Att investera inför framtiden

Framtid – vad är det? Nästa år? I morgon? Om några minuter? Alltihop är ju en framtid som vi inte vet så mycket om. Men vi måste förbereda oss inför denna framtid och försöka göra vårt bästa av denna.

Vi kan ju välja att inte göra något alls – bara sitta stilla och kräva att andra ska fixa vår framtid. Tyvärr är det just så många människor väljer att leva. De ska inte själv planera sin tillvaro utan förväntar sig att staten planerar och ansvarar för deras liv. Staten ska betala ut bidrag, tillhandahålla samhällsservice, tala om vad vi ska äta eller dricka eller vilken bil vi ska köra. Om något går fel ska staten ta hand om oss. Om vi begår ett brott ska staten förlåta eller möjligtvis placera oss i ett fängelse med bra service. Medborgare som blir utsatta för brott blir åthutade och får reda på att de borde inte gjort eller sagt si eller så,  eftersom detta lockar svaga individer. Svaga individer som vägrar att ta ansvar för sin framtid gynnas!

Vi andra då? Vi som väljer att planera vår framtid? Vi kräver inga bidrag från staten eller gratis busskort. Vi hushållar med våra resurser och tar vara på våra möjligheter. Vi investerar i vår framtid. Ibland lyckas vi bra och ibland mindre bra. Men vi gör vårt bästa.

Jag investerade i framtiden i vintras när jag i Spanien tog fröer från en tomat RAF. I början av maj petade jag ner fröerna i jorden i en kruka. Samtidigt petade jag ner en mängd andra fröer i andra krukor. RAF var först med att titta upp ur jorden. Vi planterade ut våra plantor på friland, vattnade och gödslade. Sambon tar bort ”tjyvar” och binder upp. Jag investerade inför framtiden – när jag tog fröer ur en färsk tomat! Nu blev framtiden inte riktigt som jag trodde – en kall start på sommaren. Nu har vi dock små små tomater och de växer på sig varje dag. Vår framtid med RAF-tomater och andra tomater blir nog räddad! Visst kunde vi köpa i affären men detta är vår investering.

Jag funderar på den svenska politiken. Vilka investeringar gör politiker inför framtiden? Sätter de ett frö, låter det gro, gödslar och vattnar som en investering iför framtiden? Nej, deras beslut är kortsiktiga och sträcker sig över närmaste mandatperiod. De skryter om satsningar och nya resurser. Efteråt hoppas de på att medborgarna har glömt vad de lovade förra perioden.

Men … Det räcker inte att lägga resurser på att bygga växthus om man inte tar dit jord, sätter fröer, vattnar, gödslar och sköter om plantorna. Att lösa problemen med förorten med fler fritidsgårdar kan väl jämföras med växthusbygge. 

Det räcker inte att lägga resurser på något om man inte använder resurserna rätt. Varje resurs är en investering inför framtiden – om den fylls med ett innehåll och vårdas. Men dagens politiker tror att resurserna löser alla problem. Om inte innehållet är rätt så blir det snabbt oanvändbart och våra skattemedel har ännu en gång ”kastats i sjön”.

Alla investeringar inför framtiden kräver planering och uppföljning av vad som händer med investeringen!

Annonser

Varför förstår inte miljömupparna hela sammanhanget?

Vi gick på marknaden och köpte avokado, paprika, lök och blomkål. Allt var närproducerat. Sen köpte vi rökt skinka, juice, fisk och olivolja i livsmedelsbutiken – även detta var närproducerat. I brödbutiken köpte vi färskt bröd. Inget av detta hade transporterats några längre sträckor och inget hade utsatts för några konstiga E-ämnen eller bekämpningsmedel. Allt var färskt. Denna underbart goda mat fick mig att fundera. Varför är inte Sverige självförsörjande på mat? Varför accepterar miljömupparna långa transportsträckor för livsmedel samtidigt som de tjatar om att vi inte ska äta rött kött?
Vår självförsörjandegrad är ca 50 %. Det är i alla fall den siffran som jag hittade för några år sedan. Resten av maten importerar vi. Men om folkmängden öka så måste vi väl importera mer mat? Kanske vår självförsörjandegrad har minskat i takt med att folkmängden har ökat?
Det verkar underligt och icke försvarbart att öka den svenska populationen. Att låta exempelvis afrikaner komma till Sverige och sen importera mat från Afrika känns som att gå över ån efter vatten. Samma sak gäller att låta människor från varmare länder komma till det kalla Sverige. I Sverige behövs det varma hus att bo i och energiåtgången är stor för att värma husen. Det hade väl varit både billigare och bättre att hjälpa dem i deras egna länder där de har både värme och livsmedel.
Ibland känns allting snurrigt när politiker – och speciellt miljömuppar – får bestämma. De inser inte att vi måste importera mat för att kunna överleva eller att de med sina bestämmelser gör livsmedelsproduktionen i Sverige olönsam. De förstår inte heller att alla människor måste ha någonstans att bo och att det är dyrt att bygga varma och hållbara hus i Sverige. Dessutom behövs husen värmas, vattenledningar måste vara placerade på frostfritt djup, husen behöver el och avlopp, elen måste produceras, vägar och gator måste byggas osv. För varje ny invånare krävs mer infrastruktur och fler välfärdsresurser.
Miljömupparna har nu organiserat sig i fredagsdemonstrationer runt om i Sverige. De demonstrerar för klimatet. Men hur kan de då försvara transporter med mat från andra världsdelar till människor som kommer från andra världsdelar? Hur kan de acceptera slöseri med våra resurser, för att vår folkmängd ökar med människor från andra delar av världen? Hur kan de tycka att det är gynnsamt för klimatet att importera människor som kräver mer resurser och importerad mat? Hela migrationen tär ju på jordens resurser. Men det vill inte miljömupparna höra talas om. De vill istället att vi som redan är miljömedvetna ska sluta att göra allt som berikar våra liv: äta kött, flyga, åka bil osv. Helst ska vi bli veganer allihop. Men vissa livsmedel växer inte så bra i vårt kalla klimat. Därför måste importen av mat öka i takt med att vi blir veganer.
Dessutom vill de inskränka demokratin! De vet ju att vi andra inte förstår vad som är bäst för oss själva och för världen! Därför vill de att vi inte ska ha allmän rösträtt eller i alla fall att politiker inte ska behöva bry sig om resultatet av riksdagsvalen.
Men när de använder en 16-årig skolskolkare som förebild så blir det ju bara stolligt! När man är 16 så tror man att man kan, förstår och vet allt. När man närmar sig 40 så inser man att man kanske inte förstod allt. När man närmar sig 70 så förstår man att man kanske inte förstod så mycket när man var 16! Men det är ett alldeles för avancerat resonemang för miljömupparna!

Sveriges befolkning ökar – finns det någon beredskap?

Sveriges befolkning växer så det knakar. Vid utgången av detta år antas befolkningen vara 10 225 000 personer, enligt SCB. För snart två år sedan närmade vi oss 10 miljoner. På två år har vi ökat befolkningen med 225 000 människor – nästan 10 småstäder! Då för två år sedan skrev jag en artikel:

”När jag hör att Sverige beräknas ha 10 miljoner invånare nästa vecka så förstår jag en del av det kaos som vi har fått i vårt land. Men jag blir också orolig för framtiden. Hur klarar ett land av en stor befolkningsökning?

 

År 1969 så bodde det 8 miljoner i Sverige. Det var i den kontexten som Sverige höll på med sitt välfärdsbygge. Allt anpassades till ungefär den storleken på befolkningen. Det handlar om föräldraledighet, barnomsorg, skolor, sjukvård, åldringsvård, pensioner, polis, räddningstjänst, bostäder, el, vatten, avlopp, gator, vägar, allmänna kommunikationer, … Allt detta anpassades till 8 -8,5 miljoner invånare. På den tiden var Sveriges självförsörjningsgrad hög. Vi hade en omfattande industri. Utvecklingen i landet var god. De flesta hade en bra ekonomi.

Vår välfärd byggde på att vi jobbade och betalade skatt för att samhället skulle överta distributionen av vår välfärd. I tidigare generationer har civilsamhället själv stått för välfärden. Men politikerna talade om för oss att samhället skulle ta hand om allt åt oss!

Men … det dröjde 35 år innan befolkningen passerade 9 miljoner 2004. Det var kanske då som något hände med vårt land. Vi var inte längre självförsörjande och stor del av industrin hade utlokaliserats pga höga lönekostnadrer i Sverige. All välfärd som vi hade byggt upp skulle räcka till  ca 1 miljon fler människor.

Välfärdsbygget har inte hängt med i befolkningsökningen. Våra resurser skulle delas upp på fler personer. Nu har vi blivit 10 miljoner som ska dela på våra resurser (+ett stort antal asylsökande och ett antal illegala). Vad händer med ett land där resurserna inte räcker till? Ja, vi ser ju en sjukvård i kris, räddningstjänst och polis i kris, skola i kris, åldringsvård i kris, bostadsbrist, …

Regeringen talar om samhällsbygge. Men borde inte denna regeringen och tidigare regeringar ha planerat för dessa befolkningsökningar? De har ju bara spätt på problemen med de öppna gränserna. De har själv bidragit till befolkningsexplosionen. När ett land ökar med 20% under en 50-års period så tär det på landets resurser.

Nu förutspår SCB att vi ska öka med ytterligare 2 miljoner personer fram till 2040. Men detta finns inte med i regeringens budget. Vad händer med våra samhällsresurser när ytterligare 2 miljoner ska dela på dessa?

En stor del av den nya befolkningen kommer aldrig i arbete. De har helt enkelt inte kvalifikationer för att platsa på arbetsmarknaden. Kommer våra skattemedel att räcka till för en så stor befolkningsexplosion. Det behövs en rejäl förändring i den svenska politiken om vi ska klara av detta. Det är ingen utmaning – som politikerna brukar säga – utan enorma problem.

Tyvärr verkar det inte finnas några politiker som vill ta sig an framtidsfrågan befolknings explosionen!”

Nu beräknar man att vi skulle kunna bli 11 miljoner invånare 2024. Det är om sex år! Sverige är just nu utan regering. Men hur mötte regeringen denna befolkningsökning de senaste två åren? Befolkningen ökade med 2,25 % men tillsattes det 2,25% extra resurser till skola, vård, omsorg och infrastruktur – förutom de vanliga kostnadsökningarna och nyinvesteringarna?

Varifrån kommer dessa resurser? I  Sverige är det nästan 50 procent av befolkningen som arbetar och följaktligen omkring 50 procent som inte arbetar. Det betyder att de som är sysselsatta ‘försörjer’ sig själv plus ytterligare en person, i termer av skatteinbetalningar till pensioner, olika typer av bidrag, skolor med mera. Om befolkningen ökar enligt prognosen kommer den arbetande befolkningen att bli tvungna att försörja sig själv + ytterligare 1,2 personer!

Naturligtvis måste makthavarna höja avgifter och leta reda på nya skatter. Men har vi då råd med de politiska projekten som EU, klimatsatsningar eller ytterligare invandring?

Sverige behöver en regering som tar ansvar! Vi behöver en regering som klarar av att göra en konsekvensanalys av vad en ökad befolkning innebär. Vi behöver en regering som klarar av att se till att våra gemensamma resurser räcker till och fördelas på ett rättvist sätt. Skattehöjningar är ingen lösning. Det måste bli ett stopp på resursslöseri och noggrann hushållning på de resurser vi har!