Intervju med Elsa Widding i samband med debatt och omröstning i riksdagen om DCA-avtalet

Mikael Willgert intervjuar riksdagsledamoten Elsa Widding i riksdagshuset i samband med debatt och omröstning om DCA-avtalet den 18 juni 2024.

Widding ger sina reflektioner före och efter omröstningen.

MED SUN TRIP TILL SOLEN

LOs nye ordförande, Johan Lindholm, är med i Nyhetsmorgon med anledning av en ny rapport som visar att färre och färre svenskar har råd att åka på semester.

Han tycker det är för djävligt att hans medlemmar inte har råd att åka till Mallis längre. (Välbetalda fackpampar gillar att använda ord som ”djävligt” och ”Mallis” för att lajva falsk samhörighet med gubbarna på verkstadsgolvet).

1. Då borde han ju vara extremt kritisk mot sitt eget parti som under åtta år valde att samarbeta med Miljöpartiet och bedriva en politik vars hela syfte var att göra det svårare och dyrare för vanliga svennar och stinor att resa till Mallis med flygskatter och annat i den naiva tron att svenskars charterresor är roten till problemen med de globala klimatförändringarna.

2. Någon sådan självkritik idkar han dock inte. Istället är hans analys att klyftorna ökar och samhället glider isär. Som belägg för den tesen åberopar han statistik som visar att procentandelen LO-arbetare som inte har råd med Mallis-semestern ökat från 7,2% (2021) till 13,5% (2023) medan motsvarande siffror för tjänstemän är 1,3% (2021) resp 3,8% (2023).

3. Det är ju en sanning med viss modifikation eftersom det var nästan tre gånger så många tjänstemän som inte kunde åka till Mallis 2023 mot 2021 medan det inte var mer än knappt dubbelt så många LO-arbetare.

4. Men även om man köper det resonemanget eftersom det absoluta antalet LO-arbetare som får avstå från Mallis är större så är det ju inte särskilt förvånande. Det har väl inte undgått någon att alla svenskar, LO-arbetare såväl som tjänstemän och direktörer, har blivit fattigare de senaste åren pga inflation, räntor, valutakurser osv

5. Och kännbarast när ett helt land blir fattigare blir det ju för de med minst marginaler till att börja med. En fackpamp som LO-ordförande Lindholm med långt över miljonen i årsinkomst klarar säkert fortfarande av en vecka på Mallis medan det är betydligt svårare för hans lågavlönade medlemmar som fastighetsskötaren Tommy och vårdbiträdet Siw. Hardly rocket science.

6. Och anledningen till att vi blivit fattigare är att vi har lägst ekonomisk tillväxt/capita i EU vilket bl.a har lett till en valutakurs som gör Mallis-semestern betydligt dyrare ju mer genomslag den får på charterbolagens kostnader för utländska hotell och flygresor. Allt till följd av den politik som under lång tid förts utan invändningar från LO som istället lagt mödan på fånigheter som att posera med löjliga mössor.

Det är hursomhelst tragiskt att så många hårt arbetande svenskar inte har råd med en veckas välbehövlig avkoppling på Mallis längre. Särskilt tråkigt för de med tråkiga, slitiga, själsdödande och dåligt avlönade lågstatusjobb. De som LO och sossarna förr brukade värna om.

Charterresandet är en viktig del av svensk kultur – det är inte för inte som Lasse Åbergs ”Sällskapsresan” är så älskad i det svenska folkdjupet, är den största svenska biosuccen någonsin och vars dråpliga repliker många kan rabbla utantill.

Men hade ”Sällskapsresan” gjorts 2024 istället för 1979 tror jag inte den hade blivit alls lika populär.

Det är helt enkelt inte lika trovärdigt längre att en enkel brödrostkontrollant som filmens Stig-Helmer ska kunna dra iväg till Kanarieöarna över julhelgen (när det är som dyrast) och pimpla paraplydrinkar. Men 1979 när Sverige fortfarande var ett av världens rikaste länder var det absolut inget anmärkningsvärt.

Se där, en konkret konsekvens för de sämst ställda i landet av den katastrofala politik som socialdemokraterna och LO är mer ansvariga än någon annan för (trots hård konkurrens från Reinfeldts alliansregering).

Med sådana vänner behöver lågavlönade svenska jobbare inga fiender. Undra på att så många flytt till det enda parti som kraftfullt motsatt sig den politik som gjort dem så mycket fattigare.

Hans Thannerstig

SVENSK HISTORIA ENLIGT DN: STEFAN LÖFVEN KRAVLADE SIG UPP UR GRUVGÅNGARNA OCH VADADE SIG FRAM GENOM ETT HAV AV SPRIT OCH SKIT TILL STATSMINISTERPOSTEN

Äntligen, tänker jag när jag ser att DN ”Kultur” toppar avdelningen i dag med att låta chefen Björn Wiman breda ut sig med en lång intervju med Lars Winnerbäck.

Kanske är det rätt nivå för Björn, tänker jag. När Björn försöker greppa större frågor drabbas hans hjärna lätt av kramp och det slutar med texter som för tankarna till den ångest en drunknande måste känna. Björn kan inte hantera de fakta han plumsar runt i och sjunker, sjunker, sjunker …

Det är dock oftast vad han tror är fakta han drunknar i, men även inbillad ångest är ångest så … det är därför Björn om och om igen varnar oss för att världen snart, mycket snart, går under i en klimatkatastrof … såvida inte 18 nazister från södra Dalarna tar makten i landet och gasar alla som inte kan bevisa att de har anor tillbaka till åtminstone Erik Läspe och Halte.

Men ett samtal med Winnerbäck ska väl Björn kunna hantera.

Fast…

Nä, inte det heller.

Björn låter mest som en lite trött BUP-psykolog som försöker sig på att prata med en vuxen hjälpsökande. Björn ställer frågor typ:

”Vad är det att vara pappa?”

Lars svarar: ”Det är kul. Jag tror att jag är ganska bra på det.”

När de två kommer in på politik blir nivån om möjligt än lägre och jag önskar under läsningen att de istället fortsatt prata om att ”rita enhörningar”.

Björn är uppenbart förtjust över Lars vänskap med Stefan Löfven och vill veta mer om den, Lars berättar gärna:

”Jag tycker att han är en otroligt fin person. Så trovärdig. Bra statsminister, ofrivillig men bra. Han bara visste att det var ett jobb som måste göras och han tog ansvaret.”

Lars förklarar därefter varför Stefan är en så ”fin” person:

”Det är något särskilt med hela hans historia. Han kommer däruppifrån Norrland med gruvor och alkoholism och skit och han engagerar sig i facket och så går han hela vägen och blir statsminister. Det är något väldigt fint med det.”

Jag gapskrattar när jag läser detta, och det är ett panikskratt. Kanske är det en panik som påminner om den Björn upplever när han försöker ta till sig fakta, men min panik kommer sig av att jag känner hur jag försöker hålla mig flytande i ett hav av dumhet.

Jag förväntas alltså fästa något avseende vid de åsikter någon har som reducerar Norrland till ”gruvor, alkoholism och skit”, och som tycker det är något ”fint” med Stefans tid som statsminister.

Lars, gå tillbaka till barnkammaren, greppa kritorna och fortsätt rita och färglägga enhörningar.

Och du Björn, när du är i Norge ska du inte tacka ja när någon bjuder på handrullade cigaretter. Det är inte vanlig tobak i dem – och du vet hur du reagerar på vissa produkter från växtriket – och nu vet alla läsare det också.

Boris Benulic

….