Samhället sviker barnen

Sverige hamnar på tionde plats när barns hälsa och förutsättningar rankas bland totalt 38 OECD-länder i en ny rapport från Unicef. I topp hamnar Nederländerna följt av Danmark och Norge. Femteplatsen tas av Finland.

– Vi har alla förutsättningar i det här landet, ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Det finns ingen anledning vi inte skulle ligga i topp, säger Pernilla Baralt, generalsekreterare för Unicef Sverige, till Sveriges Radio Ekot.

FN-organet har sammanställt uppgifter om barns kunskaper, färdigheter samt psykiska och fysiska hälsa från olika källor.

I frågan om barns psykiska hälsa ramlar Sverige ner till plats 22 i rapporten. Måttet baseras på självmordsstatistik och en Pisaundersökning där barn har fått svara på hur nöjda de är med sina liv. Unicef flaggar dock för att det saknas bra och tillförlitliga sätt att jämföra barns psykiska mående mellan länder.

Åsa Lindhagen (MP), minister med ansvar för barnrättsfrågor, anser att Sverige behöver göra mer för att komma tillrätta med den psykiska ohälsan hos unga. Hon säger att rapporten är en väckarklocka.

– Det är förstås anmärkningsvärt att vi hamnar så lågt i den här rapporten. Det kommer att finnas satsningar i den kommande budgeten som bidrar till att stärka barns situation.

Vad är det som är anmärkningsvärt? Familjer splittras. Mycket små barn hamnar i den genuscertifierade förskolan med föräldrarna jobbar. Föräldrarna har ingen valfrihet inom barnomsorgen. Föräldrarna orkar inte med sina barn när de är lediga. Förskolan och skolan är inte den trygga oas som barnen behöver under sin uppväxt. Många barn känner sig som icke önskvärda. De vuxna är mer upptagna av sociala medier än vad de är av barnen.

Vem lär barnen alla de där vardagsbestyren som behövs för att de ska klara av vuxenlivet – skala potatis, koka spagetti, tillaga grönsaker, steka kött eller fisk, städa sitt rum, tvätta och sköta sina kläder, sparsamhet, rätta sig efter en hushållsbudget, vårda sitt språk, vara artiga, lyssna, ta hänsyn och ansvar, … med andra ord ta hand om och ta ansvar för sig själv och sitt liv?

För några år sedan skrev jag en artikel om detta. Den passar lika bra i sitt sammanhang idag. Här kommer en repris:


Det svenska samhällssystemet är inte gynnsamt för ökat barnafödande. Vi har en feminism som talar om kvinnors rätt till sin egen kropp. Ingen kvinna ska behöva utsätta sin kropp för graviditet. Men samtidigt ska ingen kvinna behöva ta ansvar för att slippa bli gravid. Som följd av dessa motsägelser  har vi fått 35-40 000 aborter per år. Tonårsaborterna rör sig enbart om några tusen. Nej, det är vuxna människor som till stor del saknar ansvarskänsla. Men … det är kanske bättre att dessa ansvarslösa människor får en abort än att de blir ansvarslösa föräldrar!

Trots detta så väljer en stor del av kvinnorna att föda barn. Men hur tar de emot sitt lilla barn? Det finns alltför många barn som ser mamma sitta och SMS:a under amningen. När barnet växer upp möts de av att mamma och pappa är mer intresserade av mobilen, träningen, vännerna, … än av barnet. Alltför få föräldrar bryr sig om att potträna sina barn eller uppfostra sina barn. Vi kan läsa fler och fler debattartiklar om att barnen inte uppfostras.

Som samhällsstrukturen ser ut anser sig de flesta föräldrar vara tvungna att jobba båda. Statusen, semesterresorna och självförverkligandet är viktigare än barnen. Därför lämnar de flesta sina barn på förskolan före 1½-års ålder. Små barn behöver några få vuxna att anknyta till. Barn är inte mogna för att vistas i förskola före 3-års ålder, enl experter. Jag håller med om detta. Små barn har så mycket att lära av den vuxne. Att uppfostra sitt barn innebär att ge barnet trygghet! Barnet lär sig hur det ska uppföra sig tillsammans med andra människor.

Små barn behöver också få kunskaper om omgivningen, människor och natur. De behöver omvärldskunskaper för att rusta sig inför livet. Barn behöver få springa barfota i gräset, springa efter en fjäril och försöka fånga den, lyssna till fågelkvitter, lyssna på vattenbrus, plaska i vattenpölar, klappa hundar och katter, … Men de behöver också lära sig att diska, tvätta, städa, laga mat och liknande. Erbjuder förskolemiljön detta?

Jag växte själv upp med en ensamstående mor. Från 2-3 års ålder tillbringade jag dagarna på barnkrubban som företaget hade för de ensamstående mödrarna. Jag minns en lugn och ordnad tillvaro med snäll men sträng personal.

Idag hittade jag bilden på internet. Jag minns dammen som vi fick bada i om det var varmt. Kanske är det jag som sitter på dammkanten? I så fall är det ”Kidde” som står på kanten. Vi lekte jämnt och han var så snäll. Han var min första förälskelse och min nallebjörn döptes till Kidde. Uppe i fönstret står tant Anna-Greta och övervakar. Det var mycket fri lek men vi fick lära oss att vara artiga, tacka för maten, vara tysta när vuxna pratade, ta hänsyn till varandra samt att lyda tant Anna-Greta och de andra tanterna. Ibland promenerade vi till stadsparken. Alla barn höll i ett rep när vi promenerade dit. När vi kom dit fick vi leka fritt och titta på sälarna i dammen – Isak och Isabella – samt mata änderna. Det var en bra tid och jag trivdes. Men när mor slutade på fabriken så fick jag inte vara kvar. Kom istället till en dagmamma som inte förstod sig på små barn. hos henne trivdes jag inte. När jag började skolan tjatade jag mig till att få slippa dagmamman och blev s k nyckelbarn istället. Det gick bra. Jag hade lärt mig att ta ansvar! Så var det på 50-talet.

Nu läser jag  om en annan förskola från 2016 på SVT:

”Spinneriet är en så kallad takförskola, där uteplatsen med klätterställningar, rutschkana och gungor ligger på hustaket. För att ta sig dit behöver man först passera igenom en lång korridor, sedan ta hiss upp två våningar.”

”Fördelarna med takförskolan vittnar både personal och kommunens tjänstemän om, är avskildheten och utsikten. Nackdelarna, möjligtvis, är bristen på naturlig grönska och att det är långt till andra grönområden.”

”Takförskolor är en av de nya lösningar på problemen med lokal- och markbrist.

En annan är så kallade jätteförskolor, med plats för 500 barn, som Margarinfabriken i Oslo. Där har en grupp från Malmö stad varit på besök och i dagsläget pågår det ett arbete med en detaljplan för just en sådan förskola i Malmö.”

Varför kommer jag att tänka på burhöns eller pälsfarmer? Är inte barnen värda mer än så? Varför måste alla klumpa ihop sig i storstäder? Stackars barn som inte får uppleva grönska, djur eller natur och som inte får leka fritt! Jag tycker synd om barnen! Hur kommer deras framtid att se ut?

Förskolan som ska fostra våra kommande socialister

En debattartikel idag handlar om den ojämlika förskolan som drabbar barnen. Men hur står det egentligen till med förskolan där barnen fostras med genuspedagogik, jämställdhet, programmering, klimatångest och liknande? Varför lyckas inte pedagogerna i sitt uppsåt? Varför är så många barn vilsna i det kön som de tillhör och varför drabbas små barn av utmattningssyndrom?

”Hösten och vintern 1927 umgås den 25-åriga nyblivna mamman Alva Myrdal ofta med självmordstankar. Hon står vid fönstret i familjens lilla lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, ser ner på den tillfrusna Karlbergskanalen och S:t Eriksbron, funderar på att öppna fönstret och dra på sig en lunginflammation, som regel dödlig vid denna tid före antibiotikan. Hon anförtror sin dagbok:
”Skall jag – eller skall jag inte? När jag nu försöker föreställa mig allting så är det så innerligt likgiltigt vilket som sker. Jan är en liten hård krabat, han reder sig utan mig. Och Gunnar önskar det så ofta – snart skulle det i alla fall komma till något slags uppbrott från det som varit vårt gemensamma liv.” Hur hade den unga Alva kommit dithän?
Alva Reimer föddes 1902 och växte upp på en bondgård utanför Eskilstuna. Fadern Alfred Reimer var lantbrukare och byggmästare. Modern Lova var, som tidens konvenans krävde, hemmafru och skulle förestå gårdshushållet. Men hon var illa lämpad för den rollen, vantrivdes och gick snart in i ett sjukdomsliknande tillstånd.” enl Pedagogiskt Magasin

Det var denna privilegierade kvinna som skapade dagens barnomsorg! Hon som fick tillgång till studier, bra ekonomi och tjänstefolk var missnöjd med sitt liv. Hennes idéer påverkar våra liv idag. Det är hennes idéer som de rödgröna har förverkligat och slukat med hull och hår. Mammor ska inte vilja vara hemma med sina barn. De är definitivt inte lämpliga att uppfostra barnen. Till detta behövs pedagoger som kan utbilda barnen till goda socialistiska medborgare. Barn ska uppfostras i storbarnkammare!

1935 utkom hennes bok ”Stadsbarn” som var Sveriges första skrift om ”kollektivt ordnad barnomsorg”. Både hon och hennes man Gunnar Myrdal var aktiva i debatten om behovet av barnomsorg. De ansåg att samhället hade en skyldighet att ge sådant stöd till barnfamiljerna. Denna kvinna är förebilden inom barnomsorgen idag, drygt 80 år senare. Det är hennes idéer som drabbar de svenska barnen idag!

Idag läser jag i debattartikeln:

Det är dags att se förskolan i ett större socialt sammanhang. Vi vet att tidiga insatser hos barn är en god och lönsam investering. Förskolan har en förmåga och en potential att främja integration och jämlika uppväxtvillkor.

Nu ska alltså förskolan vara integrationsskapande. Förskolan ska alltså klara av det som politikerna har misslyckats totalt med. Önsketänkande?

Jag har många gånger uttryckt min tveksamhet till att riktigt små barn ska placeras i förskolor och institutionaliseras. Små barn behöver trygghet och anknytning till endast ett fåtal vuxna. De klarar inte konkurrensen med en mängd andra barn. Egentligen är inte förskolans miljö lämplig  för barn under 3 år. Men vissa barn klarar det bra och andra mindre bra. Jag läste i en rapport för några år sedan:

”Svenska och internationella studier har visat att förskollärare bedömer att någonstans mellan 15 och 20 % av barnen i förskoleåldern upplevs ha problem att fungera bra i förskolan. I Sverige går ca 80-90% av alla barn i förskola från 1-2 års ålder.”

Om 15-20 % av barnen har problem att fungera i förskolan så är det kanske förskolan som det är problem med! Alla barn klarar nog inte förskolemiljön. Beteendeproblemen kan vara många. Hyperaktiva barn märks ju naturligtvis men de tysta som drar sig undan märks mindre. Personalen engagerar sig mer i de livliga och bråkiga som hela tiden kräver uppmärksamhet. Men de tysta behöver också uppmärksammas.

Men förskolan är ju så bra? ” Det är dags att se förskolan i ett större socialt sammanhang. Vi vet att tidiga insatser hos barn är en god och lönsam investering. Förskolan har en förmåga och en potential att främja integration och jämlika uppväxtvillkor”, enligt dagens debattartikel. Men längre upp i samma artikel läser jag:

Kunskap och forskning: Det finns ytterst lite forskning om den svenska förskolans effekter. Det finns inte heller något nationellt uppföljningssystem för mätning av förskolans likvärdighet.

Det finns alltså ytterst liten forskning kring den svenska förskolans effekter! Det är denna förskola som de flesta småbarnsföräldrar litar på och lämnar sina barn till. Det är i den svenska förskolan som den svenska framtiden skapas!

Antalet barn som får antidepressiva läkemedel ökar.

Nu var det dags igen! Jag blir lika upprörd varje gång som jag läser om barn som tvingas att äta antidepressiva läkemedel. Idag steg mitt blodtryck igen när jag läste:

”Den högsta konsumtionen av den typen av läkemedel finns bland personer över 85 år, men den största ökningen har skett bland barn och unga.

I hela landet fick ett av hundra barn i åldern 0-14 år antidepressiva medel 2018.”

”– För flickor 10-14 år innebär det en ökning med knappt 60 procent jämfört med 2014 och för pojkar en ökning med drygt 40 procent, säger Petter Otterdal, statistiker på Socialstyrelsen.

När det gäller gruppen 15-19 år var det mer än dubbelt så många flickor som pojkar som hämtade ut antidepressiva läkemedel minst en gång under 2018, drygt 7 procent av flickorna att jämföra med drygt 3 procent av pojkarna.”

Det måste ju vara något fel i samhällsstrukturen när ett av hundra barn i åldern 0-14 år  behövde antidepressiva medel 2018! Jag skulle vilja säga att de allra flesta av dessa barn inte behöver medicinera. Problem är ju bara symptom på samhällsstrukturen! Ett sjukt samhälle klassar barnen som sjuka!

Jag tänker på en blogg som jag skrev för några år sedan:

”Barn och unga som fått en neuropsykiatriska diagnoser som ADHD har ökat med över 300 procent de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt ökar antalet feldiagnoser, larmar flera psykologer inom barn- och ungdomsspykiatrin.

Redan i maj 2009 skrev jag om detta i min gamla blogg:

” Jag fick en artikel i min hand som gjorde mig bestört!

Rubriken löd:” Läkemedelsbolag utbildar svenska lärare att ge ADHD-diagnoser – Explosion av droger till barn”

Jag läste vidare: ”Förra året fick 15 000 svenska barn (0-18 år) ADHD-droger. ”
”När utskrivningen av ADHD-droger exploderar så exploderar också mängden skador som barnen får av dessa droger. Det finns över 60 000 skadeverkningar rapporterade.”

De skador som beskrivs i artikeln är hjärtskador, plötslig död, självmordstendenser, manier, psykoser, hallucinationer samt aggressioner. Artikelförfattaren skriver att skolskjutningarna i USA och Finland har sina grunder i dessa droger.

Under tiden satsar läkemedelsbolagen på lärarna – som den viktigaste länken i marknadsföring av amfetaminpreparatet. De ska slussa barnen vidare till läkare för diagnos – och droger. Läkemedelsindustrin vill utbilda alla pedagoger och lärare att finna de ”stökiga” barnen – 1 i varje klass!

Läs den fulla historien – med sökbara referenser i artikeln ADHD-INDUSTRIN-PILLERPSYKIATRIN I KLASSRUMMEN på http://jannel.se/pillerpsykiatriniklassrummen.pdf

Sedan 2009 har diagnoserna ökat och barn har drogats. Jag hörde för några år sedan på TV:n. Det var ett läkarprogram där vanliga människor fick ställa frågor. En orolig mamma undrade om hon verkligen skulle ge sonen hans ADHD-medicin. Hon var orolig för sonens hälsa. Svaret löd att hon skulle medicinera under skolterminerna. Ville hon göra uppehåll så kunde hon göra det under loven.

Om jag tolkade svaret rätt så skulle sonen medicineras för skolans skull – inte för hans egen! Men i så fall är det ju skolan som det är fel på och borde medicineras. Om skolan inte kan erbjuda eleverna en lugn och trevlig studiemiljö som gynnar inlärningen så är det inte de enskilda elevernas fel. Skolan måste förändras!

Jag minns när sonen med dyslexi, för ca 15 år sedan, tog med sig sina böcker och satte sig i skolkorridoren för att få studiero. Jag påtalade detta för läraren som bara ryckte på axlarna och sa att detta var det bästa som skolan kunde erbjuda. Skolan kunde alltså inte erbjuda lugn och ro i klassrummet

Varför ska barn medicineras enbart för att svenska skolan misslyckas?”

Så skrev jag då och funderar fortfarande över: varför ska barn medicineras när samhället misslyckas? Vad är det då som utlöser symptomen hos svenska barn?

Jag kan se många orsaker men alla kan läggas in i ordet OTRYGGHET. Varje litet barn behöver vuxna trygga människor omkring sig. Otrygga och splittrade vuxna kan inte ge barnet grundtryggheten. Ett litet barn behöver känna sig omtyckt och betydelsefullt. Det kan det inte göra när det vid 1½-års ålder slängs in i en förskolegrupp med genuscertifierad personal. När barnet inte ens får definiera sig med sitt kön så är det helt klart att barnets psyke får en smäll. När samma barn får reda på att mamma och pappa har fel värdegrund blir splittringen ännu större.

Små barn ska sen undervisa sina föräldrar i politiska ställningstagande, demokrati, mångfald, alla människors lika värde, flyktingkriser, världssvält, genustänk, patriarkalt förtryck, maktstrukturer, kapitalism och inte minst klimatkatastrofer. De ska upplysa föräldrarna om att dessa ska känna flygskam och klimatångest. De ska bli maktens förlängda arm och föra ut dess propaganda.

Stackars barn! De fostras till att bli aktivister! Det är konstigt att inte fler behöver antidepressiva läkemedel!

Tidigare äldre inlägg

دفتر بهار

نکنه ها باقی است

تابستان

پیک تابستان

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

moviesaredreams831071279.wordpress.com/

EN KAXIG SVENSK BLOGG OM BROTT MM.

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

Nyheter och politik.

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog om nutidens dårskap

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: