Det finns något som heter kognitiv dissonans.

Det är när man har två idéer eller åsikter som skaver mot varandra.

Jag anser att Nato provocerar Ryssland genom sin östutvidgning mot Ukraina.

Geopolitik innebär att en liten stat (Ukraina) ska anpassa sin politik till en stormakt (Ryssland).

Alltså har jag förståelse för Rysslands invasion av Ukraina.

Det betyder inte att jag hyllar Ryssland.

Jag är överraskad över det enorma stöd Ryssland har fått av den övriga världen efter invasionen.

Olika länder som representerar 40 % av jordens befolkning ger sitt stöd till Ryssland.

Man skulle kunna likna Hamas anfall på Israel med Rysslands anfall på Ukraina.

Det finns många skillnader, men en likhet.

Hamas och Ryssland angrep först.

Jag fördömer kraftigt Hamas angrepp.

Allt förakt en människa kan bära mot en terrorgrupp är det förakt jag känner för Hamas.

Hur går detta ihop?

Varför fördöma Hamas, men inte Ryssland och samtidigt försöka vara ärlig?

Jag måste erkänna att när det gäller Israel så har jag en obrottslig lojalitet med Israel.

Det spelar ingen roll vad som sker: mitt stöd till Israel förblir orubbat.

Den grundkänslan kan spela in.

Jag tycker att Israel borde ha gjort som Ryssland.

Hamas i Gazaremsan utgör ett ständigt hot mot staten Israel.

Jag har hela tiden ansett att Israel gjorde en felaktig fredsöverenskommelse med Egypten efter sexdagarskriget 1967.

Då erövrade Israel hela Sinaihalvön från Egypten.

Det är ett område lika stort som Skåne, Halland, Blekinge, Småland och Östergötland.

Israel lämnade tillbaka Sinai 1982 i utbyte mot fred.

Israel borde ha gjort en palestinsk stat på en del av Sinaihalvön.

Palestinska områden (generöst räknat) i Israel är lika stort som Halland.

Man borde ha gjort ett område lika stort som Skåne som palestinskt område lokaliserat till Sinai.

Alltså dubbelt så stort som Halland.

Resten kunde ha lämnats tillbaka till Egypten.

Därefter hade israel kunnat ha en evig fred.

Men Israel är för mjukt.

Hamas är en terrororganisation med nära samröre till Muslimska Brödraskapet.

Muslimska Brödraskapet är förbjudet i Egypten.

Egypten och Israel har ett gemensamt intresse att hålla reda på de palestinska bråkstakarna.

Israel är stormakten.

Ryssland är stormakten.

Båda rikena måste vara stabila.

Därför går det ihop för mig att i ena fallet förstå angriparen (Ryssland) för att jag i nästa sekund förstår den som blir angripen (Israel).

Politiskt så hävdar jag i varje ögonblick den geopolitiska idén,

Att små stater måste anpassa sin politik efter stora stater.

När stora stater faller samman så inträffar en kulturskymning i stora områden och kriminaliteten blir total.

Om Clemenceau (Frankrikes president efter Första världskriget) hade tänkt geopolitiskt så hade det inte blivit något Andra världskrig.

Clemenceaus fredsuppgörelse förödmjukade Tyskland.

Därför kom Hitler till makten 14 år senare.

Om Ryssland krossas då får Ryssland en Stalin/Hitler vid makten som blir farlig.

Då får vi fruktansvärda krig i hundra år framöver.

Alltså, tillgodose Rysslands intressen.

Tillgodose Israels intressen.

Ukraina skulle ha kunnat ha haft en fredlig framtid om politikerna hade varit en aning smidigare.

Hamas däremot bärs av en politisk idé och är en terroristorganisation.

Hamas ska ha noll kvadratmeter på jordens yta.

Hamas bildades 1988 och är en del av Muslimska Brödraskapet.

På Swebbtv har jag berättat under 20 minuter hur Muslimska Brödraskapet har infiltrerat de politiska partierna i Sverige.

Svenska skattebetalare finansierar Muslimska Brödraskapet med över 600 miljoner kronor årligen.

En del av de pengarna går till Hamas i Gaza.

Titta på inslaget på Swebbtv.

Det lades ut i går.

Ytterligare ett inslag i ämnet kommer senare i veckan.

Socialdemokraterna i Sverige bär på en stor skuld för den terror som Israel nu utsätts för.

Minns att det första Stefan Löfvens regering gjorde när den tillträdde 2014 var att erkänna Palestina som en självständig stat, oktober 2014.

Därefter har sossarna öst pengar över Hamas.

Stefan Torssell 10 oktober -23

Detta kommer du aldrig höra i vår traditionella media.

Som jag skrivit tidigare är att maintream media måste ersättas med trovärdig journalistik.

.

Förslagsvis alternativmedia med kompetenta grävande journalister eller liknande. Gärna frilansande som sluppit hjärntvätten på redaktionerna.

.

Detta kommer perfekt i en tid då hjärntvätten pågår för fullt.

.

Diskussionen om en civil, oberoende, granskande media måste starta nu. Just nu behöver vi den. Inte sen när det är för sent.

.

Här enl. mig en trovärdig, professionell nyhetsförmedling i Redacted.

.

Lägg till reportage ute på fält med kamera och mikrofon, så har vi ett bra alternativ till den slaskmedia vi blir våldtagna av dagligen.

Fredrik Olsson

NATO is looking for a way out of Ukraine according to recent reports. These claims come on the heals of mysteriously time document leaks showing the war in Ukraine is unwinnable for NATO unless it wants to launch WW3. The news also follows recent independent reports showing that Russia just destroyed a heavily fortified underground bunker that housed over 300 top NATO and Ukrainian leaders. Why is the media silent on this story?

VAD ÄR SANNING?

Att försöka utreda den tidlösa frågan om sanning kan tyckas både övermodigt och fräckt. Sådant bör behandlas av etablerade filosofer. Men eftersom min beundran för den akademiska eliten gradvis minskat i takt med stigande ålder, räds jag ej. I nuvarande krigstid har det blivit helt uppenbart, den svenska elitens påståenden om Ryssland tycks till stor del vara lögnaktig.

På Facebook fick jag en gång frågan om jag var svensk. Tanken var att om jag hade en egen uppfattning i Ukraina-kriget kunde jag knappast vara svensk. Är det graden av nationalism som bestämmer vad som är sanning? Har det gått så illa? Att vara väl påläst och försöka förstå argumenten från båda sidor tycks uppfattas som landsförräderi. Landets styrande, inklusive säkerhetstjänsten, tycks ha den uppfattningen. Kanske det varit så i alla krig? Det krävs ibland stort mod att ha en egen uppfattning när man riskerar sitt välbetalda arbete och social utfrysning. Därför avstår många att säga sin mening.

“Sanning” är ett vanskligt begrepp och jag brukar i stället använda “sannolikt”. Vad är sannolikt? Är det sannolikt att även Ryssland har ett antal tungt vägande argument som vi konsekvent vägrar att lyssna till? Varför använder vi automatiskt förklenande och ryssfientliga argument? Är det för arbetsamt att utforska bakgrunden till dagen situation?

För att få till stånd en fredsförhandling krävs det att väst seriöst lyssnar till den ryska sidan, inte bara förser Ukraina med vapen. Vi avstår medvetet ifrån att granska USA:s tidiga och lömska inblandning och beaktar inte kunniga och hedervärda personers argument som t.ex. John Mearsheimer och Jeffrey Sachs. Det beklagliga är att ibland används rasistiska argument för att nedvärdera den ryska förmågan och tror att några tyska tanks ska vända utvecklingen. Det är bekvämt att hålla sig till världsfrånvända lögner, men det kan stå oss dyrt.

Lars Örn