När Socialdemokraterna glömmer sina egna 20 år vid makten

När Anders Lindberg skriver moralpredikningar om karensdagen försvinner en viktig detalj: Socialdemokraterna styrde landet i 20 år efter att karensdagen infördes och lät den stå kvar. Att man nu plötsligt ”upptäckt” frågan är allt annat än trovärdigt.

Det här är Anders Lindberg i sitt mest förutsägbara läge. Han tar en verklig fråga och förvandlar den till ännu ett kapitel i sin eviga berättelse om att högern hatar arbetare och att Socialdemokraterna ensamma försvarar folket. Det är dramaturgi. Inte analys.

Karensdagen är ett politiskt verktyg. Man kan vara för eller emot. Men Lindberg bygger sin text på en halmgubbe: att Moderaterna tror att arbetare skulle skolka utan karensdag. Det är trams. Det handlar om kostnader och incitament – inte moralism.

Samtidigt undviker han allt som gör frågan svår. Sverige har redan en av Europas högsta sjukfrånvaron. Sjukförsäkringen är en enorm budgetpost. Pandemin visade hur dyrt det blir när staten tar hela sjuklöneansvaret. Incitament spelar roll – det vet alla som jobbat med socialförsäkringar i verkligheten.

Istället återvänder han till samma slitna manus: tjänstemän i lyx, arbetare i misär, högern som kall och hjärtlös. Det är som att se någon spela en gammal LP-skiva som fastnat på samma spår. En monolog han upprepat sedan han rullades in i den socialdemokratiska familjen. Det är inte analys. Det är partilojalitet på autopilot.

Och så den obligatoriska SD-passagen. En intern oenighet mellan Vinge och Åkesson förvandlas till ”svek”. Allt pressas in i en enda slutsats: röstar du på SD får du Moderaternas politik. Det är Lindbergs favoritsaga, oavsett fakta.

Men den stora frågan han aldrig rör vid är denna:

Om Socialdemokraterna verkligen tycker att karensdagen är så orättvis – varför avskaffade de den inte själva?

Sedan 1993 har S styrt i två perioder:

1994–2006 (12 år)

2014–2022 (8 år)

Totalt 20 år vid makten.

20 år att avskaffa karensdagen.

Och de gjorde noll.

Inte en reform. Inte en justering. Inte ett försök.

Men nu – i opposition, inför valet – är karensdagen plötsligt ett ”akut samhällsproblem”. Det här är inte omtanke om arbetare. Det är valspel.

Och i Aftonbladets fall bör det kallas vid sitt rätta namn: valpåverkan. Den paketeras som ledarsida, men funktionen är partipolitisk kommunikation.

Och för att avrunda med Lindbergs egen typ av moraliserande: det är ju tur att Socialdemokraterna själva aldrig svikit några vallöften. Det måste vara fantastiskt bekvämt att stå på sådan fläckfri mark när man dömer andra.

Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.

Lawen Redar kämpade för kurdiska folket – varför erkänner hon inte svenska folket?

Lawen Redar skrev 2018 en motion i Riksdagen där hon och några partikamrater förslog att Sverige skulle tillskriva kurderna rätten till självbestämmande. Redar verkar inte ha några problem med kurdernas självbestämmande men vill gärna att svenskarna accepterar en folkblandning de inte vill ha. Richard Sörman och Carl Eos diskuterar utifrån en artikel skriven av Eos och publiceras i Samtiden.

INSPIRATION VID HOPPLÖST LÄGE!

Till er som är nedslagna av att hur sharialagarnas normer smyger sig in i vår svenska vardagen med hjälp av aktivistiska tjänstemän, företag som vill vara inkluderande, korrupta politiker och godhetsknarkande ängsliga journalister.

Vi har varit värre ute. En bok jag läste för ett par år sedan har betytt mycket för min egen stridsmoral och kampvilja – så jäkla illa ute som vi var 1808 är vi inte idag. Och kunde vi resa oss då, kan vi också hävda vår självklara rätt nu: att svenska lagar gäller på svensk mark.

”Hur kunde det gå så illa?

År 1808 stod Sverige vid avgrundens rand och kämpade för sin överlevnad i krig på tre olika fronter: i söder mot Napoleon, i väster mot Danmark och i öster mot Ryssland. Napoleon och tsar Alexander I hade gjort upp om att stycka Sverige utmed Motala ström. Allt höll på att ta en ända med förskräckelse.

När läget var som mörkast i augusti 1810 valde Sveriges riksdag under slumpmässiga former en okänd tronföljare: den franske marskalken Jean-Baptiste Bernadotte, en verklig joker i leken. En ny tid tog sin början.”

– Sverige vid avgrunden: 1808-1814 av diplomaten och författaren Dag Sebastian Ahlande

Vår historia är en påminnelse om att Sverige har kämpat sig upp ur djupare mörker än dagens. Det finns ingen anledning att ge upp nu. Kom igen!!!