Hur löser man krisen i svenska skolan?

Politikerna har en universallösning på allt – mer resurser. Vi har hört tjatet om fler fritidsgårdar, mer resurser till polisen, mer resurser till vården och mer resurser till skolan. Men vad har det utmynnat i? Har alla dessa resurser gett resultat? Varför har det då gått utför för den svenska skolan?

Det är kanske så att strukturen inom den offentliga sektorn omöjliggör effektivisering och resultatinriktning. Jag har växt upp i en skola med betyg – ett sätt att mäta kunskapsförmedlingen. Betyget talar om hur väl målen blir uppfyllda. De talar också om hur väl läraren klarar av sina uppgifter och om eleven anstränger sig för att få kunskaper. Men betygen beskriver också samhällets krav på skolan och föräldrarnas krav.

Jag har haft förmånen att gå i tre olika skolformer – folkskola, enhetsskola och grundskola. Problemen och kravlösheten kom med grundskolan. Tack och lov hade vi lärare av den gamla stammen som inte brydde sig så mycket om nya reformer – de förmedlade kunskaper och ställde krav på eleverna.

Mina fyra barn har gått i den kravlösa skolan. De har upplevt problemen och ifrågasatt dem. Deras lärare har inte gillat det eftersom de själv har gått i en kravlös skola. Undan för undan har betygen rasat i den svenska skolan. Den ena PISA-mätningen efter den andra har visat på detta. Men … politiker och lärare har bara förnekat och krävt mer resurser.

Följderna kan man se i den statistik över kostnadsutvecklingen i utbildningsväsendet som Statistiska centralbyrån har tagit fram. Under åren 2013-2017 har det skett en mycket kraftig kostnadsutveckling, betydligt snabbare än ökningen av antalet elever.

I grundskolan har kostnaden för undervisning ökat från 44,8 miljarder 2013 (i 2017 års priser) till 61,7 miljarder fyra år senare. Kostnaden för elevhälsa ökade med 43,5 procent, kostnaden för läromedel och skolbibliotek med nästan 30 procent. Totalt ökade kostnaderna för grundskolan från 85,8 miljarder till 111,5 under dessa fyra år, nästan 30 procent. Under samma period blev eleverna fjorton procent fler.

På samma sätt ser det ut i de andra skolformerna. Förskolans kostnader ökade med 17,5 procent medan antalet barn bara ökade med fyra procent. Gymnasieskolan blev fyra miljarder dyrare trots att antalet elever minskade.

Skolans kostnader ökar alltså procentuellt mer än antalet elever! Varför ökar kostnaden för elevhälsa och läromedel så drastiskt? Har dessa områden varit så eftersatta? Varför mår eleverna så dåligt? Som jag minns elevhälsan bestod den av att vi gick till syster och blev vaccinerade samt att skolläkaren kom en gång om året. Något skolbibliotek hade vi inte och läromedlen var vi tvungna att vara rädda om och inte förstöra. Själva undervisningen borde ju vara viktigast. Vi var 30 elever i varje klass och idag är klasserna mindre. Varför nås det inte bättre resultat med större resurser?

När det gäller idén att mer personal ska rädda skolan säger arbetsgivarna, Sveriges kommuner och landsting, att den är ogenomförbar. Ska skolan bemannas på samma sätt som idag krävs att dubbelt så många studenter läser till lärare som idag. Redan idag går var fjärde student som läser en yrkesutbildning just på lärarhögskola. Den andelen skulle behöva öka till en tredjedel, samtidigt som andra branscher behöver utbildad personal. ”Det är knappast ett realistiskt scenario”, skriver SKL.

Eftersom skolan inte kan bemannas på samma sätt så krävs något annat. Vad är då något annat? Knappast mer resurser. Snarare effektivisering, mätning av hur resurserna används, målmedvetenhet men framförallt ordning och reda.

Varför har den svenska skolan blivit en flummig förvaringsplats? Det kan bero på att flumpedagogiken har fått ett fäste i skolan. Det kan också bero på att genuspedagogiken och jämställdheten har blivit viktigare i skolan än kunskapsförmedling. Eller att politiken har fått för stort inflytande över undervisningen. När snällisterna tog över den svenska skolan så började den spåra ur. Nu måste kunskapsförmedlingen sättas i fokus för att rädda de unga och deras framtid!

Annonser

Gästskribent Kaj Fredriksson: Invandring kontra miljö, klimat, och resurshushållning

DET GODA SAMHÄLLET

Det råder idag en tämligen bred vetenskaplig konsensus om att utsläpp av koldioxid från fossila bränslen är på väg att orsaka en global uppvärmning. Fossila bränslen är också en ändlig naturresurs som inte kan förväntas räcka i all evighet. De flesta politiker, både i Sverige, och i andra länder, är överens om att användningen av fossila bränslen bör minskas och på sikt helst upphöra.

Alternativen till fossila bränslen som energikälla är kärnkraft och förnybara energikällor så som vattenkraft, vindkraft, vågkraft, solkraft, geotermisk energi, och biobränslen. Kärnkraften är behäftad med en hel del risker och problem, och det anses därför vara önskvärt att på sikt fasa ut denna. Förnybara energikällor har de stora nackdelarna att deras kapacitet är begränsad, och att de inte alltid är tillgängliga vid behov.

Ett lands utsläpp av koldioxid är en produkt av utsläppen per capita, och befolkningens storlek. Utsläppen per capita beror i sin tur av…

View original post 540 fler ord

Behövs valstugor och valaffischer

En månad kvar till valet. Rubrikerna avlöser varandra om valaffischer som har rivits ner eller förstörts. Snart får vi väl läsa om valstugor som har vandaliserats. rubrikerna återkommer varje valår.

Jag tycker fruktansvärt illa om all vandalisering – oavsett vem som är den eller de som begår gärningen eller mot vem eller vad som gärningen riktar sig emot. Jag har aldrig förstått mig på förstörelselusta!

Men … om vi ska vara ärliga. Behöver vi valstugor och valaffischer? Är det inte resursslöseri? Både valstugan och affischerna används ca en månad. Stugan kanske återanvänds som lekstuga eller förvaringsbod. Men affischerna?

Hur mycket resurser används för att tillverka en bod? Träd ska sågas ner, transporteras till sågverk och sågas till bräder. Bräderna ska transporteras till byggare. Maskiner och el används i byggprocessen. Fönster, spikar, skruvar och gångjärn ska tillverkas, transporteras och monteras. Målarfärg ska tillverkas och påstrykas. Den färdiga stugan ska transporteras. Hur använder politikerna våra resurser?

Det är inte mycket bättre då det gäller valaffischerna! Träd ska sågas ner, transporteras till massafabriken, göras till pappersmassa, valsas ut till papper, provtryckas, tryckas och skäras. dessförinnan är det en mängd arbete med fotografering och framkallning. De färdiga affischerna ska slutligen transporteras och monteras.

Behöver vi allt detta inför valet? Vad säger miljövänner om allt detta resursslöseri? Gör valstugor och affischer någon skillnad på utgången av valet?

Valstugorna började dyka upp vid slutet av 60-talet. En mötesplats där väljarna och politikerna kunde diskutera politiska frågor. Cirka 50 år senare, 2018, fortsätter valstugorna att ställas fram inför valet. Men är de verkligen en mötesplats mellan väljare och politiker?. Jag måste erkänna att jag alltid har gått förbi valstugorna och att jag aldrig har tagit emot deras framsträckta broschyrer. Jag kan inte heller så här i efterhand minnas någon speciell valaffisch. Jag går förbi dem och tittar lika lite på valaffischerna som jag tittar på någon annan reklam på stan – dvs inte alls! jag upplever de mest som meningslöst dravel.

Men politikerna tycks ju tro att de kan påverka oss genom dessa åtgärder.

”– Det är en tradition som man fortsätter med, men det påverkar inte själva valet, säger den S-märkta statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.”

”Stig-Björn Ljunggren menar att valstugorna snarare har blivit en plats som många skolelever åker till för att ställa frågor och lära sig om politik. Därmed minskar tiden för att prata med väljarna.” läser jag.

Om det är så att valstugorna är till för undervisning av skolelever, som kanske inte ens är röstberättigade, ifrågasätter jag verkligen valstugornas vara eller icke vara! naturligtvis har både valstugor, affisch- och broschyrmaterial gett en mängd arbetstillfällen. Likaså städning kring valstugor och affischer. Någon måste ju ta hand om skräpet!

Var hämtar jag då den information som leder mig till mitt val? Det som påverkar mig allra mest är allt som har hänt under mandatperioden, politikernas vilja eller ovilja att lösa svåra situationer och deras förmåga att ansvara för vår ekonomi, medborgarnas väl och ve. Med andra ord blir mitt val ett betyg på deras handlande under senaste 4-års perioden. Riksdagsdebatter och allmänna uttalande påverkar också. Medierna försöker att påverka mig men jag har svårt för att lita på deras propaganda.

Idag när modeordet har blivit HÅLLBARHET undrar jag hur hållbart det svenska valet är – för miljön och för oss medborgare. Om den kommande mandatperioden blir lika planlös och fylld med meningslöst resursslösande som den nu gångna har varit, så gynnar det inte Sverige!