Förstå varandra eller övertyga varandra?

Att försöka förstå sina medmänniskor gör livet en smula lättare att leva. Så är det för mig i alla fall. När jag försöker förstå så lär jag mig nya saker hela tiden. Min nyfikenhet blir aldrig mättad. Samtidigt reviderar jag mina egna tankar och kunskaper hela tiden. Men alla vill ju inte försöka förstå – de vill övertyga andra människor om att de har fel och måste byta uppfattning.

Om du har en meningsmotståndare framför dig – en sån där som kanske inte riktigt bestämt sig, men som lutar åt ”fel” håll – och du har en enda chans att övertyga den om att, i detta fall, ett visst parti är ett dåligt parti, vad skulle du säga då?

Ovanstående rader läste jag på FB idag. Den som skrev raderna är övertygad om sin egen förträfflighet och har rätt. Den som har en annan uppfattning har fel och ska övertygas om detta. Men, om båda har både rätt och fel? Ingen är ju fullkomlig och ingen vet egentligen vad som är helt rätt eller helt fel! Men vi tolkar verkligheten utifrån våra egna erfarenheter.

Vi föds med en uppsättning medfödda egenskaper, uppfostras av föräldrar, syskon, skola, kamrater, medier, arbetsliv osv. Men dessa parametrar är ju helt olika från individ till individ beroende på föräldrar, bostadsort och miljö.

Jag minns barndomen. En del klasskompisar trivdes jag bra ihop med eftersom vi tänkte ungefär lika. Andra umgicks jag aldrig med pga en mängd olikheter. Så är det även nu i vuxenlivet. Vi är olika och tänker olika. Kan vi inte förstå det?

Retoriken i medier och politiken bygger dock på att polarisera – fel mot rätt! Den som har fel måste övertygas om detta. Vi ska inte diskutera för att kunna förstå varandras åsikter – bara övertyga om att vi själv har rätt!

Det känns som om vi lever i dataspelens värld. Allt är styrt med algoritmer. Ja eller nej – aldrig kanske, i vissa fall, eventuellt, du kan ha lite rätt eller det måste jag fundera över! Istället har det blivit att den som inte håller med, har tappat förståndet. Den som ifrågasätter är en idiot. Konsensus och massformation styr. Alla ska tänka lika.

Vi vanliga människor förvandlas till robotar – om vi inte envisas med att ha fel tankar och ifrågasätter! Leder detta till utveckling eller avveckling? Vem har rätt och vem har fel?

Allting kan göras på två sätt: fel sätt eller mitt/vårt sätt

Alltför ofta har jag stött på människor som påstår att jag har fel, gör fel eller tänker fel – enbart för att de ska själv ha rätt till varje pris. De inser inte att det mesta kan göras på många olika sätt och resultatet blir ungefär detsamma eller kanske bättre.

Jag minns såväl småskolan syslöjden och syslöjdslärarinnan ”Olga trassel”. Ja, hon hette Olga och hon hade vitt trassligt hår som aldrig verkade ha varit i närheten av en kam, därför kallades hon för ”Olga trassel”. Min mor hade lärt mig att sticka. Jag kunde lägga upp maskor med tvåändsmetoden. Numera kallas det enligt internet för korsuppläggning. Olga delade ut garn och stickor. Hon sa att de som kunde skulle lägga upp 20 m på stickan. De andra skulle hon visa. Jag satte igång! Olga kom fram till mig och undrade vad jag höll på med. ”Drag genast upp alltihop! JAG visar dig det RÄTTA sättet!” Antingen visste inte Olga att man får en elastisk uppläggning på det sättet som jag hade lärt mig av mor eller så skulle hon visa sin makt. Från den dagen var allt som jag gjorde, med Olga som lärare, fel! Hon skulle bara veta hur många tröjor, koftor, vantar, strumpor och halsdukar som jag har stickat under resten av mitt liv – jag har alltid använt tvåändsmetoden till uppläggningsvarvet!

Vårt land leds av människor som anser att de vet bäst och att endast deras lösningar på problemen är de rätta. Alla andra har fel! De vägrar helt enkelt att inse att landet kan styras på andra sätt än vad de själv gör. De vet ju att de borgerliga har en blåbrun agenda som är populistisk och är en fara för landet. De letar fel istället för möjligheter och älskar att kasta epitet på dem som har andra åsikter än vad de själv har eller ännu värre har andra lösningar på problemen.

Det var befriande att lyssna på Ulf Kristersson i Agenda igår kväll. Jag gillar egentligen inte honom men han är bra på att se möjligheter – möjligheter till samarbete. Kristersson pratade om maktskiftespartierna, M, KD, L och SD som öppnat för samarbete och lagt fram gemensamma förslag på bland annat kriminalitet, kärnkraft och migration.

Programledare Nike Nylander frågade Moderatledaren om hans reaktion då Per Bolund (MP) kallade högerblocket för ”blåbrun” i söndagens partiledardebatt.

– Den här smutskastningen. Att kalla varandra förolämpningar i stället för att prata sakpolitik. Jag tycker det är dåligt. Jag tänker inte förolämpa mina motståndare för jag har respekt för dem, säger han.

Bra! Han respekterar andra människor, åsikter och lösningar! Han vill föra sakpolitik! Han fokuserar på möjligheter istället för svårigheter. Han kan lyssna på andra människors åsikter. Trots att jag anser att han har många felaktiga åsikter så växer Ulf Kristersson som ledare, enligt mitt sätt att se!

Nu erkänner politikerna att vi systemkritiker haft rätt hela tiden – när tänker de ge oss upprättelse?

September 29, 2021 8:44 am

Det satt långt inne men till slut kröp det fram. Erkännandet under galgen då situationen i Sverige sedan bra länge varit ohållbar och nu bara eskalerar, precis som vi systemkritiker varnat för. Morgan Johansson satt märkligt stel framför Anders Holmbergs hårda frågor i SVT och kunde inte förklara varför han nu ändrat sig angående kravet på svenskakunskaper, sådant han tills för bara nyligen avfärdat som främlingsfientlighet. Socialdemokraterna kopierar nu sverigedemokraternas migrations- och kriminalpolitik, skamlöst och utan att ge sverigedemokraterna rätt i det offentliga (fortfarande tar man avstånd, givetvis ett klassiskt spel för gallerierna). Och Mikael Damberg erkände fullt ut att man i åtta års tid gynnat kriminella av rädsla för att bli kallad rasist. Ja, inte så tydligt kanske, men på sedvanligt socialdemokratiskt fikonspråk. Verkligheten är exponerad, byxorna nere – men fortfarande stigmatiseras kritiker av det vänsterliberala etablissemanget. Jag undrar när vi som varnat och ifrågasatt ska börja behandlas med den respekt vi förtjänar? När ska cancellerade och deplatformerade opinionsbildare, författare och politiker få delta i debatten på samma villkor som alla andra, utan att behäftas med nedsättande epitet

Läs hela artikeln här.