Plebejer på nätet och då blir de privilegierade uppretade

Gång på gång har jag skrivit om näthat. Ämnet tycks vara lika aktuellt idag. De ”goda” anser att de har rätt att avgöra vad som är hat. Oftast anser de att ”fel åsikter” är hat. Idag läste jag en kommentar om detta:

Ser ni det jag ser?
En pöbel som mobbar, hatar och hånar.
Som har nära till våld.
Detta skrämmer mig.

Men .. pöbel …  ordet från det fornfranska substantivet peuble. Pöbelvälde kallas plebokrati. Plebejerna var en politisk klass i det romerska riket: folket, i allmänhet den hårt arbetande befolkningen, i motsats till patricierna, som bestod av de gamla, privilegierade rika släkterna, adeln.

Plebejerna var ”vanligt” folk (småbrukare, köpmän, hantverkare). De ägde sällan mycket jord, och för det mesta ingen alls, men de var fria romerska medborgare. Plebejerna hade ofta en klientrelation till patricierna vilket innebar att i utbyte mot juridiskt och ekonomiskt skydd från patricierna var de skyldiga en villkorslös trohet som att rösta på dem i olika val, bland annat i senatsvalen. De kunde också få i uppdrag att misshandla personens motståndare. Plebejerna tröttnade snart på detta och i nästan 200 år krävde de jämställdhet mellan dessa två politiska klasser. Striderna som pågick gällde allt från giftermål till handel. Patricierna gav med sig på vissa punkter, och plebejerna fick rätt att inlägga veto mot senaterna.

Sedan den gamla skillnaden mellan patricier och plebejer utplånats har beteckningen plebej övergått till att betyda lägre medelklass och småfolk i motsats till de högre stånden. Ordet kan också användas nedlåtande och syfta på en person som är simpel, vulgär eller pöbelaktig.

Jag vissa människor vill behålla sin makt genom att peka ut andra som simpla. På nätet ser vi ofta att de som hotar och hatar mest är just de som gnäller mest över att ha blivit utsatt för hat och hot. De vill framhålla sig själv och sina åsikter utan konkurrens. 2016 skrev jag följande text som är lika användbar idag:

”Det är helt vanliga människor som skriver på nätet. Det är våra grannar, arbetskamrater, skolkamrater, butiksanställda, sjukvårdspersonal, lärare, psykologer, rörmokare, byggnadsarbetare, arbetslösa, sjuka, hemmafruar, pensionärer, unga, politiskt intresserade, opolitiska, feminister, … Ja, nätet avspeglar samhället i stort!
I samhället finns en mängd människor som är onda, goda, snälla, arga, elaka, stressade, verbala, … De mår bra eller dåligt och en del har psykiska problem. De är helt vanliga människor!
En dag skällde en dam på busschauffören – trots att det var hon själv som var sen och han inte hade gjort något fel.
En annan dag snubblade en dam på gatstenen. Hon svor och domderade över kommunen som hade lagt gatstenen – inte över sina egna höga klackar eller att hon stressade fram. Hon hade inte ens tid att tacka mig som hjälpte henne upp och undrade om hon hade skadat sig!
Exemplen är många. De allra flesta är vänliga, trevliga och hänsynsfulla men en liten klick människor tycks sakna dessa egenskaper. De missbrukar andra människors hänsynsfullhet. De är helt enkelt skitstövlar! Den som vågar protestera mot deras framfart blir deras fiende!
Exakt samma saker händer på nätet. Men det finns en skillnad. I det verkliga livet måste elakheterna framföras öga-mot-öga och på nätet behöver vederbörande inte se hur det drabbar den som blir utsatt för  dessa elakheter. Då är det lätt att skriva ännu elakare än vad man skulle ha sagt i verkliga livet. Det är lätt att ljuga och förlöjliga när man slipper att möta den drabbade. Det är lätt att ge sig på människor som är okända!
Kändisar drabbas naturligtvis oftare av detta. Många människor vill känna och bli familjära med de som de läser om i tidningar och/eller ser på TV. Minns när de 2 damerna antastade Idol-Molly på bussen. För damerna var detta säkert månadens höjdpunkt och de kramade om henne och frågade familjärt ut henne om de andra Idol-deltagarna. Molly verkade vara mycket besvärad men hänsynsfull. Hon gjorde många försök att avsluta detta på ett taktfullt sätt och var glad när hon kunde gå av bussen. Men damerna fortsatte ”Tänk att vi träffade Molly … Det måste vi berätta för … Hon verkar vara så trevlig …” Många människor som lever ett tråkigt liv förgyller detta med att leva genom andra!
Näthatarna tar ut sin egen ensamhet, sin egen frustration, sina egna misslyckande, sitt eget missnöje och brist på självkännedom på egentligen helt okända människor. Men de bygger upp en fantasibilder av de personer som de skriver till. De gör offren till onda och anser sig ha rätt att uttrycka sig hur illa som helst enbart för att lindra den egna frustrationen! Näthatarna är en ytterst liten del av befolkningen och en lika liten del av alla de som skriver på nätet. Men de orsakar mycket lidande!”

Enligt Svenskarna och internet använder tre av fyra svenskar  (76 %)  Facebook någon gång och över hälften (53 %) på daglig basis. 53 % dagligen och om vi bara räknar den vuxna befolkningen så rör det sig om mellan 4 och 5 miljoner människor. Om svenska folket nu är så stora näthatare som de påstår, så undrar jag varför Näthatsgranskaren, som nu har verkat några år och haft en heltidsanställd projektledare finansierad med bidrag från staten, inte har lyckats att vaska fram många näthatare.

Men vem kan definiera vad som är olämpligt innehåll, näthat eller falska nyheter? Är det säkert att anmälarna har rätt? Knappast! Det handlar för det mesta enbart om personligt tyckande.

Damen som skrev om ”en pöbel som mobbar, hatar och hånar” brukar själv skräda ord. Hon vräker själv en mängd tillmälen om människor som dristar sig till att ha ”fel” åsikter. Nu är hon rädd för pöbeln!

Problemet är nog att de privilegierade vill bestämma. De gillar inte att helt vanliga människor – plebejerna – yttrar sig. Att ifrågasätta, tillrättavisa och/eller håna tar de för hat. De borde nog rannsaka sig själv. Men … de vill ju bibehålla vi (de fina, kultiverade och goda) och dom (pöbeln, oförståndiga och onda).Inget annat stämmer i deras värld!

Vissa människor drivs av motsättningar. De vill kunna peka finger! De vill kunna säga: Det var den andre som började! De vill inte samarbeta. De har funnits så länge som mänskligheten har funnits och kommer att finnas tills mänskligheten har utplånat sig själv. De finns i vardagslivet och finns på nätet.

Annonser

Städa trappan uppifrån och ner

Ingen av våra partiledare har lyckats så väl efter valet. Fyra månader utan regering talar sitt tydliga språk. Ingen av partiledarna är kompetenta nog att finna lösningar för samarbete. De lyckades ju inte visa någon förmåga att samarbeta under valet heller. Under den tidigare mandatperioden visade de inte heller någon vilja att samarbeta. Kan vi ha sådana partiledare?

En partiledare ska i första hand lyssna på medlemmarnas önskemål oh ta vara på dem. Men … den partiledare som vill vara med och regera över ett land bör också vara lyhörda och lyssna på alla invånare i landet. Det går inte att ha egensinniga partiledare som bara har ett egenintresse.  Men ingen partiledare eller partistyrelse erkänner ju detta egenintresse. Istället använder de det enda argument som de kan komma på: ”stänga SD ute från inflytande”. Märker de så löjliga de är? De leker ju hemliga klubben som SD inte får komma in i! Kan vi ha partiledare som inte har blivit vuxna ännu?

Ett land bör ledas av mogna politiker som kan ge och ta. De bör kunna samarbeta. I varje sammanslutning – från familjen till arbetsplatser, föreningar, organisationer och politiska partier krävs samarbete. Annars finns det inga faktorer som håller samman. Ett land måste ha en mängd sammanhållande faktorer. Men … våra politiker fokuserar på att sammanhålla emot en stor del av svenska folket istället för att leta efter gemensamma saker som är viktiga för landet att lösa.

Varje seriöst parti borde försöka samarbeta. De partier som saknar ledning som är villig att samarbete borde leta efter en ny ledning. Inget parti har någon nytta av halsstarriga ledare som vägrar att samarbeta.

Partierna borde börja med att sopa sin egen trappa och sopa den uppifrån! Det är den enda lösningen för den låsta politiken som råder i vårt land nu. Som det är nu visar ju bara partiledarna med all tydlighet att de är väldigt betydelselösa för vårt land! Släpp in nya fräscha idéer och krafter i alla gamla unkna strukturer!   

STATEN OCH KAPITALET

Patrik Engellau

 

 

I sin bok om svenska entreprenörer under 400 år (som jag med beundran omnämnde här) beskriver Anders Johnson händelser och personer som normalbildade svenskar kanske hört talas om – eller till och med känner hyggligt till – och fyller därefter på med belysande detaljer och sammanhang. Till exempel lyfter Johnson fram ett vad jag tror är ett typiskt svenskt fenomen i den ekonomiska utvecklingen, nämligen, med Johnsons ord, följande särdrag:

Flera av 1900-talets stora svenska industriföretag blev framgångsrika tack vare ett nära samarbete med statliga myndigheter. Detta gäller inte bara för krigsmaterielindustrier som Bofors och Saab, utan även för civilt inriktade företag… Det var överdirektören vid Lotsverket, John Höjer, som 1904 fick Gustaf Dalén och Aga att intressera sig för fyrtekniken… Höjer var en skicklig fyrtekniker och han bistod Aga med en rad praktiska råd… Lotsstyrelsen var även behjälplig med kontakter och rekommendationer till sina utländska kollegor.

 

Läs hela artikeln här:

Staten och kapitalet