Från landet som har de största oljereserverna, gasreserverna, spannmålsreserverna, konstgödselreserverna och som tillsammans med Kina kontrollerar halvledarindustrin, ska väst nu även blockera försändningar av diamanter och guld. Som Ryssland också har fantastiskt gott om.
SvD:s artikel talar om detta som om förslaget var en nyhet, vilket det inte är, idén kom upp för snart en månad sen, men har tydligen överlevt i den fantasivärld där även sådana illusioner som prisstopp på rysk olja frodas väl.
Att absolut ingenting av dessa sanktioner fått ryssarna på knä är uppenbarligen av noll intresse, manar inte till eftertanke eller minsta reflektion. Inte heller är man särskild brydd över den katastrof de håller på att framkalla i väst.
Sanningen är att hela sanktionsidén borde ha dött i samma ögonblick som Kina, Indien och ett drygt hundratal andra länder valde att inte delta i dem. Vad som nu pågår är lika effektivt som om svenska Diabetesförbundet skulle bestämma sig för att bojkotta Frankrike, där världens största diabetesmedicintillverkning sker. Vi får väl se vem som dör först.
Att listan på Rysslands imponerande råvarutillgångar nu rullas ut för alla att se borde i själva verket göra folk skräckslagna. Det börjar kännas som att vi pekar blint mot varje vital del av vår samhällskropp för att upptäcka att även den behöver underhållas och gödas av Ryssland.
När man försöker låtsas som att guld inte skulle duga för att få fiatvalutor som dollar och kronor i ersättning, så är det komik på hög nivå.
Stölden (som fortfarande kallas för ‘blockering’) av ryska valutareserver (vart har dessa tagit vägen nu?) innebar att hundratals miljarder med dollarsedlar annekterades och ledde initialt till att ryska rubeln störtdök. Men så snart alla började inse att Ryssland istället avsåg att backa sin valuta med reda guld, så stärktes istället rubeln, som nu är starkare än den varit på många år.
Jag hade självklart varit för sanktioner mot ryskt guld om det hade påverkat någonting. Då skulle ju enligt enkla ekonomiska lagar guldpriset stiga, vilket skulle ge alla småsparare en väg ut ur de manipulerade aktiemarknaderna.
Tyvärr så kommer nog inte det att hända. Priset på pappersguld går fortfarande att manipulera. Och Ryssland har knappast anledning att sälja sitt fysiska guld för priser som ligger långt under det pris som det borde betinga.
Något annat som redan märks så här i yttrandefrihetens försvinnande dagar, är ju förstås pappersbristen. Inte för pappersguld, men för alla andra trycksaker. Vi som inbillat oss att sådant kom från svenska skogar, måste inse att vi de senaste tjugo åren i allt högre grad läst böcker gjorda i Baltikum, med den ryska taigan som råvaruförsörjare.
Sanktioner eller inte, så har man redan fått så mycket västvaluta man behöver och mer därtill. Därför stänger nu ryssarna gasen för flera köpare i Europa, däribland Tyskland, på obestämd tid.
Gazprom åberopar force majour, kanadensarnas vägran att leverera vissa vitala turbiner skulle vara den direkta anledningen. Mer betydelsefull är troligen EU:s oförmåga att sätta stopp för Litauens vägran att öppna Suwalki-korridoren för transport av ryska varor till och från sin exklav i Kaliningrad.
Beslutet är, till skillnad från EU:s guldsanktioner, så långt ifrån ett slag i luften man kan komma. Tyskland kommer drabbas av en betydande industridöd. Man kommer också få svårt att rädda livet på hundratusentals äldre, vars bostäder är uppvärmda med gas.
Samtidigt talar vänstertidningen och globalistetablissemangets megafon SvD – fast i mindre rubriker – om att kriget nu ‘alltmer ser ut att kunna landa i en demilitariserad zon i Ukraina. En amerikansk general har spottat ut den tanken och får genast medhåll på svenska försvarshögskolan.
Jaså? Så sent som i förrgår talades i samma tidning om en ukrainsk kraftsamling och storoffensiv. Man fortsätter att tala om dålig rysk moral, trots ständiga ryska framgångar. Och man tycks inbilla sig att båda sidor om fyra månader har slut på både män, vapen och ammunition.
Det är lätt att tolka dessa uttalanden som spegelbilder av vad Natos underrättelser berättar om på ‘den egna sidan’. Det är där allt nu börjar se ut att vara på upphällningen.
Förhoppningen om att ryssarna ska acceptera en demilitariserad zon och vapenvila minskar i själva verket för varje dag som kriget pågår och man från rysk sida ser hur en total seger hägrar. Med sina hypersoniska robotar som ytterligare en avgörande fördel att ta till om det kniper, så finns knappast någon militärstrategisk anledning att inte avsluta det redan påbörjade, och göra en demilitariserad zon av hela västra Ukraina.
Och så länge som de västliga sanktionerna pågår utan att på minsta sätt ange eller ens nämna på vilka villkor dessa skulle återkallas, förutom total rysk kapitulation, så finns heller inga ekonomiska incitament.
Ryssland arbetar förtjänstfullt, tillsammans med Kina och de andra Brics-länderna, med att bygga upp en alternativ ekonomisk ordning, ett block där väst inte behövs alls. Ju längre man hinner komma på den ‘lösningen’ desto mindre kommer man vara intresserade av vad väst gör.
Skulle sanktionerna en dag väl avvecklas, så lär vi alltså inte se något intresse från rysk sida att återuppta förbindelserna. När det gäller gasen så ser det så ut redan nu.
EU och USA har uppenbarligen inte tänkt krypa till korset ändå. Erkänna att man valt en strategi som är fullständigt hopplöst kontraproduktiv. Lika lite som generalerna på västfronten ville erkänna att skyttegravskriget var meningslöst och bara ledde till de egna truppernas lidande och oundvikliga decimering.
Nej, istället försöker man med alla medel dölja att man inte längre har initiativet, varken i det ekonomiska eller militära kriget mot Ryssland. Man ‘ökar santionstrycket’ mot Ryssland.
Diabetespatienten vägrar ta sin medicin och hoppas att läkarmottagningen går i konkurs. Om det inte vore så tragiskt så skulle jag skratta högt. Så patetiskt att jag mår illa. Det är ju inte minst mitt eget lands ledare som nu förnedrar sig, på sin befolknings bekostnad.
Magnus Stenlund
swish 070-763 97 0
ulsansblogg 
Senaste kommentarer