Socialdemokraterna måste anpassa sitt sätt att föra politik efter dagens förutsättningar, skriver Laila Naraghi och Andreas Erlandsson, riksdagsledamot respektive kommunstyrelseordförande från Oskarshamn.
De är alltså inte nöjda med regeringens politik! Nu börjar alltså Socialdemokraterna att träta inbördes – om de nu inte har gjort det tidigare. Deras lösning på problemet med den svaga regeringen är att stärka riksdagen och utskotten.
”Dagens parlamentariska situation kan synas ny, men det är inte första gången Sverige befinner sig i ett läge som påminner om detta. Främsta exemplet är kanske minoritetsparlamentarismen 1920 till 1933. Då behövde minoritetsregeringar söka stöd utanför det egna partiet. Mer än tio statsministerskiften ägde rum. Regeringarna var svaga och riksdagen stark. Utskotten fick en nyckelställning.
Perioden fick sin reella slutpunkt 1933 med krisuppgörelsen mellan socialdemokratin och bondeförbundet, och delvis de frisinnade/liberala. Uppgörelsen ändrade förutsättningarna. Den instabila politik som delvis förlamat Sverige upphörde.
Krisuppgörelsens betydelse för ekonomin har diskuterats, men dess politiska betydelse är tydlig. De extremistiska grupperingar som växte sig starka i Europa på 1930-talet, fick aldrig större inflytande här.Mot denna bakgrund framstår januariavtalet i nytt ljus, men det samhälle som omger dagens parlamentariska läge skiljer sig avsevärt från 1920- och 30-talens. Det gäller inte minst medielandskap, medborgarnas organisering och främmande makts möjlighet att genomföra påverkansoperationer. Socialdemokratin måste ta det i beaktande.”
Visst har de rätt! Det är naturligtvis riksdagen och utskotten som ska ha makten. Regeringen ska egentligen bara verkställa och sköta det löpande arbetet. Men jag förstår inte deras rädsla för ”medielandskap, medborgarnas organisering och främmande makts möjlighet att genomföra påverkansoperationer”. Är det inte bra att medborgarna får komma till tals och göra sina röster hörda?
De skriver också att januariavtalet var nödvändigt ”för att ta Sverige ur den förlamande situation som rådde”. Jag undrar hur förlamande den situationen var? Näringslivet fungerade, civilsamhället fungerade, människor gick till sina jobb eller skolor och med andra ord fungerade samhället, under de fyra månader som vi var utan regering, precis som det brukar. Varken bättre eller sämre! Kanske var det politikerna själv som var förlamade när de inte kunde fortsätta med sina projekt och sitt resursslöseri?
” För att 2000-talet ska uppvisa samma positiva samhällsutveckling krävs rejäla resurser. Det handlar om mångmiljardsatsningar årligen. Det måste partiet stå upp för. Det kräver, förutom full sysselsättning, skattehöjningar för dem som har mest. ”
Om det finns något som socialdemokrater är bra på så är det just att göra av med pengar. Håkan Juholt sa en gång i en intervju att ”pengar ska man gödsla med”. Det är alltid lätt att göra av med andras pengar!
”Vi måste tala mer om alla nya invånare som lär sig svenska, jobbar och är fina grannar, arbetskamrater och vänner. Om hur de bidrar och gör Sverige ännu bättre.
Politik handlar ofta om problem som ska lösas. Men om vi enbart talar om invandringen som problem blir vi själva en del av ett stort problem: Nämligen främlingsfientligheten. Självklart ska vi prata om problemen och lösa dem – men vi måste också orka tala om fördelarna.”
Vi måste prata om problemen men får inte tala om vem som åstadkommer problemen! Alltså samma gamla skåpmat! Man måste ju kunna tala om både nackdelar och fördelar om man ska ha en chans att lösa problemen i samhället. Man är inte främlingsfientlig för att man nämner problemen med vissa grupper i samhället!
”Kulturen handlar om vilka vi är och vill vara, som människor och civilisation. Kulturpolitiken är kanske det främsta slagfältet mellan de idévärldar som nu dominerar: Det högerkonservativa/främlingsfientliga mot det liberala/globala.
Att då släppa regeringens kulturpolitik till Miljöpartiet framstår som ett strategiskt misstag där S lämnade walk-over till högern. Efter åren med miljöpartister på kulturdepartementet är det tydligt att vi som parti inte enbart kan förvänta oss att regeringen representerar oss. Vi måste agera tydligt för att försvara det fria ordet och med kraft ta kampen mot dem som vill kringskära kulturens möjlighet att gestalta samtiden.”
Här snurrar det till ordentligt hos dessa skribenter! Menar de att Mp driver en högerpolitik? Menar de att det bara är S som kan gestalta samtiden? S har ju inte ens en egen majoritet och väljarskaran minskar i varje mätning. Det fria ordet? Det finns faktiskt S-regeringsmedlemmar som gör allt vad de kan för att strypa det fria ordet.
Debattartikeln går att läsa i sin helhet här. Men för mig känns den ett steg tillbaka till gråsosse politik. Jag hittade inga nya grepp i artikeln. Trots att de börjar med ”måste anpassa sitt sätt att föra politik efter dagens förutsättningar” så tycks de inte vara medvetna om dagens förutsättningar och dagens verklighet.
Har S någon framtid?
Senaste kommentarer