Farage: Väst ”provocerade” Ukrainakriget

Tidigare har den amerikanska professorn Jeffrey Sachs sagt att Ukrainakriget föregicks av 30 år av provokationer mot Ryssland från västvärlden. Nu säger även den brittiska partiledaren Nigel Farage att väst har provocerat kriget.

Läs hela artikeln HÄR.

Födande kvinna kallades för ”mamma” – DO-anmälde

Nu har Nyköpings lasarett anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Anledningen är att en kvinna – som var på förlossningsavdelningen för att föda barn – blev kallad för ”mamma” av personalen när hon tidigare gjort det tydligt att hon ville bli kallad för ”han”.

Anmälan inkom till DO.

En märklig anmälan har inkommit till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Anmälan kommer från en kvinna som åkte till sjukhuset för att föda barn. Kvinnan var dock en så kallad ”transman”, och gjorde det tydligt att hon ville bli benämnd som en ”han” under förlossningen.

Personalen på förlossningsavdelningen ska dock upprepade gånger ha kallat kvinnan för ”mamma”, något som fick henne att reagera. I anmälan går det att läsa att kvinnan skrivit ett förlossningsbrev där hon påpekade att hon i själva verket var en man, och även vid inskrivningen ska hon ha påpekat vikten av att benämna henne som ”han”.

Anmälan har fått många personer på sociala medier att reagera, och det hela beskrivs som ”absurt”. Sveriges radio – som rapporterar om anmälan – är dock noga med att kalla den födande kvinnan för en ”han” för att inte dra på sig politiskt korrekt vrede.

Hur förlossningsavdelningen på Nyköpings lasarett ställer sig till anmälan är ännu oklart.

Krönika med Karl-Olov Arnstberg – Det liberala imperiet

Skillnaden mellan ett imperium och en stadsstat – och för delen också en nation – är att stadsstaten/nationen är till för de egna medborgarna. Den kan vara vänligt eller fientligt sinnad mot sina grannar men har i sig inget intresse av att växa och erövra världen.
Ett imperium vill växa och syftar ytterst till att förena mänskligheten under en enda politisk regim, vilket inget politiskt imperium hittills har lyckats med.

Det sovjetiska imperiets upplösning inleddes med Berlinmurens fall 1989. Ett par år senare var det kalla kriget över. USA blev världens enda supermakt. Vi fick vad som i den statsvetenskapliga litteraturen brukar kallas för en ”unipolar world”. Anhängarna föreställer sig en värld där liberala teorier om rättsstatsprincipen, marknadsekonomi och individuella rättigheter råder. Det är den globala världsordningen som ska rädda oss från nationalismens ondska.

Det borde ha utlöst en skarp debatt där nationalismen och den amerikanska imperialismen förutsättningslöst jämfördes med varandra. Vilka är fördelarna? Vilka är nackdelarna? Finns det i en värld där USA bestämmer någon plats för nationellt självstyre, vilket är en förutsättning för demokrati? Fram till helt nyligen har en sådan diskussion i stort sett undvikits.

Emellertid, nationalismen är inte död utan på tillväxt. Trots att EU-etablissemanget hatar Viktor Orbán och medierna obekymrat sprider lögnen att han är diktator, återvalde Ungerns medborgare honom för ett par år sedan för tredje gången, med absolut majoritet. Han har ett folkligt stöd som ingen annan europeisk statsledare ens kommer i närheten av. Varför? Därför att han sätter sitt eget land och sitt eget folk i första rummet. Italien leds av Giorgia Meloni och hennes nationalistiska parti, Italiens bröder, är landets största. I Tyskland är AfS näst största parti, i Sverige är sverigedemokraterna näst störst. Frankrikes nästa president kan mycket väl heta Marine le Pen. I USA blev Donald Trump president med sin ”Amerika först”-retorik. Och så den hittills största segern: Brexit.

Nationalismen möter hårt motstånd, eftersom den offentliga debatten utgår från den liberala demokratin som det enda anständiga styrelseskicket. Men anhängarna gör ett förödande misstag när de inte förstår vad nationalism är och var den kommer ifrån. De har fel när de påstår att den nyvaknade nationalismen är ett barn till det förra århundradets största ondska. Och mediernas ihållande propaganda har lurat dem till att tro att en värld där nationerna förlorat sin makt till globala imperier som USA, EU, Nato, FN, Blackrock, Världsbanken, World Economic Forum etc. är en bättre värld. Den politiska ordning som väntar oss är totalitär. Bakom de inte längre suveräna nationernas liberaldemokratiska potemkinkuliss styr de verkliga makthavarna: de globala oligarkerna.