A SONG FOR EUROPE

Ska hela EU behöva få se sin yttrandefrihet inskränkt pga ett dilettantiskt och tendentiöst reportage i TV4 som fått, modest uttryckt, svidande kritik från sakkunnig expertis på desinformation?

Det tycker tydligen den alltmer hysteriska Magdalena Andersson.

Myndigheten för Sveriges psykologiska försvar kan man, såväl som andra myndigheter, fullt legitimt vara kritisk mot. Jag var t.ex själv kritisk mot hur Folkhälsomyndigheten agerade under pandemin. Men till syvende och sist måste man ändå följa försvarsmyndigheters rekommendationer om det inte ska bli anarki i landet. Inte minst bör politiker som aspirerar på Sveriges högsta ämbeten föregå med gott exempel.

Jag aspirerar inte på något ämbete alls men följde ändå t.ex FHMs rekommendationer om att undvika folksamlingar under jul/nyårshelgen 2020 vilket Magdalena Andersson inte brydde sig om utan trängdes vid Sälens skiduthyrningar istället. Och jag har lyssnat uppmärksamt när MPF uppmanat mig att vara vaksam mot ryska troll som sprider vilseledande desinformationskampanjer och jag lyssnar nu när MPF säger att TV4 gör samma sak.

Säger MPF att ett reportage ”är minst sagt anmärkningsvärt, osakligt samt i uppenbar strid mot gällande medieetik” så bryr jag mig om reportaget lika mycket som jag bryr mig om Russia Today dvs jag bryr mig inte alls om det.

Men Magdalena Andersson bryr sig lika lite om MPFs rekommendationer som hon brydde sig om Folkhälsomyndighetens pandemi-rekommendationer. Hon svalde okritiskt allt som sades i TV-reportaget med hull och hår och knappt hade programmets eftertexter slutat rulla innan Andersson hade bestämt sig för att rucka på hela Europas demokratiska grundvalar.

Uppenbarligen gäller en myndighetsregelbok för vanligt folk som förväntas slaviskt följa alla myndigheters rekommendationer medan det välborna sosse-frälset kan göra precis som de behagar.

Och som om inte det vore illa nog vill nu alltså Andersson dra åt tumskruvarna för yttrandefriheten i hela Europa.

Fiskaren på Algarvekusten, fåraherden på det skotska höglandet, pizzabagaren i Palermo, stålindustriarbetaren i Ruhr-området, vinodlaren i Loiredalen, farmaren på den ungerska pustan, kafeägaren i Aten och miljoner andra européer – allas yttrandefrihet vill Magdalena Andersson allvarligt inskränka pga ett amatörmässigt reportage i en provinsiell liten krämarkanal vid Polcirkeln om vars existens de flesta européer säkert varit lyckligt ovetande fram tills nu.

Om Andersson skulle bli statsminister igen kan vi i alla fall glömma Swexit-diskussioner. Frågan blir väl snarare om de andra EU-länderna öht vill ha kvar ett så beskäftigt medlemsland att det vill strypa deras yttrandefrihet med censur, kontroller och förbud. Man får väl (igen) hoppas att utländsk media inte får nys om Anderssons tragikomiska utspel så man slipper skämmas för sitt land (igen).

Hans Thannerstig

Dr. i statsvetenskap Anders W. Edwardsson om USAs uppgång och fall i Swebbtv

I detta program samtalar programledare Mikael Willgert med Anders W. Edwardsson om USA och dess historia. Edwardsson som är disputerad statsvetare verksam i USA har nu kommit ut med en bok med titeln ”Radical betrayal”. Han beskriver hur USA under minst hundra år har förändrats från det som grundlagsfäderna skapade, ett fritt individualistiskt, marknadsekonomiskt och med tiden demokratiskt alternativ till den gamla världen bestående av Europa. USA lyckades under hundra år nå oerhörda framgångar och blev det landet man i Europa såg upp till. Ett land där gatorna var täckta av guld.

Från slutet av 1800-talet började dock andra tongångar höras i USA. Det som kom att bli vänstern började växa inom det demokratiska partiet. Demokratiska partiet hade varit ett parti som stod långt åt höger ursprungligen. Vänsterrörelsen blev allt tydligare och drev allt längre vänsterut berättar Edwardsson. Under de senaste hundra åren har Demokraterna kontinuerligt rört sig vänsterut och allt fler socialister har gått med partiet. I dag finns många rena socialister så som Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez.

Storhetstiden för USA kan anses vara tiden efter andra världskriget och en bra bit in i det kalla kriget menar Anders W. Edwardsson. USA:s statsskuld var noll på 1960-talet men har därifrån ökat dramatiskt till hissnande 35 biljoner dollar idag. Det har diskuterats om de krig som USA varit inblandade i är rättfärdiga utifrån USA:s egna intressen. Edwardsson beskriver hur det blev allt mer intervenerande av USA i och med Bill Clinton och Barack Obamas presidentskap. Demokraterna blev ett parti som ständigt sökt sig till olika krig.

Grundlagsfäderna hade ambitionen att USA skulle vara ett ”shining city on the hill”, en förebild, men de drömde inte om att skicka ut soldater i värden och förmå andra länder att efterlikna USA. Idag är det precis det man vill göra. Man kräver att resten av världen blir som USA, vare sig de vill det eller inte. I och med USA:s roll under andra världskriget med bekämpandet av nazismen och senare under kalla kriget bekämpandet av kommunismen, växte USA:s hybris och man trodde sig ha makt att kunna åka runt i världen och bestämma hur saker och ting skulle vara.

Med Irakkrigets alla civila offer började ett intern motstånd mot interventionerna att uppstå i USA. Den hållning som Donald Trump har gentemot omvärlden och att USA främst bör sköta sig självt har fått allt fler följare.

KAN PSYKOANALYS RÄDDA KULTURCHEFERNA?

Mest blir jag väl road av att Expressens tidigare kulturchef Karin Olsson inte behärskar svenska språket när hon lanserar sina konspirationsteorier i en krönika.

Hon hävdar att Magnus Hjorth, som basar över Myndigheten för psykologiskt försvar ”fallit Åkesson i talet” när han anmäler TV4:s Kalla Fakta till Granskningsnämnden.

Det Olsson vill hävda i texten är att Hjorth genom denna anmälan ger sitt stöd till Åkesson – men vad hon skriver är att Hjorth avbryter Åkesson – för det är ju innebörden av uttrycket ”falla någon i talet”.

Olsson verkar leva i villfarelsen att det betyder hålla med någon.

Än mer road blir jag av AB:s biträdande kulturredaktör Eric Rosén på X uttrycker sitt stora gillande av Olssons text.

Freuds påpekande av att människor som av olika anledningar kände sig tvungna att inta ståndpunkter de visste var fel riskerade att glida in i ett tillstånd av hysteri, och deras tal påverkades; de började använda ord fel, uttryck fick motsatt betydelse.

Han såg det detta som ett rop på hjälp.

Så låt oss ingripa – stäng kulturredaktionerna och tvinga dem som finns där till psykoanalytikernas divaner så de kan få den hjälp de så uppenbart behöver.

Boris Benulic.