Det råder en minst sagt kuriös uppdelning av troende kristna i Sverige. Majoriteten tycks föredra militanta lösningar som NATO-medlemskap, beväpning av Ukraina och ett reservationslöst förtroende för Ukrainas ledning. Amnesty-rapporten kan inte stämma anses det. Arnold Schwarzenegger tycks vara idealet.
I kritiken mot Ryssland blandar man gärna in den ryska kulturen och landets ofullkomligheter. Under andra världskriget ansågs det att slaver var underlägsna, nu är det fel på deras religion. Att Putin hävdar att han är troende avfärdas helt. Så kan det väl ändå inte vara. Den ryske patriarken Kirill är väl ändå inte kristen. Västpropagandan hävdar att han välsignar kriget. Spänningar finns emellertid mellan den ryska och ukrainska kyrkan.
Den världsvida och numera militanta strävan efter ”Liberal hegemoni” stöter alltmer på motstånd. Alla länder är inte mogna för Pridetåg i varje stad och kanske aldrig blir det. Så länge vi förvägrar enskilda länder att utveckla sin egenart kommer det att finna anledning till stridigheter. Även Sverige och USA har problem, men respektive land måste tillåtas få utrymme att bygga upp sitt eget land och sin specifika kultur efter respektive befolknings önskemål.
I kritiken mot Ryssland och kriget blandar man ofta in ofullkomligheter i det ryska samhället, men det är Rysslands problem och måste ges utrymme att lösa själva. Västvärlden har redan från första början efter kommunismens fall saboterat nästan allt som kunnat lett till i ett ryskt välstånd. Det är en historisk styggelse. Västvärlden, med USA i spetsen, har utnyttjat sitt övertag i medieutbudet till att konstant förtala Ryssland. Det har växt fram något som kallas ”ryssfobi”.
Inte undra på att den välkända journalisten John Pilger tycker att Ukraina-kriget är ett propagandakrig.
Lars Örn
ulsansblogg 
Senaste kommentarer