Tror de på det själv … eller sprider de propaganda?

För några dagar sedan läste jag en tweet skriven av Morgan Johansson:

Sverige ska alltså vara det bästa landet för barn att växa upp i! Men … jag vill veta mer. Jag letar efter vem som ligger bakom ”World Index”- twitterkonto och varifrån uppgifterna kommer. Men hittar ingenting. Kontot verkar vara anonymt. Källan till just denna lista lär vara (U.S. News & World Report). Vad nu detta är för något.

Men Morgan Johansson nämner ingenting om att en annan lista på samma twitterkonto anger att Sverige hamnar på 22:e plats då det gäller skolledning! Om Sverige är det bästa landet för barn så borde väl skolan komma mycket högre upp på rankinglistan. Han nämner inte heller bristen på utbildade lärare eller otryggheten och brist på studiero eller att en alldeles för stor del av eleverna aldrig uppnår godkända studieresultat.

Om det trots skolan är så bra för barn i Sverige så inställer sig en fråga – Varför avstår så många svenska kvinnor att föda barn och varför aborteras ca 37 000 foster varje år i Sverige? Det stämmer ju inte alls med att Sverige är ett barnvänligt land! De barn som trots allt föds tvingas ju in i förskolan vid 1½-års ålder. Hur barnvänligt är det?

Men … jag inser när jag läser ett annat  twitter några dagar senare. S för propaganda som det barnvänliga partiet. Annika Strandhäll twittrade:

Nu förstår jag bättre! Annika och Morgan inser att svenska kvinnor inte VILL ha fler barn. Nu Vill de tala om för kvinnor runt om i världen att de är välkomna hit och föda sina barn. S politik innebär ju betald föräldraledighet – men den ska kvoteras. Nu senast har ju S lovat en föräldravecka (som blev 3 dagar).

Kan Annika och Morgan tala om för mig vad det är för fel på ”äkta” svenska barn? Jag tänker att om hälften av alla de aborterade fostren hade fått leva och deras mammor hade fått det stöd som de behöver för att välja barnet framför den personliga utvecklingen … Då hade vi ju inte behövt ”importera” kvinnor från andra världsdelar!

Barnomsorg i Socialdemokratisk anda

Det är inte så länge sedan som det var en stor skam att bli med barn om man var ”manlös” eller ogift mor. Det skedde här i Sverige under en tid då Socialdemokrati dominerade politiken. Många unga gravida kvinnor gömdes undan på mödrahem. De födde ammade och skötte sina barn i sex månader tills det var dags att lämna bort dem till adoption eller fosterhem.

Cirka 300 000 barn har under åren 1920-1980 omhändertagits av samhället och placerats på barnhem, uppfostringsanstalt och fosterhem. Ibland under tvång och ibland frivilligt. Det fanns under välfärdssamhällets framväxt en stark tilltro till staten och till olika experters kunskaper och utlåtanden inom området. Syftet var att hjälpa barn som for illa i sina hem. Många barn fick det säkert också bättre. Men många av de placerade barnen blev tyvärr vanvårdade, misshandlade och utsatta för grova övergrepp i sina foster- och barnhem. En speciell utredning om övergrepp mot placerade barn, kallad Vanvårdsutredningen, tillsattes av regeringen 2006. Slutrapporten var klar 2011. En nämnd, Ersättningsnämnden, bildades 2013 för att ge ekonomisk ersättning och upprättelse till personer som utsatts för grova övergrepp i fosterhem och barnhem under åren 1920-1980.

”Syftet var att hjälpa barn som for illa i sina hem. ” Hur kunde någon veta att ett nyfött barn skulle fara illa eftersom mamman var ensamstående? Den frågan har jag ställt mig många gånger eftersom jag själv hade kunnat hamna på barnhem eller i foster- eller adoptivhem! Året var 1949 och jag skrev följande om händelsen i min blogg för 3 år sedan:

”En 22-årig fabriksarbeterska cyklar genom centrum. Den stora magen dras ihop i värkar emellanåt. Men hon måste ju hem och tvätta sig och byta kläder. Det är svårt att förstå att de 9 månaderna snart är över. Hon undrar om det blir en pojke eller en flicka. Hur kommer livet att bli för detta barn som hon aldrig själv kommer att få se växa upp. Det är svårt för ensamstående mammor! De har övertalat henne att adoptera bort barnet. Det ska tas ifrån henne direkt efter förlossningen. Det är nog bäst så?

Hon ligger på förlossningsbordet. När värkarna tar i som mest skriker hon. Då fräser barnmorskan: ”Sjåpa dig inte! Det gjorde du minsann inte när barnet tillverkades!”

Så är det över! Hon födde ett stort barn – en flicka, 54 cm lång och 5½ kg tung. Hon vill se på sin flicka men barnmorskan vägrar och kommer istället med adoptionspappret som hon ska skriva på. ”Nej! Jag skriver inte på innan jag har fått se henne och hålla henne i mina armar!” säger hon. Efter en del protester så bärs barnet in och får ligga i hennes famn. Det är då hon bestämmer sig! Jag ska behålla mitt barn! Ingen får ta henne ifrån mig!

Detta hände 22 juni 1949 kl 15,15 – dagen före midsommarafton. Barnet var jag. Ibland undrar jag hur mitt liv skulle sett ut om mor hade skrivit på pappret. Det får jag aldrig veta – och det spelar egentligen ingen roll!”

Vad hände då efter att mor hade varit obstinat och vägrat att lämna sin dotter i myndigheternas händer. Jo, hon tvingades att tillsammans med mig åka till ett mödrahem. Där skulle hon nog kunna övertygas om att lämna mig ifrån sig. På mödrahemmet härskade en ”kommandora” likt den som Astrid Lindgren beskrev i Emil i Lönneberga. Mor skulle uppfostras och lära sig att jobba. Hon hade jobbat och försörjt sig själv sedan hon var 13 men ansågs vara ”lösaktig”. Det var bara dåliga kvinnor som fick barn utan att vara gifta.

Efter några dagar på mödrahemmet tog min mor mig på armen, rymde och vandrade ca ½ mil till en släkting. Där fick vi bo ca 3 veckor medan mor skaffade ny bostad och ordnade fram en dagmamma till mig. När vi kom hem så fick vi täta kontroller från Barnavårdsnämnden. Allt för att kolla om mor skötte sig som mamma eller ej!

Under mina 10 första år hörde jag ofta en mening hemma. Mor sa den ofta när jag var gnällig och besvärlig, som barn faktiskt är då och då. ”Akta så att inte Barnavårdsnämnden kommer och tar dig” Det var det hotet som hon själv kände. Barnavårdsnämnden kunde ingripa och tvångsomhänderta barn! Om hon inte skötte sig som förälder och fostrade mig till ett snällt och lydigt barn så skulle jag tvångsomhändertas.

Barnavårdsnämnder fanns i Sveriges kommuner från 1902^[fram till 1982. Enligt sociallagstiftningen hade kommuner rätt och skyldighet att ingripa när barn och ungdomar for illa eller gjorde sig skyldiga till ungdomsbrottlighet, skolk eller tiggeri. Barnavårdsnämnden hade dessa uppgifter.

Detta skedde under den tid som Socialdemokraterna dominerade politiken! Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om en kvinna som legat bakom t ex tvångssteriliseringar, abortlagstiftning och barnstugor dvs dagens förskolor. Alva Myrdal, 1902-1986, en överklasskvinna som inte själv gillade sitt mödraskap designade den syn som Socialdemokraterna och kanske övriga partier har på barnomsorgen idag. Hon ansåg nämligen att det är samhället som ska ta hand om barnens uppfostran. Endast pedagoger är lämpade att fostra barnen.

De barn som växer upp i nutid är fostrade i förskolor i sann socialistisk anda! 

 

 

 

Vi satsar på pensionärerna – men arbetsgivarna ska betala

Igår var det dags igen – att pytsa ut valfläsk. Pensionärerna utgör ca 25 % av väljarna. Därför måste det bli en flirt med denna grupp. Men inte med dagens pensionärer utan de kommande pensionärerna.

”S går till val på att höja snittpensionen med 1.000 kronor i månaden genom att arbetsgivare ska få betala in 15 miljarder kronor mer till  pensionssystemet ”. Vanliga löntagare ska ha bra och trygga pensioner”, säger statsminister Stefan Löfven.

Socialdemokraterna kommer att ta med sig förslaget till Pensionsgruppen efter sommaren. Målet är att pensionen ska vara 70 procent av slutlönen, enligt Stefan Löfven (S). ”

””Pensionerna är för låga och de kommer att bli allt lägre med tiden om vi inte gör någonting. Arbetslivet har inte förlängts i samma takt som livslängden”, säger han.

Förslaget är att pensionsavgiften höjs med 1,29 procentenheter till 18,5 procent av lönen. Finansminister Magdalena Andersson (S) säger att det handlar om en ”engånghöjning” ”, enl DI.

Men vart har alla våra pensionspengar tagit vägen? Pengar som var avsatta till pensioner har ju använts till annat! Jag skrev om detta redan för 2 år sedan.

”En del av denna desinformation kommer till enbart för att nå egna politiska syften och samtidigt för att dölja sanningen. Det var just detta som jag tänkte på när jag läste Göran Perssons ord:

”Ska man då höja pensionerna måste man in med mer pengar i systemet. Då finns det ungefär 15 miljarder som i dag tas ut som avgifter till pensionssystemet men som i praktiken används som en skatt. Det är avgifter över tak som det heter.”

Ja, dagens pensioner är låga p g a den s k bromsen. Persson ”glömmer bort” att han är medansvarig till dagens dåliga pensioner!

”Omkring år 2000 överfördes totalt ca 260 miljarder kronor från AP-fonden (buffertfonden) till statskassan. Bakgrunden var ett riksdagsbeslut baserat på princippropositionen 1994 om det nya pensionssystemet. Sådana överföringar motiverades bl.a. med att det nya pensionssystemets konstruktion ställde mindre krav på buffertfond, bl.a. genom den restriktion för pensionsuppräkningarna som följsamhetsindexeringen kunde medföra. Ytterligare motiv var viss omfördelning av betalningsansvaret mellan fonden och statskassan, något som statskassan dock kompenserats för genom införande och höjning av andra arbetsgivaravgifter. Ett uttalat villkor för framtida överföring var dock att den inte skulle få äventyra en betryggande fondstyrka.

År 1998 fattade riksdagen ett mera definitivt beslut om det nya pensionssystemet bl.a. om införande av ytterligare en restriktion för pensionsuppräkningen, nämligen den automatiska balanseringen (bromsen). Det beslutet ställde helt nya och större krav på buffertfondens storlek. Märkligt nog fattade man samtidigt beslut om att försvaga fonden genom att fullfölja tidigare intentioner att överföra medel till statskassan.  Man började med 45 miljarder kronor för vartdera året 1999 och 2000 och ökade sedan på så att totalbeloppet blev ca 260 miljarder kronor.” enl Spf.

Persson har alltså varit ansvarig för att staten har tagit 260 miljarder från AP-fonderna. 260 miljarder som skulle ha gett avkastning till högre pensioner för oss pensionärer. Dessa pengar har hamnat i den vanliga statskassan och har använts till annat. Men det ”glömmer” Persson att nämna. Istället väljer han att tala om för nuvarande regering att han inte är nöjd med sin pension och att de måste använda mer (15 miljarder) av våra inbetalda pensionsavgifter till just pensionsutbetalningar.

Politiker har alltså sitt eget sätt att handskas med sanningen. De väljer desinformation!”

Nu vill går alltså S till val på att höja snittpensionen med 1.000 kronor i månaden genom att arbetsgivare ska få betala in 15 miljarder kronor mer till  pensionssystemet. Men … de 15 miljarderna är ju redan inbetalda enl Persson! Dessutom har de ju tagit 260 miljarder från AP-fonderna. Godheten faller platt!

Vem ställer beslutsfattarna till svars för att de har tagit våra pensionspengar (260 miljarder), använt de till annat och vill nu att andra ska betala istället? Det är politisk oansvarighet med andras tillgångar! Tänk på detta i valet!