Uppväxten präglar oss. Jag är född i ett arbetarhem. Unga Örnar, SSU, Socialdemokrati, fackförbund, LO och ABF har haft en central del av mitt liv på olika sätt. Större delen av livet har jag varit kritisk till Arbetarrörelsen och dess maktfullkomlighet.
Hemma pratade vi aldrig politik. Men naturligtvis präglas man av att växa upp ibland arbetarungar och att ha fabriksarbetare som föräldrar. Senare började jag gå på fritidsverksamhet inom UÖ – inte av ideologiska skäl utan därför att verksamheten fanns i källarplanet på ”vårt” hus. Det påverkbara barnet sögs snabbt upp i rörelsen: lärde sig föreningskunskap, fick förtroendeuppdrag och fortsatte till SSU.
Det var där någonstans som det hände. Jag hade kanske uppfostrats FÖR mycket i demokrati? Började se maktfullkomligheten. Kände klappen på huvudet ”Du ska inte anstränga din lilla hjärna, vi tänker åt dig!” Det gick inte att indoktrinera mig! Därmed avstod jag min plats som politikerbroiler. Jag fortsatte istället mitt samhällsengagemang med att skriva insändare och att arbeta med demokratisyn inom olika intressegrupper som Hem & Skola och olika samhällsföreningar.
Många år senare (i mitten av 80-talet) Kontaktade ABF mig (i egenskap av min utbildning). De ville att jag skulle leda studiecirklar i data. Detta gjorde jag gärna! Jag träffade många trevliga fina människor och lärde mig otroligt mycket om dessa människor och deras arbetssituationer. Sedan erbjöd ABF mig en tjänst som 50% ekonomiansvarig och 50% cirkelledare. Jag tackade ja eftersom jag tyckte att detta var en bra kombination. Jag var nog naiv för jag insåg inte att arbetet skulle innebära samarbete med olika fackliga organisationer inom LO-kollektivet. Värst var Metall (numera IF Metall). De var maktfullkomliga! Även kommunal kunde vara jobbiga. I mitt jobb ingick många kurser och konferenser med ingredienser av alkohol och sex. Det sistnämnda deltog inte jag i men det hände några gånger att överförfriskade herrar stod i pyjamas och knackade på min dörr mitt i natten!
Jag erbjöds många gånger att bli medlem i SAP och i deras kvinnoförbund. Men tackade alltid nej. Några gånger blev jag erbjuden att sitta i kommunalfullmäktige. Jag anser att ska man vara med och bestämma så måste man lägga ner mycket tid och tankemöda för att kunna röra om i grytan. Jag gillar ju inte att göra som kollektivet säger. Därför tackade jag bestämt NEJ! Efter 7 år drog jag vidare till annan verksamhet.
I början av 2000-talet var det dax igen. Flyttade till en ny ort. ABF ringde och behövde cirkelledare och sen behövde de personal på kontoret. Fick en anställning. Men klimatet hade hårdnat och besparingar och sammanslagningar gjorde att ABF-avdelningen var mer toppstyrd. Annars var allt detsamma. Facken som inte hade någon studiecirkelverksamhet satt dock i vår styrelse och bestämde. IFMetall och Kommunal ville bestämma tillsammans med SAP som inte heller hade någon verksamhet hos oss.
Sen kom då det stora hotet SD. Jag har beskrivit detta i ett tidigare blogginlägg. Då tog maktfullkomligheten och demokratibristen över. Efter 5 år så skildes ABF:s och mina vägar åt av olika anledningar. Nej, jag har ingenting till övers för arbetarrörelsen som har tappat sin ideologi.
”Socialdemokrater menar att de stora skillnader i inkomster, förmögenheter och makt som finns mellan människor utgör ett hinder för att varje individ ska nå sin potential. Ett av de viktigaste målen är därför att inkomsterna ska fördelas jämnare.” enl Wikipedia. ”Det är vanligt att socialdemokrater förespråkar deltagande demokrati. Man vill att individer och grupper som saknar politisk makt ska delta i politiken i lika hög grad som ekonomiska eliter gör. Nästan alla socialdemokratiska rörelser arbetar mycket aktivt med deltagande demokrati inom rörelsen.”
Jag undrar naturligtvis varför topparna tillskansar sig höga löner och förmåner om de vill utjämna löneklyftorna? Jag undrar också över demokratibegreppet. För vem gäller demokrati enskilda människor eller de styrande? Tyvärr får de senaste händelserna mig bara att rycka på axlarna. Den enda lösningen för mig är: RIV NER MURARNA OCH BYGG NYTT!
ulsansblogg 
Jan 16, 2016 @ 16:04:39
Ja……..har ju följd (och prenumererad på) dig en tid ”ulsan”.
Har inte alltid haft tid att kommentera, då jag ibland jobbar mer än 100%…..även det inte har varit brist på tanker till dina dagliga inlägg.
Håller med dig i mycket, tycker om att du engagerar dig – men håller så klart inte alltid med.
En stilla undran dock – även jag läser att du vill ”rensa tankarna”, vem skriver du egentlig för ?
För dig själv enbart ?….. för jag har svårt att hitta kommentarer !
De är i alla fall inte många…….även du följer / tycker om andras Bloggar.
Har själv en Blogg sedan snart ett år, eftersom jag också har ett behov av att skriva av mig, även jag pga jobbet inte är så flitig som du…….men !!!!
Jag sätter alltid en ära i att svara på de få kommentarer jag hittills har fått, för det får antagligen de att återkomma OCH att jag är öppen med vem jag är !
Jag har hittills inte reklamerat så mycket för egna Bloggen, men vad som är en ytterligare en aspekt av min undran med Din……..är:
Varför väljer du vara anonym ? Både i din hänvisning till ”Ej feminist” och ”gamla” bloggen – ”silvergenerationen…..”.
Jag tycker det är viktigt, när man har åsikter om vad som händer – både i ens omedelbara närhet – men också runt samhället övrigt, att man står för detta.
Åsikter bör aldrig vara oemotsagda och det är i min uppfattning väldigt viktigt att lyssna in andras tanker…..samt bemöta dessa.
Det är hur man lär sig i livet.
Jag förlorar lite respekt, när du väljer vara anonym……även det kan åstadkomma både beska kommentarer och elaka påhopp, så tycker jag det är värt detta.
Mvh
Kari Myrland
GillaGilla
Jan 16, 2016 @ 21:38:34
Hej Kari!
Ulsansblogg betyder egentligen Ulla Sandbergs blogg. Många känner mig helt enkelt som Ulsan. Dessutom hette vårt företag Ulsans.
Att jag tidigare har debatterat under Ej feminist har berott på att jag inte har velat koppla ihop företaget med mitt skrivande. Det är jag glad för idag efter alla påhopp, lögner och förtal från feministerna. De hade mer än gärna krossat vårt företag!
Nej, jag får inte många kommentarer men har har många läsare. Enligt statistiken har det legat på ett hundratal i snitt per dag de senaste dagarna.
Hälsningar Ulsan
GillaGillad av 1 person
Jan 17, 2016 @ 13:44:11
Ja, jobb och privatliv kan ibland vara en pärs att hålla isär…..på nätet !
Jag har inte längre ett företag som kan drabbas, men även jag ”bara är löneslav” i dag, så händer det så många orättvisor och problem i mitt jobb som engagerar mig – att det i mina ögon måste dras fram också – så därför har jag valt att ta de smällar som drabbar MIG även gällande detta…….Jag fortsätter att läsa Ulla.
Hälsningar Kari
GillaGillad av 1 person