Om chockerande rättegångskostnader för struntmål

Swebbtv Kultur, avsnitt 7

”Jag har gjort ett ekonomiskt överslag. Vad kostade spektaklet oss skattebetalare? Därvid är det två kostnader där jag bara gissar. Den ena är vad polisens förundersökning kostade, den andra är själva rättegången som ägde rum i Rådhuset i Stockholm. Jag hugger till med 50.000 för vardera – då har jag knappast tagit till i överkant.

Att sitta i häkte kostar per person 3.200 kr per dygn vilket blir 288.000
De tre försvarsadvokaterna debiterade tillsammans drygt 102.000
För de två romer som döms villkorligt utgår ett skadestånd på lägst 70.000, en fantastisk högvinst jämfört med vad de hade fått betalt för den stulna kopparen.

Sammanlagd kostnad för detta obetydliga brott: 560.000

Det är ingenting särskilt med detta struntmål. Kostnaden är ”normal”. För mig är den chockerande.

Den problematiska kristendomen

För att förstå det progressiva samhällets syn på rättvisa, etik, moral, brott och straff, måste man först förstå att samma samhälle genomsyras av föreställningen att ju mer enfaldig, aggressiv, våldsam, odisciplinerad, arbetsskygg, oanpassningsbar, obehärskad, farlig, kriminell, moraliskt belastad, antisocial och ovillig att bättra sig en individ (eller subkultur) är, desto mer utsatt, skyddsvärd, förtjänt av nåd, lämpad för amnesti och angelägen att förlåta kommer också etablissemanget anse vederbörande vara. Detta motiverar man i regel med argument som – trots att de med tiden muterat närmast till oigenkännlighet – är sprungna ur den klassiskt liberala principen om likhet inför lagen. Den egentliga bevekelsegrunden är dock den motsatta, då det är just i det faktum att dessa människor så uppenbart är djupt problematiska för samhället man finner förklaringen till att dessa i högre grad än andra anses vara förtjänta av nåd, förlåtelse, långtgående förmåner och särskilt juridiskt beskydd.

Läs hela artikeln HÄR.

I Sverige går det att vara “familjehemsmamma” åt en vuxen man som spelar”barn” hos Migrationsverket

Jaha. Hur var det här då? Var den här personen “ett ensamkommande barn” i ena sammanhanget (hos Migrationsverket) när det passade, och en vuxen man i det andra sammanhanget (sex med kvinnan som är åtalad)  när det passade?

–  Fick kvinnan betalt för att vara “familjehemsförälder” åt det “ensamkommande barnet” och tog emot pengarna, trots att hon visste att det handlade om en vuxen man som hon hade en sexuell relation med? Hur görs kontrollerna av familjehem och dem som ska placeras där?

Läs resten av artikeln HÄR.