När vi låtsas att islamism är något annat än islam

Islamism är inte något väsensskilt från islam. Uppdelningen mellan ”religion” och ”extremism” fungerar i praktiken som ett intellektuellt skydd mot behovet att se islam i vitögat. Detta skriver Paul Holmgren.

22 jan 2026 05:30

Paul Holmgren

I den europeiska debatten används begreppet islamism som en intellektuell säkerhetsventil. Det ger intrycket av att problemet är begränsat, avgränsningsbart och i grunden skilt från religionen islam. Islam, säger man, är en privat tro. Islamism är extremism. Därmed kan man försvara religionsfriheten och samtidigt fördöma våld, utan att behöva ta i den svåra frågan om samband.

Men denna uppdelning är i grunden västerländsk – och teologiskt tveksam. I stora delar av den muslimska världen betraktas den som konstgjord. Där finns en betydligt mer brutal klarhet: islam är inte bara tro, utan också lag, samhällsordning och politiskt anspråk. När religionen tas på allvar upphör den att vara privat.

Det är därför allt fler röster – både inom islam och bland dess skarpaste kritiker – säger det som i Europa närmast är tabu: det finns egentligen ingen tydlig gräns mellan islam och islamism. Det som i väst kallas islamism är ofta inte ett avsteg från religionen, utan ett uttryck för dess mest konsekventa och bokstavstrogna tolkning. Skillnaden mellan den sekulariserade, kulturella muslimen och den salafistiske är inte att den senare har lämnat islam – utan att han har gått djupare in i den.

Läs hela artikeln här.

Guld är den snabbast växande internationella reservtillgången med nackdel för dollarn

Guld är den snabbast växande internationella reservtillgången med nackdel för dollarn

Naturligt urval

evolution

Det kanske är på sin plats att inleda med vad det naturliga urvalet är, och inte är. Som Charles Darwin formulerade det, sker i varje tid, i varje miljö, ett naturlig urval av de som via sina individuella egenskaper är mest gynnade i den tid och miljö de lever i. Dessa blir de bäst lämpade att föra arvet, sina gener vidare. De får i sin tur flest och bäst lämpad avkomma så länge villkoren inte ändras. Ändras villkoren uppstår ett annat urval.
Det handlar inte om den som är störst eller har störst muskelstyrka. I vissa miljöer och sammanhang premieras faktiskt motsatsen.

Fascismen ville skapa ett mönstersamhälle via urval av lämpliga, vackra, friska och intelligenta människor, praktexemplar för sin ras. För att komma snabbare fram än vad naturen skulle göra på egen hand satte de igång att sortera, premiera, diskvalificera och tvångssterilisera folk efter den värdegrund fascisterna satt upp.

Läs hela artikeln här: