Vi har nog alla visioner av hur ett gott människovänligt samhälle skulle se ut. En del tänker på mycket fritid som kan användas till självförverkligande. Andra tänker på flower-power-tid. Några vill bara umgås och ha trevligt. Vissa vill använda kreativiteten för att leka Uppfinnar-Jocke och konstruera evighetsmaskiner. Några vill leva i samklang med naturen eller meka med bilen eller sticka vantar och mössor. Alla har sina idéer. Själv kan jag tänka mig dagar i en vilstol med intressanta böcker varvat med promenader och ett gott glas vin. Men vad vi än vill göra med våra liv så måste vi ju kunna försörja oss, ha någonstans att bo, ha värme, vätska, mat, vila och kunna tillfredsställa alla de andra grundbehoven.
För nästan ett sekel sedan förutspådde ekonomen John Maynard Keynes att vi runt 2030 bara skulle arbeta 15 timmar i veckan, eller 3 timmar om dagen, i en tid av ”fritid och överflöd”. Det verkar klart nu att detta inte kommer att hända. Trots det, enligt World Economic Forum, kommer maskiner år 2025 att utföra nästan hälften av alla uppgifter, 47%; år 2020 var siffran bara 33%. Det är möjligt att den tekniska revolutionen kommer att förstöra vissa arbetstillfällen men generera andra i lika stor utsträckning, vilket var fallet vid tidigare tekniska revolutioner. Men det är också möjligt att arbetet kommer att minska, och befolkningen kommer att drivas in i undersysselsättning eller arbetslöshet, bli överflödig och fattig – kort sagt ett dystopiskt samhälle efter arbetet. Eller i bästa fall är det möjligt att ett socialt system kommer att utformas där vi alla kan leva lyckligt och göra lite arbete och uppfylla den tekniska drömmen om frigörelse. Envis verklighet pekar mot en blandning av de två första alternativen. Men bortom debatterna om digitaliseringens verkliga potential och behovet av en garanterad basinkomst, hur skulle det påverka oss att inte behöva arbeta för vår överlevnad? Skulle vi tolerera dolce far niente (nöjet att göra ingenting)?
Ovanstående text hämtade jag från El Pais. Men jag har skrivit om detta några gånger tidigare bl a denna som jag skrev för drygt fem år sedan om en bok som jag hade läst. Skönlitteratur men verklighetsbaserad!:
Då och då höjs röster om medborgarlön. Även jag har funderat kring hur samhället skulle fungera med en sådan. Nu har jag läst en bok om ett sådant samhälle – en skönlitterär bok om ett indianreservat. Boken heter Visselblåsaren och John Grisham har skrivit den.
Indianreservatet ska vara självstyrande – en stat i staten. De ska i och för sig rapportera vilka vinster de gör. Men ingen kollar sanningshalten i deras rapporter. Däremot kan de inte kräva något tillbaka av övriga samhället utanför.
Invånarna i indianreservatet driver ett casino. Alla medlemmar i kollektivet delar på vinsterna – en medborgarlön. Alla har fri skolgång – även på högskolenivå. Alla har fri läkarvård. Alla har fri tillgång till all social service. Den som vill jobba kan få jobb inom casinots olika verksamheter – men bara om de delar hövdingens värdegrund. Hövdingen väljs i demokratiska val. En förutsättning för att få ta del av välfärden är att man är registrerad. För att registrera sig måste man kunna bevisa att man har indianblod i ådrorna! Dock kan det räcka att man är 1/32- dels indian om man har rätt utseende men en annan får inte registrera sig trots att denne är 1/8-dels indian för att dennes gener har gjort att personen är ljushårig.
Egentligen borde alla vara nöjda. Alla har ju sin försörjning och välfärd tryggad. Alla kan ägna sina dagar åt vad de vill. Men det finns problem med alkohol, droger och kriminalitet. Vissa medborgare vill ha mer och använder casinot för egna syften. Alla intäkter redovisas inte. Varje dag går en del av vinsten till egna plånböcker. Dessa människor använder pengarna till att få mer makt, bygga hus, hotell och turistnäring. För vinsterna köper de guld och ädelstenar samt lever ett lyxliv.
I alla samhällen finns det människor som vill utnyttja andra. Det är maktmänniskor vars drivkraft är att få mer än alla andra. De nöjer sig inte med en medborgarlön! De vill ha ära och berömmelse! De drar sig inte för att syssla med olagligheter! Ett samhälle med medborgarlön blir varken bättre eller sämre än nuvarande system!
Av allt att döma så blir inte människor lyckligare av att vara sysslolösa eller att inte ha någon drivkraft till att förkovra sig. Problem uppstår med alkohol, droger och kriminalitet. Vi ser redan detta hos en del grupperingar i vårt land. Men då kallas det för socio-ekonomiska faktorer. Vi ser också redan superrika människor som bara vill ha mer – både makt och pengar. World Economic Forum med Klaus Schwab i spetsen vill bestämma och införa New World Order.
En ny världsordning och planerar global dominans och vill att tekniken och AI ska ta över arbetsmarknaden. Men vem ska styra tekniken och AI? Någon måste ge tekniken och AI information och algoritmer att jobba ifrån. Vem har så stora kunskaper?
Kan alla jobb ersättas av teknik och AI? Det finns arbetsuppgifter som jag har svårt för att se hur de ska kunna skötas helt på teknisk väg. Det är jobb inom t ex vård, skola, omsorg, polis och en mängd serviceyrke.
Jag är inte teknikfientlig – tvärtom så anser jag att allt som kan göra livet behagligare för oss alla är positivt. Men vissa saker fungerar inte på sådana som mig. Jag är ju en människa som själv vill bestämma över mitt liv. Ta t ex scannern i livsmedelsbutiken. Den fungerar bra för de flesta kunderna. Men jag som är borta ett halvår i taget börjar om bland algoritmerna en gång i halvåret. När jag kommer hem så betraktas jag som nybliven scannare och ska kollas. Jag lade av med att scanna efter att ha blivit kollad 10:nde gången på raken. Det blev mycket bekvämare för mig att gå genom kassan!
Så är det med många tekniska lösningar. De stämmer för de flesta men för andra blir de bara krångliga. Hur blir vår framtid? Kommer tekniken eller de enskilda människorna att bestämma över sina liv? Vad är ett gott och människovänligt samhälle?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
ulsansblogg 
Senaste kommentarer