Öppet brev till Löfven: “Vad har ni gjort med mitt land, vad har ni gjort med mig?”

Juli 30, 2021 9:00 am

Det kom ett mail. Hon kallar sig “en ledsen sjuksköterska”. Hon är en kvinna som grät när SD röstades in i riksdagen – idag gråter hon när hon ser vad de andra partierna gjort av landet. Hon skriver att hon måste vara anonym, för annars kanske hon förlorar jobbet, vilket vore en personlig katastrof för henne. Så långt har det gått i det en gång frihetliga, vänliga Sverige, att arbetare och de som bär samhället på sina axlar av rädsla för repressalier inte vågar framträda under sina namn när de riktar (för det mesta berättigad) kritik mot politiker, för de har sett hur det går, de vet att priset de kanske måste betala blir högt, och det har de inte råd med, för de måste förutom att försörja sig själva, även betala för runt 700.000 ointegrerbara utlänningar som aldrig kommer att lyfta ett finger för att försörja sig, utan lever sitt liv likt en ny bortskämd bidragsöverklass, profiterande på hårt arbetande människors inkomster. Det här är ett brev ur hjärtats sorg, ur uppgivenhet, ut besvikelse, men också ur rädsla och oro för framtiden. Läs det, sprid det. Kanske når det in till regeringskansliet. Kanske inte. Men varje liten röst som läggs till en annan gör ändå skillnad. I det långa loppet kommer dessa förtvivlade röster bilda ett avgrundsdjupt vrål, starkt nog att göra skillnad.

Läs helaartikeln här.

Spionerna som försvann

Efter Berlinmurens fall öppnades de hemliga Stasiarkiven. Därmed kunde de östtyska medborgarna ta reda på vilken information detta Gestapo hade om dem. Forskare och säkerhetstjänster var också snabba med att försöka hitta spioner i de egna leden. I Sverige ska det enligt uppgift ha funnits 57 informatörer, spioner och nyttiga idioter – varför åtalades ingen av dem för spionage?

Läs hela artikeln HÄR.

Forskningsinsatser om Sverige, Stasi och DDR

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om initierande av ett oberoende forskningsprojekt för en eller flera institutioner om DDR-regimens relationer med Sverige fram till Berlinmurens fall och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

I tidigare sammanhang har jag och andra väckt motioner och framfört önskemål om en bättre genomlysning av de mörka och skumma delar av svensk historia som utgörs av Stasis verksamhet i vårt land. Forskare som Birgitta Almgren har gjort storartade insatser för att bringa både sanning och sans till den svenska debatten.

Sedan ungefär ett år tillbaka finns nu ett särskilt fokus riktat mot Svenska kyrkan sedan en präst och tidigare kyrkoherde avslöjats vara en av de mer aktiva Stasiinformatörerna i landet. På sina håll initieras nu forskning och granskning inom kyrkan. För en tid sedan publicerades ett öppet brev undertecknat av några av dem som fängslats och förföljts av DDR-regimen då de fångats in med hjälp av information från Sverige. De framförde en vädjan om förklaring.

Professor Birgitta Almgren har med sina böcker och artiklar försökt teckna konturerna av diktaturens mekanismer. Hon kom under 2009 och 2011 ut med två genomarbetade böcker om den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sverige som visar på kontaktvägar och hur människor inom en mängd samhällssektorer låtit sig påverkas. Inte minst skolan och kulturen användes som DDR-statens spjutspetsar. Den senare volymen bygger på uppgifter hon fått tillgång till efter en dom i regeringsrätten, dock med kraftiga inskränkningar och begränsningar. Det handlar om ett viktigt arbete utfört av henne.

DDR-statens påverkan och infiltration är något gemensamt för Norden. Det handlar om vår nutidshistoria. Av flera skäl är det också viktigt att forskarna i de olika länderna har tillgång till både egna arkiv och dem i grannländerna. Den svenska regeringen har också lagt fram en vitbok som varit föremål för kammardebatt.

I grunden finns det åtminstone fyra goda skäl till öppenhet:

Det handlar om att nu levande som pekas ut skall kunna tillbakavisa lögner.

Det skapar en möjlighet att sätta saker i sitt rätta sammanhang ifall man som informatör kan förklara att det fanns påtryckningar, ideologisk förvillelse eller annat bakom agerandet.

Det gör det möjligt att söka försoning med offer vars karriärer kan ha krossats eller som hamnat i fängelse.

Ytterst och viktigast handlar det om att sanningen alltid har företräde framför lögnen.

Den 27 september 2011 avslutades en konferens i Visby med nordiska forskare som ägnar sig åt Stasi. Där antogs ett manifest med följande lydelse:

Den östtyska säkerhetstjänsten Stasis verksamhet i de nordiska länderna är historia. Det handlar om nutidshistoria och en viktig del av den internationella politiken.

Under de senaste 20 åren har detta övervägande varit föremål för undersökande journalistik. Långsamt har forskningsintresset ökat från historikers och statsvetares sida. Men forskning om DDR:s underrättelsetjänsts verksamhet bör vara en fast beståndsdel i vår europeiska historia. Men så långt har vi ännu inte kommit.

Fri och oberoende forskning kan ta vid där de rättsliga processerna inte når. Ett oberoende forskningsprojekt borde initieras från Utbildningsdepartementets sida där någon eller några institutioner tilldelas resurser och ges i uppdrag att brett och förutsättningslöst granska DDR-regimens förhållande och försök till påverkan i Sverige från 1950–60-talet fram till Berlinmurens fall.

Hans Wallmark (M)

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/forskningsinsatser-om-sverige-stasi-och-ddr_H5021943