Hopplösheten borde få regeringen att darra!

Vi är många som känner hopplösheten sprida sig i våra hjärnor. Varför? Finns det egentligen någon mening? Kan vi göra något åt dagsläget? Är det lönt att bry sig? Tankarna virvlar omkring!

Ungdomar som utför sadistiska och förnedrande rån mot andra unga gör det för att de känner hopplöshet och att de inte hör hemma i samhället. Den förklaringen levererade inrikesminister Mikael Damberg (S) i gårdagens Aktuellt.

Jag funderar över varför det inte finns fler sadister som vill förnedra sina medmänniskor. Om Damberg har rätt så borde ju i Sverige och stora delar av världen, vimla av sadister.

Alla människor som är bostadslösa, inte har råd att gå till tandläkare, befinner sig i vårdköer, lever på fattigpension, aldrig får en krona över till eget välbefinnande, blir utsatta för våldsbrott, blir förnedrade och kallade för en mängd invektiv, blir dragna inför tinget för att de har yttrat sig olämpligt, ser sina åldrande anhöriga fara illa, påtalar orättvisor i samhället som ingen lyssnar på, läser och hör politiska lögner osv borde vara potentiella sadister eftersom de känner stor hopplöshet.

Jag själv känner av och till av hopplösheten. Igår när jag läste om SAS nya reklamvideo gick luften ur mig. Kulturskillnader och var olika traditioner och maträtter härstammar ifrån har jag diskuterat med jämna mellanrum de senaste tio åren. Diskussionen går på tomgång. Motdebattörerna påstår att det inte finns kulturskillnader. Alla är vi globalister och tänker och har exakt samma beteende. Den som säger något annat är rasist! Ja SAS, jag kände stor hopplöshet när jag såg er reklamsnutt. Det var nog många som kände samma sak. Men en del blev arga och kritiserade SAS. Ett dygn senare är reklamfilmen borttagen!

Min hopplöshet minskade något. Men jag känner av den ändå. Är det någon mening med att ägna några timmar varje dag åt samhällsdebatten? Den går ju på tomgång och spyr ut mer och mer avgaser. Det känns konstigt att diskutera miljöutsläpp och co2 när politikerna gör sina verbala utsläpp hela tiden. Deras utsläpp är kostsamma och gör stora avtryck i skattebetalarnas plånböcker.

Varje skattebetalare borde känna hopplöshet och fundera likt Östling gjorde: ”Vad f*n får jag för pengarna?” De borde känna att de inte hör hemma i samhället. Detta borde ju göra dem sadistiska och göda en vilja att förnedra dem som slösar bort våra pengar. Politikerna borde darra om Dambergs hypotes stämmer!

Vad önskar vi oss av det nya året?

Under årets sista dagar framförs många önskemål om det nya året och om det kommande decenniet. Alla har väl förhoppningar om att något ska bli bättre. Det kan gälla personliga saker och mer allmänna saker.

Saker som berör oss alla är oftast beroende av politiska beslut eller brist på sådana. Mina önskningar i det fallet är helt klart: Nya politiker som lyssnar på vanliga människors önskningar och behov!

Det finns många saker i vårt samhälle som skulle kunna förbättras. Något måste ju göras för att få bukt med gängkriminaliteten, få ordning på skolan, förbättra åldringsvården och korta ner vårdköerna är några av de exempel som jag kommer på just nu. Men det finns så mycket mer – allt det som har diskuterats i alla debattforum under de senaste åren. Vi har diskuterat trygghet och yttrandefrihet och hat och hot.

Just nu är det nog många som önskar sig en mer sansad klimatdebatt. En debatt där vi förbereder oss inför de klimatförändringar som naturen kommer att bjuda på. Inte en massa beskyllningar om att vi människor – framförallt vi svenskar – ska skämmas och ta på oss skulden för förändringarna. Inte en debatt om vad vi ska äta, vart vi ska resa och med vad, vilka kläder vi ska ha, vilka prylar och hur vi ska leva i stort. Inte fler skattepålagor pga moder jords egen nyckfullhet.

Vi har genom åren varit utsatta för en mängd politiska beslut som alla har grundats sig på människors vilja att styra andra människor. Vi har hela FN:apparaten som vill diktera våra villkor om mänskliga rättigheter, jämställdhet och fred. Men har den lyckats? Nu höjer FN sin röst igen om klimatet! Kommer de att lyckas denna gång?

Jag minns ett inslag från ett TV-program Nöjesmassakern 1985. Det handlade om vad alla önskar sig mest av allt. Men hittills har ju inte denna önskan uppfyllts och jag tror inte att den någonsin kommer att göra det.

Människor är egoistiska varelser som trots sina önskningar enbart tänker på sig själv. Det finns människor som vinner på att det finns krig. Det finns också människor som vinner på att inpränta i oss klimatångest!

Gott Nytt År 2020

Tänd ett ljus … men blir det bättre …

Idag finns låten ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen” i mitt huvud. Ja, det känns mörkt just nu. Vårt land befinner sig i kris.

Jag har skrivit den texten många gånger de senaste åren. Jag letar efter ljuset. Men det är svårt med en feministisk och socialistisk regering. I november 2015 skrev jag följande rader:

Vi har en ohämmad invandring och en ledning som inte går att lita på. Den byter åsikt med jämna mellanrum. En feministisk regering som vill vara en human stormakt! Igår talade den om – med rinnande tårar – att de ska föra en restriktivare invandrarpolitik – men den gäller inte förrän i april. Men alla som redan har kommit och de som kommer nu? Var ska de bo? Är det humant att låta dem sova i bussar, tält och på gatorna i vinterkyla? Ska svenska folket skämmas för att de äter julskinka och ger varandra julklappar medan flyktingarna fryser?

Vem betalar allt detta? Jo, det är vi – det svenska folket. Vi betalar med höjda skatter och statsskulder. Vi betalar med försämrad välfärd. Vi kommer att dras med höga kostnader under många år framåt. Varför har regeringen inte tagit detta på allvar tidigare? Det är många som har varnat men politikerna har inte velat lyssna. Nu blev det en brandkårsutryckning. Hoppas bara att det inte är för sent! Önskar mest att vår regering ska avgå men … vem ska städa upp efter den?

Vad har hänt sen dess? Var alla flyktingarna har tagit vägen och var de bor har jag ingen aning om! Men jag vet att vi har haft många bekymmer med kulturkrockar, ökad brottslighet, utanförskap och minskad välfärd. Jag vet att vaktbolagen har gjort stora förtjänster, bibliotek och badhus som har haft bekymmer med de nyhitkomna. Skolresultaten har rasat och de äldre får sämre mat och måste flytta på sig för att kommunerna har ansvar för de som kom.

I skenet av detta vill regeringen ha in mer skattepengar. Då passar det bra att plocka fram skäms-faktorn. Vi ska skämmas för att vi flyger, kör bil, förbrukar plastpåsar, äter kött, dricker mjölk osv. Bara för att vi ska betala mer i skatt.

Idag såg jag en oseriös film som är gjord för att få oss att inte äta kött och konsumera den lilla kalvens mjölk. Vi ska skämmas! Nu inför julen ska vi skämmas lite extra! Vi ska skämmas över allt och inget!

Men varför ska vi skämmas och varför ska vi städa upp efter en rutten regering och oseriösa klimataktivister? Varför ska vi lyda veganer och andra stollar? Vi gör ju redan vårt bästa och har gjort det så länge! Kommer att tänka på några textrader som jag hade uppsatta på min anslagstavla på jobbet under många år i början av 2000-talet:

”Vi de villiga
ledda av de okunniga
gör det omöjliga
för de otacksamma

Vi har gjort så mycket
under så lång tid
med så små resurser
att vi idag är kvalificerade
att göra vad som helst
med hjälp av ingenting”

Jag funderar över hur länge till som det svenska folket är beredda att göra vad som helst med hjälp av ingenting! Hur länge till vill vi godkänna skämsfaktorn? Vi lär nog att ha många besvärliga år framför oss till följd av den ledning eller brist på ledning som vi har haft.

Det blir vi som får städa upp efter inkompetenta politiker som rör till det mer och mer för varje dag som går!