Sveriges makthavare har under mycket lång tid svikit medborgarna – lovat runt och hållit tunt. Makthavarna bryr sig inte längre om befolkningen. Då märker jag att alltför många människor har blivit aggressiva och elaka. Inte mot makten utan vänder denna ilska mot dem som egentligen inte har något att göra med maktfullkomligheten.
Redan när vi föds startar samhällskontraktet. Vi får ett personnummer. Med detta blir vi delaktiga. Staten delar ut barnbidrag och föräldraförsäkring, barnhälsovård och förskola och skola. Med andra ord tar samhället hand om oss i utbyte mot att vi ska fostras till goda produktiva medborgare som betalar skatt och följer samhällets regler.
Men på vägen händer det! Förskolan och skolan levererar inte! Miljön för barnen blir otrygg. De blir inga trygga självgående individer. Alla vill bli sedda och ett sätt att bli detta är att skrika, gorma, bråka och vara otrevliga mot de andra barnen. Då kanske de vuxna ser dem och ägnar tid åt bråkstaken. Det snälla barnet får sällan den uppmärksamheten!
Detta beteende följer individen upp i vuxenvärlden. Den som blir besviken på politiska beslut blir odräglig, bråkig och krävande mot andra medborgare och inte mot beslutsfattarna. Jag märker ofta av detta i kommentarsfälten. De besvikna vill bestämma villkoren, använder invektiv och anmäler de som har fel åsikter. De vill ju bara att makthavarna ska se dem och berömma dem!
Nu i Covid-19 tider ser vi dessa ”olycksbarn” när de trotsar rekommendationerna att hålla avstånd, besöka shoppingcenter i rusningstider och festa. De skriker sig hesa när restriktionerna även ska omfatta dem! De vill gå på konserter och idrottsevenemang.
Jag följde jag ett kommentarsfält för en butik i Sverige. Många kommentarer – mest från kvinnor – var mycket aggressiva mot butiken och skyllde butiken för att inte göra tillräckligt för att kunderna skall hålla avstånd. Få, mycket få kommentarer nämnde eget personligt ansvar. Naturligtvis var de aggressiva ledsna och besvikna över makthavarnas restriktioner men ilskan fick butiken mottaga.
Jag läser andra kommentarsfält där vaccinerade anser att icke-vaccinerade inte ska ha rätt till sjukvård eller i alla fall själv betala den. Men … de ovaccinerade har ju också betalat sin skatt! De har betalat in sin sjukvårdsavgift precis som alla andra och ska ha samma rättigheter. Många tycker att vaccinpass är bra. Men … det har ju visat sig att vaccinet inte skyddar vare sig vaccinerade eller ovaccinerade! De vaccinerade är med all rätt besvikna och arga!
Samma sak upplevde jag då en svensk nättidning i Spanien, för snart två år sedan, försökte förklara reglerna som gällde under karantänen. Svenskar – då mest kvinnor – var aggressiva mot skribenten! Det var skribenten som inte var tydlig nog och som inte förstod reglerna. Naturligtvis förstår jag att människor var ledsna över den uppkomna situationen med stängda hotell, inställda flyg, utegångsförbud och vilka böter som gällde för den som bröt mot reglerna. Men … varför blir svenskar, och då mest kvinnor, så elaka och varför vill de bestämma över andra?
Jag har även upplevt att aggressiviteten har ökat mellan människor i olika Facebookgrupper under pandemitiden.. Det går inte att uttrycka sakliga argument. Många är snarstuckna och missuppfattar. Elakheter flödar och några har lämnat grupper i vrede. Naturligtvis beror det på att alla är upprörda och ledsna över den situation som har drabbat oss alla. Frustrationen över att inte själv ha kontrollen har gjort att vissa människor är aggressiva och elaka och empatilösa!
Spanjorer verkar dock att ta situationen med ro. De är vana vid att samhället håller ihop. Franco var en diktator men han såg till att det var ordning och reda. Efter honom har det kommit nya demokratiska ledare. Men … det är fortfarande makthavarna som bestämmer och folket följer direktiven. De är trygga med detta! De bär sitt munskydd och tar restriktionerna utan några större problem.
Är det så att svenskar – och kanske speciellt kvinnor – är ledsna och besvikna över att samhällskontraktet har brutits? Makthavarna lovar runt och håller tunt. De har lovat oss skola, vård, omsorg, pensioner och trygghet. Vi ser att allt krackelerar. Det svenska samhället har blivit ett splittrat samhälle. Många svenskar känner sig otrygga och har blivit aggressiva och obstinata. De vågar inte ställa makthavarna till svars. Därför hackar de istället på andra medborgare!
Är besvikna och elaka människor som en produkt av ett misskött land? Är de besvikna över att de själv har följt direktiven och vaccinerat sig men känner sig lika otrygga ändå? Ångrar de att de inte var obstinata och vägrade vaccinet? Är de arga över att staten som har brutit samhällskontraktet men ändå har fått så stor makt över dem?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer