden. Det är inte på något sätt farligt för människor, men kan ibland orsaka klåda eller hudirritation.”

Är det pga klådan och hudirritationen som feminister använder detta vokabulär om män som de hatar? Frågan ställer jag mig när jag ännu en gång ser att de öser ur sig detta vokabulär i kommentarsfälten! Vad är det då som har hänt?

Aron Flam och David Eberhard har lagt en video på Youtube! Den handlar om Bianca Kronlöfs medverkan i TVprogrammet Min sanning. Det är första gången som jag har sett och hört talats om denna Bianca Kronlöf men tyckte nog att hon var en tragisk figur. Lika tragiska var David och Aron som mest fnittrade och flamsade. De båda kan faktiskt vara mycket mer seriösa än så! Jag blev besviken på dem! Dock anser jag att de hade rätt i stort men kunde ha gjort det på ett seriösare sätt. Men feministerna reagerade och har gått bärsärkagång på deras FB-sidor efter denna video. De har utsetts som de största svin och gubbslem i världen och David mest eftersom han är psykiater. Han gjorde dock ett statement igår:

Jag har i hela mitt vuxna liv aktivt och med stort personligt engagemang försökt hjälpa och skydda människor som varit utsatta för övergrepp. Jag har aldrig avsiktligt menat att håna någon som beskriver ett verkligt övergrepp. Om det uppfattats så beklagar jag det.

”Jag har aldrig blivit sämre behandlad på grund av att jag är kvinna. I feministtider känns det nästan galet. Man talar om patriarkalt förtryck men jag kan inte se det. Är jag blind? Kanske befinner jag mig mitt i helvetet. I orkanens öga, vad vet jag. Men tänk om det är så enkelt att patriarkatet inte finns? Att orättvisorna mellan könen som vi tycks se, egentligen är frukterna av ett matriarkat?

Säkert har jag alldeles fel. Alla karlar är ju svin. Gubbslem. Potentiella våldtäktsmän. De nedvärderar kvinnor, förtrycker och utnyttjar. Sägs det. Men vem har uppfostrat dem? Hurdana mammor har de haft? För det är ju inte papporna som varit hemma med dem.

Kanske älskar mammorna sönder sina söner. Handikappar dem genom att blåsa upp deras självbild till verklighetsfrämmande proportioner. Och samtidigt lurar i sina döttrar anorektiska ideal. För om det inte är mammorna, vem är det då? Barnomsorg och skola är fyllda av damer som formar morgondagens män och kvinnor.” läste jag i en krönika 2005.

Precis mina tankar! Feminister utmålar män som svin för att själv kunna få makt. Om män inte är den stora boven så måste ju feminister erkänna att felet finns hos dem själv. Det är kanske så att feminister har svårt att hitta sin egen roll i samhället? Något fel är det i alla fall när feminister fullständigt vräker ut skit över två män som gör sig skyldiga till flams och trams! Varför hatar feminister män? Jag kan bara konstatera att feminister är fanatiker och ingen kan bli så kränkt som en feminist! Därför citerar författaren Amos Oz ännu en gång: ”Fanatiker har ingen humor”! 

Varför blev inte jag kränkt?

Ännu en gång blir de kränkta – de nya svenskarna! Det är tabu att skämta om dem, deras kultur och framförallt om allt som händer i förorten! Varför? Det finns så många andra som borde ha blivit kränkta pga alla tillmälen om dem pga att de har påpekat dessa problem – som nu Claes Malmberg skämtade om i Parlamentet.

Jag skrev följande för drygt tre år sedan:

Är jag konstig eller är det de andra som är konstiga? Den frågan dyker ofta upp i mitt huvud. Vi som har växt upp i samma land med ganska lika förutsättningar borde ju kunna förstå varandras åsikter och tankemönster. Men det tycks vara helt omöjligt!

”Upplevelse av bristande respekt, att inte bli lyssnad till…

Ja, jag tror faktiskt att SD-väljare är ”mindre respekterade”, mindre lyssnade till. Inte bara av politiker utan av medmänniskor. Och av oss i nätdebatten!
2010, när jag träffade min första stora horder av SD-sympatisörer var min första upplevelse att de var stollar. Men så enkelt är det inte alls. Kan det vara själva ”okunnigheten”?”

Så skrev en person på sin FB-sida igår. Jag var en av de som personen debatterade med 2010 och framåt. Inte för att jag var SD-sympatisör utan för att jag klistrades in i det facket. Jag måste ju vara SD-sympatisör och allt annat som klistrades på mig när jag inte sympatiserade med dagens feminism. Ja, det var mig och alla andra – som inte sympatiserade med den handfulla vänsterfeminister som ville bestämma över debattsidorna – som de klistrade etiketter på. Det var vi som var stollarna, pöbeln och okunniga arbetslösa missnöjda hängläppar! Vi kom med argument – de kom med invektiv!

Personen som skrev texten ovan har aldrig och kommer aldrig att respektera människor som inte delar vederbörandes åsikter. Jag har slutat upp med att argumentera och försöka förklara inför denna person och hennes likasinnade. De är ju bara tidstjuvar. Men … jag tänker ofta … har de rätt … är jag konstig?

Att bli kallad för stolle, pöbel och okunniga arbetslös missnöjd hängläpp är inte roligt. Men jag blev aldrig kränkt för jag visste ju att det fanns inte en uns av sanning i detta! Det har haft många andra kränkande tillmälen mot mig och alla andra som har haft synpunkter på feminism, migration, brottslighet, klimathotet, globalism och naturligtvis på makthavarna. Bristen på argument har plockat fram invektiven och stolleförklaringar. Egentligen visar det bara på deras egen dumhet! Jag ryckte på axlarna och skakade av mig deras dumhet. Mer blev det inte. Tvärtom, jag fick mer kämpaglöd!

Men att skämta med de nya svenskarna är som att gå på minerad mark. Claes Malmberg var minst 10 år sen men fick samma reaktion som vi fick då! Så är det i landet där det är förbjudet att yppa sanningen!

Under många år hade jag en lapp på min anslagstavla på jobbet med texten:

Det är en konst att förstå konst … men när man förstår … då är det inte konstigt längre!”

Så är det med konstiga människor … jag försöker förstå. Ibland lyckas jag men lika ofta misslyckas jag! Då gäller det inte ge upp. Det är bara att försöka gång på gång. Vem vet, en dag kanske de inte alls är så konstiga? Men då dyker det nog upp nya konstiga människor!

De nya svenskarna är – för mig – konstiga människor som inte förstår humorn i att beskriva problemen i förorten med hjälp av en barnvisa. Det enklaste enkla förstår de inte. De blir kränkta när sanningen kryper fram! Många av dem har ägnat lång tid åt att kränka de som har nämnt problemen i samhället. Men när de själv råkar ut för samma sak så blir de kränkta!

Styr politikerna vår kommunikation?

Oftast börjar vår kommunikation med våra medmänniskor med kallprat. Kallpratet blir ingång till djupare konversation – ett sätt att få kontakt och leta efter gemensamma saker att tala om.

Vädret är ett pålitligt ämne för kallprat. Det är varmt, kallt, frost, blåsigt, regnigt, snöar, soligt och molnigt. Vi fryser eller svettas. Vi utnyttjar vädret till att sola, bada, segla, cykla, sätta potatis, rensa i rabatter eller åka på utflykt. Vi använder vår-, sommar-, höst- vinter- eller regnkläder. Alltid något att prata om och att utvidga samtalet till: Hur var vädret på semestern?, Vart åkte ni? Gjorde ni något intressant?

Förutom vädret brukar jag öppna samtalet med: Var kommer du ifrån? eller Jag hör på din dialekt att du inte kommer härifrån – är du på genomresa? eller Jag känner igen din dialekt – kommer du möjligen ifrån … ?

Men med tanke på kränkthets faktorn bör man kanske vara lite försiktig när man kallpratar. Pratar man med någon som kommer från ett utanförskapsområde bör man inte kommentera semesterväder, bad eller kläder! De kanske lever i en socioekonomisk kontext och har inga möjligheter att åka skidor eller åka på solsemester. Vi bör kanske inte heller fråga var de kommer ifrån. De kan bli kränkta och tro att jag nedvärderar dem!

Jag har under det senaste årtiondet lärt mig att navigera försiktigt genom ett minfält av kränkthets symboler. Politikerna har ju lärt oss att Vi är inbitna rasister och ännu värre saker om vi säger något som någon annan kan uppfatta som kränkande. Ibland har jag mest lust att hålla tyst för att ingen ska bli kränkt. Men nu räcker det ju att kanske tänka en tanke som kan uppfattas som kränkande!

Hur har det blivit så? När förändrades vårt språk och vårt sätt att kommunicera? När kom alla nyorden som jag verkligen försöker att förstå? Ordet problem försvann ur politikernas vokabulär för att ersättas av ordet utmaning. Plötsligt blev hela vårt samhälle fyllt med utmaningar och nu har politikerna gjort en nyupptäckt – att det det finns problem. Ordet hen planterades in i vårt språk men har egentligen inte accepterats av allmänheten – för oss räcker det att använda han, hon, den eller det. Men ordet infördes eftersom HTBQ-människor kände sig kränkta.

Nu får det inte heta talesman eller riksdagsman. Feministerna blir kränkta orden har blivit neutrala: talesperson och riksdagsperson.

För drygt ett år sedan introducerades ordet flockimmunitet av FHM. Flockimmunitet är ett indirekt skydd mot smittsamma sjukdomar som uppstår när en stor andel av en population har utvecklat immunitet mot en sjukdom och därigenom skyddar även icke-immuna individer. Tidigare talades det inte om ordet. Men nu vill vår statsminister inte ens stå för att man har haft denna strategi angående ccoronaviruset. Han vill inte ens ta ordet i sin mun utan talar om folkimmunitet istället! Är det kränkande att tala om befolkningen som en flock? Det kanske blir mer oproblematiskt att prata om folk?

När jag nu samtalar med mina medmänniskor – verbalt eller skriftligt – så dröjer det inte många minuter förrän ordet vaccin dyker upp: Har du vaccinerat dig? eller Jag har fått första sprutan! eller Jag fick en tid för andra sprutan! Människor är glada över att ha fått sin spruta och måste berätta! De är glada för att de lyder politikerna och kvalificerar sig för ett vaccinpass med tillhörande rättigheter. Det har blivit ett nytt samtalsämne som kan följas upp med berättelser om tillverkare och ev biverkningar. Men är inte detta ett kränkande samtalsämne mot alla de som inte kan eller vill vaccinera sig? Vad tänker politikerna göra för att stoppa dessa kränkningar? Kränkningar är ju ett mycket större virus än coronaviruset!