STOPP! Vissa tankar får inte nå ut!

Ännu en gång nås vi av att vissa medier censureras. Denna gången är det Swebb-tv som har stängts ned från Youtube av mycket grumliga skäl. Orsaken lär vara edrägligt beteende. Men Swebb-tv får inga besked om vad som har varit bedrägligt!

Idag har säkert de som håller på med åsikt-censur mycket att göra. Det kan ju inte vara så lätt att hålla koll på alla medier och bloggar. Censur och nedstängning av olika kanaler är inget nytt. Det har förekommit under lång tid. Men trots att de har kämpat så har de aldrig lyckats.

Människor väljer ju själv vem de vill lyssna på!

Nedan följer en repris från min gamla blogg – men då handlade det ju bara om en misshaglig kanal!:

”Svensk yttrandefrihet

Skrevs 2010-02-12, 05:19 av ulsan

Igår när jag funderade kring mina rötter i Malmö så snubblade jag över yttrandefriheten eller snarare bristen på sådan. Det handlar om ett stycke radiohistoria som jag hade förmånen att följa. Mellan 1958-66 sändes piratradio från Öresund. Britt Wadner var från början delägare och sedan ensam ägare till fartyget som sände ut radiovågor. De flesta skåningarna lyssnade på Radio Syd. Sändningarna var reklamfinansierade och musik (popmusik från hela världen) sändes ut i etern 20 tim/dygn. De var föregångare till P3 och idag P4.

Men enl radiolagen så hade Sveriges Radio monopol på att sända radio över Sverige. Det gick inte rent juridiskt att stoppa sändningarna som gjordes på internationellt vatten. Då ändrade man radiolagen för att stoppa sändningarna. Svenskar fick inte sända radio mer än genom Sveriges Radio!

Britt Wadner drogs inför domstol 5 ggr och tillbringade 1 månad i Hinsebergs fängelse. När hon skulle åka med tåg till fängelset var Malmö Centralstation fylld till bristningsgränsen av Malmöbor som skrek: ”Vi vill ha Radio Syd …” Club Raio Syd bildades med ett tiotusental medlemmar.

Radio Syds 27 annonsörer bötfälldes ett antal gånger. SRs Helsingborgsändare bytte frekvens för att störa Radio Syds sändningar. Men någon på Televerket läckte ut information så Radio Syd bytte frekvens samtidigt.

Inget kunde stoppa sändningarna! I december 1965 gjordes provsändningar från Öresund för TVSyd.

Men vädrets makter hade några gånger satt käppar i hjulet för Radio Syd. Packis var orsaken att fartyget fick söka nödhamn några gånger. 20 januari 1966 var det dags igen! Efter det tuffade fartyget iväg till andra sydligare vatten och för andra piratsändningar. Ett stycke radiohistoria hade gått i graven och SR hade vunnit ! Men skåningarna saknade sin piratradio!

Så var det med den svenska yttrandefriheten på den tiden! Hur är det idag?”

Så var det alltså då! Känner ni igen tongångarna? Kan vi inte hindra … så censurerar vi, stänger ned och smutskastar. Det handlar om rädsla och oförmåga att möta nya alternativa medier. Dessutom handlar det om rädslan att möta andra människors åsikter och frihet att välja information.

Myndigheterna missbrukas av politikerna! Prof. Arnstberg i Swebbtv Vetenskap nr 7.

Svenska politiker missbrukar myndigheterna för sin egen vinnings skull genom att göra myndigheterna politiserade. Detta innebär att myndigheterna går politikernas ärenden istället för att helt ägna sig de uppgifter som medborgarna tror att de har inom polis, skola, brandförsvar etc. Mikael Willgert samtalar i detta program med professor emeritus i etnologi Karl-Olov Arnstberg och konstaterar att jämställdhetsplaner, Agenda 2030-implementering, mångfaldsplaner och annat liknande inte gagnar myndigheternas resultat utan har blivit ett sätt för politikerna att trycka ut vänsterpolitiken. Karl-Olov Arnstberg, som har gästat Swebbtv ett flertal gånger förut, börjar med att beskriva den grundläggande uppgiften för politikerna som att tygla den helt otyglade kapitalismen så att någon sorts skydd och infrastruktur för medborgarna finns. Detta är en verksamhet på hög nivå, där idéer om ett bättre samhälle ska saluföras. Många gånger saluförs politiska idéer som ser goda ut på ytan men som i realiteten får dåliga konsekvenser vid genomförandet. Rollfördelningen är sådan att politikerna står för idéerna och myndigheterna får hantera genomförandet. Traditionellt sätt har t.ex. brandmyndigheten sysslat med att släcka bränder och räddat människor och det har lett till att den har haft en viss typ av människor anställda, dvs. stora starka män som bäst klarat uppgifterna. Det språk (läs jargong) som har talats har inte setts som relevant att ha synpunkter på. I och med den kulturmarxistiska konformitet som skett inom politiken har myndighetens huvuduppgift kommit att minska i relevans. Nu är det viktigt att många typer av människor är representerade i jobbet som brand-”personal”. Likaså har det blivit viktigt att den jargong som finns på arbetsplatsen inte kan upplevas som ”exkluderande” så att någon tar illa upp. Brandmyndigheten måste ta av tiden för kärnverksamheten för att skriva mångfaldsplaner och utreda om korrekt språkbruk används. Arnstberg sammanfattar det som att politisering av myndigheterna innebär att man avlägsnar sig från realpolitiken. Genom politisering av myndigheterna blir samhället sämre och farligare för medborgarna. Det går inte längre att räkna med att polisen, brandkåren, skolan eller äldreomsorgen fungerar så bra som den tidigare gjort. Deras kärnverksamhet har fått konkurrens av politiska sidoverksamheter. Gränsen för hur långt detta kan gå avgörs mycket av hur medborgarna reagerar. När människor ser konsekvenserna för egen del börjar de att reagera. När polis inte upplevs klara av sitt uppdrag eller när ens gamla föräldrar inte får adekvat omsorg reagerar man, menar Arnstberg. Här ser man skälet till Sverigedemokraternas framväxt tillägger han. Ett stort problem till att politikerna har kunnat politisera myndigheterna är den bristande koll medierna har haft. I stället för att på ett opolitiskt sätt granska politiker och myndigheter har medierna bejakat den utveckling som skett. De har till och med vänt sig mot de människor som motsatt sig utvecklingen. Om medierna varit i medborgarnas tjänst hade de nagelfart myndigheter som började sysselsätta sig med annat än kärnverksamheten, eftersom det inte gynnar folket. I forna sovjetunionen växte det fram en intelligentia som stod på folkets sida mot makten. I Sverige har i stället denna grupp helt alienerat sig mot folket och sammanväxt med makten. Media sägs granska makten men det är direkt felaktigt. De tillhör makten. Karl-Olov Arnstberg har nyss utkommit med en ny bok: ”Godhetstyranniet”. Boken beskriver den kontrast mellan politiska idéer och den verklighet som blivit då dessa implementerats. Arnstberg tror att de flesta politiker verkligen har haft goda intentioner. Men någon granskning om deras vällovliga drömmar skulle gå att genomföra i verkligheten har inte skett på ett seriöst sätt. De fåtal som opponerat sig mot den progressiva samhällsförändringen har i stället stigmatiserats.

Stoppa förljugenheten! SVT profilen Chris Forsne kräver att SVT läggs ner.

Mikael Willgert talar med SVT-profilen Chris Forsne för att höra vad hon tänker om medierna och situationen i Sverige. Hon har en lång erfarenhet som journalist och utrikeskorrespondent på Göteborgsposten, SVT m.m. Hon anser nu att läget i Sverige är allvarligt och är tveksam till om vi klarar den omställning som nu sker i Sverige. En omställning som politiker hittat på och som innebär att Sverige ska bli ett mångkulturellt land. Chris anser att medierna och framförallt ”Public Service” bär ett stort ansvar för att vi har denna situation. Personalen är okunnig, outbildad och likriktad i sitt tänkande vilket gör att man inte klarar att hantera förändringarna. De som inte har ställt upp på vänsterinriktningen inom medierna har lämnat verksamheterna eller jobbar kvar där och mår väldigt dåligt. Journalisterna ser sig själva som goda och det är orsaken till att de inte kan ta i de problem som migrationen har fört med sig. De är rädda för att peka ut någon. Det är också förklaringen att de undviker all intellektuell diskussion kring detta. Situationen på SVT har fortsatt att gå åt fel håll och en orsak till detta är att det finns många chefsnivåer och en stor rädsla hos journalisterna för att sticka ut. Frågor vinklas och tystas ner. Ett exempel är tortyren på kyrkogården i Solna. Mikael Frågar om Chris tror att SVT försökte undvika diskussionen om tortyren genom att bädda in den korta aviseringen i ett långt reportage om högerextremism. Chris svarar att hennes erfarenhet är att det fungerar på precis detta sätt. Man vill inte tala om invandrarnas brottslighet. Bedrägerierna mot socialsystemen har varit kända i decennier men journalisterna skrattar bort de besvärliga frågorna som är närmast tabubelagda. Chris förklarar situationen med att vi har en hundraårig historia av att svenskar har missionerat i länder över hela världen. Nästan alla har i sin släkt personer som har arbetat som missionärer. Det finns en tradition av godhet som nästan är rasistisk där vi anser oss vara bättre. Många av de som arbetar inom Public Service har gått på ettåriga utbildningar i kristna folkhögskolor där de lär sig att hålla i en kamera eller göra enkla journalistiska jobb. Genom sin låga kompetens blir de lätta att styra i en organisation. Chris kommenterar partiledarutfrågningarna där en eller två programledare frågar ut en mängd partiledare. Det borde vara tvärtom, flera journalister som frågar ut en partiledare, säger hon. Vi fortsätter att diskutera vår allvarliga situation och Chris säger att ”Om vi ska klara av vad som händer just nu så måste förljugenheten sluta”. Hon reagerar starkt mot den förljugenhet som råder. Hon sammanfattar situationen och menar att – Journalisterna är i hög grad ansvariga för att vi har fått en okontrollerbar invandring – Politikerna är för svaga för att sätta ner foten mot journalistkåren som beter sig på det här sättet – Journalistkåren har blivit som en kast med människor som är allt lägre utbildade och allt mer homogena i sin politiska åskådning med syfte att göra Sverige till ett multikulturellt samhälle – Journalisterna ansvarar också för att vi inte har en politisk debatt Chris Forsne vill att bidragen till tidningar avslutas och att Public Service avvecklas, särskilt UR som är ett politiskt propagandaorgan. Ett nytt smalt Public Service behöver byggas upp. Viktigt att de anställda från den gamla organisation inte har förtur. Kompetensen ska styra. Chris Forsne är pessimistisk om framtiden och tror att det enda som skulle kunna ändra utsikterna är om Sverige drabbas av någon form av allvarlig katastrof som ändrar förutsättningarna. Vi avslutar med att hoppas att någon därute i något TV-hus eller radiostudio ska bättra sig och börja berätta om saker sådana som de är.