Hur stort är Ryssland?

Samarbete är bättre än konfrontation och det vill jag tro att både Trump och Putin i grunden inser fast det för tillfället utvisas diplomater i parti och minut.

Petterssons gör skillnad!

Ryssland är världens till ytan största land och täcker stora delar av både Europa och Asien. Ryssland har runt 144 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 12 miljoner människor.

View original post 164 fler ord

Annonser

”Det ska kosta att bosätta sig i ghetton och inte vilja arbeta”

När förd politik sedan decennier tillbaka i tiden inte fungerar gäller det att tänka om och bita i det sura äpplet.
Ett utökat samarbete i Noden på det här området är nog en av lösningarna eftersom problemet inte är lokalt.

Julia Caesar

Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre). Foto: Francois Lenoir/Reuters/Scanpix.

”Det ska kosta att bosätta sig i ghetton och inte vilja arbeta.”

Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) lägger i morgon fram en tuff plan för att återerövra Danmark. Utgångspunkten är att om den danska regeringen inte tar ansvar för att vända utvecklingen med ghetton och parallellsamhällen kommer Danmark inte längre att vara Danmark.

Planen heter ”Et Danmark uden parallel­samfund – ingen ghettoer i 2030”.

View original post 1 222 fler ord

Du ska inte tala illa om feminismen

Så länge som jag kan minnas – och det är ju ganska länge –  så har snälla, omtänksamma och trevliga män kallats för toffelhjältar. de har ofta haft bestämmande fruar.

”Att stå under toffeln” (från ty. unter dem pantoffel stehen) är ett uttryck som används med syftning på skon som symbol för herravälde och toffel som typisk kvinnlig eller hemmabetonad fotbeklädnad.

Jag minns alla seriefigurer: Åsa-Nisse med frun Eulalia, Lilla Fridolf med Selma, Kronblom med Malin, Dagobert med Blondie, Fred Flintstone med Wilma och 91:an med fästmön Elvira. Alla dessa herrar var snälla och godhjärtade. De fogade sig i kvinnornas beslut och lydde minsta vink. Men samtidigt framställdes de som ”vingel-Pettrar” som behövde en kvinna som höll reda på dem.

Så är det även idag! Vi lever i ett av de mest jämställda länder. De allra flesta svenska män tar sin del av hushållet och barnen. Men ändå … så framställs de i alla medier som lymlar som inte vill ta ansvar medan deras fruar är utarbetade – att kvinnor blir förtryckta av män.

Jag minns alla debatter med dessa ”förtryckta kvinnor” – feministerna. De har talat om för mig att jag är förtryckt även om jag inte vet om det! Jag är bara blivit en medlöperska till patriarkatet. De har talat om för mig att jag måste vara solidarisk med kvinnokollektivet. Att anmärka på dagens militanta feminism är inte tillrådligt – även om jag har varit feminist fram till början av 2000-talet. Den som kallar sig för ”ej feminist” är en svikare och anses ha högerextrema, antifeministiska och socialkonservativa åsikter.

Men jag måste ju protestera när de använder lögner som argument, förnekar biologiska skillnaders betydelse och skyller alla problem på patriarkala strukturer. Jag kan helt enkelt inte vara feminist!

”2013-03-25 • Antifeministiska åsikter kan i framtiden bli olagliga, på samma sätt som hets mot folkgrupp. Åtminstone ifall en skattefinansierad nordisk expertgrupp – bestående av 25 experter på antifeminism och högerextremism – får bestämma. I onsdags lämnades förslaget över till Norges regering.

Bakom rapporten står manscentrumet Reform och Nordiska Ministerrådet. I expertgruppen ingick bl.a. svenskarna Maria Sveland, Mattias Gardell, Anna Lindqvist och Lars Jalmert.”

Vi har inte fått något förbud – ännu. Men feministerna har stärkt sin position med en feministisk regering. Genusvetarna har tagit sig in på alla områden. Förra året var det feministisk snöröjning – som inte fungerade. Feministisk stadsplanering är ett annat exempel som mest svävar i det blå.

Men feminismen har tagit sig in i förskolor och skolor med genuspedagogiken. Detta har lett till att ohälsan bland barn och unga ökat. Allt fler barn känner sig vilse och vill tillhöra ett tredje kön. Problemen hopar sig men som en ljusglimt fick jag igår information om ett alternativt utbildningsmaterial för förskollärare: ”En rosa pedagogik”. En av medförfattarna, Linnea Bodén, skriver:

”Förskolan beskrivs ofta som det första ledet i ett livslångt lärande och genom att jobba med barnen hoppas man kunna förändra samhället. Ofta är utgångspunkten att det är de vuxnas föreställningar om barn som behöver ändras, men det förskjuts i regel till att det är barnen som ska förändras. Ansvaret för det jämställda samhälle som vi själva inte kunnat uppnå, förläggs alltså till barnen.”

Genuspedagogerna har till viss del redan förändrat ungas uppfostran och deras kommande liv. Men har detta varit till det bättre? Barnet saknar könstillhörigheten och blir vilset.

”Rosa pedagogik

Från början användes det rätt hånfullt av dem som kritiserade 70-talets dialogpedagogik för att vara flummig och politiskt urvattnad. När vi använder begreppet en rosa pedagogik vill vi utmana kritiken av dialogpedagogiken för att visa att den också innehöll mycket som är viktigt i dagens jämställdhetsarbete, som till exempel att ta barnen och deras delaktighet på allvar.
Samtidigt gör också vi också en nytolkning av en rosa pedagogik. Rosa har blivit ett farligt ord. Det kan vara för mesigt, men också alldeles för mycket, eller för vulgärt och ofta är det associerat med femininitet och underordning.

Tjejer som är för rosa måste man göra något åt. Rosa som begrepp är därför spännande att jobba med i jämställdhetssammanhang.”

Ja, jag hoppas att denna pedagogik är det som jag tror. En pedagogik som strävar efter jämställdhet utan att ta bort könsskillnader. Pojkar måste få vara pojkar och flickor måste få vara flickor! Jag hoppas på att de goda egenskaper som män respektive kvinnor har tas tillvara och att vi kan fortsätta att samarbeta.

Vi är bra på olika saker helt enkelt och kan inte klara oss utan varandra. Vad vore lilla Fridolf utan Selma? Vad vore Selma utan lilla Fridolf? Jag tror att de behövde varandra!