Det här är en text jag hoppas jag inte hade behövt skriva, för det jag ska berätta rör min privata sfär. Detta med anledning en artikel i Expressen som handlar om ett husköp.Jag har köpt ett hus som jag inte tillträtt. Det har stått övergivet under många år. Det är obebott, står igenvuxet och är idag obeboeligt. Det saknar bland annat fungerande avlopp och behöver omfattande renovering. Men jag har önskat köpa det, för att det är i närheten av det hus där mina barn bor deltid, och för att kunna ge dem en trygg uppväxtplats nära båda sina föräldrar. Jag har varit noggrann med att säkerställa att allt ska gå korrekt och schysst till. Jag har kontaktat ägaren via bekanta med min initiala förfrågan om att köpa tomten. Jag har låtit göra två värderingar. Jag har tagit in Anticimex för en omfattande besiktning med protokoll. Vi har kommit överens om ett pris, som säljaren Esbjörn har föreslagit utifrån de värderingar som mäklare har gjort och utifrån de kostnader (för sanering av tomten, bortforsling av avställda bilar, urstädning av fulla förråd) samt renovering som beräknats av hantverkare. Vi har upprättat ett formellt, standardiserat köpekontrakt med hjälp av ytterligare en mäklare, och jag har betalat handpenning. Men i samband med att tillträdet skulle ske, framkom det en rad oklarheter hos säljaren. Helt plötsligt fick jag reda på att det finns två andra personer i Esbjörns närhet som har starka synpunkter på försäljningen. Två personer som menar sig ha anspråk på fastigheten och som har egna ekonomiska intressen i saken. Jag har nu via Esbjörns ombud fått höra att den ena påstår sig ha fått fastigheten som en gåva. Dessa två hävdar att säljaren inte är kapabel att fatta beslut och att de för hans talan. Detta har jag inte sett några tecken på. Tvärtom har han till exempel under våra samtal lyft möjligheten att stycka tomten för att få ett högre pris. Samt kontaktat andra som uttryckt intresse för fastigheten för att se om de önskar buda över mig. Jag har känt mig trygg och övertygad om att Esbjörn varit både klar och fullt kapabel att ta egna beslut. Givet den uppkomna situationen har jag därför i detta läge sagt till Esbjörn att han behöver skaffa sig juridisk rådgivning för att reda ut sin egen situation. Någon som kan ta tillvara hans intressen, och räta ut frågetecknen. Jag är mån om att oklarheterna reds ut, både för min egen och för Esbjörns skull. Precis som att jag varit noggrann med att göra allt korrekt fram till att vi kom överens om försäljningen, är jag nu lika angelägen om att det här ska avslutas korrekt, oavsett hur det nu kommer att gå. Eftersom vi har skrivit ett köpekontrakt och jag har betalat en handpenning så behöver också den situationen redas ut på ett på ett formellt korrekt sätt. Ett kontrakt, som det vi har undertecknat, finns ju inte bara där för köparens skull, utan också för säljarens. Kan man som privatpersoner inte lösa ut en juridisk fråga så behöver man ibland anlita jurist. Så dialogen sköts nu med hjälp av juridiska ombud, från båda håll, så att allt även i fortsättningen ska gå riktigt till. Jag hoppas att frågan löses snabbt, för allas skull. Jag har agerat i god tro. Jag kommer inte att genomföra denna affär om det visar sig att Esbjörn verkligen inte vill. Och självfallet inte om han skulle vara att betrakta som inkapabel att fatta beslut, tvärtemot hur jag och andra uppfattat honom. Jag hoppas nu att detta kan lösa sig på bästa sätt.
Ebba Busch
Varför fattar vissa ledare kontraproduktiva beslut som de förlorar på? För att intentionen räknas, inte resultatet.
Jag har gjort några korta nedslag i SVT:s nyhetsförmedling vad avser asyl, migration och dess konsekvenser, exempel som jag menar är representativa. Den femte oktober uppgav SVT Text i en rubrik att 98 500 asylsökande har fått permanent uppehållstillstånd (PUT) sedan asylkrisen 2015. Det stämmer inte. Det rör sig om dubbelt så många: 195 176 uppehållstillstånd beviljades till asylsökande mellan januari 2015 till och med september 2020, om man kollar Migrationsverkets hemsida 
ulsansblogg 
Senaste kommentarer