Skogsbränderna är nog sista spiken i kistan för politikerväldet

Politikerklassen med sina egenintressen har blivit till förfång för demokratin och den svenska befolkningen och dess väl och ve.

DET GODA SAMHÄLLET

Patrik Engellau

Under de senaste årtiondena har ett politikerförakt vuxit fram i Sverige. Det har varit ett nytt inslag i den svenska kulturen.

Tidigare fanns ingen motsvarighet. Sedan 1930-talet hade socialdemokraterna ett starkt grepp om Sveriges politik. Socialdemokraternas motståndare – ”borgarna” – gillade inte vad socialdemokraterna hittade på och försökte artikulera alternativ. Båda sidorna hade sina anhängare som trodde på sina respektive förtroendevalda representanter. Borgerligt sinnade väljare trodde på sina borgerliga politiker och de socialdemokratiskt sinnade litade på sina representanter. Därför fanns inget utrymme för ett allmänt politikerförakt. Väljarna kanske ogillade sina motståndares förtroendevalda men eftersom de litade på sina egna gick det inte att ta avstånd från politikerna som kollektiv. Politikerna var ingen egen väldefinierad och sammanhållen grupp utan bara representanter för olika samhällsintressen.

Visa originalinlägg 676 fler ord

Är jag inkluderad?

Hur mycket tänker de olika partierna på mig och på mitt bästa? Är jag enbart en parentes, en nolla eller en nyttig idiot som kan tänkas rösta på dem? Denna fråga ställer jag mig inför valet. Finns det något parti som inkluderar mig? Det får jag svårare och svårare att tro på!

Idag lyssnade jag på LO:s omdiskuterade valfilm ”Trygghet för vanligt folk”. LO För alltså en kampanj för att stödja (S) valet. Men LO:s uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Det gäller alltifrån löner och anställningsvillkor till att försöka påverka politiska beslut som gynnar medlemmarna. LO samlar fjorton medlemsförbund som i sin tur organiserar cirka 1,5 miljoner arbetare.

Går det att sätta ett likhetstecken mellan att vara fackligt ansluten till ett LO-förbund och att vara socialdemokrat? Nej! Jag har själv under hela mitt yrkesverksamma liv varit ansluten till något LO-förbund men har aldrig röstat på (S). Varför? Politik handlar om så mycket mer än löner och anställningsvillkor. Fackpampar är kanske inte bäst på att se vad som är bäst för mig.

I den omdiskuterade valfilmen får ”vanligt folk” ondgöra sig över Alliansen. Det ”vanliga folket” får prata om hur illa det blir med tryggheten om någon annan än (S) får regera. Men vad är ”vanligt folk”? Jag hittar följande synonymer: kreti och pleti, allmänheten och gemene man. Då borde ju alla vara inkluderade och räknas som ”vanligt folk”. Men i filmen är det bara en grupp människor med gemensam agenda som kommer till tals. Är jag så ovanlig att jag inte kan inkluderas eftersom mina åsikter inte överensstämmer med deras?

Vad är ett folk? Jag hittar följande definition: människor som hör ihop, språkligt, kulturellt eller politisk-, nation-, stam- samt etnisk- grupp. Jag tillhör ju definitivt folket i Sverige – språkligt, etniskt, kulturellt och nationellt. Men hur är det politiskt? Är det enbart socialdemokrater som tillhör det ”vanliga folket”? Jag inkluderas alltså inte i landet där man inte får sätta grupper mot grupper eller polarisera!

Har inte jag som inte tillhör LO:s ”vanliga folk” någon rätt att kräva trygghet? Vad är egentligen trygghet? Enligt ett synonymlexikon: lugn, ro, säkerhet, skydd och garanti. Är det inte detta som vi alla vill ha? Har LO och (S) monopol på trygghet? Tror de på fullt allvar att övriga partier vill ta bort tryggheten? Jag tror snarare att LO:s definition av trygghet är helt annorlunda än den som den allmänheten på gatan eftersträvar! LO exkluderar alla som inte röstar på (S)!

Hur är det egentligen med övriga sju riksdagspartier eller de andra som ställer upp i valet? Är de inkluderande? Jag är tveksam! Det parti som sanningsenligt kan säga att de inkluderar all medborgare, att de inte polariserar eller ställer grupp mot grupp, kommer att få min röst i valet.