En idé som slagit rot både i Sverige och internationellt är 15-minutersstaden, ett begrepp som myntats av Paris borgmästare Anne Hidalgo. Vi känner även igen det från det svenska stadsplaneringskonceptet från 1950-talet – ABC-staden (Arbete, Bostad, Centrum). I det franska namnet ingår essensen av konceptet, nämligen den att det endast ska ta 15 minuter att med cykel ta sig från hemmet till de viktigaste platserna; jobbet, skolan, mataffären, kultur, idrott och naturen. Det handlar om visioner av hur den urbana människan ska leva. Visionerna är bra men de är konstruerade av politiker som vill ha makt och som rider på den gröna vågen.
Paris borgmästare, Anne Hidalgo, gjorde utfasning av fordon och skapande av en ”15-minuters stad” till en nyckelpelare i hennes erbjudande vid lanseringen av hennes återvalskampanj 2020.
Den socialistiska politikern vill uppmuntra fler självförsörjande samhällen inom varje arrondissement i den franska huvudstaden, med livsmedelsbutiker, parker, kaféer, idrottsanläggningar, hälsocentraler, skolor och till och med arbetsplatser bara en promenad eller cykeltur bort.
Kallas ”ville du quart d’heure” – kvartsstaden – målet är att erbjuda parisarna vad de behöver på eller nära deras tröskel för att säkerställa en ”ekologisk omvandling” av huvudstaden till en samling stadsdelar. Detta, sa hon, skulle minska föroreningar och stress och skapa socialt och ekonomiskt blandade distrikt för att förbättra den totala livskvaliteten för invånare och besökare.
I planeringen för hur Paris ska kunna öppna igen efter karantänen har Anne Hidalgo och hennes team bland annat bestämt att nya cykelbanor ska anläggas på bilvägar längs med tre viktiga tunnelbanelinjer i staden. Med det beslutet dubblerar borgmästaren stadens cykelbanor från 370 kilometer till 650 kilometer.
Samtidigt kommer alla i Frankrike få ett bidrag på 50 euro de kan använda för att reparera sina cyklar på utvalda verkstäder och det kommer även bli lättare för arbetsgivare att sponsra deras anställda med upp till 400 euro om de väljer att cykla till jobbet.
Hon är inte den enda! I Barcelona, vars centrala delar domineras av ett imponerande rutnät av stora kvarter har man sedan några år tillbaka börjat arbeta för att skapa så kallade superkvarter där biltrafiken stängs av mellan kvarteren i respektive block.
Stockholm har försökt härma med sina sommargågator.
Litauens huvudstad Vilnius har tillkännagivit planer på att förvandla staden till ett stort utomhuskafé genom att ge över mycket av sitt offentliga utrymme till hårt drabbade bar- och restaurangägare så att de kan ställa sina bord utomhus och fortfarande följa reglerna för fysisk distansering.
VÄGSPÄRRAR hindrar de flesta bilister från att köra igenom Oxford stadskärnan kommer att dela upp staden i sex ”15 minuters” stadsdelar, har en landstingsresechef sagt. Och han insisterade på att den kontroversiella planen skulle gå vidare oavsett om folk gillade det eller inte.
Han sa att filtren skulle göra Oxford till ”en 15-minuters stad” med lokala tjänster inom en liten gångradie. Enright sade: ”Det handlar om att se till att ni har det samhällscenter som har alla dessa grundläggande behov, flaskan med mjölk, apotek, allmänläkare, skolor som ni behöver för att ha ett 15-minuters grannskap.”
Drivkraften bakom den 15 minuter långa stadsidén i Paris är Sorbonneprofessorn Carlos Moreno, som anser att ”kärnan i mänsklig aktivitet” i städer måste röra sig bort från oljetidens prioriteringar av vägar och bilägande när vi går in i en post-vehicle-era.
– Vi måste återuppfinna idén om närhet i städerna” säger Moreno. Vi vet att det är bättre för människor att arbeta nära där de bor, och om de kan shoppa i närheten och ha den fritid och service de behöver runt dem också, gör det att de kan få en lugnare tillvaro.
– Arbetet är mer problematiskt eftersom människors jobb ofta ligger en bit från hemmet, men vi måste tänka om också. I dag är vårt arbetssätt detsamma som det har varit de senaste 50 åren. Är det alltid nödvändigt att dyka upp någonstans, att vara fysiskt närvarande framför chefen? Det går att göra saker annorlunda.
Jag känner igen tankegången: ”Alla som kan jobba hemifrån ska göra det!” Men vill alla jobba hemifrån? Vill alla stanna inom ett 15-minuters område? Kan vi verkligen hitta all service inom området?
Jag är ytterst tveksam! Eftersom jag själv bor i en mindre stad så inser jag att utbudet blir begränsat. Alla vill inte cykla eller kan inte! Alla vill inte besöka caféer eller restauranger! Hur löses frågan med varutransporter, taxibilar och kollektivtrafik. Finns det biluthyrning för de som vill passera till områden som är belägna längre än 15 minuter från bostadsorten? Jag kanske besöka gamla mamma eller vänner eller min förening eller sjukhuset eller något annat som finns ½ mil eller längre bort.
Jag får en känsla av att de styrande vill att vi ska ha ett begränsat umgänge och få begränsad input utifrån. Då blir vi mer lättstyrda än vad vi är idag! Men så läser jag att detta är bara konspirationsteorier för de vill ju bara vårt bästa!
Det känns som om den bästa lösningen är att bo på en mindre ort! Då slipper man detta urbana trams dikterat av klimatlobby! ABC-staden fungerade inte på 1950-talet och 15-minuters staden fungerar inte på 2020-talet! Det hela handlar ju om människor och inte om social ingenjörskonst. Varje människa är bäst på att själv bestämma utifrån sina egna behov!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer