Politiska visioner och kostnader för medborgarna

Det är väl bra att politiker har visioner men … Det är alltid vi medborgare som får stå för notan! Visionerna flödar i valtider – nu inför EU-valet. Igår skrev statsministern på sin FB-sida:

”Det är politikens uppgift att staka ut en hållbar riktning för framtidens resande. Vi socialdemokrater vill göra det smidigare och grönare att resa i Europa genom att bland annat göra det enklare och mer fördelaktigt att välja tåget. Ansvaret för klimatomställningen ska inte vältras över på vanligt folk när det kräver gemensamma insatser. Vi måste arbeta tillsammans, inte minst på EU-nivå, för att lösa det.”

Politikers uppgift – vad är den? Är den att slösa med våra skattemedel? Att bestämma över huvudet på medborgarna? Hur ser en hållbar riktning på framtida resande ut? Hur kan politikerna veta något om detta? Jag läste en blog skriven av Göran Finnveden, vicerektor för hållbar utveckling och professor i miljöstrategisk analys. Den skrevs för ca ½ år sedan.

”I stor enighet har världen satt upp de globala hållbarhetsmålen. Men hur kan ett samhälle se ut som uppfyller dessa mål? Det vet vi inte så mycket om och därför behöver vi forska på det.

En omställning till ett hållbart samhälle innebär för Sverige en begränsad omställning inom många områden, men en betydande omställning inom andra. För att nå exempelvis klimatmålen behöver Sverige minska utsläppen med 5 till 8 procent per år. Det innebär en omställning av till exempel transportsystem, boende, industriproduktion och mycket annat. Men för att kunna planera våra samhällen behöver olika aktörer veta mer. Kan Sverige till exempel nå ett hållbart transportsystem med nuvarande infrastruktur, eller behövs det nya vägar och järnvägar? Kan flygtrafiken öka, eller behöver den tvärtom minska? Hur ska våra hus byggas för att de ska vara klimatneutrala även i ett livscykelperspektiv?

Kring många av dessa frågor vet vi en del (till exempel är behovet av nya vägar begränsad och flygtrafiken kan inte öka som den gjort de senaste decennierna). Men för många andra vet vi betydligt mindre. Det behövs bland annat modeller av hur en hållbar ekonomi kan se ut. Hur når vi de ekologiska målen samtidigt som vi upprätthåller välfärdsmål? Kan vi ha kvar välfärdsmål när ekosystemen blir alltmer pressade? Vilka sektorer i samhället kan fortsätta att växa och vilka kan behöva minska?”

Han anser alltså att det behövs forskning för att kunna staka ut den hållbara och ekonomiska riktningen. Men vår statsminister anser att han och hans parti vet bättre. Det kan bli dyrt för oss skattebetalare!

Eftersom det ingår ett snabbtåg i regeringens utstakning av transporter vill jag gärna referera en artikel som jag hittade för en månad sedan:

”Tankarna på höghastighetsbanor har tagit ny fart i Sverige. Nu ifrågasätter Revisionsrätten kostnadseffektiviteten i samband med höghastighetsbanor i Spanien. En färsk rapport visar att stationerna som byggts längs höghastighetsbanan AVE i Spanien har blivit 186 procent dyrare eller 7.637 miljoner euro dyrare än de första beräkningarna.

Den nya rapporten som nyligen publicerades visar att höghastighetsbanor blir betydligt dyrare än vad som var planerat. 13 stationer längs AVE-banan som byggdes mellan åren 2002 till 2010 kostade 7,6 miljarder euro mer än vad som först hade beräknats. Det är tre gånger så mycket jämfört med budgeten för skolan i 2019 års statsbudget i Spanien.

Det är ADIF som förvaltar järnvägar i Spanien som tillsammans med regioner och kommuner byggde tretton stationer som först hade beräknats kosta 4.102 miljoner euro. När allt väl var klart hamnade slutsumman på 11.738 miljoner euro, en ökning med 186 procent.

Stationerna som ingår i undersökningen är Alicante, Almería, Barcelona, Cartagena, Gijón, León, Logroño, Murcia, Palencia, Valencia, Valladolid, Vitoria och Zaragoza.

Revisionsrätten uppmanar Utvecklingsdepartementet som ansvarar för järnvägsbolaget ADIF att i framtidens finansieringsplaner vara realistisk och inte bara tänka på vilka tidsvinster det medför i städer i form av snabbare transporter. ”

En ökning med 186 % mot politikernas första beräkning! Om vi nu förutsätter samma kostnadsökningar på en svensk höghastighetsbana. Har politikerna rätt att leka med våra skattepengar?

”Ansvaret för klimatomställningen ska inte vältras över på vanligt folk när det kräver gemensamma insatser.” skriver Löfven. Men hur tänker han? Det är väl vi som får ta det ekonomiska ansvaret – det vältrar han väl över oss? Vi har inte gett vare sig honom eller någon annan politiker i uppgift att slösa med våra skattemedel!

Annonser

Ministrars misstag

Naturligtvis ska medborgarna kunna lita på sitt eget lands ministrar. Men detta gäller tydligen inte i Sverige. I vårt land kan ministrar göra vilka misstag som helst men behöver inte ta konsekvenserna om de bara har de rätta åsikterna och de rätta kontakterna.
Turerna har varit många. Vi kan ju börja med IT-skandalen på Transportstyrelsen. När svenska folkets personuppgifter och uppgifter om försvaret , dess anställda och fordon outsourcades till främmande makter så ryckte Ygeman på axlarna och sa att han inte hittat något säkert rum att informera statsministern i. Han blev ju omplacerad men är nu tillbaka som minister. Försvarsministern klarade sig genom att säga att det inte var hans uppgift att informera och han finns kvar även i den nya regeringen.
Margot Wallström kampanjade för stora summor av skattebetalarnas pengar för att få vara med i FN:s säkerhetsråd. Sedan städade hon undan de flesta dokumenten om detta. Dessutom har hon gjort sig känd som den mest odiplomatiska människa som finns. Det finns många ministrar i andra länder som kan vittna om hennes åsikter kring hur deras länder sköts. Men Margot sitter kvar i orubbat bo på UD.
Nu är det Morgan Johansson som har skrivit på ett papper. Men det är inte hans fel. Nu måste Kriminalvården ändra sitt anställningsförfarande. Det hela gäller en uzbekisk kvinna fick en en säkerhetsklassad tjänst hos Kriminalvården, trots att hon saknade uppehållstillstånd. Morgan Johansson har faktiskt skrivit under och godkänt anställningen! Hur många fler papper har han skrivit under utan att ha vetskap om vad det gäller? Får han stanna kvar som minister? Dessvärre tror jag inte att han kommer att få någon reprimand.
Misstag kan alla göra. Men en minister som begår stora misstag begår nog en mängd små misstag också – medvetet eller omedvetet.
Om vi tittar på alla de andra ministrarna – vilka papper skriver de under utan att veta vad det innebär? Hur många felaktiga beslut tas på grund av ministrarnas slarv? Vilka följder kan detta få för oss skattebetalare?

Varför måste kollektivet ta ansvar för politiskt dåliga beslut?

Det händer inget nytt! Samma debatter upprepar sig år efter år och årtionde efter årtionde. Under tiden växer problemen. Politiker vågar inte ta ordentliga beslut för då kommer tycka-synd-om-människornas raseri över dem. Det är bättre att låta det stora kollektivet allmänheten lida pga deras dåliga beslut.

”Högljudda ungdomar som kastar böcker och skär sönder möbler. Hemlösa som flyttar in för att undvika vinterkylan. Psykiskt sjuka och missbrukare som inte lyssnar till personalen.

Så ser vardagen ut på många svenska bibliotek och i sällsynta fall förekommer även hot och våld.”

Texten skulle kunna vara skriven för 10 år sedan … men … den är hämtad från en dagstidning. Jag diskuterade dessa frågor för 10 år sedan men fick tycka-synd-om-folket på mig. ”De har ju ingen stans att ta vägen!” Nej! Men varför har vi bibliotek? Ska de fungera som värmestuga? Kollektivet allmänheten drabbas. De som vill ha lugn och ro, leta böcker samt läsa en stund besöker inte biblioteken längre. Varför har politikerna inte gjort någonting åt problemet tidigare? Varför kräver inte bibliotekarierna en bättre arbetsmiljö?

”– Men med detta sagt detta så har biblioteken problem varje dag. Det behövs någon som tar hand om ungdomar som bråkar, det behövs platser som hemlösa kan vistas på och det behövs vård för dem som är psykiskt sjuka. Det är de personerna som hamnar på biblioteken. Att låsa ute dem från biblioteken är som att ta en Alvedon.”

Med en mängd tycka-synd-om-människor i allmänhetens tjänst, som hellre leker väktare än lånar ut böcker så kommer vi aldrig att lösa problemen. Biblioteken är inte längre till för allmänheten – men vi måste betala via skattsedeln.

Men det finns andra sker som vi kollektivt blir lidande av – både monetärt och trygghetsmässigt.

”Narkotikauppgörelser, konflikter mellan släktgrenar och hämnd för tidigare mord.

Det är några av de misstänkta motiven till skjutningarna i Uppsala.

Under det senaste året har det skjutits 21 gånger i staden och flera av de misstänkta skyttarna kopplas till de kriminella gängen i Uppsala – bland annat Gottsunda-nätverket.”

”Endast tre av skjutningarna under 2018 har lett till dom – varav en friade den utpekade skytten i tingsrätten och där hovrättens dom ännu inte har fallit.”

”Enligt polisen räknar man med att ungefär 200–250 personer i stan ingår i någon av de åtta kriminella grupperingarna i akademikerstaden (Uppsala), Hells Angels borträknat. Det ska i huvudsak handla om gänggrupperingar som är kopplade till stadsdelar – men också om familjer där medlemmarna fostras in i kriminalitet.”

Samma problem finns i Malmö, Landskrona, Helsingborg, Göteborg, Norrköping, … Problemen har funnits under mycket lång tid. jag har skrivit om dem de senaste 15-20 åren. Från början gällde det inte skjutningar. Men narkotikauppgörelser, konflikter mellan släktgrenar och hämnd har förekommit i dessa kretsar under mycket lång tid. Nu har de eskalerat eftersom politiker hellre har talat om socioekonomiska faktorer, byggt fritidsgårdar, gjort utredningar och lagt till nya resurser än att de har gjort något åt problemen. De har hellre låtit kollektivet allmänheten känna sig otrygga och betala än att skydda allmänheten från de kriminella. Vi måste ju tycka-synd-om de kriminella!

Gratis entré på museum är ytterligare ett område där allmänheten ska belastas. De flesta av oss bor inte ens i närheten av dessa museer och kommer aldrig att besöka dem. Men vi ska betala via skatten. Samma sak gäller busskorten för barn och ungdomar under sommarlovet. De är inte gratis! Vi betalar dem via skatten. Alla måste betala kollektivt oavsett om vi har barn eller ej.

Vi måste också ta ett kollektivt ansvar för klimatet. Jag som har sopsorterat sedan 1970-talet, aldrig har kört bil, motorcykel eller moped, aldrig har spridit miljögifter och alltid har levt resurssnålt ska ta mitt kollektiva ansvar. Jag får inte flyga (även om det inte är någon långflygning oh bara blir en gång om året). Jag får inte äta kött. Jag ska skämmas, skämmas för det andra gör, föregå med ett gott exempel men framförallt betala stora planer om fossilfria bilar, laddstolpar, höghastighetståg samt omställning av jordbruket. Jag ska kräla i det kollektiva ansvaret för politiska stollebeslut!

Vita cismän är en utsatt grupp. De ska ta ett kollektivt ansvar för att någon promille av alla män begår sexuella brott. Eftersom män är förövare (i de flesta fall) så måste alla vita cismän ta ansvar! Varför precis vita? Varför precis cismän – alltså män som anser sig ha normal sexualitet och är nöjda med det? För mig är det en gåta att någon kan tycka-synd-om förövarna men vilja straffa övriga män. Men vår statsminister var inne på samma linje när Annie Lööf påstods ha blivit utsatt för hat och hot efter Jöken som hon hade fixat till. Då sa han att: ”Svenska män måste lära sig att uttrycka sig väl på sociala medier.” Nu vet vi ju inte om det har förekommit hat och hot eller om det bara handlade om kritik. Vi vet inte heller om det bara var män som skrev eller om det bara var svenska män. Vi vet inte heller hur många de var? Kanske 3-4 eller 10 eller 100? Men varför ska ALLA svenska män ta ett kollektivt ansvar?

När ska kollektivet politiker ta ansvar för alla dåliga beslut de tar? När ska de sluta att bestraffa och låta kollektivet allmänheten betala för deras dåliga beslut?