Hur får de ekvationen att gå ihop?

Socialdemokraterna presenterar undan för undan sin nya politik. Men jag får inte det hela att gå ihop! Deras visioner spretar. Verkligheten ser annorlunda ut än deras karta och de verkar ha en stor pengapåse att gräva ur.

S vill t ex göra arbetstidsförkortning till en valfråga 2026. Speciellt kvinnor inom vården anses behöva kortare arbetstid eftersom deras jobb är så stressigt och många drabbas av psykisk ohälsa. Vården har ju redan problem med underbemanning och vårdköerna växer. Men det bekymrar inte de som lägger fram förslaget: 100 – 80 – 100 dvs 100 % lön, 80 % arbetstid och 100 % effektivitet. Vården bekostas ju av skattemedel och 80 % arbetstid måste ju innebära nyanställningar för att vården ska bli tillgänglig dygnets alla timmar. Det innebär ökade lönekostnader och höjd skatt. Dessutom undrar jag hur den redan underbemannade vården ska hitta fler, som vill jobba inom vården?

Den teoretiska arbetstiden i Sverige idag för den som arbetar heltid är 40 timmar per vecka eller 2 080 timmar om året – det gäller både kvinnor och män. Men den faktiska arbetstiden per sysselsatt är betydligt kortare, för år 2022 låg den på 1 440 timmar . Faktisk arbetstid är den tid som blir kvar när ledighet, semester, sjukfrånvaro och annan frånvaro som sysselsatta har rätt till enligt lag eller avtal, har räknats bort. Året består av 365 dagar gånger 24 timmar dvs 8760 timmar. Vi tillbringar alltså ca 16,4 % av vår totala årstid på arbetsplatsen! Det är de 16,4 procenten av vår tid som anses göra att vårt livspussel är så svårt att få att gå ihop och är så jobbiga speciellt för kvinnor!

Hur kan man då vara så övertygad om att det är arbetsmiljön som ger psykisk ohälsa? Kan inte den övriga 81,6 %-en av vår tid vara orsaken? Det är ju inte ens 1/6-del av vår tid som tillbringas på arbetsplatsen!

Nu ska vi dock inte belasta S för hårt för deras förslag. I en globaliserad värld med hård konkurrens finns det självklart också gränser för hur mycket en liten ekonomi som den svenska kan skilja sig från mängden. Även utomlands verkar många länder röra sig i riktning mot förkortad arbetstid. OECD ligger på och vill att de anslutna länderna ska införa kortare arbetstid, men jag är övertygad om att det kommer att ta mycket lång tid att införa!

Så läser jag om ett annat förslag som S presenterar – obligatorisk förskola från 3 år. I dag är betydligt färre barn från utsatta områden, som ofta har utländsk bakgrund, inskrivna i förskolan. Det vill S ändra på! För att barnen i invandrartåta områden ska lära sig svenska ska förskolan bli obligatorisk. Minst 15 timmar i veckan gratis, minskade barngrupper, personalen ska tala svenska, mer personal, kortare arbetstid och högre lön. Alla barn ska alltså tvingas in i förskolan vid 3 års ålder enbart för att utanförskapsområdena har problem med att lära barnen svenska! Ökad pesonaltäthet, kortare arbetstid och högre lön! Satsningen kommer att kostsamma för oss skattebetalare!

Antingen måste nedskärningar göras på andra områden eller så blir det skattehöjningar om S får bestämma. Jag bävar för vilka fler kostsamma förslag de kommer med inför sitt nya partiprogram!

Jag har svårt för att se hur den (S)-ociala ingenjörskonsten skulle få ihop denna ekvation. Det handlar ju inte om att enbart tillfredsställa personliga livspussel. Här krävs annat för att få ihop ett fungerande samhällspussel! S har inte lyckats under sina senaste regeringsperioder så varför skulle de kunna lyckas om de kommer till makten igen?

Arbetstidsförkortning

Det fanns en tid då människor jobbade för att klara sin försörjning, för att ha mat för dagen, kläder på kroppen och någonstans att bo. De var inte så nogräknande med vad de jobbade med eller hur länge de jobbade. Många jobbade under alla dygnets ljusa timmar. Det viktiga var att få ihop till livets nödtorft och att spara överflödet till senare tillfällen.för sig och sin familj. Då fanns det inga sjukförsäkringar, föräldraledighet eller reglerad arbetstid. Nu har vi kommit så mycket längre i utvecklingen och de flesta jobbar inte enbart för livets nödtorft och vill inte jobba mer än sin 40-timmars vecka. Nu bor vi bra, äter bra, har reglerad arbetstid, har sjukförsäkring, har föräldraförsäkring, har semester, har fritid, har bil, har mängder av statusprylar, … Varför är de då inte nöjda?

Varför är nutidens människor så upptagna, jäktade och stressade? Vi har ju så många tekniska hjälpmedel. Vi behöver inte anstränga oss med tunga jobb. Ändå kräver vissa kortare arbetstid. Vad skulle de göra med den tiden? Skulle de skänka den tiden åt sina barn … eller åt sociala medier?

I veckan presenterade Annika Strandhäll S en rapport om att arbetslivet är stressigt, ohållbart och orättvist. Och kanske skulle kortad arbetstid kunna vara en del av lösningen. Som vanligt fokuserade hon på att det främst är kvinnor som är stressade och har svårt att få livspusslet att gå ihop. Men jag har svårt att förstå!

Ja, kvinnor är sjukskrivna nästan dubbelt så mycket som män! Skillnaden har dessutom ökat ända sedan 1980-talet. Vad beror det på? Själv tror jag att arbetsmiljön har minst påverkan. Orsaken är snarare den moderna kvinnans livsstil!

Den teoretiska arbetstiden i Sverige för den som arbetar heltid är 40 timmar per vecka eller 2 080 timmar om året – det gäller både kvinnor och män. Men den faktiska arbetstiden per sysselsatt är betydligt kortare, för år 2022 låg den på 1 440 timmar . Faktisk arbetstid är den tid som blir kvar när ledighet, semester, sjukfrånvaro och annan frånvaro som sysselsatta har rätt till enligt lag eller avtal har räknats bort. Året består av 365 dagar gånger 24 timmar dvs 8760 timmar. Vi tillbringar alltså ca 16,4 % av vår totala årstid på arbetsplatsen! Det är de 16,4 procenten av vår tid som anses göra att vårt livspussel är så svårt att få att gå ihop och är så jobbiga speciellt för kvinnor!

Hur kan man då vara så övertygad om att det är arbetsmiljön som ger psykisk ohälsa? Kan inte den övriga 81,6 %-en av vår tid vara orsaken? Det är ju inte ens 1/6-del av vår tid som tillbringas på arbetsplatsen! Vad gör vi med resten av tiden? Sover 8 timmar per dygn dvs 2920 timmar. Alltså mer än vad vi jobbar. Resten av tiden – drygt hälften – ägnar vi åt att äta, sköta hygienen, umgås, motionera, roa oss, osv. Alltfler lägger stor del av sin tid på sociala medier. Varför skyller vi då den psykiska ohälsan på arbetsmiljön? Jag kom att tänka på några rader ur låten ”Mamma är lik sin mamma” som Siw Malmkvist sjöng på 60-talet:

”Mamma är lik sin mamma
O drömmarna är fyllda utav trasor
o av hinkar och av lock, och av damm, skräp och plock
och sen vaknar man till alla dessa fasor
Mamma är lik sin mamma
Vi städar, och vi skurar, och vi fejar
dammar av och sköter karl’n
hänger tvätt och snyter barn
och skurar, dammar, städar, diskar, fejar
Så ska man då va älskarinna
har krafter kvar när karln läst jag är kvinna
som en dröm, ljuv och öm
fastän sliten det ska man va, det kan han ha, mitt upp i skiten”

Kan det vara så … att feministerna fortfarande är lika sin mamma? Lever de fortfarande enligt det gamla könsrollsmönstret med att skura, feja, damma samtidigt som de har lagt till motionera, förverkliga sig själv, umgås på sociala medier, umgås privat, vara trevliga och ovanpå det jobbet? Då är det kanske inte så konstigt att stressen kommer. Dygnet har ju bara 24 timmar.

Många kvinnor har en förmåga att ta på sig allt ansvar själv. Allting kan bara utföras på 2 sätt – antingen kvinnans sätt eller fel sätt! De vågar inte att överlämna feja, damma åt sin partner. Sen stressar de hellre ihjäl sig och skyller på att andra inte tar ansvar och på det stressiga jobbet.

Om dessa kvinnor kunde varva ner, sluta upp med at vara perfekta och inse att livet är för kort för att stressa omkring så hade de kanske mått bättre även på arbetsplatsen.

Men så kommer en annan aspekt in på S syn på förkortad arbetstid! Stefan Löfven gick ju till val för 9 år sedan på att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Det målet har ju inte S kommit i närheten av. De vill antagligen sänka arbetstiden för att få in fler arbetslösa i jobb. Men jag har svårt att förstå hur den visionen ska lyckas. 

Vi har ju ungefär 135 000 lediga jobb i vårt land och 334 000 arbetslösa. Egentligen borde det ju inte finnas några lediga jobb! Men en stor del av de arbetslösa matchar inte till de lediga jobben som finns på grund av fel utbildning eller ingen utbildning alls, svårigheter att röra sig geografiskt, att långvarig arbetslöshet försvårat för individen att återinträda på arbetsmarknaden, att de inte kan det svenska språket eller att de egentligen inte vill jobba.

Om vi ska förkorta arbetstiden krävs ju faktiskt att de arbetslösa kan placeras ut på de olika arbetsplatserna och är kvalificerade för arbetsuppgifterna som de ska utföra! Jag har svårt för att se hur den (S)-ociala ingenjörskonsten skulle få ihop detta pussel. Det handlar ju inte om att enbart tillfredsställa personliga livspussel. Här krävs annat för att få ihop ett fungerande samhällspussel! S har inte lyckats under sina senaste regeringsperioder så varför skulle de kunna lyckas nu?