Ett 80-tal intagna i svenska fängelser är i riskzonen för våldsbejakande radikalisering. Problemet kan komma att öka, bland annat på grund av fler återvändare från islamistiska miljöer. Den bedömningen gör Kriminalvården, enligt SVT.
Vad innebär det? Hur blir man våldsbejakande radikaliserad?
”Våldsfrämjande radikalisering är ett sociologiskt fenomen där en individ eller en grupp i tilltagande grad uppfattar olagliga våldsmetoder vara legitima för att uppnå politiska målsättningar. Processen kan mynna ut i att begå eller stödja terrorism, otillåten påverkan eller andra våldsbrott.
Utgångspunkten för radikaliseringen är upplevelsen av orättvisor och kränkningar, vilket antingen kan vara ett faktiskt läge eller propaganda. Det finns också en våldsbejakande ideologi som förklarar det upplevda för individen eller gruppen. Ideologin innehåller också lösningar på problemen, som innefattar våld. Våldsideologin internaliseras genom att andra ideologier inte når individen eller gruppen, och genom att ideologin erbjuder en social tillhörighet (jämför parallellsamhälle). Dessa faktorer samverkar på olika sätt för olika individer.” enligt Wikipedia.
Om jag uppfattar det rätt så innebär det att göra olagliga våldsmetoder legitima för att uppnå vissa politiska målsättningar. Det innebär också att utövarna känner en social tillhörighet – en gemenskap eller trygghet. Det är svårt att förstå att någon kan känna trygghet i att utföra våld men … Det är nog tryggt att tillhöra gänget och få känna sig betydelsefull.
Nu utbildas personalen på våra fängelser i att förebygga denna radikalisering. Av de 80 fångarna är det 65 som bedöms ha våldsbejakande islamistiska uppfattningar och 15 tillhör antingen höger- eller vänsterextrema miljöer. Nu satsar fångvården på riskbedömning och genomtänkt placering av de intagna för att motverka radikalisering. Men även personalens kunskaper och kontakter med de intagna har en nyckelroll, enligt artikeln.
”Enligt kriminalvården har det skett ett tiotal försök till radikalisering i svenska fängelser. Man tror att problemet kan komma att öka, bland annat på grund av att allt fler väntas återvända från islamistiska miljöer.
Enligt Säkerhetspolisen är fängelserna en attraktiv plats att rekrytera på.”
Men kan den svenska fångvården motverka denna radikalisering? Problemen är ju desamma över stora delar av Europa. Efter terrorattentaten i Paris och Köpenhamn för några år sedan uppmärksammades risken för radikalisering i fängelsemiljö. Gärningsmannen i Köpenhamn uppgavs bland annat ha blivit radikaliserad under sin fängelsevistelse.
”Rekrytering och radikalisering bland fängelseinterner i Spanien av jihadism fortsätter. Spanska inrikesdepartementet vägrar att kasta in handduken eftersom problemet accelererar. Spanien har utvecklat ett test på 39 frågor som ska avgöra internernas tillstånd.
Avvisar fången kvinnlig personal? Tolererar personen icke-troende araber. Det är två frågor av totalt 39 som personal vid fångvårdsanstalter i Spanien går igenom med interner.
Endast tio interner av totalt 146 har frivilligt gått med på att medverka i rehabiliteringskurser där målet är att avradikalisera. Enligt officiella siffror från inrikesdepartementet.
Spanska myndigheter uppger att det sker en våg av radikalisering vid spanska anstalter. Och problemet är långt ifrån att vara under kontroll. I dagsläget övervakas 76 interner som är på väg att radikaliseras med målet att delta i heligt krig.
Myndigheterna har utarbetat ett formulär med 39 frågor, ett verktyg som kallas ”instrument riskbedömning av våldsam radikalism”. Formuläret har börjat tillämpas vid anstalter i Spanien de senaste veckorna.
Formuläret består av två avsnitt. Tolv frågor ska mäta graden av fundamentalism med ”risk för radikalt våld” och 27 andra frågor för att avgöra om internen kan komma att ägna sig åt värvning av proselyter, rekrytering eller våldsam radikalisering.” läser jag.
Det är alltså detta som det handlar om – inte bara om fanatisk politik utan även ett heligt krig. Det handlar om religion och politik i ett hopkok. Spanska fängelser är lika okunniga som de svenska fängelserna om hur radikaliseringen ska motverkas. Men ett steg är ju faktiskt att ringa in problemet genom att ställa frågor. Men eftersom ”endast tio interner av totalt 146 har frivilligt gått med på att medverka i rehabiliteringskurser där målet är att avradikalisera” så undrar jag hur problemet ska lösas.
Svenska fängelser fortsätter den mjuka linjen ”personalens kunskaper och kontakter med de intagna har en nyckelroll”! Hjälper det att prata med fångarna? Går det att avprogrammera en person som vill gå in i ett heligt krig? Jag tror knappast det!
Detta är ett gigantiskt accelererande problem i hela Europa och det bygger på en religion som vi har svårt att förstå – en religion där människor är beredda att offra sina liv för ett heligt krig!
Problemet växer. Det behövs konkreta åtgärder och inte några mjukisvarianter. Vilka förslag till lösningar har de olika riksdagspartierna? Det vore trevligt att höra dessa före valet!
Mohamed Omar 
Senaste kommentarer