Mörkaste kapitlet i svensk historia

Statsministermord, korrupta justiteministrar (en sprang hos horor, en annan sanktionerade privatspanare), öppen kohandel med politiska vildar i riksdagen, det medvetna mörkläggande i 20 år om utvecklingen i förorterna, ett parti som håller sig med en våldsam pedofils partner som representant i EU-parlamentet, den tydliga oviljan att från samhället avskilja de element som våldtar, mördar och spränger, Transportstyrelsens databaser åtkomliga för främmande makt,…. osv, osv …

Jag kan i sömnen fortsätta att räkna upp ett hundratal ”mörka kapitel” i svensk historia som inträffat de senaste årtiondena.

Skulle jag lista mörka kapitel i hela Sveriges politiska historia skulle det ta tid.

Det finns allvarliga saker där att diskutera – och som fortfarande går att åtgärda.

DN:s kulturchef Björn Wiman sitter dock i tv4 och hävdar att ”SD:s trollfabriker är det mörkaste kapitlet i svensk politisk historia”.

Mörkaste!?!?!?

Men det är ju inte ett uttalande från en frisk person. Inte ens den som anser att SD driver trollfabriker kan mena att detta är det ”mörkaste kapitlet” i svensk politisk historia.

Hur kan en sådan förtorkad ärthjärna som Wiman få ta plats i det offentliga samtalet?

Han borde inte ges det minsta lilla utrymme, utan i stället ledas till en sten i skogen, förses med en pinne som han kunde peta i marken med och om andan föll på kunde han rita en cirkel eller dra ett streck i backen.

Då och då kunde någon person skickas ut till stenen med uppdraget att klappa Wiman på huvudet och säga: ”Men så fint du ritar, Björn, fortsätt så”.

Och där skulle Wiman få hållas. Vi måste ta hand om dem som är svagsinta.

Men istället … är han kulturchef på landets största morgontidning och Bonniers chefsinpiskare i kultursektorn.

Det är därför han kommer att få gå – Bonniers vill hålla sig med effektivare propagandister – det lär ha märkt att man börjar bli väl slirig.

Boris Benulic