Det fanns en tid då människor jobbade för att klara sin försörjning, för att ha mat för dagen, kläder på kroppen och någonstans att bo. De var inte så nogräknande med vad de jobbade med eller hur länge de jobbade. Många jobbade under alla dygnets ljusa timmar. Det viktiga var att få ihop till livets nödtorft och att spara överflödet till senare tillfällen.för sig och sin familj. Då fanns det inga sjukförsäkringar, föräldraledighet eller reglerad arbetstid. Nu har vi kommit så mycket längre i utvecklingen och de flesta jobbar inte enbart för livets nödtorft och vill inte jobba mer än sin 40-timmars vecka. Nu bor vi bra, äter bra, har reglerad arbetstid, har sjukförsäkring, har föräldraförsäkring, har semester, har fritid, har bil, har mängder av statusprylar, … Varför är de då inte nöjda?
Varför är nutidens människor så upptagna, jäktade och stressade? Vi har ju så många tekniska hjälpmedel. Vi behöver inte anstränga oss med tunga jobb. Ändå kräver vissa kortare arbetstid. Vad skulle de göra med den tiden? Skulle de skänka den tiden åt sina barn … eller åt sociala medier?
I veckan presenterade Annika Strandhäll S en rapport om att arbetslivet är stressigt, ohållbart och orättvist. Och kanske skulle kortad arbetstid kunna vara en del av lösningen. Som vanligt fokuserade hon på att det främst är kvinnor som är stressade och har svårt att få livspusslet att gå ihop. Men jag har svårt att förstå!
Ja, kvinnor är sjukskrivna nästan dubbelt så mycket som män! Skillnaden har dessutom ökat ända sedan 1980-talet. Vad beror det på? Själv tror jag att arbetsmiljön har minst påverkan. Orsaken är snarare den moderna kvinnans livsstil!
Den teoretiska arbetstiden i Sverige för den som arbetar heltid är 40 timmar per vecka eller 2 080 timmar om året – det gäller både kvinnor och män. Men den faktiska arbetstiden per sysselsatt är betydligt kortare, för år 2022 låg den på 1 440 timmar . Faktisk arbetstid är den tid som blir kvar när ledighet, semester, sjukfrånvaro och annan frånvaro som sysselsatta har rätt till enligt lag eller avtal har räknats bort. Året består av 365 dagar gånger 24 timmar dvs 8760 timmar. Vi tillbringar alltså ca 16,4 % av vår totala årstid på arbetsplatsen! Det är de 16,4 procenten av vår tid som anses göra att vårt livspussel är så svårt att få att gå ihop och är så jobbiga speciellt för kvinnor!
Hur kan man då vara så övertygad om att det är arbetsmiljön som ger psykisk ohälsa? Kan inte den övriga 81,6 %-en av vår tid vara orsaken? Det är ju inte ens 1/6-del av vår tid som tillbringas på arbetsplatsen! Vad gör vi med resten av tiden? Sover 8 timmar per dygn dvs 2920 timmar. Alltså mer än vad vi jobbar. Resten av tiden – drygt hälften – ägnar vi åt att äta, sköta hygienen, umgås, motionera, roa oss, osv. Alltfler lägger stor del av sin tid på sociala medier. Varför skyller vi då den psykiska ohälsan på arbetsmiljön? Jag kom att tänka på några rader ur låten ”Mamma är lik sin mamma” som Siw Malmkvist sjöng på 60-talet:
”Mamma är lik sin mamma
O drömmarna är fyllda utav trasor
o av hinkar och av lock, och av damm, skräp och plock
och sen vaknar man till alla dessa fasor
Mamma är lik sin mamma
Vi städar, och vi skurar, och vi fejar
dammar av och sköter karl’n
hänger tvätt och snyter barn
och skurar, dammar, städar, diskar, fejar
Så ska man då va älskarinna
har krafter kvar när karln läst jag är kvinna
som en dröm, ljuv och öm
fastän sliten det ska man va, det kan han ha, mitt upp i skiten”
Kan det vara så … att feministerna fortfarande är lika sin mamma? Lever de fortfarande enligt det gamla könsrollsmönstret med att skura, feja, damma samtidigt som de har lagt till motionera, förverkliga sig själv, umgås på sociala medier, umgås privat, vara trevliga och ovanpå det jobbet? Då är det kanske inte så konstigt att stressen kommer. Dygnet har ju bara 24 timmar.
Många kvinnor har en förmåga att ta på sig allt ansvar själv. Allting kan bara utföras på 2 sätt – antingen kvinnans sätt eller fel sätt! De vågar inte att överlämna feja, damma åt sin partner. Sen stressar de hellre ihjäl sig och skyller på att andra inte tar ansvar och på det stressiga jobbet.
Om dessa kvinnor kunde varva ner, sluta upp med at vara perfekta och inse att livet är för kort för att stressa omkring så hade de kanske mått bättre även på arbetsplatsen.
Men så kommer en annan aspekt in på S syn på förkortad arbetstid! Stefan Löfven gick ju till val för 9 år sedan på att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Det målet har ju inte S kommit i närheten av. De vill antagligen sänka arbetstiden för att få in fler arbetslösa i jobb. Men jag har svårt att förstå hur den visionen ska lyckas.
Vi har ju ungefär 135 000 lediga jobb i vårt land och 334 000 arbetslösa. Egentligen borde det ju inte finnas några lediga jobb! Men en stor del av de arbetslösa matchar inte till de lediga jobben som finns på grund av fel utbildning eller ingen utbildning alls, svårigheter att röra sig geografiskt, att långvarig arbetslöshet försvårat för individen att återinträda på arbetsmarknaden, att de inte kan det svenska språket eller att de egentligen inte vill jobba.
Om vi ska förkorta arbetstiden krävs ju faktiskt att de arbetslösa kan placeras ut på de olika arbetsplatserna och är kvalificerade för arbetsuppgifterna som de ska utföra! Jag har svårt för att se hur den (S)-ociala ingenjörskonsten skulle få ihop detta pussel. Det handlar ju inte om att enbart tillfredsställa personliga livspussel. Här krävs annat för att få ihop ett fungerande samhällspussel! S har inte lyckats under sina senaste regeringsperioder så varför skulle de kunna lyckas nu?
Senaste kommentarer