I natt jag drömde …

”I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.”

Så började låten som alla sjöng på i mitten av 60-talet. Den svenska texten var gjord av Cornelis Vreeswijk. Det är nog en allsångslåt som de flesta, i min generation iallafall, kan.

Jag tänkte på den när jag vaknade i morse. Fred på jord – en utopi! Jag tänkte på Jonnez, Khomeini, Ylva Johansson och Stefan Löfven i mitt halvvakna tillstånd.

I början av 80-talet läste jag på högskolan. På min kurs fanns två iranier – Jonnez och en kille som jag inte minns namnet på. Dessa två satt alltid i var sin del av föreläsningssalen, gav varandra onda blickar och talade inte med varandra. Jag fick ganska god kontakt med Jonnez och han förklarade. Jonnez höll på ayatolla Khomeini och trodde att denna ayatolla möjligen kunde vara den profet som hela islamiska världen väntade på. Den andra iraniern var emot Khomeini. Dessa två personer var antagonister även när de kommit till Sverige. En dag kom båda två till föreläsningen med diverse blessyrer. Vi undrade vad som hade hänt. Två iranska gäng hade tydligen slagits med cykelkedjor f g kväll på högskoleområdet. Orsaken var naturligtvis de olika uppfattningarna. Jonnez förklarade att det var hans gäng som hade börjat – men om inte de hade börjat så skulle ju de andra ha börjat … Båda gängen blev avstängda från högskolan och jag träffade aldrig någon av dem mer. Men tankarna har förföljt mig genom åren. De kom hit till ett fredligt land men fortsatte kriget som de hade påbörjat hemma i Iran!

Vad händer med alla flyktingar som kommer hit med olika religioner och kulturer. De tar med sig sitt fiendskap och fortsätter kriget här ! Eller …?

Igår kväll såg jag Ylva Johansson diskutera med Ulf Kristersson i Agenda. Hon använde sig av samma taktik! Inte med cykelkedja men med ord. Istället för att tala om exakt vad regeringen gör så valde hon att säga: ”Men ni då … är ni mycket bättre … ni började …” Jag blir så trött på denna angreppsretorik. Den leder aldrig till något positivt. De kommer aldrig fram till en fredlig gemensam lösning på detta sätt. ”Käbbel!” för att använda Löfvens ord. Ulf Kristersson däremot vänder kappan efter vinden utan att skämmas och talade om att ”Vi har hela tiden tyckt …” Lögner och svammel! Aldrig mötas de två!

Löfven använder liknande retorik. Han talar om vad motdebattören tycker och tänker trots att denne aldrig har haft dessa tankarna. Han talar om att vi har varit naiva trots att alla fakta har funnits och att det är han och hans regering som har tagit dåliga beslut. Han talar om att vi har under många många år haft bekymmer med sexuella trakasserier och det kan inte kopplas till migrationen . Han ljuger alltså! För vad? Tror han verkligen att svenska folket och framför allt svenska män glömmer …? Är det så han löser konflikter – att låta andra icke skyldiga få skulden? I mina sämsta stunder tror jag att han är på gång att starta ett inbördeskrig i Sverige!

I natt jag drömde om en utopi …