1998, i den egyptiska hamnstaden Alexandria.

Tiden för att träda in i vuxenlivet har kommit för den äldste sonen och den äldsta dottern. Sonen, nästan 13 och dottern som är 11 år, är på väg att bli myndiga enligt religionen och kulturen.

Att bli myndig i Egypten innebär en skyldighet som överskuggar de rättigheter som myndighetsåldern medför. Det handlar om skyldigheten att tygla den hotfulla kraft som måste kontrolleras strikt i hederskulturen – sexualiteten.

Denna söta 11-åriga tjejen har det vackraste långa hår man någonsin sett. Under hela hennes barndom har flickans hår lovsjungits i alla tonarter, av familjen, av släktingar och vänner till familjen, av skol- och lekkamrater. Flickan är stolt över sitt långa, vackra hår. Det är en del av vem hon är.

Allt eftersom åren gått har hon gradvis blivit medveten om att den dagen närmar sig då hon måste dölja den delen av sig själv. Hon kommer vara tvungen att göra sig mindre vacker. Hon har fått höra att det är fel för tjejer att vara vackra inför killar och män, hon har fått höra att kvinnor som inte döljer sin skönhet för män kommer att brinna i helvetet. Den lilla flickan har fått höra att Allah kommer att bli arg om hon visar sitt hår och att kvinnor som gör det kommer att hängas i håret och brinna i evig helveteseld.

Med sorgsen resignation har flickan börjat acceptera berättelsen man inpräntat i henne. Pojken fick också lära sig allt detta, hur syndig och skamlig kvinnlig skönhet är, hur viktigt för familjens heder det är att göra kvinnorna osynliga och onåbara, och hur det är hans plikt som äldste sonen att undanhålla sina systrars skönhet från andra killar och män.

Fastän flickan har resignerat älskar hon fortfarande sitt hår och vill inte alls gömma undan det. Hon försöker skjuta på det oundvikliga så länge som möjligt och påtryckningarna från familjen intensifieras.

– Det är dags för min lilla flicka att bli kvinna och bära hijaben, säger pappa.

– Jag vet, jag kommer att ta på mig den en dag. Men inte nu. Jag vill vänta lite till, svarar flickan irriterad.

– Till när då? Du får inte förarga Allah, du ser mer och mer ut som en kvinna.

Flickan lämnar rummet och går till köket där mamma är.

– Pappa har rätt, det vet du. Du måste göra det som är rätt.

– Jag vet, men inte nu. Flickan går och sätter sig hos sin bror.

– De har rätt, vet du, du är inte längre något barn, säger han.

– Men jag är fortfarande 11, säger flickan hjälplöst med gråten i halsen.

Dag ut och dag in pågår påtryckningarna tills flickan en dag ger efter för trycket och döljer sitt vackra hår, trött på all kritik, på skulden, på besvikelsen hon ser i sin familjs ögon, hon längtar efter deras gillande och godkännande. Nu är familjen nöjd och Allah är inte längre arg.

Om någon frågat den flickan om hon bar hijab av fri vilja hade hon svarat ja, men jag vet att det inte var så, jag var där, jag var delaktig i processen. Min syster erbjöds aldrig något alternativ, hon hade ingen i sin ringhörna som kunde bjuda motstånd och minska trycket från familjen. Inte samhället och inte skolan. Min syster var ensam, tillsagd att det var fel att vara vacker och fri, att hennes barndom inte tillhörde henne själv utan hennes föräldrar och Allah och att de bestämde när hennes barndom var över.

Omar Makram

RENEGADE

För några år sedan utropades Greta Thunberg till Jesus från Nasarets efterträdare av Svenska Kyrkan och nu utropas hon till andlig ledare av en forskare

Och renegater som Elsa Widding är kättare som förtjänar media-inkvisitionen.

Det finns tydliga likheter mellan dagens klimatkyrka och den katolska kyrkan på 1200-talet.

De som missat 800 år av upplysning är väl inte de första jag lyssnar på när det gäller framtidsprofetior..

Vill man övertyga mig får man i alla fall presentera goda argument istället för kvasireligiöst mumbojumbo om en tonårsflicka.

Hans Thannerstig

I munkens skugga

Helena Thorfinn jobbade under många år som journalist på bland annat SvD, TV4 och SVT innan hon började jobba internationellt med mänskliga rättigheter för bland annat Sida och Rädda Barnen. Mellan åren 2005-2008 var hon stationerad på Svenska Ambassaden i Bangladesh, där hon hämtade intryck och inspiration till sina två romaner Innan floden tar oss (2012) och Den som går på tigerstigar (2017). 

Jag har läst dessa två romaner och de har påverkat mina tankar i många olika riktningar. Mest har jag funderat kring skillnaden mellan de onda och de goda människorna samt om hjälpsamhet och om den kommer fram till de som behöver bli hjälpta!

Med spänning började jag att läsa hennes senaste bok. Mellan 2014 och 2017 var Helena Thorfinn bosatt i Myanmar/Burma och den vistelsen har givit upphov till romanen I munkens skugga som utspelar sig under den korta period då det gåtfulla landet öppnade upp för omvärlden.

Boken handlar om när teknologin tar sig in i ett u-land, bland buddistmunkar och analfabeter. Bland munkarna i klostret finns en hemliga rörelse som hotar landets sköra demokratiska uppvaknande. Onda krafter sprider via trollkonton på Facebook fakenews och propaganda som en fattig och okunnig befolkning inte kan värja sig emot. Ett splittrat samhälle blir ännu mer splittrat. Rasism och upplopp, våld och nedbrända hus.

När svenska journalister har skrivit om trollkonton inför det svenska riksdagsvalet så har de egentligen ingen aning om vad trollkonton är och vilka krafter som kan ligga bakom. De vet inte heller mycket om hur fakenews kan spridas.

Denna bok borde alla som är intresserade av Myanmar/Burma, buddismen, hur ny teknologi utnyttjas för att få makt över en okunnig befolkning. En splittrad befolkning är lättare att styra.