Har de rätt att bli förbannade?

Vem har högsta ansvaret för alla beslut och allt vad som händer i vårt land? Det borde vara enkelt att svara på. Naturligtvis är det regeringen och riksdagen som tar besluten. Regeringen ska se till att de verkställs. Men i själva verket styrs ju landet av en handfull människor. Jag beskrev detta i en tidigare blogg om politisk oro.

Därför känner jag stor frustration när jag läser om hur förbluffade denna grupp makthavare tycks bli varje gång som ett problem skrivs dem på näsan. Det senaste i raden:

”BB som är helt fullbelagda och barnmorskor som inte ens hinner gå på toaletten.

Efter en våg av ilska och oro över läget i förlossningsvården svarar nu ansvariga politiker på kritiken.

– Jag blev så förbannad när jag fick höra om detta, så här ska vi inte behöva ha det i svensk vård, säger Annika Strandhäll (S), ansvarig minister.”

Men har hon verkligen inte förstått? Hon har ansvar för att vården ska fungera! Det är hon som måste prioritera och lägga resurserna på rätt saker. Det är hon som måste göra det attraktivt att jobba inom vården. När hon minskar resurserna till vården – samtidigt som befolkningen ökar – så borde hon inse att någon kommer att bli lidande, att personalen blir utbrända och söker andra arbetsplatser och att patientsäkerheten hotas.
Det räcker inte att bli förbannad eller att skjuta ifrån sig ansvaret:

”Det är landstingen som har det reella ansvaret över sjuk- och förlossningsvård menar Strandhäll, och därmed de som aktivt kan göra något åt situationen. Fler anställda inom vården är av de viktigaste verktygen för att förbättra situationen anser Annika Strandhäll. Regeringens överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting ska resultera i mer pengar till att anställa personal.

– Fler människor är oerhört viktigt för att komma tillrätta med arbetsmiljön, kommenterar Annika Strandhäll.”

Hon måste agera! Regeringens största uppgift är att hushålla med våra skattemedel. De måste se till att rätt saker prioriteras och däribland finns sjuk- och förlossningsvård!
Men denna regering tycks ha som signum att bli förbannade. Ygeman har ofta sagt i TV att han är förbannad t ex sade han i Agenda i maj-2016 ”Det är för jävligt!”. Morgan Johansson har varit förbannad i TV och statsministern har fällt samma kommentarer.

Om vi nu bortser ifrån regeringens dåliga språk, så undrar jag ändå: Har verkligen vår regering, och den högsta maktinstansen i landet rätt att bli förbannade, när deras beslut inte kan verkställas till fullo pga resursbrist? Är det inte de själv som ska se till att verkställarna får de verktyg som behövs. Det är ju inte så lätt att slå i en spik utan hammare eller att skruva i en skruv utan skruvmejsel. Men det är precis detta som regeringen kräver av verkställarna – i detta fall av landstingen. Borde de inte bli förbannade på sig själv och det kaos som de skapar i vårt land?

Att bli bestulen

Igår kväll blev jag bestulen. Någon  tog något som tillhör mig – bara mig och ingen annan! Det var försommarens första mygga som stal av mitt blod! Jag har aldrig velat bli blodgivare – åtminstone inte till myggor.

Sen hörde jag en annan tjuv – göken. Den använder andra fåglars bo till sina ägg. Andra fåglar får ta ansvaret för gökens ägg. De har haft besväret med att bygga sina bon men De egna äggen knuffas ur boet enbart för att gökens ägg och ungar ska få plats.

Känns det igen? Tyvärr är det just detta som händer i vårt samhälle. En del människor bara roffar åt sig. De anser att alla ska få ta del av de resurser som vi har arbetat ihop. De vill att vi ska överlämna våra ihopsparade tillgångar till staten som sen ska fördela dem till de som inte jobbar och tjänar några pengar.  Det påminner om göken som låter andra sköta jobbet. Eller kanske myggan som bara tar utan att fråga.

Men varför ska jag ta hela ansvaret? Jag vill inte upplåta mitt bo åt en gökunge eller mitt blod till en mygga. Har de inget eget ansvar? Kan de inte själv skapa sig en dräglig tillvaro? För mig är det självklart att alla människor har ett eget ansvar för sitt liv!

En toarulle åt Reinfeldt

När man åker bil i några timmar genom de småländska skogarna så hinner många tankar att ta form i min hjärna. Det var en hel del träd som hade avverkats sedan vi åkte den vägen sist. Jag tänkte de stora värdena som växer i skogarna.

Varje träd är en liten men viktig del i produktionen. I skogen såg jag inte bara träd utan istället råvaror på tillväxt. Träden kan användas till pappersmassa, virke, byggnadsmaterial, tygtillverkning, drivmedel och många många fler användningsområde. Pappersmassan kan användas till förpackningsmaterial, toapapper, bokpapper, skrivpapper och mycket mer. Även Fredrik Reinfeldt använder toapapper och hans bok är tryckt på papper. Han borde se nyttan med skogar! Men han sa ju för drygt 2 år sedan:

”– Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta runt över den svenska landsbygden. Det vill jag råda fler att göra. Det finns oändliga fält och skogar. Det finns så mycket plats man kan tänka sig. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt.”

Kära Fredrik Reinfedt! Har du aldrig förstått att fälten producerar potatis, jordgubbar, grönsaker, säd, foder till djuren och mycket mer? Har du inte insett att i bergen pågår brytning av malm och sten? Vi använder jordens resurser för att kunna leva och överleva

Om vi fäller all skog och bygger hus istället och bygger hus på våra åkermarker – vad ska vi då producera och leva av? Vi kan inte leva av luft allena! Vi behöver produktion och export. Till det behövs råvaror. Råvarorna får vi från våra naturresurser. Vi kan inte bara avverka skogen utan måste också nyplantera. Det går inte att bygga städer på all mark! Vi kan inte prata om det är fullt i landet eller ej – som om vårt land är ett hotell. Vi måste ha något att leva av också.

Förstår han inte att även han behöver toapapper? Vill han inte ha potatis till sillen och jordgubbar till midsommar? Vill han inte ta del av de resurser som vi har i form av råvaror? Vill han inte att vi ska ha råvaror till att bygga broar, järnvägar, vägar och hus? Vi måste förvalta våra råvaror väl och tänka på kommande generationer!