MONEY FOR NOTHING

2017 tog Malmö emot 4,9 miljarder i kommunalt utjämningsstöd. Dvs bidrag från mer välskötta kommuner. Utan dem vore landets tredje största stad sedan länge konkursmässig. https://www.aftonbladet.se/…/malmo-far-pengarna…

2023 räknar Malmö: enligt vad man skriver på sin hemsida, med att få 6,3 miljarder i nya allmosor. En ökning med 1,4 miljarder på sex år från en redan obscent hög nivå, 17.800 kr/Malmöbo och mest i landet i absoluta tal.

1. Jag kunde väl köpa iden med ett kommunalt utjämningssystem under parollen ”Hela Sverige ska leva” om de som fick pengar var kommuner i Norrlands inland med ogynnsamma logistiska förutsättningar för företagande eller temporärt till kommuner där en dominerande arbetsgivare plötsligt försvunnit (typ när däckfabriken i Gislaved eller Findus i Bjuv försvann) men rutinmässigt år ut och år in till Malmö – mitt i den expansiva Öresundsregionen, bro till Köpenhamn och med unikt goda förutsättningar för export? https://malmo.se/…/Malmo-och-utjamningssystemet.html

2. Värst av allt är dock att Malmö själva triumferande skriver på sin hemsida: ”Bidraget påverkas inte av hur Malmö stad sköter ekonomin.” Inga incitament att spara, rationalisera och åtgärda underskotten alltså. Bara att fortsätta handla rosafärgade enhörningar, höja kommunpolitikernas löner och leva loppan – någon annan betalar och anslagen höjs slentrianmässigt årligen utan krav på att Malmö gör något åt obalansen i sin ekonomi.

Den nya regeringen borde sätta upp ett sparbeting och tuffa mål för Malmö. Fr.o.m nu ser ni till att minska underskotten med X% per år med målsättningen att vara oberoende av kommunalt utjämningsbidrag om Y år. Stäng av penningkranen!

Annars är det säkert 10 miljarder om några år.

Hans Thannerstig

BIG SPENDER

Socialdemokraten och SIDA-chefen Carin Jämtin får inte heller förnyat förtroende av regeringen och efter allt slöseri med skattemedel som uppdagats under hennes period som ansvarig är det ett logiskt beslut. https://www.svt.se/…/stoppa-sloseriet-med-bistandspengarna

Grundproblemet med svensk biståndspolitik är dock att målsättningen, 1% av BNP ska spenderas på bistånd, länge har varit totalt felformulerad och inbjudit till suboptimeringar och slöseri. Man kan inte bara formulera uppdraget till en chef: ”Här är en massa pengar, din uppgift är att göra av med dem!”. Det är usel och amatörmässig ägarstyrning av en verksamhet.

Det är som om jag skulle säga till min hustru att 1% av vår familjs samlade inkomster ska ovillkorligen spenderas på hemelektronik oavsett om det finns någon hemelektronik som vi behöver eller inte. Motsvarar vårt reella hemelektronikbehov bara 0,5% så får vi ändå se till att spendera resten på Media Markt eller Netonnet oavsett om de har något som vi har bruk för eller inte.

Varje biståndsprojekt måste bedömas på sina egna meriter. Är det vettigt ska det genomföras, annars inte. Om man istället har en bunke pengar som måste spenderas oavsett biståndsprojektens kvalitet så kommer precis det att ske som har skett och kostat svenska skattebetalare miljard efter miljard. Pengar betalas ut helt utan kontroll för att komma upp till 1% och går sedan till mellanhänders lyxliv, sponsring av fotbollslag, maktgalna despoter, terrororganisationer som Hamas osv osv osv (se ovan länkade artikel)

Allt för att det ska se snyggt och prydligt ut i internationell statistik över hur generösa länder är. (Biståndsligan är en av allt färre internationella jämförelser där Sverige fortfarande tillhör den absoluta världseliten.)

Men att kunna spendera pengar helt utan kontroll som hamnar i fickorna hos mellanhänder, terrororganisationer och envåldshärskare/diktatorer klarar vilken lallare som helst och är inte mycket att vara stolt över om ni frågar mig. Man behöver i alla fall inte betala någon 127.500 i månadslön för att hantera uppgiften vilket Jämtin haft.

Hans Thannerstig

DONT LOOK BACK IN ANGER

Dagens Nyheter rapporterar upprört att Sveriges rykte som föregångsland i kampen mot de globala klimatproblemen riskerar att naggas i kanten.

Det baserar man på uppgifter från icke namngivna och anonyma ”observatörer” som är besvikna över att Sverige inte som vanligt kommer till klimatmötet med en frikostig påse av de svenska skattebetalarnas pengar. Nu kan Sverige förlora ledartröjan, ve och fasa! https://www.dn.se/…/forskare-sveriges-rykte-i…/

1. Uppgifter från ”observatörer”. Vilka är det? Det kan ju i princip vara bartendern i hotellbaren på det egyptiska hotell som DNs reporter är inkvarterad och någon taxichaffis i Sharm el-Sheikh.

2. Varför är det en självklarhet att Sverige alltid ska komma resande med nya friska pengar att kravlöst donera utan att andra värre klimatsyndare gör detsamma eller utan redovisade resultat över vad våra tidigare donationer har givit? Med vilken rätt kritiserar ”observatörena” Sverige och inte andra länder som uppenbarligen gjort mindre?

3. Varför ska Sverige ha den gula ledartröjan för jämnan? Det hade inte ens Eddy Merckx. Vi är inte i närheten av att vara varken världens rikaste land eller att vara världens värsta klimatbov. Det har redan kostat svenska skattebetalare massor att svenska politiker vill glänsa när de är på internationella konferenser utan att några konkreta mätbara resultat har kunnat redovisas.

4. Jag hade för länge sedan en chef som jag hade stor respekt för. En mycket bildad och intelligent man. Dagen då han gick i pension kom han in på mitt kontor för ett sista snack. Jag frågade hur det kändes och vad han såg fram emot.

– Hans, jag ser fram emot att äta en lång frukost varje dag och ha tid att läsa Dagens Nyheter i lugn och ro. Från första sidan till sista. Allt om kultur, politik och sådant som vi fått försaka i alla år med den brist på tid som följer av de jobb vi har.

Jag minns att jag förstod och sympatiserade. Men det var långt innan Wolodarskis agendajournalistik och på den tiden Dagens Nyheter var en liberal och gediget borgerlig kvalitetstidning med seriösa och väl underbyggda artiklar.

När jag började trappa ned min yrkeskarriär för ett antal år sedan mindes jag min chefs ord och började prenumerera på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Efter några månader fick jag nog, sade upp bägge och skaffade Daily Telegraph och Die Welt istället.

I have never looked back in anger ever since.

Hans Thannerstig