Det nya Sverige

Det är spännande att läsa rubrikerna från nattens nyheter. Det är nya rubriker som handlar om ett Sverige som jag inte känner igen. De har tillkommit under 2000-talet.

Jag börjar med den snälla rubriken. ”Så slipper du lusplågan”. Jag som är 68 år har aldrig drabbats av lusplågan. Det har inte mina barn heller gjort. När jag växte upp bodde vi omodernt utan badrum och med enbart kallvatten. Men jag minns inte att huvudlusen var något problem – vare sig i skolan eller i hemmen. Mor satte en heder i att hålla rent och snyggt. Hygienen skötte vi i en en zinkbalja på köksgolvet. Mor värmde vatten på gasspisen. Där badade jag  och såg aldrig någon lus. Mor kammade mitt hår noggrannt varje dag. Jag trodde i min enfald att huvudlusen var utrotad på våra breddgrader. Varför har vårt land drabbats av detta igen? Varför behöver vi i vårt moderna samhälle råd om luskamning och behandling?

Så följer rubriken om storbråk. Ett 50-tal personer slåss med tillhyggen. Polisen talar om mordförsök och grov misshandel. Några förs med ambulans till sjukhuset. Antingen har jag levt i en skyddad verkstad eller så är det en ny ingrediens i vårt nya spännande Sverige. Jag skrev en artikel om storbråk för snart 1½ år sedan:

”Nya rubriker om storbråk! 30-40-50 i storbråk med tillhyggen! Vad är det egentligen som händer? Uppstår det fler storbråk nu än tidigare? Varför? Är vårt samhälle så mycket hetsigare nu än tidigare?

De flesta storbråken uppstår i flyktingförläggningar, bland EU-migranter eller bland invandrarungdomar, efter vad jag har hittat när jag googlade runt. Jag fann också en del försök till förklaringsmodeller. Det handlade om frustration pga trångboddhet, sysslolöshet och oviss framtid. Men …

Trångbodda var väl alla de som bodde i ”barnrikehusen”. Det var inte ovanligt att en familj med 2 vuxna och 2 barn bodde i 1 rum och kök. Vi ”bytte upp oss” till 2 rok 1959 när vi flyttade in i ett nybyggt hus med 72 lägenheter och grannhuset hade 96 lägenheter. Det kryllade av människor men … inga storbråk … bara några grannkärringar som trätte. Många av de som bodde i husen var sysslolösa/arbetslösa/sjukskrivna men … inga storbråk! För de som var arbetslösa var säkert framtiden oviss och likaså för oss unga som inte visste någonting om vår framtid. Men … inga storbråk … bara lite smågruff!

Under min ungdom åkte jag ofta på läger. Vi bodde trångt och primitivt i tält och sov i sovsäck på luftmadrass. Vi var många med långa matköer och toalettköer och inga duschar. Det kunde variera från 50 till 5-600 personer, som ibland kom från hela Europa med olika kulturer. Men … aldrig några storbråk!

Sysslolösa … men var finns den egna initiativförmågan? Den som har flytt genom hela Europa (Ett Europa utan några krigshärdar) hade väl initiativförmåga att göra som ibland kom från hela Europa något själv! Varför tappar man initiativförmågan enbart för att man kommer till Sverige? Varför inte syssla med samma saker som vi gör – helt vardagliga ting som städa, tvätta, laga mat, promenera, utforska omgivningen osv.

Oviss framtid har många ungdomar, vuxna och pensionärer. Jag tänker då på unga som inte får jobb, vuxna som är sjuka eller hamnar i FAS3, ensamstående mammor som inte får ekonomin att gå ihop och pensionärer som lever på fattig pension.Men … vi ställer inte till med storbråk för det!

Det närmaste jag kan komma på då det gäller storbråk är fotbollshuliganer och demonstrationer/ockupationer från vänstern/miljöorganisationer/djurrättsaktivister.

Så varför uppstår dessa storbråk? Jag kan bara hitta en orsak: KULTURSKILLNADER! Vi har växt upp i ett land där det absoluta flertalet av konflikter löses verbalt. Våra barn har fått lära sig att inte slåss! Vi har lärt oss att köa och vänta på vår tur. Vi har också lärt oss att lita på myndigheter. Men inom många kulturer får små barn lära sig att slåss och de uppfostras med aga. De lär sig att inte lita på myndigheter  och att ta lagen i egna händer. Den som har växt upp i en kontext där alla problem löses med våld fortsätter med det även här i Sverige.

Våra makthavare är dock naiva och tror att alla människor tänker som vi gör. De tror att det går att säga till vuxna människor från en annan kontext ”Ni får inte slåss!” och att de kommer att lyda. De skyller på krigstrauma när det snarare handlar om kulturskillnader. De ”tycker-synd-om” istället för att ställa krav. De ställer inga villkor ”Uppför dig annars får du inte vara här”. De tillåter våld, storbråk och dumheter istället för att ställa krav!”

Nästa rubrik som jag fastnar för är egentligen 2. ”En person skjuten i benet” och ”Flera skott avlossade mot bostad från moped” Ja, skjutningar är ett nytt inslag i den svenska vardagen! Men polisen säger:

”– Mopeden är ett känt brottsverktyg i de här sammanhangen. Det är vanligt att man åker två på moped och att den ena avlossar vapnen, det är inte helt okänt.”

Vad sa han egentligen? Det är alltså inte skjutvapnet som är brottsverktyget – utan mopeden! Samma fokusförskjutning som har skett under hela 2000-talet. Vi får aldrig prata om de verkliga orsakerna: våldsbenägna kriminella människor som saknar ansvar och vanligt hyfs!

Det var morgonens nyheter. Det nya spännande Sverige känns inte så spännande! Jag upplever det mer som ett förfall. Ett Sverige som faller sönder som ett korthus!