Vi har fått en ny regering som inte ens har fått uppleva en smekmånad i lugn och ro! Normalt borde väl regeringen ha fått 100 dar på sig att få utrymme för att visa handlingskraft. Men nu, drygt två veckor i regeringsställning, har vi hunnit se att en del människor söker efter fel och brister. De njuter av att finna fel.
Det finns några som har funnit sin livsluft i detta sökande och klagande. Ja, de har redan tidigare använt orden fascist, nazist och rasist om alla människor som har haft en annan åsikt än deras. Men nu eldar de på värre än någonsin! Kan de inte sitta ner och invänta vad de nya politiken kommer att innebära? Varför måste de svartmåla allt som de inte själv förstår?
Jag tänker på några rader ur ”Höstens vår” skriven av Erik Axel Karlfeldt 1901:
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Den vår de svaga kallar höst! De negativa människorna ser bara hösten med mörker och förruttnelse. Men vi andra skymtar kanske våren med ljus, knoppar, fågelsång, liv och nytändning. Kommer den nya regeringen med våren? Vad kommer den att erbjuda oss? Naturligtvis finns det fel och brister även i den nya politiken som erbjuds. Men så har det varit med alla tidigare regeringar också! En demokratiskt vald regering kommer alltid att misshaga några. Den ska dock tillfredsställa de stora massornas behov. Den ska hushålla med våra gemensamma resurser. Det är antagligen ingen lätt balansgång att sitta i en regering. Jag hoppas på att den nya regeringen kommer att göra sitt bästa – bara den får tid på sig!
Men jag blir så trött på alla dysterkvistar som bara letar efter fel. De som bara letar efter fel kommer också att finna en mängd sådana. Alla kan snubbla på felen om man letar tillräckligt länge … men … på vägen kan vi finna en mängd positiva saker. Samlar vi ihop dem så kanske de överväger de negativa? Ska vi tillhöra de svaga som bara ser höstmörkret?
Senaste kommentarer