Har den moderna tekniken skapat ett nytt kafferep med skvallerkärringar?

Socialdemokraterna KU-anmäler statsminister Ulf Kristersson efter beskedet att Sverige inte kommer att skicka vapensystemet Archer till Ukraina. Det meddelade Peter Hultqvist (S) på en presskonferens på fredagsmorgonen.

Har presskonferenserna blivit de moderna kafferepen, tänker jag? Jag funderar på om det har något informationsvärde och om den moderna tekniken ska användas som politikernas slagfält! Är det etiskt och moraliskt riktigt att politiskt käbbel framförs för öppen ridå utan att de som anklagas har möjlighet att försvara sig?

Målet för digitaliseringspolitiken är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, kan vi läsa på Regeringens websida.

Men vad ska vi med digitalisering till om inte ens f d regeringsmedlemmar kan använda sig av den digitala på ett etiskt sätt? Är det så vi vill ha vårt digitaliserade samhälle? Jag är inte teknikfientlig. Tvärtom så gillar jag teknik och möjligheterna med den. Men, jag ser också problemen! Jag ser att alla människor inte är mogna för att ta till sig den moderna tekniken.

En djupdykning i informationssamhället gjorde Jan-Jöran Stenhagen i boken Informania 1984. Den rekommenderas! Boken beskriver hur människors påverkan på det egna livet blir minimalt till förmån för alla datoriserade system och maktlystna människor som utnyttjar systemet. Vi är på väg dit!

Nya saker kan vara svåra att acceptera. Speciellt då vi tvingas att acceptera.

– Som den äldre damen som hade sin rollator i många år innan hon började använda den. Hon hade svårt att acceptera att hon behövde den.
– Eller den damen som hade trygghetslarmet på armen. När hon trillade så tryckte hon inte på larmet för hon ville inte besvära.
– Bara att använda en microvågsugn kan vara ett stort steg för den som varit husmor, lagat mat och bakat i hela sitt liv. Själv använder jag den mest för att värma upp bullar.
– Att beställa färdtjänst kan vara jättejobbigt för den som har klarat sig själv hela livet.

Yngre människor tycks idag ha liten acceptans för äldres behov av att leva så som de alltid har gjort! Att äldre personer inte VILL använda ny teknik beror inte på att de är dumma eller att de inte förstår. Det beror nog mest på att de själv måste inse nyttan och acceptera att de behöver.

Jag ansåg länge att mobiltelefonen enbart var till för att ringa med. Idag använder jag den som klocka, stegräknare, höjdmätare, Bank-id, GPS, kolla nyheter, kolla tidtabeller, kolla fakta, ta foto, skriva och ta emot meddelande osv men ringer ytterst sällan på den. Jag har alltså vant mig vid denna tingest och använder de funktioner som jag behöver.

Är mina behov desamma som andra människors? Jag tror knappast det! Jag måste hela tiden försöka genomskåda motiv och försöka förstå varför t ex politiker eller medier agerar som de gör. Vad vill de uppnå?

Den moderna tekniken har blivit ett redskap som alla andra. För utbyttes skvaller på kyrkbacken. Senare blev det på kafferepen. Idag skvallrade Peter Hultqvist (S) på en presskonferens. Det enda syftet med presskonferensen var att svartmåla den nya regeringen! Är inte den moderna tekniken värd att användas till bättre saker?

Alla känner apan, men apan känner ingen

En promenad igår fick mig att fundera på ordspråket ovan. Många hälsade glatt leende på läpparna. Jag funderade på vem de var! Jag kände inte igen dem. De kände tydligen igen mig eller sambon. Var hade de träffat oss tidigare?

Det kunde ju vara någon som jag hade träffat på min tidigare arbetsplats eller när vi hade en butik. Det kunde vara någon i grannskapet eller som jobbade på ICA. Det kunde vara någon som brukar promenera utanför vårt hus eller bekanta till bekanta. Kanske någon av dem som brukar titta på vår tomatodling när de går förbi? Det kunde också vara någon som har fått reda på (via bekanta eller grannar) att vi tillbringar vinterhalvåret nere i Spanien och blev kvar ett år extra pga ett virus. De kanske hade läst tidningsartikeln om att jag har skrivit en bok om detta.

I vilket fall som helst så kände de igen mig eller sambon och med tanke på hälsningen och leendet så hade de positiva tankar om oss. Det skulle vara hemskt om de hade tänkt något negativt om oss. Men hur mycket vet de om oss egentligen? Har de hört andra människor tala om oss?

De flesta kunskaper som vi har om andra människor bygger ju på positivt och negativt skvaller samt hur vår omvärld beskriver människor som de känner eller har fått beskrivna i sin tur av andra. Jag har själv hört en mängd skvaller om människor och långt senare fått reda på att ingenting av detta stämde.

Jag minns mitten av 1960-talet då jag var ensamstående tonårsmamma. Sonen var 17 år och hade en mängd kompisar som ofta var hemma hos oss på kvällarna. Jag fick på omvägen höra att jag levde ett sexuellt vidlyftigt liv och hade en mängd män som kom och hälsade på mig! När jag några år senare köpte ett hus så skvallrades det om att jag hade fått ett stort arv eller möjligen hade vunnit på tips eller hade träffat någon rik gubbe som jag skinnade på pengar. Ingenting av det var sant! Jag betalde mina räntor och amorteringar själv!

Det är lätt att hitta på historier om andra människor och sprida dem! Det är lätt att skaffa sig fördomar om andra människor. Därför bör alla vara noggranna med vad de sprider vidare och fundera över hur mottagaren uppfattar det som man skriver eller säger. Idag blev jag upprörd över följande kommentar skriven av en ung man, som kanske inte själv tillhör de smartaste:

Personen som skrev detta kan alltså inte ta kritik utan kallar dem som kritiserar för bittra. Jag har många gånger själv blivit kallad för att vara bitter när jag framför kritik i kommentarsfälten. Dessutom anser skribenten att de som kritiserar är gamla och hoppas på att de snart ska dö! Han vill slippa att se eller höra kommentarer från äldre människor. Varför? Jo, han anser att han och hans generation vet bäst! Jag anser att han har fördomar om äldre och borde lyssna mer på dem! Äldre människor har mycket kunskap att dela med sig av!

Fördomar har vi alla. Fördomar är ett sätt att hävda vår egen storhet. Vi tror oss veta allt – mycket bättre än andra! Vi borde kanske rannsaka oss själv, tänka om och revidera våra fördomar då och då? Alla känner apan, men apan känner ingen. Alla känner apan utan att ens ha träffat apan! Apan känner ingen och har kanske inte hunnit tillägna sig fördomar än? Den är som en öppen bok innan skvallret och fördomarna når den. Då känner även apan alla eller tror i alla fall att den gör det!

Det är svårt att välja – skvaller eller seriositet

Alla människor har ett personligt ansvar och gör sina egna personliga val. Det gäller helt vanliga vardagliga ting men också vilken information vi ska suga åt oss och vad vi ska göra med den.

Jag tänker på den gamla sketchen där Tage Danielsson ska sälja en kvällstidning till en köpsugen Gösta Ekman är en klassiker, som visar hur villrådig man kan bli när två produkter till ytan är ganska lika. Vad är det för skillnad, egentligen? Vad ska man välja?

Omvärlden ser ju precis likadan ut för oss alla. Jag läste att det  cirklar ca 400 miljarder informationsbitar per sekund runt om oss. Men vi kan ju bara registrera ca 2000 av dem! Det är antagligen olika bitar som vi registrerar beroende av hur vi är som människor, vår bakgrund, vår utbildning, våra referensramar osv. Jag suger kanske åt mig just de informationsbitar som uppfyller mitt syfte? De andra, som jag kanske borde suga åt mig märker jag inte. Andra människor uppmärksammar inte de viktiga informationsbitar som de skulle behöva för att göra livet bättre och fortsätter sen  att klaga på alla missade chanser … Det är inte lätt att hitta rätt bland alla informationsbitar. Vårt informationsflöde har blivit ett stort problem!

Omvärlden ser ju precis likadan ut för oss alla. Jag läste att det  cirklar ca 400 miljarder informationsbitar per sekund runt om oss. Men vi kan ju bara registrera ca 2000 av dem! Det är antagligen olika bitar som vi registrerar beroende av hur vi är som människor, vår bakgrund, vår utbildning, våra referensramar osv. Jag suger kanske åt mig just de informationsbitar som uppfyller mitt syfte? De andra, som jag kanske borde suga åt mig märker jag inte. Andra människor uppmärksammar inte de viktiga informationsbitar som de skulle behöva för att göra livet bättre och fortsätter sen  att klaga på alla missade chanser … Det är inte lätt att hitta rätt bland alla informationsbitar. Vårt informationsflöde har blivit ett stort problem!

Martin Ingvar sa en gång, i frågeprogrammet ”Fråga Lund”, att vi kan skapa minnen av framtiden. Han menade att våra hjärnor inte kan skilja tänkta händelser med starka känslor från verkliga händelser. Tänker vi tillräckligt ofta på något som vi vill uppleva så har vi större möjligheter att verkligen få göra det.

Normalt sätt brukar jag inte suga åt mig skvaller och det är ytterst sällan som jag vidarebefordrar det. Igår gjorde jag ett undantag. Undantaget kan vara berättigat eftersom det gällde en offentlig person. Jag skvallrar ju aldrig om privatpersoner! Nu gällde det i alla fall ”Annie Lööf spelar golf”. Jag trodde aldrig att jag skulle sprida detta så mycket! Det var ju inget viktigt – tyckte jag! Men resultatet blev annorlunda. Hittills har 755 personer läst dessa – i mitt tycke – oväsentliga rader!

När jag dagen innan skrev om att ”Det skjuts för mycket i vårt trygga land” fick jag ett 50-tal läsare! Det var ett inlägg debatten om gängkriminaliteten och skjutningar där oskyldiga människor drabbas. Jag tyckte att detta var viktigt att skriva om. Jag hoppades faktiskt att fler skulle läsa.

Nu har jag förstått: Omvärlden väljer inte samma informationsbitar som jag gör! De flesta människor föredrar skvaller framför allvarliga debattämnen. De vill inte tänka eller kritisera politiker i sakfrågor. Det är så mycket lättare att följa massan, skvallra och prata skit! De flesta är kanske informationströtta? De vill inte välja seriös information.

Ännu en gång – för de har varit många genom åren – ställer jag mig frågan: Är jag ALLTFÖR seriös? Svaret blir som vanligt: JA! Men vad ska jag göra åt det? Mitt samvete säger åt mig att jag måste vara seriös för att vara trovärdig. Jag skulle inte vara jag – om jag inte var seriös! Det är svårt att välja. Ska jag vara seriös och bli ihågkommen som trovärdig eller segla fram på en populistisk våg?

Som alla mina tidigare beslut väljer jag att vara seriös! Även de få gånger som jag faller in i skvallrarnas kör väljer jag att försöka hålla mig till fakta och att bara skvallra om människor som själv har satt sin gloria på sned!