Det händer så mycket eller så lite att jag känner stor frustration över vad som är viktigast. Fokuserar jag på fel saker eller på rätt saker? Fokuserar medierna, politikerna, skribenterna och debattörerna rätt eller fel? Idag har jag ju så många ämnen att välja på.
Först var det en skribent som vill att vi ska avskaffa du-reformen och börja nia varandra för att bli hövliga mot varandra. Jag funderar över om ordval kan ändra människors attityd. Visst känns det trevligt att bli titulerad dör signora i Spanien men gör det egentligen någon skillnad? Jag är fortfarande samma person och de som tilltalar mig har väl samma attityd till mig oberoende av ordvalet. Med andra ord känns det som slöseri med tid att fundera vidare.
Sen läste jag om koranbränningarna och om vem som hade ringt upp Rasmus Paludan i början av året. Men snälla … är det väsentligt? Gör det upploppen ogjorda genom att avslöja namnet på den som ringde eller att avslöja att han är en ”högernationalistisk profil”. Jag får bara en dålig smak i munnen när jag läser det. Det blir inte bättre av att Annika Strandhäll delar artikeln i sociala medier och lägger till en kommentar om ett av S favorithatobjekt!
Sen läste jag att MSB har en beredskapsvecka. De vill att vi ska förbereda oss på att klara en kris. ”I sju dagar förväntas du klara dig utan samhällets hjälp vid ett strömavbrott. Vad innebär det egentligen? I utmaningen ”Sju dagar” får du, utan förberedelser, öva på att hantera ett långvarigt strömavbrott. ” Jag kan garantera att en hel del människor som bor på landsbygden har då och då varit strömlösa längre än så. Dessutom kändes hela MSB-upplägget barnsligt och gjort för mindre vetande. Så jag lägger ingen större tid på ämnet.
Ardalan Shekarabi och Magdalena Andersson gläfser som de brukar om ledarskap och att de vill samarbeta. Men vad är det som de vill samarbeta om? De har ju tidigare vägrat att samarbeta med SD som har framfört just den politik som S nu vill göra som sin. Deras samarbeta innebär mest att få egen makt. Jag blir så trött på deras ständiga gläfsande! Varför kan de inte sitta ner och hålla tyst?
Enligt uppgifter till Aftonbladet misstänker polisen att gårdagskvällens skjutning är kopplad till konflikten inom Foxtrot.
Mannen som träffades av skotten ska däremot inte ha varit skyttens tilltänkta måltavla.
Skadeläget uppges vara allvarligt, men inte livshotande.
Den egentliga måltavlan tros vara en person med koppling till en individ inom Foxtrot.
Skjutningen i Åkersberga är det tredje dådet inom loppet av ett dygn som riktats mot personer som står nära ledarfigurerna i nätverket.
Totalt har fem personer skadats i attentaten – men ingen av dem har varit den tilltänkta måltavlan.
Sedan början av september har ett stort antal personer, i olika städer i Sverige, utsatts för dåd som kopplas till nätverkets interna konflikt.
Jag har knappt hunnit läsa ovanstående artikel och hunnit fundera över vad som händer i Sverige förrän jag hittar ”En skottlossning har skett vid Mälarhöjdens IP i södra Stockholm. Flera barnlag tränade på plats och ett femtontal personer håller sig inne i tennishallen. En man är skadad och flera personer har hämtats in på förhör. – En man är skadad, men vi har inget skadeläge, säger Mats Eriksson, presstalesperson på Stockholmspolisen.”
Vad är det som händer egentligen – mer än att kronan svajar, matpriserna är höga, energipriserna är opålitliga, räntorna höjs, nya hot om influensor, nya vacciner, klimatalarmister sitter på gatorna och politikerna runt om i världen tycks vara ett snäpp stolligare än våra?
Finns det något som är viktigt att diskutera i dagens Sverige? Normaltillståndet är ju kaosartat! Vad ska jag fokusera på? Kanske är det bättre att läsa en spännande bok? Men finns det något som är mer spännande än att vakna med nya trappbomber, skjutningar och andra mer eller mindre normala kulturyttringar i ”det nya Sverige”?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer