Vellinge kommun får rätt i Högsta förvaltnings domstolen kring sitt tiggeriförbud. Äntligen säger jag och många med mig. Men det finns många andra röster som talar om ”Vi kan inte förbjuda fattigdom”!
Vi minns väl alla den tårdrypande sagan av H.C. Andersen om ”Flickan med svavelstickorna” utgiven 1845. Den handlar om en fattig flicka som på nyårsafton beger sig barfota ut i snön för att sälja svavelstickor (tändstickor). Men inte en enda ville köpa av henne eller ens ge den lilla flickan en slant. En tid då de sociala skillnaderna var stora – en tid då välfärden inte var utbyggd.
Jag minns också boken om Oliver Twist som skrevs av Charles Dickens och gavs ut 1838. Den handlade om unge Oliver som bodde i Londons slum och blev upplärd till ficktjuv. Även den handlar om sociala orättvisor och brist på välfärd.
Tiggeri var i Sverige länge en laglig metod för fattigunderstöd.
”Det begränsades först genom att man tillät det endast inom vissa områden och för personer som hade tiggarpass. Genom tiggarstadgan av 21 oktober 1698 förbjöds det helt utanför hemsocknen; men först genom kunglig förordning 25 maj 1847 blev det lagligen avskaffat även inom hemsocknen och därefter var det förbjudet. Tiggare som ansågs arbetsförmögna straffades med tvångsarbete och sattes på fästning och spinnhus. Fattighjon som ansågs arbetsoförmögna fick istället gå rotegång, det vill säga bo omväxlande i olika gårdar inom roten, eller bo på fattighus.
Bettleriföreskrifter fanns i fattigvårdsförordningen från 9 juni 1871 och återfanns senare i övergångsbestämmelserna till fattigvårdslagen från 14 juni 1918. Det förväntades att polismyndigheten och de kommunala myndigheterna arbetade för att hindra och hämma tiggeri. För tillsynen över bettlare anställde fattigvårdsstyrelserna (jfr socialnämnd) särskilda tillsyningsmän.” läser jag i Wikipedia.
Men vår sociala välfärd byggdes ut under efterkrigstiden och förmögenhetsskillnader minskade. det medförde att även tiggeriet minskade. Lösdriverilagen avskaffades 1964, eftersom behovet att tigga ansågs undanröjt och lagen därför var obehövlig.
Utvidgningen av EU med tolv nya östeuropeiska länder 2004 och 2007 gjorde det möjligt för sämre lottade människor därifrån, inte minst romer från Rumänien och Bulgarien (EU-medlemmar 2007), att söka sig till andra länder. EU:s fria rörlighet gör det svårt att hindra folk från att resa runt och tigga. Tidigare kunde man utvisa de som inte verkade kunna försörja sig. I en del EU-länder är tiggeri förbjudet, vilket ger större möjlighet för polis att ingripa.
Det var då som de dök upp utanför ICA och Konsum och stora köpcentrum. Plötsligt hade vi tiggare överallt. De uträttade sina behov i rännstenar sandlådor eller bakom buskar och sov på allmänna platser eller byggde kåkstäder.
De drog med sig en misär som inte hör hemma i ett välfärdsland. I vårt land hade vi jämlikhet och kämpat för att ta bort de olika socialgrupperna. Vi hade en liten grupp hemlösa – ofta missbrukare eller psykiskt sjuka – men även de omfattades i viss mån av den sociala tryggheten.
Plötsligt fick tycka-synd-om-människorna en ny grupp att ta hand om. Tiggarna blev deras gisslan. De fick ett nytt vapen i sin hand för att kunna peka på sociala orättvisor och skillnader mellan fattiga och rika. De krävde att välfärdsresurserna även ska omfatta de som kom hit och aldrig hade betalat en krona i skatt i vårt land (och troligen aldrig kommer att göra det. De spridde hat och polariserade den svenska befolkningen. Vi som inte ville ta hand om andra länders problem blev plötsligt betraktade som elaka och hjärtlösa.
Nej, jag är varken elak eller hjärtlös när jag tycker att det är ett ovärdigt liv att sitta och tigga utanför en affär. Jag tycker inte att någon människa ska behöva tigga i en välfärdsstat eller humanitär stormakt. Jag tycker att dessa människor ska ha ett värdigt liv i sina hemländer.
Vårt land har under alldeles för lång tid styrts av tycka-synd-om-människor tillsammans med låt-gå-människor. Ingen har velat ta ansvar för den välfärdsstat som vi och våra förfäder gemensamt har byggt upp. De kanske skäms över att vi har en välfärdsstat men … skäms de inte av att låta tiggare leva i misär eller över att ge bort resurser som skulle ha gått till svenska hemlösa eller fattigpensionärer eller till att fortsätta vårt inhemska samhällsbygge?
Sociala skillnader har alltid funnits och kommer nog alltid att finnas. Men vi behöver inte vare sig tycka-synd-om-människor eller tiggare från andra länder. Lösdriverilagen avskaffades 1964 därför att vi inte behövde den. Nu behöver vi en ny lagstiftning som talar om att social misär inte hör hemma i vårt välfärdsland.
Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.
Senaste kommentarer