Konkurrens eller samarbete – vad vinner vi mest på?

Det finns dagar då jag undrar vad det är för fel på en del av mänskligheten. Varför vill man hela tiden nedvärdera andra människor? Varför skriver de helt enkelt en mängd lögner och skit om varandra? Idag läste jag en tweet som helt enkelt var vidrigare än många av dem som jag har läst de senaste dagarna!

Hur är en människa, som ber en annan människa att skjuta sig, funtad? Jag har svårt att förstå! Vilken uppfostran eller brist på sådan har denna person fått?

Min mamma brukade säga att Gud har en stor bok där han antecknar alla dumheter. Ganska tidigt förstod jag att det inte kan vara så. En så stor bok finns inte att all mänsklig dumhet skulle få plats. Men om det fanns en bok för varje människa? Då skulle vissa böcker bli väldigt tjocka!

Varför skriver vissa journalister skit om varandra? Varför gör vissa politiker samma sak? Jag ser bara en orsak – KONKURRENS. Den som själv har ganska måttliga kunskaper gillar ju inte att bli utkonkurrerad av någon som är mycket smartare. Då är det lättare att försöka krossa konkurrenten innan denne har hunnit visa sina kunskaper och hunnit bli omtyckta.

Samarbete är inte att tänka på. Ingen – som själv vill framstå som kunnig och vill vara populär – vill ju omge sig med kunnigare och mer respekterade personer. Istället kryper dumheterna fram. Motståndaren ska helst förintats från jordens yta.

Man kan göra som vissa personer – BLOCKERA. Ja, det är inte konstruktivt! Men de två motpolerna behöver aldrig mötas. Man behöver definitivt inte vare sig se eller höra åsikter som inte passar den egna agendan. Då behöver man ju inte heller omvärdera sina egna kunskaper och argument! Bra! Då kan man låtsas som att det inte finns andra åsikter och att man själv är bäst och kunnigast. Man kan leva kvar i sin bubbla.

Men kanske den metoden är bättre än att plocka fram de verbala boxhandskarna och slå knockout första minuten. Den knockouten väcker inga sympatier!

Varför ägnar vissa personer all sin tid på att förklena andra människor? Det gör inte samhället bättre och utvecklar inte mänskligheten. Det vore så enkelt att samarbeta och erkänna att den andre har kunskaper som man själv saknar!

Män och kvinnor har samma intressen.

Jag är djupt oroad över det hat som finns mellan svenska kvinnor och män.Jag märker när jag pratar med män, inte minst på FB att många män är djupt besvikna på svenska kvinnor och tycker att feminismen är roten till allt ont. Att de inte har partners, att de inte har barn och att de blivit avisade och illa behandlade av svenska kvinnor under sitt liv. De tycker kvinnor är elaka och arroganta och vill nu hämnas b la genom att välja bort svenska kvinnor framför östeuropéer och asiater som de hävdar är mjukare och kvinnligare. Männen vill alltså ge igen och bestraffa de svenska kvinnorna. De ska minsann få betala sitt pris för feminismen så de kan gott bli våldtagna av utländska män om de inte håller med de svenska männen om allt de säger och metoo är bara påhitt rakt igenom av de insinuanta kvinnorna som bara gillar att jävlas. De märkliga är att när jag pratar med svenska kvinnor ( och nu pratar jag inte om radikalfeminister) så är de också djupt deprimerade besvikna och ledsna över de svenska männen. Många är barnlösa lever ensamma har gett upp tanken på relationer. De tycker att de svenska männen är elaka och har betet sig illa under deras liv då de också blivit avisade ,misshandlade och sexuellt trakasserade av dem .Om de väljer män väljer de utländska eller yngre män för att de är varmare och generösare. Nästan alla kvinnor jag pratar med har varit med om sexuellt våld, trakasserier och psykisk misshandel av män men har inte anmält för att de anser att de har sig själv att skylla då de kanske inte satt tydliga gränser eller varit berusade vid dessa tillfällen. De tonar ner brotten då de absolut inte vill associeras med radikalfeministerna som i många kretsar bara anses fula, äckliga och galna. Den här ekvationen går inte ihop. Detta är tragiskt! Den svenska staten har verkligen sått splitt mellan män och kvinnor så att de ständigt är i krig med varandra. De förstår inte varandra och kan därför inte se att lidandet är gemensamt för bägge könen. Ja den Intersektionella feminismen har med saken att göra men inte bara. Kvinnliga rättigheter är viktigt och det som varit unikt i Sverige är jämlikhetsidealet som i grunden skapat självständiga starka kvinnor och män sen hundra år tillbaka men vi har också problem med sexuellt våld och maktdominans inom vår kultur. Vi måste börja respektera varandra och läka såren mellan könen som uppståt de senaste decennierna. Sluta kriga och förstå att vi bägge är offer för ett större spel om Sveriges framtid. Vi kommer aldrig kunna försvara Sverige om vi hatar varandra och egentligen vill varandra illa. Vi måste se våra gemensamma intressen! Man slåss för att värna och älska inte för att hata och förstöra då spelar man bara fiender i händerna.

Artikelförfattare är Erika Stensson.

Plebejer på nätet och då blir de privilegierade uppretade

Gång på gång har jag skrivit om näthat. Ämnet tycks vara lika aktuellt idag. De ”goda” anser att de har rätt att avgöra vad som är hat. Oftast anser de att ”fel åsikter” är hat. Idag läste jag en kommentar om detta:

Ser ni det jag ser?
En pöbel som mobbar, hatar och hånar.
Som har nära till våld.
Detta skrämmer mig.

Men .. pöbel …  ordet från det fornfranska substantivet peuble. Pöbelvälde kallas plebokrati. Plebejerna var en politisk klass i det romerska riket: folket, i allmänhet den hårt arbetande befolkningen, i motsats till patricierna, som bestod av de gamla, privilegierade rika släkterna, adeln.

Plebejerna var ”vanligt” folk (småbrukare, köpmän, hantverkare). De ägde sällan mycket jord, och för det mesta ingen alls, men de var fria romerska medborgare. Plebejerna hade ofta en klientrelation till patricierna vilket innebar att i utbyte mot juridiskt och ekonomiskt skydd från patricierna var de skyldiga en villkorslös trohet som att rösta på dem i olika val, bland annat i senatsvalen. De kunde också få i uppdrag att misshandla personens motståndare. Plebejerna tröttnade snart på detta och i nästan 200 år krävde de jämställdhet mellan dessa två politiska klasser. Striderna som pågick gällde allt från giftermål till handel. Patricierna gav med sig på vissa punkter, och plebejerna fick rätt att inlägga veto mot senaterna.

Sedan den gamla skillnaden mellan patricier och plebejer utplånats har beteckningen plebej övergått till att betyda lägre medelklass och småfolk i motsats till de högre stånden. Ordet kan också användas nedlåtande och syfta på en person som är simpel, vulgär eller pöbelaktig.

Jag vissa människor vill behålla sin makt genom att peka ut andra som simpla. På nätet ser vi ofta att de som hotar och hatar mest är just de som gnäller mest över att ha blivit utsatt för hat och hot. De vill framhålla sig själv och sina åsikter utan konkurrens. 2016 skrev jag följande text som är lika användbar idag:

”Det är helt vanliga människor som skriver på nätet. Det är våra grannar, arbetskamrater, skolkamrater, butiksanställda, sjukvårdspersonal, lärare, psykologer, rörmokare, byggnadsarbetare, arbetslösa, sjuka, hemmafruar, pensionärer, unga, politiskt intresserade, opolitiska, feminister, … Ja, nätet avspeglar samhället i stort!
I samhället finns en mängd människor som är onda, goda, snälla, arga, elaka, stressade, verbala, … De mår bra eller dåligt och en del har psykiska problem. De är helt vanliga människor!
En dag skällde en dam på busschauffören – trots att det var hon själv som var sen och han inte hade gjort något fel.
En annan dag snubblade en dam på gatstenen. Hon svor och domderade över kommunen som hade lagt gatstenen – inte över sina egna höga klackar eller att hon stressade fram. Hon hade inte ens tid att tacka mig som hjälpte henne upp och undrade om hon hade skadat sig!
Exemplen är många. De allra flesta är vänliga, trevliga och hänsynsfulla men en liten klick människor tycks sakna dessa egenskaper. De missbrukar andra människors hänsynsfullhet. De är helt enkelt skitstövlar! Den som vågar protestera mot deras framfart blir deras fiende!
Exakt samma saker händer på nätet. Men det finns en skillnad. I det verkliga livet måste elakheterna framföras öga-mot-öga och på nätet behöver vederbörande inte se hur det drabbar den som blir utsatt för  dessa elakheter. Då är det lätt att skriva ännu elakare än vad man skulle ha sagt i verkliga livet. Det är lätt att ljuga och förlöjliga när man slipper att möta den drabbade. Det är lätt att ge sig på människor som är okända!
Kändisar drabbas naturligtvis oftare av detta. Många människor vill känna och bli familjära med de som de läser om i tidningar och/eller ser på TV. Minns när de 2 damerna antastade Idol-Molly på bussen. För damerna var detta säkert månadens höjdpunkt och de kramade om henne och frågade familjärt ut henne om de andra Idol-deltagarna. Molly verkade vara mycket besvärad men hänsynsfull. Hon gjorde många försök att avsluta detta på ett taktfullt sätt och var glad när hon kunde gå av bussen. Men damerna fortsatte ”Tänk att vi träffade Molly … Det måste vi berätta för … Hon verkar vara så trevlig …” Många människor som lever ett tråkigt liv förgyller detta med att leva genom andra!
Näthatarna tar ut sin egen ensamhet, sin egen frustration, sina egna misslyckande, sitt eget missnöje och brist på självkännedom på egentligen helt okända människor. Men de bygger upp en fantasibilder av de personer som de skriver till. De gör offren till onda och anser sig ha rätt att uttrycka sig hur illa som helst enbart för att lindra den egna frustrationen! Näthatarna är en ytterst liten del av befolkningen och en lika liten del av alla de som skriver på nätet. Men de orsakar mycket lidande!”

Enligt Svenskarna och internet använder tre av fyra svenskar  (76 %)  Facebook någon gång och över hälften (53 %) på daglig basis. 53 % dagligen och om vi bara räknar den vuxna befolkningen så rör det sig om mellan 4 och 5 miljoner människor. Om svenska folket nu är så stora näthatare som de påstår, så undrar jag varför Näthatsgranskaren, som nu har verkat några år och haft en heltidsanställd projektledare finansierad med bidrag från staten, inte har lyckats att vaska fram många näthatare.

Men vem kan definiera vad som är olämpligt innehåll, näthat eller falska nyheter? Är det säkert att anmälarna har rätt? Knappast! Det handlar för det mesta enbart om personligt tyckande.

Damen som skrev om ”en pöbel som mobbar, hatar och hånar” brukar själv skräda ord. Hon vräker själv en mängd tillmälen om människor som dristar sig till att ha ”fel” åsikter. Nu är hon rädd för pöbeln!

Problemet är nog att de privilegierade vill bestämma. De gillar inte att helt vanliga människor – plebejerna – yttrar sig. Att ifrågasätta, tillrättavisa och/eller håna tar de för hat. De borde nog rannsaka sig själv. Men … de vill ju bibehålla vi (de fina, kultiverade och goda) och dom (pöbeln, oförståndiga och onda).Inget annat stämmer i deras värld!

Vissa människor drivs av motsättningar. De vill kunna peka finger! De vill kunna säga: Det var den andre som började! De vill inte samarbeta. De har funnits så länge som mänskligheten har funnits och kommer att finnas tills mänskligheten har utplånat sig själv. De finns i vardagslivet och finns på nätet.