Det är svårt att välja – skvaller eller seriositet

Alla människor har ett personligt ansvar och gör sina egna personliga val. Det gäller helt vanliga vardagliga ting men också vilken information vi ska suga åt oss och vad vi ska göra med den.

Jag tänker på den gamla sketchen där Tage Danielsson ska sälja en kvällstidning till en köpsugen Gösta Ekman är en klassiker, som visar hur villrådig man kan bli när två produkter till ytan är ganska lika. Vad är det för skillnad, egentligen? Vad ska man välja?

Omvärlden ser ju precis likadan ut för oss alla. Jag läste att det  cirklar ca 400 miljarder informationsbitar per sekund runt om oss. Men vi kan ju bara registrera ca 2000 av dem! Det är antagligen olika bitar som vi registrerar beroende av hur vi är som människor, vår bakgrund, vår utbildning, våra referensramar osv. Jag suger kanske åt mig just de informationsbitar som uppfyller mitt syfte? De andra, som jag kanske borde suga åt mig märker jag inte. Andra människor uppmärksammar inte de viktiga informationsbitar som de skulle behöva för att göra livet bättre och fortsätter sen  att klaga på alla missade chanser … Det är inte lätt att hitta rätt bland alla informationsbitar. Vårt informationsflöde har blivit ett stort problem!

Omvärlden ser ju precis likadan ut för oss alla. Jag läste att det  cirklar ca 400 miljarder informationsbitar per sekund runt om oss. Men vi kan ju bara registrera ca 2000 av dem! Det är antagligen olika bitar som vi registrerar beroende av hur vi är som människor, vår bakgrund, vår utbildning, våra referensramar osv. Jag suger kanske åt mig just de informationsbitar som uppfyller mitt syfte? De andra, som jag kanske borde suga åt mig märker jag inte. Andra människor uppmärksammar inte de viktiga informationsbitar som de skulle behöva för att göra livet bättre och fortsätter sen  att klaga på alla missade chanser … Det är inte lätt att hitta rätt bland alla informationsbitar. Vårt informationsflöde har blivit ett stort problem!

Martin Ingvar sa en gång, i frågeprogrammet ”Fråga Lund”, att vi kan skapa minnen av framtiden. Han menade att våra hjärnor inte kan skilja tänkta händelser med starka känslor från verkliga händelser. Tänker vi tillräckligt ofta på något som vi vill uppleva så har vi större möjligheter att verkligen få göra det.

Normalt sätt brukar jag inte suga åt mig skvaller och det är ytterst sällan som jag vidarebefordrar det. Igår gjorde jag ett undantag. Undantaget kan vara berättigat eftersom det gällde en offentlig person. Jag skvallrar ju aldrig om privatpersoner! Nu gällde det i alla fall ”Annie Lööf spelar golf”. Jag trodde aldrig att jag skulle sprida detta så mycket! Det var ju inget viktigt – tyckte jag! Men resultatet blev annorlunda. Hittills har 755 personer läst dessa – i mitt tycke – oväsentliga rader!

När jag dagen innan skrev om att ”Det skjuts för mycket i vårt trygga land” fick jag ett 50-tal läsare! Det var ett inlägg debatten om gängkriminaliteten och skjutningar där oskyldiga människor drabbas. Jag tyckte att detta var viktigt att skriva om. Jag hoppades faktiskt att fler skulle läsa.

Nu har jag förstått: Omvärlden väljer inte samma informationsbitar som jag gör! De flesta människor föredrar skvaller framför allvarliga debattämnen. De vill inte tänka eller kritisera politiker i sakfrågor. Det är så mycket lättare att följa massan, skvallra och prata skit! De flesta är kanske informationströtta? De vill inte välja seriös information.

Ännu en gång – för de har varit många genom åren – ställer jag mig frågan: Är jag ALLTFÖR seriös? Svaret blir som vanligt: JA! Men vad ska jag göra åt det? Mitt samvete säger åt mig att jag måste vara seriös för att vara trovärdig. Jag skulle inte vara jag – om jag inte var seriös! Det är svårt att välja. Ska jag vara seriös och bli ihågkommen som trovärdig eller segla fram på en populistisk våg?

Som alla mina tidigare beslut väljer jag att vara seriös! Även de få gånger som jag faller in i skvallrarnas kör väljer jag att försöka hålla mig till fakta och att bara skvallra om människor som själv har satt sin gloria på sned!

Visa källbilden

Hycklandet gör mig illamående

Ännu en gång funderar jag över om jag är alldeles för seriös. Jag har känt mig som en udda fågel i hela mitt liv – just för att jag är så seriös. Jag kan ju inte medvetet ljuga. Jag kan inte säga en sak ena sekunden och motsatsen nästa. Jag kan inte kräva mer av andra än vad jag kräver av mig själv.

När jag läser debatter och kommentarer på sociala medier tänker jag ofta på Magnus Ugglas låt ”Jag mår illa”. Det är precis så jag känner det!

Om vi börjar med Fokus utnämning av årets svensk. Alla vi som har följt Jens Ganman vet att han är en mångsysslare som med hjälp av humor ger det offentliga hyckleriet ett ansikte. Men genast dök de upp likt Don Quijote för att skydda det offentliga hyckleriet: Anders Lindberg, Daniel Swedin, Maria Robsahm, Moa Berglöf, Maria Montelius m fl. Jens Ganman kontrade med att bjuda in dem till ett offentligt samtal om debattklimatet.

Alla dessa människor har ju bidragit till ett dåligt debattklimat. Jag mår illa och orkar inte läsa allt som de spyr ur sig. Men jag brukar läsa Maria Robsahms ”nazister i kostym”-inlägg. Idag svarar hon Jens Ganman med att hon minsann använder sig av en seriös debattnivå. Läser man inläggen och kommentarerna på hennes sida inser man snabbt att hon nog inte vet någonting om seriositet, demokrati eller den kristna värdegrunden.

Jag mår illa över alla spyor som de sk seriösa debattörerna själv har själv har bidragit med i debatten och blir glad när Jens Ganman möter deras dumheter med humor!

Jag mår illa när debattörer hela tiden använder ordet rasist som om det handlar om toalettpapper!

Annika Strandhäll försöker på sitt försåtliga sätt vara seriös men hon om någon gör skillnad på folk och folk!

Den 27 januari den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, är baserad på dagen då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades 1945. Men riksdagen hade alltså en minnesstund några dagar innan. Annika kunde alltså inte förmå sig till … eftersom Björn Söder …

Björn Söder föddes 1976 och kan knappast hållas ansvarig för förintelsen eller något annat som hände före hans födelse!

En av inbjudarna var Björn Söder, Sverigedemokraterna.

Jag klarar helt enkelt inte av hyckleriet att ett parti grundat av bl a en SS-officer och förintelseförnekare för 30 år sedan, och nämnde Söder som stolt poserat på bild med SS-män står som inbjudare bakom arrangemanget. Det är ett hån.

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti med rötterna i nazism och vit makt rörelsen.

Så skrev Annika på sin FB-sida. Men Annika, du är ju nästan årsgammal med Söder. Du och Björn Söder valde olika partier. S har mycket brunt i sitt förflutna. Varför blundar du för detta? Tar du ansvar för allt som Socialdemokraterna har på sitt samvete? Annars kan du väl inte lasta Söder för vad tidigare generationer har åstadkommit?

Jag mår illa av allt hyckleri om rasism, nazism och vit makt som kommer från de som inte har städat rent i sitt eget parti! Kan inte en SD:are tycka att förintelsen var fruktansvärd?

Den seriösa debatten sker mellan människor som inser sina egna fel och brister! Alla som sätter sig själv på höga hästar kan vi sortera bort!

Bildresultat för höga hästar

En balansgång bland information

Ett ord – sen kan du hamna i fiendebåset! Erika Bjerströms inlägg i SVT:s nyhetssändning fick nog en konsekvens som hon inte hade anat! Någon skrev förargat på FB:

Hon hade nästan ett leende på läpparna eller åtminstone en rejäl dos av självbelåtenhet, när hon satt där framför kameran och kallade Greta ”vänsterpopulist”. Blev SÅ illa berörd, har tidigare gillat Erika men nu verkade hon snarast cynisk. Inte minst i kontrast till Greta!

Ja, så olika kan vi uppfatta en sak. Jag som aldrig har gillat Erika kände lite beundran för att hon vågade – vågade tala om sanningen om ikonen Greta! Men … alla uppskattar inte hennes ord:

Att balansera och självcensurera är en svår konst. Den som balanserar FÖR mycket riskerar att trängas undan av alla de som har vassa armbågar. Ingen kommer ihåg människor som inte vågar ta ställning och inte vågar sticka ut hakan. Många skribenter undviker känsliga ämnen eller förmedlar halva sanningar enbart för att de är rädda att ”hamna ute i kylan”. Det har hänt gång på gång i historien och händer även i nutid.

Jag snubblade av en slump över en artikel skriven av Inger Enkvist, professor i spanskspråkig litteratur. Hon skriver om att även hon ägnar sig åt självcensur. Här kommer delar av hennes text:


Ett exempel är en som försökte återge verkligheten utan förenklingar är en för de flesta svenskar okänd spansk journalist, Manuel Chaves Nogales. Han är Spaniens motsvarighet till Orwell och Camus och ungefär samtida med dem.

Han hade inte riktigt lika stor litterär förmåga som de andra två men delade deras strävan att vara objektiv och att berätta det han såg utan att fråga sig vilka sida som kunde gynnas av rapporteringen. Han har fått uppmärksamhet på senare tid, och just i år har intresset för hans person och hans verk kulminerat.
Chaves Nogales besökte som journalist Sovjetunionen på 20-talet för att ta reda på vilka av de nyheter som kom därifrån som var ”fake news”. Han rapporterade att den arbetarstat som beundrades av många i Spanien var en polisstat. Senare upplevde han som redaktör i Madrid inledningen till spanska inbördeskriget 1936 och skrev reportage som återgav våldsdåd från båda sidor i konflikten.

Ännu idag förvånas läsare av hans objektivitet. Hans texter är ofta små berättelser, och han överlämnar åt läsarna att dra slutsatser. Hans opartiskhet gjorde att han hotades till livet av båda de stridande sidorna enligt devisen att ”den som inte är med oss är mot oss”.
Han flydde till Frankrike 1936 och rapporterade om ett Frankrike som var klämt mellan kommunism och nazism och hade gett upp sina demokratiska ideal redan före den tyska invasionen. 1940 fick Chaves Nogales fly igen, och han rapporterade från London till Latinamerika fram till sin död 1944.
Hans objektivitet ledde till att han blev bortglömd, eftersom ingen politisk riktning hade något intresse av att framhålla hans klarsynthet. När han nu 2019 lyfts fram är detta därför att den spanska socialistregeringen har inkluderat honom i sin hyllning till de personer som gick i exil 1939. Han presenteras som en som drevs i exil av Francosidan, samtidigt som man helt förtiger att han kritiserade socialistsidan lika mycket.

Det svala intresset för Chaves Nogales pekar på att objektivitet inte nödvändigtvis uppskattas och belönas vare sig av samtiden eller eftervärlden. När det gäller obekväma fakta, tenderar journalister också i dag att välja självcensur. Detsamma gör universitetslärare, och jag själv är inget undantag. Det egendomliga är att i princip alla i det offentliga livet kritiserar ”fake news” och censur, samtidigt som de tillämpar självcensur. Man vill inte inse att ”det politiskt korrekta” innebär just självcensur.


Att vara objektiv och neutral skapar alltså ringa popularitet eller hågkomst. Det är kanske just därför som den kampanj som Greta deltar i lyckas? Den är inte objektiv! Den är högljudd och ingen – absolut ingen – kan undgå att höra och se vad ikonen Greta gör.

Fakta vadå? Där jag bodde för ca 30 år sedan fanns en livsmedelshandlare som figurerade i dagspressen med en del oegentligheter – om inte varje dag så varje vecka. Någon frågade om det inte skadade hans affärsverksamhet. Han svarade: Det är bättre att de pratar skit om mig – än att de inte pratar alls!

När jag läser dagens text så vet jag ju varför Ulsansblogg aldrig kommer att nå några statistiska höjder då det gäller läsare eller någon berömmelse. Vi är inte högljudda, pratar inte skit, tar inte ställning för vare sig höger eller vänster och vi låter läsarna bilda sig sin egna uppfattning! Vi vill vara seriösa även om vi tar upp svåra ämnen. Vi behöver inte ära och berömmelse. Oftast balanserar vi omkring på tå i informationshavet. Det är väl det som de kallar för självcensur. Men det är inte svårt. Vi gillar inte härskartekniker och försöker att hålla oss ifrån dem!

Det går ju att skriva – som en av våra läsare uttryckte det – snällt men vasst!

Tidigare äldre inlägg

Solvindens

This WordPress.com site is the bee's knees

Malamute6's Blog

Just another WordPress.com site

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Naturen kallar

Today is gonna be a good day

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas blogg

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

%d bloggare gillar detta: