Så tystar man en demokratisk civiliserad debatt

”Vi har sett det komma”, den rödgröna fascismen. De ”godas” lögner som i åratal har förpestat det officiella rummet med sina tillmälen mot oliktänkande. Tystat debatten. Varför då? De har saknat argument för sin egoistiska politik finansierad av våra gemensamma skattemedel.

Bild

Ett land med fria medborgare där de flesta besluten sker inom närområdet ( ” närdemokrati ” ). Högt i tak vad det gäller yttrandefrihet, det håller med gemensamma ansträngningar borta både okunniga politiker och deras fogdar. För att samarbete ska kunna åstadkommas på ett nationellt och internationellt plan SKA det vara väl förankrat lokalt.

Frihet är det bästa ting som kan sökas jorden kring.

Bildresultat för Wilhelm tell

Zebrarummet värre än Ville, Valle och Viktor.

Kan vara en bild av 9 personer, personer som står och text där det står ”Kulturen vi inte kommer undan. Schyffert gör teatral film-anka som påminner om 70-talets 'Ville, Valle och Viktor'. Man maste vara riktigt gediget pk för att det här. Men det är ju Schyffert och hans viaplay Serier Filmer Sport mest Barn gả pả vänner. Zebrarummet”

Varför är många av mina läsare så lite intresserade av artiklar om ekonomi? Det är intressant, eftersom jag förmodas vara ‘expert’ på det ämnet, samtidigt som jag aldrig ens påstått mig vara expert på invandring, klimat eller vaccin. Kan det vara för att ekonomin ligger nedströms i förhållande till politiken? För så är det förstås. Pengar ger förutsättningar, men är inte i sig varken goda eller onda.

Nu är det så att politiken i sin tur ligger nedströms kulturen. Som då borde intressera mina läsare ännu mer. (Jag kan tillägga att kulturen i sin tur ligger nedströms språket – utan eget språk är det få folk som lyckats bilda en egen nationalstat eller undgå en mer eller mindre förnedrande underkastelse inför majoritetsbefolkningars ultimatum.)

Men nu alltså till kulturen. Utan Hollywood skulle USA:s kulturella dominans i världen vara minimal. Film och fiction byggde tillsammans med amerikansk goodwill efter andra världskriget upp en längtan efter den amerikanska drömmen runt om i världen.

Nu är det istället våta vänsterdrömmar som marknadsförs. Medan jag tränar tar det streamade avsnittet av Southpark slut och jag tvingas antingen stiga av och starta om eller se på Viaplays promo för olika serier, som växlar med någon minuts mellanrum, som pausunderhållning. Eftersom jag bara har åtta minuter kvar väljer jag att stå ut med Viasats promos. Eftersom jag är inloggad som ‘Magnus’ och min profil ‘medelålders svensk man’ säkert finns registrerad någonstans är det med stigande irritation jag konstaterar att Viaplay inte verkar ta minsta hänsyn till det. Tre av deras trailers har kvinnliga huvudpersoner: en romantisk komedi, en action och ett relationsdrama. I komedin är det kvinnan som är aktiv och smart och mannen en vit, timid toffel. I actionserien är kvinnan muslimsk flykting och i dramat verkar det handla om hur en förtryckt kvinna försöker frigöra sig från en vit skitstövel till man (jag tror hon kommer lyckas). Den fjärde serien har jag glömt nu, det här var i förra veckan.

Detta är vad vi matas med, dag ut och dag in, om vi inte själva aktivt väljer bort det. Särskilt unga, som är mer öppna och nyfikna. Men också slötittare av alla kön. Att efter en dos med politisk korrekthet bli förbannad eller skratta åt eländet är kanske möjligt, men efter 30? Eller 255? Vi resignerar och vi kan omöjligen undgå att ta till oss budskapet. Jag bestämde mig för att granska och recensera den svenska serien Zebrarummet. Här en kort resumé av de första två avsnitten (spoiler alert):

Unga dryga internatkillar knarkar och svinar. De är genuint osympatiska. Och blonda svenskar, med skådespelarnamnen Skarsgård och Endré i efternamn.

Nyrik (blond), vulgär pappa känner enormt behov av att utrusta sin son med prestigeklocka inför start på internatskolan. Övriga internatbarnsföräldrar saknar tid och intresse för sina barn, de vill bara tjäna pengar, och pratar affärer över telefon. Och skryta.

Hjältinnan: vit medelålders kvinna, kurator på invandrartät skola på orten. Engagerar sig i en invandrartjejs problem, båda är mycket fina människor, men har det tufft, förtryckta som de är av män och samhälle. Kuratorn konfronterar uppgiven, slö – och manlig vit – rektor om extraresurser. Får så klart avslag; rektorn är en feg och lat skitstövel.

Även på internatskolan är rektorn manlig – och vit förstås. Ordnar kapital genom att bete sig drygt och ohövligt mot föregående talare; sånt går så klart hem bland kapitalisterna, manliga vita män som skrattar med.

De vidriga (vita) översittar-överklassbarnen har en hemlig klubb. Här ska en bortskämd (vit) flicka och en faktiskt (nästan) sympatisk vit nykomling (han med klockan) invigas. Ceremonin är givetvis oerhört förnedrande, med knark och överdosering av sprit, och slutar i våldtäkt på flickan – samt troligen mord, på den nästan sympatiske killen med klockan, som hamnat i vassen en bit nedströms från skolan. Efter att ha beställt knark från den mycket värdige och sympatiske knarklangaren Isaac (färgad).

Asgamarna på TV’ förutsätter att det är gängvåld på invandrarskolan som ligger bakom och åker dit. Kuratorn ber dem fara åt helvete, ‘eleverna är minst lika kriminella på internatskolan!’ Hon får applåder av (mycket sympatiska) invandrarelever.

En videosnutt med den förnedrande initiationsriten och våldtäkten sprids utan avsändare. Chockade invandrarelever på invandrarskolan äcklas: ‘Ta bort, jag spyr!’ och när kuratorn ser den så får hon ammunition, hon ska nämligen få vara med på debatt i tv.

Internateleverna samlas kort för att meddelas nyheten att det är en av dem som dött, ‘alla som vill kan beställa blommor genom rektorsexpeditionen!’ innan skolledningen okänsligt meddelar att morgondagens lektioner går av stapeln som vanligt liksom roddtävlingen ‘mot den andra skolan, vad den nu heter’, och som är jättemycket viktigare att vinna än att sörja mer än så.

Internatskolans vice rektor är en osympatisk (svensk) tant, som säger patetiskt dryga saker i tv-debatten. Kuratorn kan ge svar på tal minsann: ‘Så här ser klassförtrycket ut!’. Sen berättar hon om videon och vinner debatten med hästlängder.

(Den elake) rektorn, spelad av Henrik Schyffert, tittar på. Han vill att någon ‘kollar upp’ kuratorn. Det här är en man som nog inte drar sig för det värsta, fattar vi.

Det hela är övertydligt stereotypt: finast och lättast att identifiera sig med är invandrareleverna och vänsterkuratorn, men även knarkhandlarna är mänskliga och trevliga mot varandra, de utför sin knarkförsäljning liksom ångerfullt och värdigt.

Det är köparna som är skurkar. Svenska unga internattjejer och deras mammor är ‘omedvetna’ och de unga (svenska) bratskillarna är på god väg att lära sig bli genuint onda allihop, precis som sina fäder, kapitalisterna.

Det finns liksom inga förmildrande omständigheter. Zebrarummet är faktiskt lika övertydlig som ‘Ville, Valle och Viktor’. I barnprogrammet från 70-talets början kom då och då ‘Farfars praktiska råd fram, där man kunde slå upp att ‘kapitalism’ var något ont, medan kommunism var arbetarnas sätt att försvara sig och hålla samman.

I Zebrarummet går kuratorn på fest med (trevliga) invandrare, som höjer skål för Fidel Castro, utan att någon protesterar, alla så fina så att då måste det väl vara fint att gilla Castro också. Just övertydligheten gör förstås att Zebrarummets effekt kommer vara lika liten som ‘Ville, Valle och Viktor’. Man gör bort sig när man skildrar exakt s a m t l i g a ‘kapitalister’ som praktsvin utan känslor.

Däremot misstänker jag att konceptet, att göra ‘de rika’ till syndabock för knarkhandel och gängkriminalitet kan funka hyfsat; ingen gillar ju dryga överklassbarn. Att dessa är så klichémässigt och ensidigt beskrivna hjälper bara delvis; när publiken vill tro, så tror den.

Man frågar sig om LO och SAP varit med och sponsrat propagandan – detta är ju vad man uppenbarligen försöker gå till val på 2022. Men tror man rent av på detta själva? Att kriminaliteten skulle vara högre bland internatbarn än i de invandrartäta kommunala skolorna?

Jag undrar faktiskt om inte vänsterskådespelarna gör det. Ska man vara petnoga så umgås vita vänsterkvinnor sällan med invandrare i verkligheten, inte på vänskapsbasis. Och det kan förklara hur väl man lyckas upprätthålla sina favoritmyter.

De som tagit emot invandrarbarn och själva varit deras faddrar har däremot sällan lika ensidigt positiva upplevelser. Som Ingrid Vesterlund, avhoppad centerpartist i Luleå, berättar om i den intervju som undertecknad gjort med henne och som snart kommer i Swebbtv.

Det mest realistiska i Zebrarummet är nog faktiskt att vänsterkuratorn får vara med i TV:s debattprogram och att internatskolans vicerektor avbryts gång på gång (mellan sina klumpiga och dryga kommentarer). Att kuratorn faktiskt blir porträtterad som patetiskt utopisk och 70-talskommunist-vurmande är väl inte heller helt utanför ramen, bara att man ändå försöker framställa henne som vinnare och klok går helt bort.

Det här hade verkligen kunnat vara ren parodi på Storpotäten och en kurator som helt gått vilse i pannkakan, om det inte marknadsförts som en vuxen-actionthriller. Och naturligtvis var det inte meningen att jag skulle titta på den, lika lite som borgerliga föräldrar på 70-talet skulle titta på Ville, Valle och Viktor. Det här är gjort för pk-folkets mest grundlurade slötittare.

Framförallt är det kanske att den hemliga klubben skulle filma övergreppet (som den otrevliga vice rektorn f ö förringar: ”De leker bara rommen av sig!”) som stör mig. Det låter sjukt och dessutom ologiskt om man har ett hemligt sällskap. Det här är alltså något Henrik Schyffert, seriens medproducent/manusförfattare snappat upp och känner väl till – att förnedringsrånare med invandrarbakgrund ofta gör.

Men här låter Schyffert det omvända inträffa. Helt enligt Orwells ‘Djurfarmen’-koncept. Schyfferts roll som ‘kapitalist-personlighet’ är så genomond att han blir löjligt teatral. Men han känner säkert sig själv bäst, rik som ett troll och genomgående osympatisk i alla samhällsdebatter han deltagit i, och tror kanske att det är så här högermän också agerar.

Zebrarummet vänder alltså helt upp-och-ned på hela verkligheten, utan att skapa minsta lucka för förståelse för de människor och fenomen man vill skildra. Enskilda skådespelares talanger och fina miljöer går inte helt att dölja, även om replikerna är ren pekoral; hela kalkonen är utan tvekan en storproduktion med budget som alternativmedia bara kan drömma om. Viaplay har köpt spektaklet och Schyffert kan skratta elakt hela vägen till banken.

Magnus Stenlund
Swish 070-763 97 02

Fredrik Andersson Vs Politisk korrekthet

Fredrik Andersson är komiker och numera även författare till boken ”Politiskt korrekta Alla barnen – 100 tillrättalagda skämt för en medveten generation”. #DEKONSTRUKTIVKRITIK återupptar sändningarna med ett skratt åt sakernas tillstånd. För mer info: https://bit.ly/DK_FredrikAnderssonVsPK

Tidigare äldre inlägg

Solvindens

This WordPress.com site is the bee's knees

Malamute6's Blog

Just another WordPress.com site

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Naturen kallar

Today is gonna be a good day

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter och sunt förnuft

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

%d bloggare gillar detta: