DRÖMMAR OM NARVA

Alltsedan den stolta svenska härens överraskande seger över en betydligt större rysk truppstyrka vid NARVA år 1700 har svensk militär ständigt återkommit till händelsen. Svenskarna ansågs då vara ledda av en kung utsedd av Gud själv. Han var ”hård mot kulor” påstods det. Karl XII:s namn och bragd blev snart känd i hela Europa.

Karlis Neretnieks, pensionerad generalmajor, antyder i en artikel i Aftonbladet, att Sverige måste vara först med att försvara Baltikum vid ett rysk anfall. Han nämner NARVA. Svensk militärs fobi mot Ryssland tycks vara kronisk. I över 200 år har vi haft fred under det att en svensk soldat inte haft annan sysselsättning än att putsa på sin uniform med dess knappar och gradbeteckningar. Men yrkets livsluft är krig och ibland ger militären intrycket av att önska sig ett krig, och de tycker sig ständigt se fiender och kräver upprustning.

Ryssland har mig veterligen inte en enda gång hotat vare sig Sverige, Finland eller Baltikum med militärt våld, ändå väljer vi att med vapenhjälp delta i kriget mot Ryssland och huvudlöst ansöka om medlemskap i den av USA styrda krigsorganisationen NATO. Militärens barnsliga drömmar om att återuppliva forntida bragder, som slaget vid NARVA, bör absolut inte ha inflytande över svensk försvarspolitik.

Lars Örn

En gökunge i boet

Ledaren för det lilla fisförnäma partiet Liberalerna tycks vid ett samkväm på lördagskvällen ha drabbats av kortslutning i hjärnkontoret.

På något annat sätt är det svårt att förstå det lika oöverlagda som förryckta yttrandet om det parti, som är förutsättningen för att han och ett antal partikamrater kunde ta plats i landets regering.

Han tackar nu detta genom att beskriva det som: ”extrempopulistiskt” och ”en brun sörja”.

Vän av ordning kan inte annat än fråga sig vad det var, som tvingade göken att godkänna Tidöavtalet.

Kan det möjligen ha varit tanken på, att hans struntparti tilldelades fem ministerposter, 20 procent av regeringen, trots att 96 procent av folket den 11 september ratade den lika opålitliga som lömska skitsekten?

Härförleden ställdes en fråga i Agenda till nämnda partiledare: ”Kommer ni att vara en stark garant för att hålla nere SD:s inflytande i en högerregering?”

Som om det skulle vara en absolut merit för det lilla vimsiga partiet, att kunna blockera ett mångfaldigt större dito.

Att det skulle vara höjden av demokrati, att kunna styra och ställa i kraft av praktiskt taget inget mandat alls.

Att Pehrson i samma veva passade på, att bedyra sin trohet till Public service var tydligen bara en självklarhet.

Han framförde sin vördnad och högaktning för det reservat från vilket diktaten och påbuden oavbrutet och närmast obestritt basuneras ut till massorna och som självfallet kommer att göra allt för att misstänkliggöra en ny regering.

Det tragikomiska inslaget i gårdagens skådespel blir inte mindre av att den aktuella göken, dagen efter, tydligen nyktrat till något.

Han framför då, i en kort skriftlig kommentar: ”att han och Liberalerna står fullt ut bakom Tidöavtalet.”

https://www.svd.se/…/pehrson-sd-ar-fortfarande-en-brun…

Claudia de Longueville

LÖÖF SOM FALLER – FÖR SVERIGES BÄSTA

Den breda mitten är ett politiskt slukhål, en avgrund som öppnar sig under Annie Lööf. Hon går ner i spagat men hur hon än särar åt vänster verkar hon inte få fotfäste. Marken glider undan…

Salige gamle Centerledaren Torbjörn Fälldin hemsöker henne och hytter med fingret. ”Vad i helvete håller du på med, jänta?Åkesson är en hedersknyffel, en Sverigevän av min kaliber, han är inte böndernas fiende! Medan du, din lattesörplande Stureplansbimbo sviker svensk landsbygd!”

Lööf skakar av sig den gamle patriarkens förolämpningar, än så länge har hon gott om vänner i medierna och Martin Ådahl kan alltid förklara varför en röst på Åkesson är en röst på Hitler. Nu måste nya progressiva strategier till när gul gryning drabbat till och med hennes gamla hemstad Värnamo… där SD gått om C och rasister bygger vakttorn och taggtrådsstängsel runt den afghanska mångfalden…

Lööf älskar klimatkrigarnas revolutionära metoder. Hur hjältar limmar fast sig på flygplan och vägar… Någon kommer med den horribla idén att hon skulle lämna makten, det är inte vad Bilderberggruppen format henne till! Kan hon själv limma fast sig så det blir omöjligt att avlägsna henne som partiledare? Exceptionella fascistiska tider kräver exceptionella åtgärder. Nu när var femte av Centerpartiets väljare svikit demokratin och visat sig vara kryptonazist är kampen för medmänsklighet viktigare än någonsin!

Hur kan människor inte dyrka henne?

Trots att Centerpartiet lagt ner 70 miljoner – mest av alla partier – på sin valkampanj delvis på arabiska, där hatet mot SD dominerat, så har hon blivit missförstådd… Centerpartiet backar överlägset mest. Ändå har hon erbjudit sig att bli sann socialist! Allt för makten! Tack och lov har hon sin gamla partikollega Mikail Yüksel att falla tillbaka på och hon är redo att bilda en ny grön-orange koalition om nöden så kräver. Då ska också pedofilkamraterna välkomnas tillbaka i den gröna stugvärmen.

I sista hand återstår en karriär som Hollywoodfru. Kontakter är redan etablerade och röda skor är på.

Men först, fram med limmet. Den breda mitten placeras på stolen – och får bändas loss med kofot.

Satirmedia. Swish 123674 90 63