Blir vår framtid himmel eller helvete?

Vi har nog alla visioner av hur ett gott människovänligt samhälle skulle se ut. En del tänker på mycket fritid som kan användas till självförverkligande. Andra tänker på flower-power-tid. Några vill bara umgås och ha trevligt. Vissa vill använda kreativiteten för att leka Uppfinnar-Jocke och konstruera evighetsmaskiner. Några vill leva i samklang med naturen eller meka med bilen eller sticka vantar och mössor. Alla har sina idéer. Själv kan jag tänka mig dagar i en vilstol med intressanta böcker varvat med promenader och ett gott glas vin. Men vad vi än vill göra med våra liv så måste vi ju kunna försörja oss, ha någonstans att bo, ha värme, vätska, mat, vila och kunna tillfredsställa alla de andra grundbehoven.

För nästan ett sekel sedan förutspådde ekonomen John Maynard Keynes att vi runt 2030 bara skulle arbeta 15 timmar i veckan, eller 3 timmar om dagen, i en tid av ”fritid och överflöd”. Det verkar klart nu att detta inte kommer att hända. Trots det, enligt World Economic Forum, kommer maskiner år 2025 att utföra nästan hälften av alla uppgifter, 47%; år 2020 var siffran bara 33%. Det är möjligt att den tekniska revolutionen kommer att förstöra vissa arbetstillfällen men generera andra i lika stor utsträckning, vilket var fallet vid tidigare tekniska revolutioner. Men det är också möjligt att arbetet kommer att minska, och befolkningen kommer att drivas in i undersysselsättning eller arbetslöshet, bli överflödig och fattig – kort sagt ett dystopiskt samhälle efter arbetet. Eller i bästa fall är det möjligt att ett socialt system kommer att utformas där vi alla kan leva lyckligt och göra lite arbete och uppfylla den tekniska drömmen om frigörelse. Envis verklighet pekar mot en blandning av de två första alternativen. Men bortom debatterna om digitaliseringens verkliga potential och behovet av en garanterad basinkomst, hur skulle det påverka oss att inte behöva arbeta för vår överlevnad? Skulle vi tolerera dolce far niente (nöjet att göra ingenting)?

Ovanstående text hämtade jag från El Pais. Men jag har skrivit om detta några gånger tidigare bl a denna som jag skrev för drygt fem år sedan om en bok som jag hade läst. Skönlitteratur men verklighetsbaserad!:

Då och då höjs röster om medborgarlön. Även jag har funderat kring hur samhället skulle fungera med en sådan. Nu har jag läst en bok om ett sådant samhälle – en skönlitterär bok om ett indianreservat. Boken heter Visselblåsaren och John Grisham har skrivit den.

Indianreservatet ska vara självstyrande – en stat i staten. De ska i och för sig rapportera vilka vinster de gör. Men ingen kollar sanningshalten i deras rapporter. Däremot kan de inte kräva något tillbaka av övriga samhället utanför.

Invånarna i indianreservatet driver ett casino. Alla medlemmar i kollektivet delar på vinsterna – en medborgarlön. Alla har fri skolgång – även på högskolenivå. Alla har fri läkarvård. Alla har fri tillgång till all social service. Den som vill jobba kan få jobb inom casinots olika verksamheter – men bara om de delar hövdingens värdegrund. Hövdingen väljs i demokratiska val. En förutsättning för att få ta del av välfärden är att man är registrerad. För att registrera sig måste man kunna bevisa att man har indianblod i ådrorna! Dock kan det räcka att man är 1/32- dels indian om man har rätt utseende men en annan får inte registrera sig trots att denne är 1/8-dels indian för att dennes gener har gjort att personen är ljushårig.

Egentligen borde alla vara nöjda. Alla har ju sin försörjning och välfärd tryggad. Alla kan ägna sina dagar åt vad de vill. Men det finns problem med alkohol, droger och kriminalitet. Vissa medborgare vill ha mer och använder casinot för egna syften. Alla intäkter redovisas inte. Varje dag går en del av vinsten till egna plånböcker. Dessa människor använder pengarna till att få mer makt, bygga hus, hotell och turistnäring. För vinsterna köper de guld och ädelstenar samt lever ett lyxliv.

I alla samhällen finns det människor som vill utnyttja andra. Det är maktmänniskor vars drivkraft är att få mer än alla andra. De nöjer sig inte med en medborgarlön! De vill ha ära och berömmelse! De drar sig inte för att syssla med olagligheter! Ett samhälle med medborgarlön blir varken bättre eller sämre än nuvarande system!

Av allt att döma så blir inte människor lyckligare av att vara sysslolösa eller att inte ha någon drivkraft till att förkovra sig. Problem uppstår med alkohol, droger och kriminalitet. Vi ser redan detta hos en del grupperingar i vårt land. Men då kallas det för socio-ekonomiska faktorer. Vi ser också redan superrika människor som bara vill ha mer – både makt och pengar. World Economic Forum med Klaus Schwab i spetsen vill bestämma och införa New World Order.

En ny världsordning och planerar global dominans och vill att tekniken och AI ska ta över arbetsmarknaden. Men vem ska styra tekniken och AI? Någon måste ge tekniken och AI information och algoritmer att jobba ifrån. Vem har så stora kunskaper?

Kan alla jobb ersättas av teknik och AI? Det finns arbetsuppgifter som jag har svårt för att se hur de ska kunna skötas helt på teknisk väg. Det är jobb inom t ex vård, skola, omsorg, polis och en mängd serviceyrke.

Jag är inte teknikfientlig – tvärtom så anser jag att allt som kan göra livet behagligare för oss alla är positivt. Men vissa saker fungerar inte på sådana som mig. Jag är ju en människa som själv vill bestämma över mitt liv. Ta t ex scannern i livsmedelsbutiken. Den fungerar bra för de flesta kunderna. Men jag som är borta ett halvår i taget börjar om bland algoritmerna en gång i halvåret. När jag kommer hem så betraktas jag som nybliven scannare och ska kollas. Jag lade av med att scanna efter att ha blivit kollad 10:nde gången på raken. Det blev mycket bekvämare för mig att gå genom kassan!

Så är det med många tekniska lösningar. De stämmer för de flesta men för andra blir de bara krångliga. Hur blir vår framtid? Kommer tekniken eller de enskilda människorna att bestämma över sina liv? Vad är ett gott och människovänligt samhälle?

Den digitala Världshjärnan

I detta samtal mellan Mikael Willgert och Jacob Nordangård kretsar ämnet kring Den digitala Världshjärnan som är namnet på Jacobs nya bok. Jacob Nordangård som är doktor i teknik- och vetenskapshistoria har tidigare skrivit böckerna Rockefeller – En klimatsmart historia samt Den globala statskuppen. Gemensamt för alla böckerna är att de handlar om de överstatliga organisationerna som kommit att styra allt mer i vår vardag samt över våra folkvalda politiker.

I boken den digitala världshjärnan granskar Jacob hur det som kallas Metavers kan komma att användas för att kontrollera jordens olika befolkningar. Det som är tydligt är att överstatliga organisationer så som FN, WEF (World Economic Forum), EU med mera tar sig allt mer makt och i samband med det minskar den demokratiska makten i de olika suveräna länderna. Situationen i Kina med det så kallade sociala kreditsystemet där allt vad enskilda människor gör mäts och värderas genom ett enormt datalagringssystem kan ses som en förstudie av vad som ska gälla för hela världen.

Trots att Covid-19 ”pandemin” nu kan betraktas som övergången så fortsätter arbetet med att ta fram digitala vaccinationspass med uppgifter lagrade om var och ens vaccinationsstatus. Det är mycket lätt att se hur dessa pass sedan fylls på med andra typer av uppgifter, t.ex. vilket koldioxidavtryck man för närvarande gjort. Dessa uppgifter lagras sedan i det som Jacob kallar Världshjärnan. Visar det sig att man har ätit för mycket kött, kan det leda till att man nekas köra sin bil som naturligtvis är ”uppkopplad”. Beräkningarna av ens poängsumma sköts av algoritmer. Det finns dock en ”global adel” som kontrollerar algoritmerna och som står över det regelsystem som flertalet människor lyder under. Vi ser redan idag att samma människor som skapar ideologier om att vi inte ska äta kött, eller köra fossildrivna fordon är de som flyger i privatjet till möten för WEF.

I slutet av programmet diskuteras den sammankoppling av olika system som i förlängningen kan bilda en ”världshjärna”. Denna hjärna skulle styras av en globalelit och även utgöra ett orakel som kan besvara olika frågor och ge förslag på åtgärder. Kanske skulle detta kunna bli vår tids Gud som står i kontakt med en global elit som bildare ett prästerskap som styr världen.
——————-

Har den moderna tekniken skapat ett nytt kafferep med skvallerkärringar?

Socialdemokraterna KU-anmäler statsminister Ulf Kristersson efter beskedet att Sverige inte kommer att skicka vapensystemet Archer till Ukraina. Det meddelade Peter Hultqvist (S) på en presskonferens på fredagsmorgonen.

Har presskonferenserna blivit de moderna kafferepen, tänker jag? Jag funderar på om det har något informationsvärde och om den moderna tekniken ska användas som politikernas slagfält! Är det etiskt och moraliskt riktigt att politiskt käbbel framförs för öppen ridå utan att de som anklagas har möjlighet att försvara sig?

Målet för digitaliseringspolitiken är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, kan vi läsa på Regeringens websida.

Men vad ska vi med digitalisering till om inte ens f d regeringsmedlemmar kan använda sig av den digitala på ett etiskt sätt? Är det så vi vill ha vårt digitaliserade samhälle? Jag är inte teknikfientlig. Tvärtom så gillar jag teknik och möjligheterna med den. Men, jag ser också problemen! Jag ser att alla människor inte är mogna för att ta till sig den moderna tekniken.

En djupdykning i informationssamhället gjorde Jan-Jöran Stenhagen i boken Informania 1984. Den rekommenderas! Boken beskriver hur människors påverkan på det egna livet blir minimalt till förmån för alla datoriserade system och maktlystna människor som utnyttjar systemet. Vi är på väg dit!

Nya saker kan vara svåra att acceptera. Speciellt då vi tvingas att acceptera.

– Som den äldre damen som hade sin rollator i många år innan hon började använda den. Hon hade svårt att acceptera att hon behövde den.
– Eller den damen som hade trygghetslarmet på armen. När hon trillade så tryckte hon inte på larmet för hon ville inte besvära.
– Bara att använda en microvågsugn kan vara ett stort steg för den som varit husmor, lagat mat och bakat i hela sitt liv. Själv använder jag den mest för att värma upp bullar.
– Att beställa färdtjänst kan vara jättejobbigt för den som har klarat sig själv hela livet.

Yngre människor tycks idag ha liten acceptans för äldres behov av att leva så som de alltid har gjort! Att äldre personer inte VILL använda ny teknik beror inte på att de är dumma eller att de inte förstår. Det beror nog mest på att de själv måste inse nyttan och acceptera att de behöver.

Jag ansåg länge att mobiltelefonen enbart var till för att ringa med. Idag använder jag den som klocka, stegräknare, höjdmätare, Bank-id, GPS, kolla nyheter, kolla tidtabeller, kolla fakta, ta foto, skriva och ta emot meddelande osv men ringer ytterst sällan på den. Jag har alltså vant mig vid denna tingest och använder de funktioner som jag behöver.

Är mina behov desamma som andra människors? Jag tror knappast det! Jag måste hela tiden försöka genomskåda motiv och försöka förstå varför t ex politiker eller medier agerar som de gör. Vad vill de uppnå?

Den moderna tekniken har blivit ett redskap som alla andra. För utbyttes skvaller på kyrkbacken. Senare blev det på kafferepen. Idag skvallrade Peter Hultqvist (S) på en presskonferens. Det enda syftet med presskonferensen var att svartmåla den nya regeringen! Är inte den moderna tekniken värd att användas till bättre saker?