Köper staten alltid i medborgarnas ”intresse”, både läkemedel och vapen?

Har olika företag lättare att på olika sätt manipulera ett fåtal politiker som kanske inte alltid besitter den rätta kompetensen. Är det alltid lika lätt att manipulera hela civilsamhället där en stor del av befolkningen besitter gedigna kunskaper. Ett av försäljningstricken är att skapa rädsla.

Om börsosäkerhet, hållbara vapen och Fake News i Veckans Nyhetsanalys 34

Kriget och spelet på börsen – kort sikt
Varför finns det ’aktivistfonder’ och hur ska man tolka dem?
Vad är risken för en rysk default?
Hur stor är risken för hyperinflation/stagflation?

Vad är riskerna med att Sverige visar sig så morskt och varför gör vi det?

Dessa frågor, och många fler, diskuterar Magnus Stenlund och Mikael Willgert i dagens avsnitt.

Man dryftar också Fake News i samband med kriget i Ukraina och, förstås, rådande energisituation med skenande bränslepriser och elbilar.

Stormakternas destruktiva vapenarsenal

Ryssland har troligen börjat använda FOAB (Father of all bombs/Alla bombers fader) mot Ukraina! Är en avsevärt starkare variant av USA:s MOAB som har använts i Afghanistan. Motsvarar 44 ton TNT (jämfört med 11 ton för MOAB) och har en sprängradie på 300 meter. Detta är det kraftigaste icke-nukleära vapnet som finns i deras arsenal.

FOAB är en s.k. FAE (Fuel Air Explosive). Dess sprängkraft kommer ifrån bensin som sprids i luften i små aerosoldroppar, vilka sedan antänds. Oftast genom en primär explosion som sprider vätskan, vilket följs av en sekundär explosion som antänder den. Detta är ett fruktansvärt vapen, som dödar genom tryckvåg, eld och att den suger upp allt syre så att vacuum skapas i offrens lungor med följden att dessa kollapsar. Det är särskilt effektivt mot trupp i skyttegravar, skyddsrum, källare och grottor. Just där artilleri har svårt att nå dem! Det är som ett litet kärnvapen, men utan strålningen. Ett ”kärnvapen” som man faktiskt ”kan” använda!

Detta är, i så fall, en klar upptrappning av kriget och indikerar att den sårade björnen är beredd att gå mycket långt för att driva igenom sin vilja i Ukraina. Den ryska ångvälten har börjat rulla och Ryssland har nu troligen börjar föra den typen av krig som man faktiskt klarar av: Massiva insatser av eldkraft och därefter hårt reglerade och centralt styrda framryckningar, där manskap med tveksam stridsmoral hålls under tät uppsikt och odugliga officerare styrs med hård hand!

Övrigt som är värt att notera från kriget är att FOX rapporterar att Svartahavsflottan nu ser ut att vara på väg att genomföra en landstigning vid Odessa. Man undrar i så fall hur detta ska gå, då landstigningar är något av det svåraste man kan göra! Allting är väldigt sårbart och går en länk sönder så rasar alltihopa. Den första truppen som landsätts är väldigt ensam och utsatt i början och det är viktigt att den är väl ledd och att truppen har bra moral. Viktigt sedan är att försörjningen av ammunition och bränsle flödar på, vilket inte är enkelt att få i land innan man eventuellt har tagit en hamn. Allt detta har Ryska styrkor inte visat sig klara av så bra, hitintills, så vi får se.

Kanske är det så att anledningen till att vi generellt sett har sett mer ryska framgångar i söder, är att detta har varit deras fokus hela tiden och det är där man har haft sina bästa förband? Drömmen om ”Nya Ryssland”, från den Moldaviska gränsen och upp längs Dnepr till Donetsk kanske hela tiden var det primära målet? Samtidigt har det som ser ut som Putins segertal dykt upp, genom en för tidig delning i ryska medier. Denna (om den är äkta) indikerar att man syftade till att betvinga hela Ukraina (men kanske inte ockupera hela) på så sätt att de delar av landet som man inte karvade av, skulle bli en lydstat till Moskva. Ganska orealistiskt, får man väl ändå säga! Oavsett så har jag hela tiden tänkt att Putin har haft en plan A och en plan B i huvudet. Plan A innebär just detta, totalt betvingande av landet, medan plan B innebär att man tar det man kan och sedan försöker få fram en fred. Plan B kan med fördel presenteras som en framgång och ett rättfärdigande av kriget för hemmaopinionen.

Mons Krabbe