En promenad igår fick mig att fundera på ordspråket ovan. Många hälsade glatt leende på läpparna. Jag funderade på vem de var! Jag kände inte igen dem. De kände tydligen igen mig eller sambon. Var hade de träffat oss tidigare?
Det kunde ju vara någon som jag hade träffat på min tidigare arbetsplats eller när vi hade en butik. Det kunde vara någon i grannskapet eller som jobbade på ICA. Det kunde vara någon som brukar promenera utanför vårt hus eller bekanta till bekanta. Kanske någon av dem som brukar titta på vår tomatodling när de går förbi? Det kunde också vara någon som har fått reda på (via bekanta eller grannar) att vi tillbringar vinterhalvåret nere i Spanien och blev kvar ett år extra pga ett virus. De kanske hade läst tidningsartikeln om att jag har skrivit en bok om detta.
I vilket fall som helst så kände de igen mig eller sambon och med tanke på hälsningen och leendet så hade de positiva tankar om oss. Det skulle vara hemskt om de hade tänkt något negativt om oss. Men hur mycket vet de om oss egentligen? Har de hört andra människor tala om oss?
De flesta kunskaper som vi har om andra människor bygger ju på positivt och negativt skvaller samt hur vår omvärld beskriver människor som de känner eller har fått beskrivna i sin tur av andra. Jag har själv hört en mängd skvaller om människor och långt senare fått reda på att ingenting av detta stämde.
Jag minns mitten av 1960-talet då jag var ensamstående tonårsmamma. Sonen var 17 år och hade en mängd kompisar som ofta var hemma hos oss på kvällarna. Jag fick på omvägen höra att jag levde ett sexuellt vidlyftigt liv och hade en mängd män som kom och hälsade på mig! När jag några år senare köpte ett hus så skvallrades det om att jag hade fått ett stort arv eller möjligen hade vunnit på tips eller hade träffat någon rik gubbe som jag skinnade på pengar. Ingenting av det var sant! Jag betalde mina räntor och amorteringar själv!
Det är lätt att hitta på historier om andra människor och sprida dem! Det är lätt att skaffa sig fördomar om andra människor. Därför bör alla vara noggranna med vad de sprider vidare och fundera över hur mottagaren uppfattar det som man skriver eller säger. Idag blev jag upprörd över följande kommentar skriven av en ung man, som kanske inte själv tillhör de smartaste:
Personen som skrev detta kan alltså inte ta kritik utan kallar dem som kritiserar för bittra. Jag har många gånger själv blivit kallad för att vara bitter när jag framför kritik i kommentarsfälten. Dessutom anser skribenten att de som kritiserar är gamla och hoppas på att de snart ska dö! Han vill slippa att se eller höra kommentarer från äldre människor. Varför? Jo, han anser att han och hans generation vet bäst! Jag anser att han har fördomar om äldre och borde lyssna mer på dem! Äldre människor har mycket kunskap att dela med sig av!
Fördomar har vi alla. Fördomar är ett sätt att hävda vår egen storhet. Vi tror oss veta allt – mycket bättre än andra! Vi borde kanske rannsaka oss själv, tänka om och revidera våra fördomar då och då? Alla känner apan, men apan känner ingen. Alla känner apan utan att ens ha träffat apan! Apan känner ingen och har kanske inte hunnit tillägna sig fördomar än? Den är som en öppen bok innan skvallret och fördomarna når den. Då känner även apan alla eller tror i alla fall att den gör det!
Senaste kommentarer