Vi hade ju rätt!

Jag begär inte att de ska be om ursäkt! Men … de kunde ju kosta på sig orden: ”Ni hade rätt!” Jag tänker på alla kappvändare – de som för några år sedan kategoriskt kritiserade kritikerna och kallade dem för faktaresistenta och ännu värre saker. Idag har de krupit till korset men vägrar att erkänna att det är de själv vägrat att vara kritiska och analysera fakta.

Idag vet jag att jag har haft rätt i det mesta som jag har skrivit de senaste 10-15 åren – om invandring, våld, skola, sjukvård, äldreomsorg osv. Men … jag har väl skrivit mitt budskap 10-15 år innan det har gått upp för makthavarna att de inte kan dölja sanningen längre.

Min värdegrund fick jag som ett litet barn. Jag fostrades med de 10 budorden och bl a till att vara rättvis och inte ljuga. Den värdegrunden består! Jag kan fortfarande inte ljuga och har väldigt svårt att hålla tyst när fel begås. Jag kämpar ofta för rättvisan även om jag inte själv är berörd. För 5 år sedan skrev jag en artikel om värdegrunden.

---

”Värdegrund är ett begrepp som började användas i svenskan under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar; exempel på kollektiv är en nation, institution, förening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.” enl Wikipedia.

Vår statsminister brukar säga: ”De delar inte vår värdegrund!” Vad menar han med det? Vilken och vems värdegrund avser han? Är det landets värdegrund eller (S) värdegrund? Exakt vad består deras värdegrund av? Som statsminister måste ju han representera HELA svenska folket och inte bara sitt parti!

I värdegrunden finns naturligtvis alla ord om allas lika värde, demokrati, rösträtt, solidaritet, frihet, jämlikhet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Men alla dessa ord kan ju tolkas så olika! Jag tror faktiskt att alla människor i Sverige står bakom dessa ord men vi tolkar dem olika. Som ett praktexempel har vi ju DÖ (decemberöverenskommelsen). DÖ kom till för att utestänga vissa grupper från makten. Ändå hävdade man att detta var demokrati. Ett annat exempel är den sk åsiktskorridoren som hela tiden beskär människors möjligheter att yttra sig offentligt.

Det offentliga Sverige ska ha en gemensam värdegrund. Den bör väl vara densamma oavsett vem som regerar? Den ska gälla för t ex vård, skola och omsorg. Det finns ett avsnitt i skolans Läroplan som handlar om att fostra eleverna enl värdegrunden. Exakt HUR ska eleverna och barnen i förskolan fostras? Till goda socialdemokrater eller till goda medborgare? Vem ska egentligen fostra de unga – föräldrarna eller staten? Är det paret Myrdals tankegångar i boken ”Kris i befolkningsfrågan” som fortsätter att göra avtryck? Ska staten fostra de unga till goda socialdemokrater? Är det verkligen det uppdraget vi har gett dem när vi lägger vår valsedel?

De som nu inte delar statsministerns värdegrund – är det de som skolan har misslyckats att ”fostra”, de som tänker självständigt, har egna åsikter och utnyttjar yttrandefriheten? Lever statsministern och regeringen upp till värdegrunden?

Hur står det egentligen till med regeringens värdegrund? Regeringen säger ju aldrig att de har fel! Allt är andras fel! Nu när problemet gäller pandemierna så är allt regionernas fel.

Det vore bra om regeringen någon gång sa: ”Vi hade fel! Ansvaret är vårt!” Det vore bra om de någon gång lyssnade på kritikerna. Men det är för mycket begärt eftersom politiker alltid anser att de vet bäst.

Men … jag hoppas ju ständigt att oppositionspolitikerna och medierna ska göra det som de ska göra. Varför gör de inte det? Kan det bero på att de själv får favörer om de håller med makthavarna? Att hålla med de som har fel innebär ju bara att många delar på skuldbördan!

Goda eller skäliga levnadsvillkor?

Medellivslängden ökar och vi blir friskare. Ca 20 % av befolkningen är ålderspensionärer, av dessa är 19 % någon gång i behov av vård enl Socialtjänstlagen dvs ca 400 tusen personer, ca 100 tusen av dem bor på vårdhem medan resten får hemtjänst. Med denna hjälp ökar livslängden även hos en grupp som behöver omvårdnad. De flesta pensionärer behöver dock ingen vård utan klarar sig själv. Egentligen behöver de ingen vård överhuvudtaget förrän sina sista år i livet. Vårdbehovet skjuts framåt i tiden. Trots ev sjukdomar kan den äldre befolkningen leva livet som de själv vill och få är beroende av äldreboende.

Men de som har varit vana att klara sig själv och själv bestämma över hur de vill leva, kan drabbas av besvikelse när de blir beroende av samhällets vård!

För några veckor sedan (26/8) la Margareta Winberg fram sitt förslag till ny Socialtjänstlag, den lag som styr vad kommunerna måste erbjuda när det gäller äldreomsorg. Man skulle kanske förvänta sig att förslaget skulle innehålla en modernare syn på äldre och äldreomsorgen, med helt andra åtaganden än vad som går att göra anspråk på med dagens formuleringar. Men tyvärr: 65-årsdagen innebär också i fortsättningen det sociala medborgarskapets ättestupa. Den som behöver hjälp efter sin 65-års dag ska inte förvänta sig så mycket!

Det handlar om två ord och en åldersgräns:

Tänk dig att du drabbas av en allvarlig stroke dagen innan du fyller 65 år. Du kanske aldrig kommer att kunna gå igen. Men du har goda möjligheter att få rehabilitering och stöd enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Målet kommer att vara att du ska få hjälp och stöd att leva ett liv så nära ditt gamla liv som möjligt, ett så normalt liv som möjligt.

Men skulle du drabbas av samma allvarliga stroke dagen efter 65-årsdagen får du nöja dig med Socialtjänstlagen, vilket i praktiken innebär att du får hemtjänst, med dess osäkra kvalitet och med dess många olika personer som kommer hem till dig för att hjälpa till med det allra mest basala.

Det du får då kallas i Socialtjänstlagen för ”skälig levnadsnivå”. I LSS-lagen däremot som försöker ge dig ett så normalt liv som möjligt heter det att du ska ges ”goda levnadsvillkor”.

En åldersgräns avgör alltså vilket liv du anses vara värd att leva, läser jag.

Vad är skillnaden mellan en god och en skälig levnadsnivå? Jag hittade en definition på nätet.

Vi ser ofta diskussioner om hur dessa begrepp skall tolkas och förstås. Det förekommer inte några klara definitioner eller riktlinjer för hur begreppen ska tillämpas i lag. Ett sätt att få att få en fördjupad förståelse för de båda orden och deras innebörd är att titta på de synonymer som finns till respektive ord.

Skälig: billig, rättvis, befogad, berättigad, rimlig, resonlig, hovsam, lagom, måttlig, resonabel, moderat, tillräcklig, förnuftig, giltig, adekvat

God: bra, utmärkt, värdefull, riktig, oklanderlig, felfri, solid, gedigen, äkta, rejäl, förträfflig, förstklassig, prima, förmånlig, fördelaktig, gynnsam, fin, inbringande, inkomstbringande, lukrativ, säker, betydlig, betydande, riklig, rågad, redig, ansenlig, rundlig, styv.

De båda orden har som synes stora skillnader i språklig betydelse, där ordet god har en mer positiv innebörd än ordet skälig. Man kan därför säga att goda levnadsvillkor är ”bättre” än skälig levnadsnivå. Man kan förstå att skälig endast tillgodoser de basala behoven, medan begreppet god även skall få det där ”lilla extra” som ger ett verkligt gott liv.

Skälig är alltså enbart att tillse de basala behoven. Det är just den vården som de gamla mest sköra har fått under coronatiden. De får vård till att överleva – men inte mer! För de ska inte leva ett gott liv längre.

I Margareta Winbergs utredning föreslås inga goda levnadsvillkor. Det förhatliga ordet ”skäliga” står kvar, nu i kombination med ”levnadsförhållanden”.

– Det låg i regeringens direktiv att jag inte fick föreslå något som skulle kosta mer pengar, sa Margareta Winberg när hon presenterade utredningen.

– Jag är medveten om att inte minst pensionärsorganisationerna har krävt en ändring av begreppet skäliga till goda, men det går alltså inte. Jag är förhindrad att göra det.

Regeringen har alltså klart och tydligt gett direktiv om att gamla sköra människor med vårdbehov inte får kosta mer pengar. Med detta har regeringen visat vilken värdegrund den har. Gamla människor som har betalat skatt i hela sitt liv saknar värde!

Värdighet på ålderdomen

Varje politiskt beslut får någon eller några konsekvenser för befolkningen i helhet eller för delar av befolkningen. Konsekvenserna syns kanske inte omedelbart men de poppar upp förr eller senare.

Ett felaktigt beslut ger kanske små konsekvenser. Men när fler felaktiga beslut sker inom samma område så ökar problemen exponentiellt dvs ju fler beslut som görs desto snabbare ökar problemen. Vi har under många, många år påtalat problemen inom vården och kanske speciellt inom äldrevården. Men ingen har egentligen velat lyssna.

Människor som är anställda inom den offentliga sektorn påverkas av de politiska besluten och slutar snart att tänka självständigt. Arbetsplatserna genomsyras av idéprogram. Politiska ideologier styr verksamheten. Jag skrev en artikel i min gamla blogg:

Värdigt bemötande

Skrevs 2010-07-15, 15:49 av ulsan

I dagens lokaltidning fanns en artikel som handlade om vårdtagare (eller rättare sagt hemtjänstbrukare) på sommarutflykt. Det lät ju trevligt tills jag kom till följande text:

”Efter maten blev det flera olika lekar till allas stora glädje, bland annat att med förbundna ögon sätt en knorr på en gris. Det fanns också en fiskdamm där vårdtagarna med hjälp av en håv fick fiska upp påsar med nyttig frukt i.”

Detta handlade inte om dementa människor – nej, enbart om människor som har hemtjänst i en eller annan form! Bara för att man behöver hemtjänst så får man inte behandlas som småbarn! Förnedrande!

Den dag som jag är i behov av hemtjänst vill jag inte sätta knorr på en gris eller fiska fruktpåsar i en fiskedamm! Jag vill bli värdigt och vuxet bemött! Även om jag behöver hjälp med vissa vardagssysslor så fungerar min hjärna och mina känslor ändå!

Ska det bli så på min ålderdom så följer jag hellre rådet som Lars-Göran skrev i mitt poesialbum i början av 60-talet:

”När du blir gammal och ingen vill ha dig:

Sätt dig på taket! Låt kråkorna ta dig!”

Några veckor efter att jag skrev artikeln så frågade jag min svärmor som var 90-års åldern om hon skulle tycka om en utflykt med ovanstående upplägg. Hon såg förbryllad ut och undrade om jag skämtade. Jag förklarade att jag hade läst en artikel om detta. Hon skakade på huvudet och sa att det var tur att inte hennes hemtjänst personal fick för sig något liknande.

Det handlar alltså om hemtjänstpersonal som behandlar äldre människor som om de vore barn eller mindre vetande. Var finns värdigheten? Det handlar ju om människor som har ett långt yrkesliv bakom sig – människor med livserfarenhet och som kanske skulle vara i behov av ett intellektuellt samtal. Det handlar om människor som kanske vill diskutera dagsnyheterna och/eller vad som händer i värden. Varför vill man förpassa dem till att sätta knorr på grisen och att fiska gottepåsar (Nej, det blev fel – fruktpåsar handlade det ju om! Personalen bestämde vad som var nyttigt för äldre!) Var finns värdigheten?

Men … varför behandlar personalen de äldre på detta sätt? Antagligen för att de har en felaktig syn på de äldre. Den felaktiga synen har de fått ifrån sina chefer som har fått den från politikerna!

Statsminister Stefan Löfven sa ” Det är tråkigt att begränsa sig men det är för er egen hälsa” i mitten av mars i år. Han sa att alla 70-plussare skulle isolera sig i sina hem, inte träffa sina barn, barnbarn eller vänner. Han sa att äldre personer är sköra! Med hans och regeringens syn på äldre människor så förstår jag varför hemtjänsten tycker att sätta knorr på grisen är en lämplig sysselsättning. Hur står det till med regeringens värdegrund?