Stödköp?

Invandring och mörkläggning

Många anser att böcker tillhör gårdagen, att de är utkonkurrerade av digitala media. Det är inte sant – eller mer precist: Det borde inte vara sant.

Böcker utgör en form av tidsrapportering som också i framtiden kommer att vara lättillgänglig och varaktig, på ett annat sätt än det som skrivs på nätet, där risken för censur och radering är en realitet. De har också en svårslagen fördel genom att den som vill veta vad en författare har att säga inte behöver tillgång till vare sig nätet eller ens en dator. Och det kanske allra viktigaste: Med tanke på de alltmer totalitära drag som våra politiska ledare visar upp – böcker, när de väl är tryckta och distribuerade –kan inte tystas eller på annat sätt kontrolleras av meningsmotståndare. Inte ens bokbål hjälper, därför att i praktiken är det omöjligt att spåra upp alla de böcker som ska förstöras. Det finns alltid…

Visa originalinlägg 1 025 fler ord

Myndigheterna missbrukas av politikerna! Prof. Arnstberg i Swebbtv Vetenskap nr 7.

Svenska politiker missbrukar myndigheterna för sin egen vinnings skull genom att göra myndigheterna politiserade. Detta innebär att myndigheterna går politikernas ärenden istället för att helt ägna sig de uppgifter som medborgarna tror att de har inom polis, skola, brandförsvar etc. Mikael Willgert samtalar i detta program med professor emeritus i etnologi Karl-Olov Arnstberg och konstaterar att jämställdhetsplaner, Agenda 2030-implementering, mångfaldsplaner och annat liknande inte gagnar myndigheternas resultat utan har blivit ett sätt för politikerna att trycka ut vänsterpolitiken. Karl-Olov Arnstberg, som har gästat Swebbtv ett flertal gånger förut, börjar med att beskriva den grundläggande uppgiften för politikerna som att tygla den helt otyglade kapitalismen så att någon sorts skydd och infrastruktur för medborgarna finns. Detta är en verksamhet på hög nivå, där idéer om ett bättre samhälle ska saluföras. Många gånger saluförs politiska idéer som ser goda ut på ytan men som i realiteten får dåliga konsekvenser vid genomförandet. Rollfördelningen är sådan att politikerna står för idéerna och myndigheterna får hantera genomförandet. Traditionellt sätt har t.ex. brandmyndigheten sysslat med att släcka bränder och räddat människor och det har lett till att den har haft en viss typ av människor anställda, dvs. stora starka män som bäst klarat uppgifterna. Det språk (läs jargong) som har talats har inte setts som relevant att ha synpunkter på. I och med den kulturmarxistiska konformitet som skett inom politiken har myndighetens huvuduppgift kommit att minska i relevans. Nu är det viktigt att många typer av människor är representerade i jobbet som brand-”personal”. Likaså har det blivit viktigt att den jargong som finns på arbetsplatsen inte kan upplevas som ”exkluderande” så att någon tar illa upp. Brandmyndigheten måste ta av tiden för kärnverksamheten för att skriva mångfaldsplaner och utreda om korrekt språkbruk används. Arnstberg sammanfattar det som att politisering av myndigheterna innebär att man avlägsnar sig från realpolitiken. Genom politisering av myndigheterna blir samhället sämre och farligare för medborgarna. Det går inte längre att räkna med att polisen, brandkåren, skolan eller äldreomsorgen fungerar så bra som den tidigare gjort. Deras kärnverksamhet har fått konkurrens av politiska sidoverksamheter. Gränsen för hur långt detta kan gå avgörs mycket av hur medborgarna reagerar. När människor ser konsekvenserna för egen del börjar de att reagera. När polis inte upplevs klara av sitt uppdrag eller när ens gamla föräldrar inte får adekvat omsorg reagerar man, menar Arnstberg. Här ser man skälet till Sverigedemokraternas framväxt tillägger han. Ett stort problem till att politikerna har kunnat politisera myndigheterna är den bristande koll medierna har haft. I stället för att på ett opolitiskt sätt granska politiker och myndigheter har medierna bejakat den utveckling som skett. De har till och med vänt sig mot de människor som motsatt sig utvecklingen. Om medierna varit i medborgarnas tjänst hade de nagelfart myndigheter som började sysselsätta sig med annat än kärnverksamheten, eftersom det inte gynnar folket. I forna sovjetunionen växte det fram en intelligentia som stod på folkets sida mot makten. I Sverige har i stället denna grupp helt alienerat sig mot folket och sammanväxt med makten. Media sägs granska makten men det är direkt felaktigt. De tillhör makten. Karl-Olov Arnstberg har nyss utkommit med en ny bok: ”Godhetstyranniet”. Boken beskriver den kontrast mellan politiska idéer och den verklighet som blivit då dessa implementerats. Arnstberg tror att de flesta politiker verkligen har haft goda intentioner. Men någon granskning om deras vällovliga drömmar skulle gå att genomföra i verkligheten har inte skett på ett seriöst sätt. De fåtal som opponerat sig mot den progressiva samhällsförändringen har i stället stigmatiserats.

Vitalisera svenska demokratin .

Varjager's Weblog

Läs och begrunda, sprid detta vidare

Tänker du att Sverige är ett land utan korruption? Tänk igen. Sverige ligger förvisso mycket bra till i internationella jämförelser och detta stämmer bra, sett till att maktapparaten inte oljas med mutor, omges av förskingring vid exempelvis upphandlingar eller riggar val till den sittande regimens fördel. Sverige är dock plågat av annan sorts korruption som är djupt institutionaliserat. Det skriver riksdagsledamoten Josef Fransson (SD).

DEBATT. Den svenska korruptionen är något som nästlat sig in över många decennier och de flesta är så marinerade i systemet att man betraktar det som fullkomligt normalt och rimligt. Det finns dock inget rimligt i att ha ett system som manipulerar och riggar spelplanen för opinionsbildning och en statsideologi som står över folkviljan och som omöjliggör helt nödvändiga reformer för kommande generationer svenskar.

Indirekt svensk korruption
Den svenska korruptionen manifesterar sig bland annat genom en indirekt, men högst…

Visa originalinlägg 662 fler ord