Skrivet av Chang Frick på X den 11 juni 2024.
Kommer du ihåg när en familj i IKEA-katalogen porträtterades som vilken vanlig Svensson-familj som helst? Det var ett tag sen. Vi har väl närmast vant oss vid den bisarrt ängsliga gestaltningen där varje familj tvunget ska bestå av inkvoterade hudfärger, som en slags överideologi som ska tryckas ner i halsen på en när man bara bläddrar bland sidorna efter nya soffkuddar. Folk kände sig utanför, som om det inte finns en plats för dom i det nya politiskt korrekta samhällsidealet. Och de blev förstås arga och uttryckte detta i kommentarsfält på nätet. En annan som också kände sig utanför var den då 14-åriga Astrid Cederlöf. Hon blev kallad ”negerlucia” och ”kolsvart” i ett sällan skådat internetdrev mot en ensam skolflicka. Hon hade blivit vald till Lucia, något som inte gick Avpixlat förbi. Inte helt oväntat blev folk förskräckta över kommentarerna, hundratals vuxna människor som plötsligt har synpunkter över vem som blir Lucia i en skola någonstans där de själva aldrig satt sin fot. Varför fick Cederlöf klä skott för att samhället i stort ballat ur med ängslighet runt hudfärg? Vad hade hon gjort för fel för att indirekt och vissa fall direkt bli en måltavla? Och vad tror du människor tänkte som såg hela spektaklet från sidlinjen? En mobb vuxna, ofta anonyma, människor som ger sig på en 14-årig skolflicka? De ser givetvis mobbing. Och det kom även att bidra till att sätta bilden av ett visst riksdagsparti. En viss uppförsbacke för dem i partiet som vill locka nya väljare, om vi säger så. Tio år senare dundrar TV4 på med påstådda uppgifter om en organiserad trollarmé inne på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning. I själva verket handlar det om helt harmlösa videoklipp från lika harmlösa ”troll”, en av dem är
@alexanderedbom Det är till och med så att de är duktiga på vad de gör, kolla bara hur det såg ut i skolvalet till EU. SD var störst, om jag inte såg fel på staplarna. Men det var kanske inte riktigt vad andra såg. För parallellt med att SD försöker försvara sig mot vad de upplever är orättvisa, lögnaktiga och mer eller mindre fabricerade anklagelser sker också något annat parallellt. Igår grälade jag med buller och bång mot
@NickAlinia på sådant där herrejössesjävlar-sätt som kanske bara jag och Alexander Bard kan göra i offentligheten. Och med sedvanlig Twitter-dramaturgi rök vi senare ihop i ett såkallat ”space” där allmänheten kan roas av diverse slag under bältet och annat som hör till. Det ska tilläggas att det såklart var jag som ägnade mig mest med elaka påhopp. Men jag kom på mig själv med att det inte var helt enkelt att där och då sätta ord på vad som gjort mig så förbannad. Såhär: Precis som med IKEA-katalogen finns det idag ressentiment hos ett flertal på nätet. De har fått skit, blivit ostracerade, utfrysta, mobbade och illa behandlade för att de påtalat problem med svensk invandringspolitik innan det blev ”mainstream”. Flera har dessutom blivit hotade och rentav misshandlade av AFA och annan extremvänster. Sådant sätter djupa spår i en människa. En del av dessa upplever att det finns debattörer som vänt kappan efter vinden och nu plötsligt uttrycker kritik mot förd invandringspolitik, nu när det inte kostar något. Ja rentav kanske några rentav försöker tjäna swish-pengar på det nu, trots att de tidigare minsann varit flyktingaktivister. Vilket hyckleri, tänker dom och pekar ut exempelvis
@JonathanKarre – och det bitvis ganska intensivt. Även
@Ivarpi har fått en släng av sleven när han uttryckt sympati med AFA-grundaren
@guldfiske som fått på huvudet i Gubbängen. Vidare har jag sett liknande kommentarer mot t ex Henrik Jönsson på Twitter. Och det finns förstås fler exempel. Och någonstans här kunde jag börja sätta ord på min ilska. Men vi backar bandet några år. När
@Markus_Allard blev utkickad ur ung Vänster.
Denna Allard. Han fick schavottera i Uppdrag Granskning och blev med detta ansiktet utåt för svensk extremvänster som ägnar sig åt politiskt våld. I vart fall var han ansiktet utåt för ett tag. Lång story kort, jag rekryterade honom till Nyheter Idag. Inte helt oväntat fick jag kommentarer och frågor om detta. Varför i helvete rekryterar en alternativmediesajt på högerkanten en ökänd vänsterextremist? Ja, det var inte helt enkelt att där och då motivera detta för de mest inbitna invandringskritikerna, för att uttrycka det milt. Idag behövs ingen förklaring. Men vad var det som fick Allard att helt tänka om när det kommer till invandringskritiker? Jo, han upplevde att den samlade mediekåren behandlade honom illa, förutom en liten blaska på nätet. Det var vi på Nyheter Idag. Vi tjafsade inte alls om hans tidigare dumheter, det fanns något hos honom som var spännande. Och han upplevde för första gången att någon behandlade honom rättvist. Idag har han ett eget program i Riks, ni vet den där kanalen som nyligen knoppats av från SD? Det här är något som
noterat och försökt sätta ord på. ”Vi”, i den absolut bredaste tänkbara bemärkelse, ska söka konvertiter – inte kättare. Och det är här någonstans det blir svårt. Det finns opinionsbildare, väljare, folk med följare och så vidare som allt mer börjar inse att SD kanske haft rätt om mer än bara invandringen. Människor som tidigare gjort saker som idag framstår som helt förkastligt. Ska vi hacka på dom, ge dem gliringar, eller heja på och välkomna dom – även om det kan slinka med en och annan opportunist? Frågan är jobbig för många, synnerligen om man själv upplever att man fått ta ohemult med skit och så kommer andra och ska skörda frukterna av ens intensiva opinionsbildande. Men det är sällan det är så enkelt. Den där människan som upplevts som så jävla PK tidigare har kanske tagit en sjujävla risk som vi inte ser. De kan ha riskerar både jobb, familj och släktmiddagar för att till slut ha vågar påtala sådant många andra knappt vågat tänka. Vi ser oftast bara ytan hos den andre, vi ser sällan allt som finns där bakom. Precis som när Astrid Cederlöfs bara var en svart hudfärgsyta att projicera all ilska på. Och vad tror du en ung Markus Allard såg? Och hans vänner i Revolutionära Fronten? De såg förstås en arg mobb rasister som ger sig på en försvarslös 14-årig flicka. De ser inte bakgrunden till ilskan, och varför det blev så snett. Och vad tror du den tveksamma potentiella SD-väljaren ser när det finns ett djupt ressentiment på nätet, samtidigt som medier basunerat ut att de ”avslöjat” en påhittad trollfabrik avlönas av SD? Även om sympatierna ligger närmare SD tar det till slut emot för mycket hos en del. Och det är kanske utifrån just dessa omständigheter man kanske ska förstå varför
och andra mediala troll gör allt för att reta upp högersidan. Det fanns en affisch en gång som högern körde mot Socialdemokraterna. På bilden såg vi ett första maj-tåg med förbannade arbetare som protesterade mot orättvisor. Under bilden ställdes frågan: ”När såg du en glad Socialdemokrat senast”? Det var en affisch som bidrog starkt till att jag en gång i tiden allt mer såg mig som höger. Det gäng som uppfattas vara bittra, hämndlystna och arga på omvärlden får svårt att locka konvertiter. Jag tror SD-svansen online faktiskt gör klokt i att lyssna på Hanif Bali i detta avseende. Och jag undrar också vad Astrid Cederlöf har att säga idag, tio år senare.
ulsansblogg 
1 kommentar (+lägga till din?)