Ångest – för vad?

Semestern är slut och många börjar jobbet igen. Medierna har de senaste dagarna kommenterat detta. Jag blir fundersam om vilken bild de försöker skapa. Är det medvetet eller är det bara förmedling av den egna dåliga attityden till arbetet och till pengar.

Det började med en artikel om den ångest som infinner sig över att börja jobba om några dagar och hur människor ska förbereda sig inför detta. Vadå ångest? De flesta människor har vilat upp sig under semestern och tycker att det blir skönt att börja jobba igen, träffa sina arbetskamrater och återgå till vardagen. Så har det alltid varit för mig och så har människor i min omgivning sagt. Har artikelskrivaren själv ångest över ett vardagligt liv? Gillar inte vederbörande sitt jobb? Är det dennes egen ångest som ska projiceras på resten av befolkningen?

”Ett av de bästa sätten att hantera oro är att sätta ord på den, enligt Gunilla Burell som är psykolog och forskare på Uppsala universitet.
– Det kan vara en bra idé att kontakta en nära kollega eller en vän och prata ut om oron inför semesterslutet. Bara att sätta ord på ångesten kan hjälpa, säger hon.”
”En annan god idé kan vara att lista de tre bästa sakerna med semestern och försöka ta med sig åtminstone en av de in i jobbvardagen.
– Om du till exempel mått bra av att vara utomhus mycket under ledigheten så kan du ju äta frukost på balkongen ganska långt in på hösten, eller ta en promenad, föreslår Gunilla Burell.”

Sen kom artikeln om hur arbetsgivaren måste vara snäll mot alla ångestladdade medarbetare som återkommer från semestern. Arbetsgivaren ska erbjuda medarbetarna något roligt – en morot – så att de känner sig välkomna tillbaka till jobbet. Denne ska inte heller kräva för mycket av de anställda de första dagarna. Men snälla artikelförfattare! Det handlar inte om vuxendagisverksamhet! Arbetsgivaren betalar sina medarbetare för att de ska utföra vissa tjänster. Denne betalar inte för att få gullegulla med de anställda.

Medierna spekulerar också i hur barnen ska klara av att komma tillbaka till förskolan. Hur barnen ska förberedas och vilka problem som kan uppstå. Varför förutsätter de problem? Varför kan de inte tänka sig att barnen tycker att det är roligt att träffa kompisar, förskolepersonal och återgå till vardagen igen. Barnen har kanske stressats med en mängd aktiviteter under semestern och behöver lugnet i vardagen?

En annan dag satt psykologen i TV och talade om alla trasiga familjerelationer som har kommit till ytan under semestern. En annan dag talade psykologen om vardagsstressen – att hinna med att kolla jobbmejlen under semestern samtidigt som barnen kräver uppmärksamhet. Sen var det vädret!

”Strandhäng som regnar bort på ledigheten kan vara trist för semesterfirare som längtat efter just det. Med lagom förväntningar på vädret minskar besvikelsen, enligt psykologilektorn Per Johnsson:

– Ha alternativ i bakfickan som inte är så väderkänsliga.”

”– Folk ska inte låsa upp sig för mycket vid vädret. Därför behövs en strategi med alternativ på aktiviteter om vädret inte blir som man hoppats, så att man inte sitter hemma och lider för att det inte går att åka till stranden, säger Per Johnsson, universitetslektor i psykologi, vid Lunds universitet.”

Semestern finns för att vi ska kunna få tillfälle att vila och hämta krafter inför! Men om man ska tro på medierna så är det jobbigt att ha semester och människor är inte utvilade efter den. De tycker inte om att återvända till jobbet och träffa sina arbetskamrater. En stor del av befolkningen gillar faktiskt att jobba och vill ha struktur i tillvaron. De har faktiskt slappat, sovit länge om morgnarna, besökt nya platser, träffat vänner och släkt, träffat nya människor, spelat sällskapsspel, gått barfota och bara umgåtts med familjen. De är utvilade och vill återgå till vardagen. Barnen vill träffa sina kompisar. De är nöjda!

Vilken bild är det medierna försöker förmedla? Vill de göra befolkningen till offer under vissa strukturer skapade av arbetsmarknaden? Vill de vara eliten som ska tala om för oss hur vi ska uppleva livet? Vill de ge oss dåligt samvete för att vi inte känner ångest och stress? Vill de tala om för oss att vi inte ska tycka om att arbeta? Vill de bara propagera, lobba och sprida kaos?

Eller kan det vara så att mediemänniskor själv har en dålig struktur i sin tillvaro? Har de inte själv hittat de små vardagsknepen som gör livet lättare? Om de själv är ostrukturerade så behöver de inte projicera detta på resten av befolkningen. Svenska medier ska inte fungera som psykoterapi åt ostrukturerade journalister! Speciellt inte som de får betalt för att vräka över oss denna sörja!

kaos

 

Annonser

Det finns skillnader

Med tanke på det svenska debattklimatet är det skönt att få uppleva annat. Men det går ju inte att koppla av helt. Var jag än kommer så jämför jag.

När vi anlände till vingården 5-10 minuter före utsatt tid för guidning så sa guiden med ett glatt leende: ”Kommer ni från Sverige? Svenskarna är det mer ordning och reda med! Spanjorerna kommer alltid för sent De håller aldrig tiden!” Sen hade vi ett långt samtal om kulturskillnader. Hon, guiden, berömde oss svenskar men framhöll att vi är svårare att förstå eftersom vi inte visar våra känslor på samma sätt.

I Spanien har vi upplevt ett patriarkalt samhälle – på gott och ont. Män jobbar, kånkar och bär. Sophämtarna som kommer mitt i natten är uteslutande män. Gatsoparna  – som faktiskt går med sopborste och skyffel – är också enbart män.

I livsmedelsbutiker jobbar är det mest män som sitter i kassan. Några kvinnor fyller på i hyllorna eller städar. Men alla verkar vara glada och nöjda med sin roll.

På restaurangerna jobbar mest män. Där finns en starkt uppbyggd hierarki. Någon bestämmer över några som bestämmer över några. Inte på något elakt sätt – utan alla har sina uppgifter och sköter dessa och alla vet att man bör lyda chefen.

Det finns en mängd enkla jobb i det spanska samhället. Några går omkring med en kärra och sopar med borste och skyffel och tömmer papperskorgar – de går och sopar på trottoaren flera gånger per dygn – även på natten. Andra, uteslutande män av annan kulör,  går på stranden och säljer vatten, fanta cocacola, öl eller drinkar som de har hämtat från affären en bit bort.

Några rycker ogräs i rabatter och andra går omkring med en vattenslang. Några ställer fram solstolar och parasoller på förmiddagen och plockar bort dem på kvällen.

Polisen kör omkring på fyrhjuling, vespa eller i bil. Det är sällan att det behövs något ingripande. Tiggeri är förbjudet och det fåtalet tiggare som finns försvinner så fort polisen kommer i närheten.

Ja, i Spanien lever de gamla strukturerna kvar. Jag har inte skådat några feminister här! Alla tycks veta sin plats i samhället och känner trygghet i det. Jag blir nästan lite avundsjuk. I Spanien upplever jag en hjälpsamhet och vänlighet och den glädje som tycks ha försvunnit hemma i Sverige. Jag ser inga tecken på lättkränkthet eller hör några diskussioner om patriarkalt förtryck eller rasism eller islamofobi. Jag ser bara ett normalt trevligt samhälle där alla gör sitt bästa!

Vilken bild skapar medierna?

Semestern är slut och många börjar jobba idag. Medierna har de senaste dagarna kommenterat detta. Jag blir fundersam om vilken bild de försöker skapa. Är det medvetet eller är det bara förmedling av den egna dåliga attityden till arbetet och till pengar.

Det började med en artikel om den ångest som infinner sig över att börja jobba om några dagar och hur människor ska förbereda sig inför detta. Vadå ångest? De flesta människor har vilat upp sig under semestern och tycker att det blir skönt att börja jobba igen, träffa sina arbetskamrater och återgå till vardagen. Så har det alltid varit för mig och så har människor i min omgivning sagt. Har artikelskrivaren själv ångest över ett vardagligt liv? Gillar inte vederbörande sitt jobb? Är det dennes egen ångest som ska projiceras på resten av befolkningen?

Sen kom artikeln om hur arbetsgivaren måste vara snäll mot alla ångestladdade medarbetare som återkommer från semestern. Arbetsgivaren ska erbjuda medarbetarna något roligt – en morot – så att de känner sig välkomna tillbaka till jobbet. Denne ska inte heller kräva för mycket av de anställda de första dagarna. Men snälla artikelförfattare! Det handlar inte om vuxendagisverksamhet! Arbetsgivaren betalar sina medarbetare för att de ska utföra vissa tjänster. Denne betalar inte för att få gullegulla med de anställda.

Medierna spekulerar också i hur barnen ska klara av att komma tillbaka till förskolan. Hur barnen ska förberedas och vilka problem som kan uppstå. Varför förutsätter de problem? Varför kan de inte tänka sig att barnen tycker att det är roligt att träffa kompisar, förskolepersonal och återgå till vardagen igen. Barnen har kanske stressats med en mängd aktiviteter under semestern och behöver lugnet i vardagen?

En annan dag satt psykologen i TV och talade om alla trasiga familjerelationer som har kommit till ytan under semestern. En annan dag talade psykologen om vardagsstressen – att hinna med att kolla jobbmejlen under semestern samtidigt som barnen kräver uppmärksamhet.

Idag hörde jag något om hur vi ska få ordning på ekonomin efter semestern. Med andra ord vill man påskina att alla slösar bort sina pengar och lever över sina tillgångar på semestern. Är det den egna slösaktigheten som ska överskrivas på resten av befolkningen eller tror de att svenska folket är slösaktiga?

Vilken bild är det de försöker förmedla? Vill de göra befolkningen till offer under vissa strukturer skapade av arbetsmarknaden? Vill de vara eliten som ska tala om för oss hur vi ska uppleva livet? Vill de ge oss dåligt samvete för att vi inte känner ångest och stress? Vill de tala om för oss att vi inte ska tycka om att arbeta? Vill de bara propagera, lobba och sprida kaos?

Eller kan det vara så att mediemänniskor själv har en dålig struktur i sin tillvaro? Har de inte själv hittat de små vardagsknepen som gör livet lättare? Om de själv är ostrukturerade så behöver de inte projicera detta på resten av befolkningen. Svenska medier ska inte fungera som psykoterapi åt ostrukturerade journalister! Speciellt inte som de får betalt för att vräka över oss denna sörja!

kaos

 

Tidigare äldre inlägg

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

%d bloggare gillar detta: