I min serie, ”Svea rikes fähundar, från den ondsinte till den urblåste”, avhandlas i dag den sistnämnde.
Apropå yttrandet, ”Det blir en förtjänst för samhället lite längre fram”.
Nu står svenskarna där med facit i hand, alltmedan ”Riksidioten”, som en fri man, obemärkt kunnat schappa från allt ansvar.
Kraken vars like sällan skådats.
Den fullständigt urblåsta och hjärndött pladdrande sopproten till skitstövel.
Det går inte att förstöra ett land mer än vad jubelåsnan till regeringschef gjorde.
Av den anledningen finns det inget invektiv, som är för starkt för att namnge den träskalle till katastrof, som av någon outgrundlig anledning placerades på statsministertaburetten.
För att rätt beskriva den stackars sate till marodör, som så till den milda grad vanställt, vandaliserat och förött det stackars konungadömet är sorgligt nog svenska språkets förefintliga tillmälen otillräckliga.
En brist, som den å huvudets vägnar så gravt missgynnade kan vara tacksam för.
Så outhärdligt.
Att tvingas bevittna hur systemkollapsen och integrationsfiaskot bara blir värre, alltmedan dårvänstern fortsätter att vråla för full hals, om det underbara med obegränsad folkimport.
Så infernaliskt.
Att se hur den hjärndöda migrationspolitiken är på väg att bryta ned Sverige till ett oöverskådligt kaos av olösliga konflikter.
Hur asylkatastrofens följder orsakat ett sammanbrott över vilket de styrande förlorat all kontroll.
Kan man ha minsta överseende med de skurkar, som importerat så fasansfulla problem att de ekonomiska och kulturella skadorna är irreparabla?
Kan man någonsin förlåta de missdådare, som kommer att lämna efter sig en så sagolikt saltad nota till rikets folk, att den måste betalas av i all evighet?
Sverige är utsatt för en ständigt pågående förbrytelse av en dignitet, som saknar motstycke i modern tid.
Ett illdåd iscensatt av landets nomenklatura och över vars verkningar de ansvariga tappat all kontroll.
Claudia de Longueville.
Senaste kommentarer