Har journalister rätt att kräva svar på dumma frågor?

Idag, första dagen på det nya året förundras jag ännu en gång över att journalister anser sig ha rätt att kräva intervjuer och svar.

”Inför ett fullsatt Skansen läste Mikael Persbrandt den klassiska dikten ”Nyårsklockan”.

Till skillnad från sina föregångare valde skådespelaren att smita iväg och inte göra några intervjuer om sitt framträdande när uppdraget var över.

– Jag är på väg hem till mina pojkar, sa Mikael Persbrandt innan han lämnade platsen.”

Ja, varför skulle han ställa upp på några intervjuer? Drevet har ju redan gått! Han blev ju utdömd i medierna långt innan han läste ”Nyårsklockan”.

”Carolin Runnquist, initiativtagare till ”Ring Samtid Ring” tillsammans med Ida Westin, berättar att de gärna hade velat se en annan diktuppläsare.

– Det handlar inte om Mikael Persbrandt. Det handlar om strukturer och normer och vi hade gärna sett ett val som är mer framåt. Om man tittar på hur det har sett ut under året finns det så många andra namn som hade kunnat spegla den mångfald som finns i Sverige.”

I det feministiska Sverige så valde journalisterna sida redan när han fick sitt uppdrag. Naturligtvis visste han vilka frågor han skulle få och att det inte spelade någon roll vad han svarade. Journalisterna hade bestämt sig att skriva ner honom. De blev besvikna över att de inte fick ställa sina feministiska frågor.

Journalister världen över lever i en föreställning om att de har obegränsade rättigheter. De får lov att kränka människor enbart för att kunna skriva sin sanning och få smaskiga rubriker.

” CNN:s korrespondentchef Christiane Amanpour skriver i en nyårskrönika om den nya verkligheten för journalister och journalistiken över världen. Det finns en kris i det globala ledarskapet vilket gör journalister mer utsatta, skriver hon.

”Inte bara är vi inte längre skyddade av vår traditionella försvarare, USA, utan vi är också mer och mer utpekade som fiender och utsatta för risk från landets administration”, skriver hon.

Som exempel på effekter av de verbala attackerna mot media från presidentskapet i USA nämner hon den rörbomb som skickades till CNN:s kontor tidigare i år.

Men även i Europa, där pressfriheten attackeras på delar av kontinenten, så klarar inte EU av att stå upp för medierna till följd av politiska kriser, skriver hon vidare.”

Vi har alltså hört detta till leda – allt sedan Donald Trump blev president. Han vägrar att ställa upp på journalisternas villkor, pratar om för dem att de ljuger och twittrar. Därför skyller hon helt inkonsekvent Trump för den rörbomb som skickades till CNN:s kontor. Det är hans verbala attacker på pressen som är orsaken – inte deras egen förvanskning av sanningen!

Inför det svenska riksdagsvalet 2010 kunde vi läsa  följande i medierna:

”Det var under eftermiddagen i dag som SD plötsligt drog in Expressens ackreditering till partiets valvaka. Expressen har tillsammans med Researchgruppen avslöjat att 15 SD-politiker gjort rasistiska inlägg på olika hatsajter tidigare under veckan.

– Jag tycker det är häpnadsväckande att ett riksdagsparti försöker förhindra nyhetsförmedling genom att förbjuda ett riksmedium från att bevaka en valvaka. Det här är en direkt bestraffning för våra avslöjanden senaste veckan. Det här är också ett angrepp på pressfriheten.

Researchgruppen (en grupp människor med kriminellt förflutet) hade hackat sig in i nätverket Disqus. De hade på så sätt fått reda på identiteten på personer som skrev under nick. De hade sålt dessa identiteter till Expressen. Expressen hade sedan förföljt några av skribenterna och beskrivit dessa personer som rasister. Dessutom Lämnades ca 6000 identiteter vidare till Bisnode – för kreditupplysning av dessa var det ca 420 personer som under mycket lång tid framöver blev förföljda och några drogs inför rätta.

Med tanke på detta undrar jag hur långt pressfriheten får lov att sträcka sig? Vilket uppdrag har journalisterna – att granska enskilda privatpersoners tyckande eller att granska makten? Expressen valde i detta skede att granska enskilda personer!

2010 klagade Expo:

”Hatet mot media följde med in i Sverigedemokraterna. Partiet har vid flera tillfällen till och med upprättat listor över vem partiet ska uttala sig till. Expo har givetvis drabbats. Vi har nekats att på plats bevaka partiets årsmöten och i vissa fall nekats att få kommentarer. Men vi är långt ifrån ensamma. Flera tidningar har genom året hamnat på partiets svarta lista. 2006 fick Sverigedemokraternas medlemmar i Västra Götaland instruktioner att inte ge några som helst kommentarer till Expo, Expressen eller Borås tidning. Partiets avdelning i Västra Götaland skrev bland annat:
”Tänk på att det är Du som bestämmer då pressen får möta dig för en intervju i positiv och restriktiv anda. Inga hemma hos reportage””

Varför hatar man vissa medier? Kan det bero på att dessa medier inte håller sig till sanningen, ljuger och vinklar för att enbart ägna sig åt åsiktsjournalistik? Det blir tröttsamt när de sen klagar över att de inte får intervjuer. Om de själv hade varit seriösa och respekterat intervjuoffren så hade de kanske själv mötts av respekt!

Annonser

Det är svårt att acceptera brist på respekt!

Att respektera andra människors ägodelar är, för mig, en självklarhet. Jag skulle inte vilja att någon förstör för mig. Därför respekterar jag andra människor och deras ägodelar – även om jag inte delar deras värderingar eller röstar på deras parti.

Jag behöver egentligen inte bry mig. Inte någon av de bilarna som brann i Göteborg eller Trollhättan eller någon annanstans tillhörde ju mig. Jag har ju ingen bil så min försäkringspremie förändras inte pga av detta. Men jag tycker synd om de som blev drabbade, förlorade sin bil, blev skrämda och tappade tron till samhällets förmåga att upprätthålla ordning.

Jag behöver inte heller bry mig om att vissa krafter stör andra människors valmöten. Jag far ju inte runt i landet och talar på valmöten. Jag går inte ens och lyssnar på dem. Men … jag tycker att det är brist på respekt att störa andra människor när de talar. Det är även brist på respekt mot de som lyssnar. Någon kanske vill höra om talaren verkligen säger allt det som denne blir beskylld för att säga. De som inte vill lyssna kan gå därifrån. De som har andra åsikter kan arrangera ett eget möte där de kan torgföra dessa.

Jag behöver inte bry mig om att valaffischer vandaliseras på i stort sätt varje större ort i landet. Jag läser ju inte budskapet på dessa affischer. Men jag tänker på all tankemöda som ligger bakom affischerna och alla valarbetare om har lagt ner sin fritid på att sätta upp dem. Jag tänker på alla kostnader för dessa affischer.

Jag behöver inte heller bry mig om att SD:s valtält i Göteborg brann den gångna natten. Ett tiotal svartklädda personer sågs vid tältet innan det började brinna och polisen har inlett en förundersökning gällande grov skadegörelse. Men jag behöver ju inte bry mig! Det var inte mitt tält! Men tältet kostar ju en del att tillverka. Valarbetarna blev antagligen ledsna. Vilka miljöfarliga ämnen spreds genom branden? Någon kunde ha blivit skadad!

Jag behöver inte heller bry mig om att vissa FB-sidor gång på gång sprider hat, hot och konspirationsteorier i skenet av godhet.  Men det drabbar ju andra människor. Dessa godhetsapostlar respekterar inte människor som har andra åsikter.

När statsministern och partiledarna bildar politiska karteller och baktalar för att få leka herre på täppan så behöver jag inte bry mig.  Men … de negligerar en stor del av befolkningen. De respekterar inte andra människors åsikter. De anser att de själv är de goda och har rätt att bestämma och mästra.

Att leda ett land innebär ANSVAR. Det innebär ansvar för de budskap som de förmedlar till befolkningen. Om dessa sk ledare inte respekterar stora delar av medborgarna så förmedlar de detta budskapet till befolkningen. ”Ni behöver inte respektera andra människor och deras ägodelar! Ni behöver inte respektera dem som har fel åsikter!”

Om drygt 3 veckor väljer vi ansvarskännande politiker som respekterar medborgarna. Vi väljer ansvarskännande politiker som talar om att vi inte accepterar denna brist på respekt som nu härskar i vårt land!

 

Kan vi kvotera in respekt?

Det finns människor som inte respekterar andra människor. Denna brist på respekt kan bero på många orsaker. Alltför ofta läser jag om människor som påstår att de inte blir respekterade. Men … vad beror detta på?

Annika Strandhäll skrev på twitter:

”I dag har jag blivit kallad häxa, idiot o inkvoterad sossebimbo här på Twitter av Afs partiledare och följare.”

Naturligtvis tycker jag att det är respektlöst att kalla varandra för en mängd invektiv. Men … vem kastade första stenen? Annika började själv lögnaktiga och osakliga påhopp och sen fortsatte hon med sin kända översitteriattityd. Jag har inte hittat belägg för hennes påstående någonstans men jag minns när hon en gång twittrade om att män inte skulle ha rösträtt! Vad kan hon vänta sig?

Jenni Steiner driver en Icabutik i Trosa tillsammans med sin syster, hennes fru arbetar också i butiken. När NMR stod utanför butiken för en månad sedan för att sprida propaganda tvekade hon inte på att ta i med de regnbågsfärgade handskarna. Hon hissade regnbågsflaggorna och skrev ett FB-inlägg om nazister. När hon igår anlände till jobbet möttes hon av flera uppochnervända rosa trianglar, som nazister tvingade homosexuella att bära i koncentrationsläger under förintelsen.

Jag respekterar inte människor som klistrar upp uppochnervända rosa trianglar. Men jag respekterar inte heller de som kallar andra människor för nazister och medvetet provocerar med regnbågsflaggor

Margot Wallström skrev i en debattartikel:

”Ett parti i riksdagen, Sverigedemokraterna, har nämligen en politik som är direkt kvinnofientlig. Kvinnor i Sverige skulle få det radikalt sämre.”

Hennes argument är:

1. SD vill inskränka aborträtten.Partiet vill begränsa kvinnors fria rätt till abort från den 18:e till den 12:e graviditetsveckan. Därefter ska abort endast tillåtas av medicinska eller tungt vägande skäl.
2. SD vill återinföra sambeskattning.
3. SD vill ta bort de så kallade ”pappamånaderna” i föräldraförsäkringen.

Hon nämner ingenting om att var 4:de graviditet i Sverige slutar med abort, ca 38 000 aborter varje år. Eller att Sverige har det högsta antalet aborter per 1 000 kvinnor i Västeuropa. Allt enligt Socialstyrelsens statistik.

Hon nämner inte heller den debatt som pågår om att kvinnor har sämre pension än män. Vid sambeskattning kan män och kvinnor dela lika på familjens pensionsgrundande inkomster och därmed dela pensionen lika.

Hon nämner inte heller att de kvoterade pappamånaderna tar ifrån familjerna självbestämmandet. Varje familj är unik och bör själv kunna bestämma över vem som lämpligast tar hand om barnen.

Istället talar hon om kvinnofientlighet och att kvinnor i Sverige skulle få det sämre om SD fick bestämma. Vadå sämre? Halva befolkningen är ju män! Ska inte alla som lever i Sverige ha det bra – även män?

Nej, jag respekterar inte den feministiska regeringen som bara gynnar feministiska särintressen!

Kvinnliga poliser möts inte med tillräcklig respekt. Det anser Eva Högfeldt Petterson som är polisområdeschef i Kristinehamn. Nu planerar hon en manifestation med bara kvinnliga poliser.

”Bristen på respekt kan ta sig flera olika uttryck. Det kan till exempel vara extra tjafs på stan i samband med ingripande – eller helt enkelt en överlägsen attityd gentemot kvinnliga poliser.”

”– Jag vet att det här bottnar i det man har med sig i bagaget, vilken värdegrund man har och hur man ser på kvinnor. Vi har ju många som kommit från andra länder, från en annan kultur. ”

Naturligtvis har hon rätt i att en stor del av de som polisen ingriper mot har andra värderingar. De gillar inte kvinnliga poliser. Men … de gillar ju inte poliser överhuvudtaget! Poliser är inte välsedda eftersom de avbryter brottslig verksamhet. De som kastar sten och bangers eller placerar ut granater och bomber eller attackerar utryckningspersonal, tar inte reda på om det är kvinnlig eller manlig personal först.

Om kvinnliga poliser inte klarar av den tuffa attityden hos dem som de ingriper emot så har de kanske gjort fel yrkesval! Det går inte att förändra attityder genom att gnälla över att man inte möts med tillräcklig respekt. Respekt får man – kanske – genom schysst beteende!

Kan vi kräva respekt för varandra i det kommande valet? Kan vi kräva att män och kvinnor behandlar varandra respektfullt – att inte feministiska särintressen ställs mot hela befolkningens intressen? Kan vi kräva att politikerna respekteras varandras åsikter?